Weblog #2404

Friday 2010-05-21 16:33
Author: Ingmarie Nilsson
Val
Obs;
Långt inlägg med "djup botten" så läs inte om du vill ha ett rosafluffigt med käcka träningsupplevelser. Det kommer en annan gång. ;-)

Med val menar jag inte riksdagsval utan daglig-val.

Jag hade nämligen en plan på att åka till Göteborg för att dels kolla Varvet och dels för att kunna träffa delar av min familj som jag inte sett sen....var det januari?

Jista min tid!

Det är länge så det är klart att jag längtar efter dem.

Men som med så mycket annat i livet så blir det inte alltid som man tänkt sig.
Överhopad av jobb och en stress som ligger under skinnet och kryper för än det ena och än det andra gjorde att jag fick avstå.
Surt och trist men (tyvärr) helt självförvållat.

Det är så himla lätt att skylla på andra eller på annat men jag har ju på något vis lyckats försätta mig i den här situationen själv.
Igen!

Jag är bättre nu för tiden på att bromsa mig själv.
Bättre på att känna efter när det börjar braka iväg åt fel håll och jag inte kommer att orka.
Men jag är inte bra på det!

Jag vill helt enkelt för mycket och jag tror att jag kan.
Inser inte alltid att efter att ha brakat ihop rejält inte bara en utan två gånger så är min stresströskel ungefär lika hög som ett pappersark...

Jag vill ju så gärna orka allt!
Så som jag gjorde förr.
Orka med alla sociala aktiviteter, fara runt, vara "duktig" och liksom inte "missa" något.

Men jag är inte "som förr"...

Inre stress syns inte på utsidan.
Min utsida, d.v.s den fysiska kroppen är stark och jag orkar hålla igång den både länge och väl. Jag är ytterst sällan sjuk (peppar, peppar) och mitt utseende skvallrar (oftast) inte om någon inre slutkördhet. Åtminstone inte förrän det har gått väldigt, väldigt långt för jag kan bita ihop och hålla skenet uppe ruskigt länge.

När den där tröskeln är förbipasserad står jag redan vid kanten till stupet.
Stupet som jag kallar det svarta hålet.
Att trilla ner i det är omöjligt att beskriva.
Ungefär som din värsta mardröm eller en sorg så tung att dina axlar knappt orkar bära den och ditt hjärta håller på att slitas itu.

Samtidigt.

Där, i "hålet" är det kaos, svart och tomt på en och samma gång.
Mitt sätt att komma i balans igen är naturen, ensamheten och att träna.


Rätt eller fel sätt?
Inte vet jag. Jag vet bara att det hjälper mig.
Så som den bl.a. gjorde under en av de värsta händelserna i mitt liv.

Många lyckas säkert hålla fasaden uppe så att utåt verkar allt hur bra som helst, men inåt...
Hur är det där?
Egentligen?

Nu låter det kanske som om jag är världens depp-människa men det är jag inte.
I grund och botten är jag nästan alltid glad, lycklig och oerhört tacksam för allt jag har.

Men kanske det är just därför som jag även "kan" känna detta svarta hål?
Som två motpoler finns de sida vid sida i mitt liv och ibland tippar det över på ena eller andra hållet.
Underbart i bland och helt förskräckligt ibland.

Så jag tog en lång paus i dag.

Från allt.

Vågade inte utmana ödet genom att springa tre dagar på raken utan tog ut Sunnen i den gassande solen.
Trampade och trampade så svetten rann.
For fram på välkända stigar och grusvägar så hjärnan inte ens behövde tänka på vart ska vi.

Inte från i dag. Långärmat var bytt mot kortärmat och solen sken ännu mer
Inte från i dag. Långärmat var bytt mot kortärmat och solen sken ännu mer

Några timmars ensamhet i naturen.
Det hjälper nästan alltid.
Kanten till hålet kommer längre och längre bort.
Om bara lugnet runt omkring får vara ett tag så blir det bra igen.
Jag vet det, för så mycket har jag lärt mig.

