Weblog #2522

Sunday 2010-08-08 20:49
Author: Ingmarie Nilsson
Vertex- den längre versionen
Har du ont om tid eller inte lust att läsa länge så sluta redan nu.
Om du inte vill kolla på bilderna förstås. ;-)
(Vill du se dem större så klicka på dem.)

Nu när jag har hunnit smälta lite av gårdagen ska jag försöka berätta mer om hur det var.

Vill du läsa en riktigt utförlig beskrivning av hur banan var så rekommenderar jag Camillas berättelse.
Kom då med ihåg att Camilla som sagt var älskar tuff terräng.
Ju lerigare, trixigare och snårigare det är, ju bättre tycker hon det är.
Men t.o.m hon erkände att det var tufft och svårt.

Kolla även in Vertex egen sida och kolla framförallt in banprofilen så förstår du lite mer hur ”backarna” var.

Men jag tar det från början.
Jag, Camilla och Helena träffades sent på fredagskvällen för att ta nattåget upp till Undersåker.
Bara det var ett äventyr!
Jag har aldrig åkt nattåg och så mycket kan jag väl säga att jag har sovit bättre i mina dar...
Kanske inte bästa uppladdningen innan man ska kuta 43½ km och 1800 höjdmeter i vansinnig terräng men det var ändå väldigt mysigt och roligt och inget jag ångrar.
Det hade säkerligen inte förändrat någonting om jag sovit i en "vanlig" säng.

Tre laddade brudar ;-)
Tre laddade brudar ;-)

I Undersåker blev vi upphämtade och körda direkt till starten där vi fick vårt start-kit och lämnade våra packningar.
Det var obligatoriskt för varje deltagare att ha med minst 5 dl vätska, vindjacka, underställströja, första förband och kompass.

Starten skedde ute på en åker och redan efter 30 meter var man blöt om fötterna.
Eller nej, i jämförelse med vad som skulle komma var de snarare bara lite lätt fuktiga. ;-)

Så hur ska jag nu beskriva det hela för att du ens ska få dig en hum om hur det var...

Om du tänker dig att du är ute i skogen och ser något som liknar en stig och genast tänker där går ju omöjligtvis att springa och springer i stället vidare på vägen/stigen du redan är på.
Så där ”omöjligtvis” var det i princip hela tiden.
Sammanlagt var det kanske 4-5 km med fast mark under fötterna.

Någon km av fast mark. Jag som tvåa i vit tröja. Skorna börjar redan se lite skumt mörka ut men det blir värre...
Någon km av fast mark. Jag som tvåa i vit tröja. Skorna börjar redan se lite skumt mörka ut men det blir värre...

Resten var lera, grästuvor, rötter, ännu mer rötter, små stenar, mellanstora stenar, stora stenar, små berg, stora berg, stup, såphala spång, dyblöta myrar, upp och ner för både Välliste, Håll och Ottfjällets höjder och ner igen, mer stup, mer rötter, mer lera och sen lite obanat snår på det.
Och ännu mer lera.

Camilla in action
Camilla in action

Min absoluta svaghet är när det går brant utför bland rötter och/eller på knölig, rullande sten.
Jag bromsar, försöker parera, lyfter benen högt, högt och fegar hela tiden.
De som placerade sig i toppen är alla skidåkare och/eller orienterare och mer eller mindre födda på en myr.
Dessa bergsgetter sprang inte, de FLÖG!
Enda stället vi var lika var nog uppför Ottfjället för där gick minsann även de!
Det är inte för inte som det kallas ”väggen”.

Mer än en gång tänkte jag att det här är vansinne!
Kommer jag levande i mål ska jag aldrig mer utsätta mig för sånt här.
Hur kunde jag ens tro att det inte skulle vara svårt?

Men samtidigt kände jag en slags bubblande glädje av att få vara med.
Jag i denna hisnande miljö tillsammans med likasinnade.
I ett ”riktigt” äventyr.

Och det är verkligen bedårande vackert.
Så där så det liksom knyter sig i magen, tårarna svider i ögonen och det knappt går att andas!
Mäktigt, vidunderligt, magiskt och ofattbart på en och samma gång.
T.o.m vädret var magiskt!

