Weblog #2499

Friday 2010-07-23 00:56
Author: Ingmarie Nilsson
Först kom ingenting, sen kom ingenting sen kom...lite
Jag hade verkligen längtat.
Sett fram emot det i flera veckor.
Till det som både Fisken, Ann, Andréa och en himla massa andra redan gjort.

Stressade i väg från jobbet för att hinna och mötte upp älsklingen på vägen.


Väl där träffade vi på de här godingarna;

Patric och Anneli
Patric och Anneli

Anneli och hennes Patric.

Så vad var det då som hägrade?
Jo de här;


Kent.

Hur det var?

Efter att först ha fått genomlida ett fruktansvärt kasst förband (undra om de betalade för att få vara med) så fick vi vänta, vänta, vänta och vänta.
När klockan var över 21 (över än en timme försenat) behagades killarna släntra upp på scen.
Det kvittar hur bra och hur stora de är, sånt där är både nonchalant och ohyfsat.
Som om min tid inte är lika viktig som deras tid.

Inte en ursäkt.
Inte en förklaring.

De första låtarna var si så där sen blev det riktigt bra ett tag förutom att ljudkvalitén var usel.
Slutet var med si så där med undantag av den sista låten då ljusteknikerna (om de nu var flera) verkligen fick till det.
För om det var några som hade lyckats med kvällens konsert var det de.
Ljussättningen var formidabel.
Men det var ju inte riktigt det jag betalt och tagit mig dit för...

Så betyget blir inte mer än 3 av 5.
Verkligen synd och lite av en besvikelse.

Och träningen i dag?

Lugn och härlig.

Jag och Sunnen
Jag och Sunnen

Tiderna hölls och inte en endaste tekniker behövdes för att piffa till det hela.
Bara jag, skogen och Sunnen.

Det enkla är oftast även det bästa.

3 comments to "Först kom ingenting, sen kom ingenting sen kom...lite"

Friday 2010-07-23 09:31
Pernilla
Usch och fy vad trist! Säkert hade Du sett fram emot det hela med.. Vilken tur att Anneliten och P var där! Det gjorde nog konserten betydligt bättre :)
Friday 2010-07-23 09:56
Erik
Det var ju en kväll som gjord för stor musik och en stor konsert, och jag förstår din besvikelse. De låtar där det galna syntbasdiskoköret tog över blev för mycket, men det fanns också stunder som var vackra och minnesvärda. Till exempel, precis som du skriver, slutnumret Mannen i den vita hatten, Socker, Ensamheten och Ingenting. Ha det gott!
Friday 2010-07-23 18:47
Ingmarie
Pernilla; Jag hade ju verkligen LÄNGTAT. Men med de där två,plus älsklingen, som sällskap blev det ändå bra!:-)

Erik; Visst var där bra stunder. SUPERbra t.om. men precis som du skriver skulle det ha kunnat vara det rakt igenom om de bara gjort det rätt. Trist. Vad var ditt betyg mån tro? Ha det fint du med!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?