Weblog #2437

Thursday 2010-06-10 20:22
Author: Ingmarie Nilsson
PMD
Nej, jag har inte skrivit fel.
Det är inte PMS jag menar utan PMD som i Post-Maraton-Depression.

Bl.a Masse har ett inlägg i ämnet och på marathon.se har Szalkai skrivit om det.

Eftersom jag tycker det är en otroligt viktig grej, och vanligare än man tror, så spinner jag vidare lite till i ämnet. :-)

"Syndromet" handlar om den där känslan av tomhet som kan komma efter att man sprungit en mara.
Det behöver naturligtvis inte vara bara efter en mara även om det nog är det vanligaste.
Den kan komma oavsett om det har gått bra eller dåligt.
Kanske t.o.m mer när det har gått bra för när man kämpat länge för att uppnå ett mål, och det sen är över på några fjuttiga timmar, så kan det kännas som att det liksom inte finns något kvar.
Tanken; var detta allt? pluppar upp i skallen och man undrar om det var värt allt slit.

Jag har upplevt det massor av gånger och det är lika tufft varje gång.
Men det går över!

Det viktiga är att vara medveten om att det är helt normalt.
Ibland kan känslan sitta i flera veckor och ibland går den över på några dagar.
Den kan komma direkt och den kan komma så sent som flera veckor efter.

Det jag vet fungerar för mig är att så fort som möjligt komma i gång med lätt träning igen för att få in någon slags tränings-rutin i tillvaron, för att få lite endorfiner (s.k. må bra hormoner) och för att helt enkelt börja tänka framåt igen.

Stanna upp ett tag, och njut av din prestation, men sen är det dax att gå vidare
Stanna upp ett tag, och njut av din prestation, men sen är det dax att gå vidare

Jag vet att många redan har nya klara mål.
T.ex. Andrea, Ann, Anneli, Daniel, Lennart, Janne, Magnus, Nix & Masse, Mia, Oliver Sture och Staffan.
Sånt värmer mitt (gamla) löparhjärta! :-)

Som jag skrivit innan så bör den första veckan efter en stor prestation vara lugn.
Känns allting bra, d.v.s. att du är frisk och (någorlunda) hel, så kan träningen börja stegras så smått vecka två.
Du behöver inte nödvändigtvis springa men det ska vara träning som ger puls.
Vattenlöpning och cykel är t.ex. utmärkta alternativ och komplement till löpningen.

Ju längre du väntar med att komma i gång, desto jobbigare blir det.
Latmasken är en envis rackare och den bor i oss alla!
(Jodå, även mig!)

Även om det känns motigt så kämpa på för rätt som det är finns glädjen och lusten där igen.
Jag lovar!
Men du måste jobba för den.
Motivation, lycka, fokusering och träningsglädje är inget som kommer till dig eller som du får.
Du måste skapa det själv.

Exakt hur du ska skapa det är högst individuellt.

Spring i nya miljöer, strunta i klockan och spring i den farten som känns bra, skaffa en träningskompis, gå med i en klubb, anlita en tränare, hitta ett nytt mål, testa andra träningsformer eller belöna dig extra ofta med t.ex massage efter ett träningspass.

En resa där du kan få springa i helt annan miljö kan vara en ny motivation. och du behöver inte åka ända till Indien som jag gjort här. ;-) Det finns säkerligen massor av nya rundor i din närmiljö att upptäcka!
En resa där du kan få springa i helt annan miljö kan vara en ny motivation. och du behöver inte åka ända till Indien som jag gjort här. ;-) Det finns säkerligen massor av nya rundor i din närmiljö att upptäcka!

Vad du än gör så tro inte att du kan vila dig tillbaks till motivation och träningslust.
En skada kanske gör att du inte kan springa men det finns som sagt var många andra alternativ. :-)

(Undantag till allt detta är naturligtvis sjukdom men planera ändå gärna.)

Lycka till!

14 comments to "PMD"

Thursday 2010-06-10 20:59
Carina
Bra inlägg!!

Så sant, i alla fall kände jag det tydligt efter förra årets maraton. I år känns det inte alls på samma vis. Jag kände på något vis när det var över som YES, nu kan jag börja köra lite tuff backträning inför Swiss istället. Men det är nog som du skriver, har man något att se fram mot efter maran så blir det lättare.

