Weblog #2593

Tuesday 2010-09-28 22:08
Author: Ingmarie Nilsson
Det kunde ha gått riktigt illa
Mitt guldfiskminne gjorde att jag glömde berätta om dramatikenLL.

Två gånger!

Första gången var när man kutar förbi ett av de där bostadsområdena.
Det är förhållandevis platt där så farten var hyfsad.
Jag låg först i en klunga och min hjärna tänkte på i princip ingenting.
Lite som vanligt alltså.
Jag bara sprang.
Helt plötsligt rusar en katt fram precis framför mina fötter!
Som från ingenstans!

Milda makaroner.

Inte vet jag hur det gick till men jag reagerade blixtsnabbt och lyckades hoppa över den.

Med hjärtat i halsgropen kutade vi vidare. Gänget bakom klarade sig med tack vare min tjusiga manöver, för hur det hade gått om jag stupat vågar jag inte ens tänka på.

Andra gången var strax före Aborrebacken.
En stackars löpare stupade rakt framför mina fötter, men än en gång lyckades jag hoppa undan.
Stannade och hjälpte honom upp förstås och såg till att han var ok.
Vilket han tydligen var, för han sa tack och hej och kom före mig i mål.

Schysst...

Vem sa att löpning är långtråkigt och händelselöst?

Betydligt lugnare har dagens träning varit.
Underbara 50 minuter i skogen på morgonen och ungefär lika långt i bassängen på kvällen.
Benen känns löjligt pigga så nu måste jag vara försiktig och inte bli för ivrig.

Denna veckan är nämligen planerad som en lugn vecka för att jag inte helt ska bli som en urvriden trasa.
Även om det brinner i alla ändar så tänker då inte jag brinna upp.

För att orka med det här galna livstempot som är just nu behöver jag verkligen träningen. Den ger mig kraft och energi liksom den coolar ner hjärnans snurr..

Som en helt gratis multivitamandrink!

8 comments to "Det kunde ha gått riktigt illa"

Wednesday 2010-09-29 11:32
Fisken
På något sätt så tar jag åt mig av detta inlägg. Ha, ha!
Nej helt ärligt så har jag dragit ned på tempot. Jag har eller håller på att få tre st nya medarbetare som skall avlasta.
Att en tränad kropp (och psyke) håller bättre än ett otränat är väl ett väl underbyggt faktum? Jag märker ju själv att jag mår bra mycket bättre om jag tränar. Det blir dock lite moment 22 när jag blir stressad av att försöka att hinna med träningen...
Wednesday 2010-09-29 14:53
jeppeplutten
Nej för tusan brinn inte upp och om det är fara på färde så rycker jag ut och släcker med ett pass vattenlöpning =D
Wednesday 2010-09-29 17:57
Ingmarie
Fisken; Tar DU åt dig? :-O Bra att du börjar dra ner för det är som du skriver ett moment 22 och resultatet blir aldrig bra när man håller på så och det är förbenat svårt att bryta efter ett tag. Ja du vet ju... Men jag tror på dig!

jeppeplutten; Det är bra det! I dag har jag släckt själv med både vattenlöpning och simning. :-)
Wednesday 2010-09-29 18:36
LOPARJANNE
Tur att du hann undan... Annars vete KATTEN hur det hade gått? :)

Men jag tyckte att löparen som du hjälpte upp skulle ha visat lite tacksamhet och inte kommit före dig i mål...
Jag vet ju hur jag själv skulle ha agerat... hmm! Ok, jag skulle se till att inte stupa så att jag slapp dilemmat! :)
Wednesday 2010-09-29 20:03
Ingmarie
LöparJanne; :-) Jo lite fräckt var det allt. Men han var väl adrenalinstinn...;-)
Wednesday 2010-09-29 22:09
Andréa
Haha. Fårlåt men det skulle vara så roligt att se den där scenen med katten :)
Wednesday 2010-09-29 23:35
mia
Jättegrattis till en fantastisk insats i Lidingöspåret!
Nu e du tillbaka!
kram
Thursday 2010-09-30 07:55
Ingmarie
Andréa; Den var åtminstone SNABB!;-O

mia; Tack! Men tillbaks? Nja. 12 minuter att kapa. Får bli nästa år. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?