Ottfjället. Det tredje fjället vi besteg. Där uppe har jag alltså varit. Och sen ner på andra sidan.
Ottfjället. Det tredje fjället vi besteg. Där uppe har jag alltså varit. Och sen ner på andra sidan.

Jag fick heller aldrig några svackor.
Inte en tillstymmelse till trötthet ens på slutet.
När jag äntligen kom fram till grusvägen som skulle ta mig de sista 3 km till mål så var det jag som flög.
Förbi stapplande medtävlande och hejande publik.
Hela vägen in till mål.



En stund senare kom Camilla som tvärtemot mig hade älskat banan men hon erkände att även hon hade tyckt att den var både svår och tung.

Lite ömma fötter och något stela ben var det enda jag kände efter de där 5.52.53 i fjällen.
Mådde faktiskt oförskämt bra!


Men som jag såg ut!


Kommer du ihåg mina fina röda skor?
Well, så här såg de ut efteråt;

Sockarna var en gång VITA!
Sockarna var en gång VITA!

Vi spekulerade lite i hur många kalorier vi kunde ha förbrukat under loppet.
Förutom att jag hade sportdryck med mig och såna där små förpackningar av nötcreme (superbra!) så blev vi serverade med bars, bullar, pasta, kakor, godis och chips på tre olika stationer och i mål fanns det ännu mer att välja på!
Nu åt jag förstås inte särskilt mycket, eller ens av allt, men sammanlagt låg jag garanterat på plus om jag räknar in kvällens enorma buffé som vi blev serverade.
Massor av goda vego-grejer för faktum är att jag var varken särskilt ensam eller unik med mina matvanor bland dessa människor!

I morse var det inte värre än att jag stack ut och joggade en sväng.
Innan vi for vidare, Camilla och Helena till tåget och jag och älsklingen mot Östersund, så tog vi en tur till Nulltjärn.
Hade jag varit själv så hade våtbältet åkt fram direkt!
Ett vackrare och bättre ställe för vattenlöpning är svårt att finna.
I stället tog jag fort av mig dojjorna och vadade ut.


Kunde t.o.m få med mig de andra två snäckorna och det är nästan en bedrift i sig. ;-)


Vertex Fjällmaraton var sannerligen ett äventyr från början till slut.
Ett äventyr och en upplevelse jag inte ens i min vildaste fantasi kunde föreställa mig!
Ju mer jag tänker på det ju mindre fattar jag att jag klarade det!
Vilken grej liksom!

Jag är stolt, glad och framförallt otroligt tacksam av att jag både kunde och gjorde det!


Stort tack Anders, Camilla, Helena, arrangörer, publik och medtävlande för en oförglömlig helg.
Skulle jag mot förmodan glömma så lär väl skorna påminna mig...

Och även om jag sa aldrig mer så vet du ju att man ska aldrig säga aldrig. ;-)

31 comments to "Vertex- den längre versionen"

Sunday 2010-08-08 20:57
anneliten@live.com
Vilken underbart levande berättelse - jag känner mig nästan lerig om fötterna själv! Och fantastiskt bra sprunget i sådan tuff terräng!
Sunday 2010-08-08 22:59
Pernilla
Hann Ni ta bilder också?! Pigg måste Du ha varit för det finns skärpa i dem :)
Fantastiskt duktigt jobbat! Du är bäst!
Och jag lovar att jag ska peppa om Du kommer på att Du ska göra om det här nästa år! :)
Underbara bilder! Så glad att Dina fötter höll!
Och jag får nog hålla med Anneliten: att man nästan kan leva sig in i det hela - känna lukten av lera.
Sunday 2010-08-08 23:07
Lisette
Åh, det låter ju härligt, underbart - och fruktansvärt jobbigt - och framför allt jättekul! Vackra bilder och så bra skrivet att jag nästan är där och springer själv när jag läser din berättelse.
Sunday 2010-08-08 23:11
Ingmarie
anneliten; Tack kära vän! Dina fötter är dock säkerligen renare än mina...