Jag smög som sagt igång backträningen redan igår.. full fart framåt :-)
Thursday 2010-06-10 21:25
Staffan
Timing!!!Jag har precis skrivit ett inlägg i ämnet, men det handlar om att jag faktiskt inte känner av det inte ett dugg faktiskt. Om jag formulerat nya mål vete sjutton, nu ska jag mest ha kul :) ett tag, tänk tröskelpass i sommarkvällen!!!
Friday 2010-06-11 06:49
Karin
Nej, inga deppiga miner här heller! Känns bara jättebra. Löpningen flyter fint igen (jadå, jag tar det jättelugnt!! ;) och vi känner båda att vi kan pusta ut lite efter denna superfokus som varit ett tag. Jag kan äntligen glädjas och koncentrera mig på mitt jobbsökeri och längta till härliga midsommarafton, semestern. Nya mål finns till hösten och kanske om vi hittar något skoj lopp i juli! Jag mår kanonbra!
Friday 2010-06-11 09:09
Magnus
Mumma för själen! Nån liten släng av PMD har jag definitivt haft, men rundan i förrgår där njutning var i centrum är nåt jag verkligen kan rekommendera! Bara susa omkring i mystempo :-) Förutom det - positiva tankar kan förflytta berg!
Friday 2010-06-11 09:47
MarathonMia
Toppenbra inlägg!
Jag tror att det är viktigt att bli lite deppig för att kunna pumpa in ny energi för nya utmaningar. Ett konstant läge av tillfredsställelse ger ju ingen glädje - det blir ju "normalt". Att inte kunna/orka/vilja träna dagarna efter gör ju att man går miste om endorfiner precis som du skriver. Fast det är liksom som att tömma all sorts energi så att man får börja som-en-kolhydratsladdning :) töm och fyll på.
Friday 2010-06-11 09:51
Andréa
Det är lite både och för mig tror jag.. På ett sätt känns det tomt och jättetråkigt att säsongens första mål är avklarat (om än inte helt enligt önskemål :) och det känns sjukt jobbigt att jag inte kommer få springa sm förän om ett år (även om det såklart finns andra maror om jag nu skulle vilja). Men på ett annat sätt så längtar jag bara efter att fixa mina nya/nästkommande mål! det har jag gjort ända sedan några veckor innan mararn faktiskt. jag funkar nog lite så.. har inget tålamod och rusar alltid händelserna i förväg :)

Nu väntar jag bara på att återhämtningsfas och sedan min totalvilovecka ska vara över så jag kan sätta igång!! :)
Friday 2010-06-11 10:52
Ingmarie
Carina; Tack! Ja du har ju en kalas-grej att se fram emot. Ditt PMD KANSKE kommer då men jag tror du har nya grejer att sikta på efter det. :-) (?)

Staffan; Telepati? ;-) Jag hoppas du slipper någon större svacka för visst har du nya mål att jobba mot!

Karin; Vad underbart! Du har en helt galet spännande år att se fram emot och jobba för.Väntar med spänning på att få höra mer om jobbet. :-)

Magnus. det är precis så man ska göra. Tuffa omkring lite och bara njuta av att kunna. Och visst kan tankar göra underverk! På båda håll så det kan bli "missverk" med.


Friday 2010-06-11 10:53
Ingmarie
Marathon-Mia; Tack! Jag håller helt med. Skulle vi alltid vara supernöjda skulle vi snart inte veta att vi var nöjda. det gäller, som du brukar säga, att våga stanna kvar och känna efter även när det är eländigt. För det vänder ju! Alltid!

Andréa; Tålamod är en knepig sak som man måste träna på om och om och om igen. verkar som om man liksom aldrig riktigt lär sig. Skumt... Härligt att du längtar efter dina nya mål! DET är ett mycket bra tecken! :-)
Friday 2010-06-11 10:57
Erik Dahlberg
Två gånger tack! Dels för inspirerande och bra coachning vid min PowerPlatedebut igår, men också för ett mycket tänkvärt och klokt inlägg. Ha det fint!
Friday 2010-06-11 13:57
Daneil
Oj, vilket bra och viktigt inlägg. Själv är jag väldigt sugen på att komma igång igen men försöker lägga band på mig själv. Känner mest lättnad över att maran nu är fixad. Pustar ut lite... Phuuu ;)
Friday 2010-06-11 15:36
Ann
Ja fy vad långt det är kvar till nästa Sthlm marathon, det känns lite jobbigt. Den här förkylningen är inte heller så skoj, jag vill bara ut och springa på momangen. Men bra timing som sagt, det är förstås en utmärkt vecka för löpvila det här!! Men det spritter i benen, det gör det....
Kram fina du!
Friday 2010-06-11 15:47
Ingmarie
Erik Dahlberg; Tack själv! Det var jättekul att du kom och provade och att äntligen få träffa dig IRL! Tänk att jag har fått en kommentar av en fotbollsnörd. Inte illa! ;-)

Daniel; Jag vet det. Att du bara vill tuta och köra men jag vet som sagt var med att du är klok nog att låta bli.

Ann; Ja ska du bli sjuk så är det nu! Det går över lagom tills du ska starta upp igen. KRAM
Friday 2010-06-11 16:07
Jesper Scheutz
En av mina viktiga mål i livet är att våga. För att våga måste jag vara beredd på att förlora. En vinst är alltid en förlust av något, ett mål, en rädsla som försvinner eller kanske bara när lyckan över prestationen försvinner. I bland förlorar vi känslan hur vi hittar tillbaka och ibland ser vi redan framtiden som en ljusfyr i fjärran.

Glöm inte bort att tappar du bort ditt inre så ta hjälp av en vän så hittar du tillbaka. Det är inte meningen att vi ska befinna oss i ovissa tillstånd även om det är nyttigt ibland. Vi människor finns till för varandra. Det är i alla fall för mig lätt att glömma ibland, när individualismens och det egna varumärkets århundrade råder.

Ensam är inte stark inte äns i löpsammanhang, alla behöver någonting någon gång. Där av bloggjoggande människor tror jag.

Peace Love och Löparskor //J
Friday 2010-06-11 19:52
Ingmarie
Jesper Scheutz; Exakt så är det! jag tror faktiskt att många är rädda för att ens försöka just för att det betyder med att man kan både misslyckas och förlora. "Enklare" då att vara kvar i det man har för då vet man vad man får. och ensam är absolut inte stark. det bästa är om vi människor kan göra varandra bra. Vi ska hjälpa varandra så mycket det bara går! Om vi gläds med andras lycka så blir vi själva med lyckliga.:-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?