Inte heller från i dag men ändå samma.
Inte heller från i dag men ändå samma.

Nog om detta.
Jag har valt att kravlat mig upp igen från den tillfälliga svackan och tänker banne mig stanna på rätt sida av kanten nu.

För i morgon ska jag ju springa igen! :-)
Om inte kroppen hittar på något bus...;-)

17 comments to "Val"

Friday 2010-05-21 21:22
Benet
Rätt. Låt inte stressen ta dig! Man behöver inte, som du själv skriver, alltid vara "duktig" och behöver inte alltid finnas där för alla andra. Ibland MÅSTE man fokusera på sig själv. Bara sig själv. Skönt att du backade från stupets kant. För där verkar det vara riktigt läskigt att befinna sig.

Tack för ett fint och tänkvärt inlägg!
Friday 2010-05-21 21:39
anneliten
Jag försöker att knyta en säkerhetslina runt din midja och dra dig bort från det svarta hålets kant. Jag önskar i alla fall att det var så enkelt!
Friday 2010-05-21 22:01
Sofie RW
Åh, kära Ingmarie. Jag hade inte läst berättelsen tidigare, så jag tackar nu för att du delade med dig. Du verkar ha en väldigt stark självkänsla som gör dig så stark - beundransvärt. Det är inte alla som klarar av att stanna upp för att undvika att trilla över. Annelis säkerhetslina skulle vara bra att ha ibland.
Friday 2010-05-21 22:54
Staffan
Tänkvärt och välskrivet och den där självkännedomen du trots allt besitter är nog din bästa livlina om du bara vågar/orkar/hinner vända dig inåt och lyssna på den! Annars är vi såklart många här som direkt kommer att erbjuda både livlinor, karbinhakar och även fallskärmar om du trots allt skulle trilla ner - det är bara att ropa på oss!!!
Friday 2010-05-21 23:24
Pernilla
Om Du ska över kanten så får Du ta Dig förbi mig först! Och jag ska ge Dig en tuff match ;)

Klokt att cykla istället för springa! *tummen upp*

Vet att det inte är stressfraktur utan jag är mer inne på en överansträngning på övergång muskel och sena vid knylan insida underben.. Men mejl med förfrågan hos naprapat är skickat heöt enl. Annelitens "tjat" =)

Ha en skön helg! Jag ska bänka mig framför webtv (oavsett väder) och kika på Varvet! Löpfritt fram till på mån så slipper jag stapla mig fram på mån - lät nästan lite vuxen det där ;)
Friday 2010-05-21 23:32
MarathonMia
Den bästa gåvan vi har är ju att känna känslor. Alla typer av känslor. Att gå in i sig själv och stanna upp och acceptera är bland det jobbigaste och mest lärorika som finns. Just där och då vill kroppen/sinnet fly och förtränga. Men den dag man kan acceptera och VETA att man kommer igenom är det också lättare att lyfta blicken och ta sig ur spiralen. I gårdagens DN skriver Charlotta Wågert om sin bekräftelsejakt - det går att relatera mycket i det som beskrivs. Det gör ont i mitt hjärta att du anar det svarta hålet men jag känner mig alldeles säker och trygg med att du har stannat upp i tid. Stor styrkekram från mig till dig
Saturday 2010-05-22 00:15
Ingmarie
Benet; Innerst inne "vet" jag ju det men ibland glömmer jag. dras med i snurran och tappar bort mig själv. Tack själv!

anneliten; Din lina hjälper MASSOR!

Sofie RW; Tack för att du läste. Visst är det bra med Annelis livlina och vi har den kanske alla. Vi bara ser den inte.

Staffan; Åh tack kära du! Jag blir alldeles rörd. Man (jag) MÅSTE stanna upp emellanåt. Alternativet är ännu jobbigare.

Pernilla; Söta du. TACK! Nu håller jag tummarna för att naprapaten svarar och/eler att det blir bra till måndag.