Pernilla: haha Det var Anders som fotade. Kånka på kamera hade varit lite väl tufft. Det räckte med allt det andra. ;-) Och jag är revansch-sugen! Det måste gå att kuta fortare!Även för mig menar jag.
Monday 2010-08-09 09:26
Fisken
Jädrar vad coolt!!!
Nästan så JAG blir sugen...eller nja. Nästan.
Monday 2010-08-09 10:03
Ingmarie
Fisken; Det där vore något för dig! Skitigt och jäklig men förbannat coolt!
Monday 2010-08-09 10:56
Ola Pettersson
Hej och tack för trevligt sällskap i helgen. En fantastisk berättelse du förmedlar. Och du ge inte upp snart är du ute på en rejäl orienteringsbana! Grattis till ett bra resultat!
MVH/Ola P
Monday 2010-08-09 11:31
Katarina
Med tanke på att du själv beskriver det som att du fick "bromsa" mycket så är ditt resultat grymt!!
Och om ditt guldfiskminne gör att du anmäler dig igen så ska jag iallafall påminna dig om att springa obanat en gång per vecka genom vintern/våren:)

Nu till något helt annat. Sitter och tittar på bälten till vattenlöpning. Vad ska man välja/inte välja? (finns inte att låna där jag går)

Monday 2010-08-09 13:04
badgear
Där ser man, du skämmer bort dig med upplevelser. Fortsätt med det :)
Monday 2010-08-09 13:58
Petra
Herregud vilken underbar lasning! Och vilken prestation!! Jag gladjer mig at att du har varit med om ett sant har aventyr! Jattekram och dundergrattis
Monday 2010-08-09 15:15
Dunceor
Det är underbart att springa i fjällen helt klart. Tråkigt dock att det var terrängen som begränsade dig och inte själv löpformen. Men en riktigt bra tid ändå!
Monday 2010-08-09 16:25
Lina
Hej!

Din tid var ju bra! Verkade som att damerna sprang fortare 2010 än tidigare år, för jämför man med tidigare år så låg ju de på plats 9 på mer än 6 timmar då.
Monday 2010-08-09 19:09
Anna
Vilken härlig berättelse och vilket äventyr. Man kan nog inte förstå exakt hur jobbig den där banan är. Jag vet att jag läste en annan blogg förra året som beskrev den som lika jobbigt. Desto roligare att kunna gå i mål. Det är ju helt fantastiskt att ta sig igenom en sådan bana med lera pp över öronen och ändå vara pigg i benen. Makalöst. Men du är ju makalös. Härligt att du trots allt beskriver din upplevelse med så stor glädje, man blir ju triggad att anmäla sig för sjutton!
Monday 2010-08-09 19:42
Kenn1
Med tanke på att du troligen springer den distansen dubbelt så fort om det är platt behöver man inte ha så mycket fantasi för att föreställa sig hur tungt och besvärligt det var. Imponerande insats av er allihop att forcera bergen upp o ner i 6h utan att behöva akut läkarvård,psykolog och personlig assistent efteråt:-) men förklaringen är ju enkel = mängder med träning,både hårt o långt!! (prinsens minne är inte helt omöjligt,det är en riktig krockhelg vad gäller tävlingar men kanske..)
Monday 2010-08-09 20:33
Johan
Bra gjort! Ser jag på profilen att det var rejäla backar. Hur många sprang?
Monday 2010-08-09 21:09
Ingmarie
Ola Pettersson; Tack själv!!! Vad roligt att du har hittat hit! Då kan du hålla koll på mig. ;-) Nästa gång ska jag haka på dig to the bitter end! Så jag får en bättre tid. (Ps. Oljan heter Udo´s oil. :-) )

Katarina; haha. ja ibland är det bra med guldfiskminne. Du kanske hakar på? :-)
Och vad kul att du ska vattenlöpa! Svårt att säga vilket du ska välja. jag brukar vilja "känna" dem. Det ska inte vara för stort så det åker upp, ha rem så du kan spänna/släppa utifrån din storlek. När det gäller storlek så kolla även vilken vikt den passar för.Vilka kollar du på?

badgear; Exakt! Rik som ett troll blir jag.

Petra; Tack kära du! Och äventyr., DET var det minsann!




Monday 2010-08-09 21:10
Ingmarie

Dunceor; Jag vet inte om jag kan säga att det var tråkigt att terrängen begränsade mig i stället för formen. Det betyder ju att jag kan bättre om jag bara får fast mark under fötterna. :-)

Lina; Tack! Jag tror att startfältet var ovanligt bra i år med massor av skidåkare som inte gör annat än tränar i fjällen. Banan var faktiskt 400m längre än tidigare + att det var blötare än någonsin och extremt tungsprunget enl. arrangörerna.