MarathonMia; Du har helt rätt. Det ÄR jobbigt att känna. Men också en gåva. Som jag brukar säga; att gå i terapi vågar och kan bara den starka och modiga... Ska försöka hitta Wågerts artikel. Tack för tipset och tack för kramen. KRAM tillbaks!
Saturday 2010-05-22 08:00
Camilla
Du drog i bromsen i tid, helt rätt! Jag tror att hjärnan bara hotar dig med det svarta hålet och påminner dig att bromsa. Det finns nog inte där egentligen. Inget hål kan vara så svart och djupt och mörkt att det hindrar dig från att ta dig bort från det (eller upp ur det), du är en överlevare!
Saturday 2010-05-22 08:45
Ingmarie
Camilla; Visst sitter det i skallen. Allting egentligen. Men det blir inte desto mindre overkligt för det... Och du har rätt, jag ÄR en överlevare! :-)
Saturday 2010-05-22 09:37
Andréa
Jag läste din berättelse och grät en skvätt här på morgonkvisten. Har av någon anledning läst en del historier av denna typ på senare tid och varje gång blir jag så frukjtansvärt rädd och ledsen.. Tänker att jag msåte lära mig att ta till vara på tiden, livet, nuet bättre. Tack för att du delade med dig av detta och hoppas verklgien det där svarta hålet håller sig bordta från dig. Kram!
Saturday 2010-05-22 18:16
Ingmarie
Andréa; Vi behöver nog alla bli bättre på att ta till vara på dagen och på livet...Men vi är "bara" människor och verkar glömma ganska lätt och ta mycket för givet. kanske är dte någon mening med det med. Att vi inte "kommer i håg" allt elände utan blir påminda lite då o då...(?) KRAM
Saturday 2010-05-22 22:11
Magnus
Satt och läste ditt inlägg ätandes en lasagne strax innan Göteborgsvarvet. Snacka om tankeställare! Nu med Varvet avklarat och kroppen i lite olag, så vet jag inte riktigt hur jag ska tackla inlägget så jag låter helt enkelt bli och tackar för att jag får vara med och dela detta... Verkligen tack!
Saturday 2010-05-22 22:46
Ingmarie
Magnus; Tack själv! För att du tog dig tid att läsa. Alla behöver vi små tankställare i bland. Eller hur? Det verkar inte ha påverkat dig negativt i alla fall! GRATTIS än en gång!
Saturday 2010-05-22 23:10
H
Vet precis vad du menar. Jag har ofta en liten period på hösten jag blir deppig o det kommer jag alltid ur genom att ta med hunden ut i skogen timtals. Natur o att rensa huvudet genom att inte tänka alls när man motionerar är väldigt underskattat. Fast det är väl mer att man låter tankarna vandra fritt än att inte tänka alls.. Läkarna kanske oftare borde ordinera motion än antidepressiva?
Sunday 2010-05-23 09:15
Ingmarie
H; Man vet ju att motion, djur och natur är superbra mot deppighet så det är verkligen konstigt att inte fler läkare ordinerar det. Kanske de inte vågar? Eller, hemska tanke, de "tjänar mer" på att ordinera piller.... Piller är ju dessutom en "enkel" väg. Många som går till en läkare vill gå ut därifrån med ett recept i handen annars var inte doktorn bra nog. Sjukt är ordet!
Sunday 2010-05-23 10:35
Lisa-fisa
Bra att du inte stressade för att komma och wetwesta med mig! Det finns viktigare saker i livet, man kan inte göra allt:)
hoppas att du tycker att löpningen är lika njutbar idag när solen inte strålar lika mycket!
Sunday 2010-05-23 13:46
Ingmarie
Lisa-fisa; (ha ha- Du är rolig du) Man kan inte göra allt men tro inte att jag inte ville eller att du inte är viktig för det är du! Och jag vill! I morgon öppnar ju utebadet. :-) (Och jo, det var LIKA njutbart i dag)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?