Anna; vad roligt att jag inspirerar! Tack! Tufft var det rent tekniskt och ibland trodde jag dojjorna skulle suga fast i leran. :-O Kanske ska även du....? :-)
Monday 2010-08-09 21:11
Ingmarie

Kenn1; Åh, du min stora peppare! Tack!Det lite "roliga" är att man har inte mycket att välja på. Finns i princip bara tre ställern man kan bryta på.
Vis start, i Ottsjö by och 3 km från mål. resten är man ute på fjället eller djupaste skogen och har inte mycket mer val än att fortsätta framåt eller bakåt.
har inte bestämt mig om ev. lopp den helgen heller men troligtvis kommer jag upp till Gbg under veckan och/eller helgen efter. :-)

Johan; tack! Ja det var inga smågupp precis. Tror det var ca 250 som sprang långa banan och max 5 bröt!
Monday 2010-08-09 22:35
bureborn
Aha! Nog tycker jag att du låter sugen alltid - på att besegra den där förbaskade fjällen en gång till. ;-)
Och du - tack för riktigt trevligt middagssällskap!
Monday 2010-08-09 23:08
Ingmarie
bureborn; hehe. Du vet ju att jag har guldfiskminne. ;-) Och TACK SJÄLV! :-)
Tuesday 2010-08-10 06:42
Daniel
WOW!!! Vilket häftigt lopp det ser ut att vara, blir nästan sugen trots att det där inte är "min grej".
Bra jobbat och tack för fina bilder och berättelse, vilket väder ni verkar haft också! :)
Tuesday 2010-08-10 10:41
Ingmarie
Daniel; Tack Daniel! Det är verkligen INTE min grej heller och därför blir det nog extra häftigt! Och ett äventyr, det är det!
Tuesday 2010-08-10 13:20
taina
STORT grattis till dig!!!
Tuesday 2010-08-10 13:37
Katarina
haha, ja det hade varit läckert att få uppleva den där maran. Men ska jag springa en mara så är det nog en sådan jag kan tänka mig:)

Har tittat på ett aqua jogger bälte, men det tyckte jag blev snuskigt dyrt med porto. Hittar ingen på hemmaplan som är återförsäljare. Just nu lutar det mot ett Kiefer löpbälte, där finns ju två varianter, antingen ett som går från 50-90 kg eller efter storlekar s,m och l.

Svårt val. Något tips?
Tuesday 2010-08-10 17:18
MarathonMia
Härligt, underbart och fruktansvärt. Tänk om du bara sprang likadana lopp och alltid vann - vad skulle livet då ge dig?

Tuesday 2010-08-10 18:07
Therese
Haha, bilden på skorna kunde föreställt mina skor efter Icebug! Och vilken underbar berättelse! Jag blir sugen på att vara med, kanske inte nästa år, men året efter det. :) Och att döma av bilderna verkade ni ju ha haft strålande väder i alla fall, skönt.
Tuesday 2010-08-10 20:25
Ann-Charlotte
Låter som riktigt galet det där. Helt klart i din stil...
;=)

ACB
Tuesday 2010-08-10 20:26
Ingmarie
Taina; Tack! :-)

Katarina; Kollade på bältena och de verkade ok båda två. Väldigt lika. Tror det finns två olika för om man väger under/över 50-90kg. Börja med det. Är ju några kronor billigare med. :-)

MarathonMia; Förbenat trist och förutsägbart. Och onödigt för då var ju loppet redan klart innan det ens var sprunget. ;-)

Therese; Ja det var ju typ samma grej... Boka in det om två år. Du kommer att gilla det!



Tuesday 2010-08-10 20:29
Ingmarie
ACB; Haha! Det var allt utom min stil. ;-)
Thursday 2010-08-12 08:55
Andréa
Men gud, nu har jag missat att gå in här på ett par dagar igen (jag är tydligen beroende av blodlovin och det är tråkigt att din blogg inte går att lägga till där.)!!

Vilket lopp!! Och vilka fina bilder, vilken fin miljö! Och framförallt; vilken fin prestation! Jättegrattis!!
Thursday 2010-08-12 09:35
Ingmarie
Andréa; Haha. Du får lägga in mig som påminnelse i mobilen i stället. ;-) Och tack!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?