Weblog #2708

Sunday 2010-12-26 16:56
Author: Ingmarie Nilsson
Jag har spänt bågen ett snäpp
Läste en mycket intressant artikel i novembernumret av Running Times.

Många löpare kan träna på riktigt bra och köra fantastiska träningspass där de "persar" gång på annan.
Men sen när det blir race så blir det liksom punktering och det väntade resultatet uteblir.

Följden blir att löparen tränar mer och hårdare, resultaten blir ännu sämre, mer träning, mer dåliga resultat o.s.v. o.s.v.

Anledningen, enligt artikelförfattaren, är att man helt enkelt kör för hårt på träningen.
Det funkar inte att köra 100% tufft på träningspassen för det sliter helt enkelt för mycket.
I stället ska man hålla sig till 90% vid de tuffa passen.
Du ska vara trött men känna att du hade kunnat lite till när du är klar.

Jag tror det där stämmer väldigt bra.
Åtminstone när jag ser tillbaks i min egen löparbackspegel.
De perioder då jag har haft mest flyt och varit "som bäst" är de perioder då jag har tränat hårt men inte stenhårt.
Perioder då jag har haft energi kvar trots mycket träning.
Det är så himla lätt att tro att det är mer träning som behövs när det är segt men i själva verket kanske det är mindre träning som behövs.
Eller annorlunda.

Just (långdistans)löpare verkar ha en särskild hjärncell som säger att om lite är bra så är mer säkert jättebra.
Balansgången är hårfin och väldigt svår.
För hur det nu än är så vill du förbättra dig så måste du träna mer och hårdare.
Och smartare.

Med detta i bakhuvudet begav jag mig till Sätrahallen i dag där jag mötte upp med min fantastiske vän Janne.
För första gången på hur många år som helst kulle jag kuta inomhus igen.

Jag var faktiskt lite nervös.
Och lite, lite orolig.
Inte för att bli trött, det blir jag alltid när jag kör på, utan för att det skulle göra ont någonstans eller kännas så där pestigt tungt.
Hade redan innan bestämt mig för att inte ge järnet utan kuta jämt och "behagligt".
Bli trött utan att bli slut och sen se hur kroppen reagerar.

Minst 10x200 skulle det bli.
Bågen skulle spännas men inte så den gick av.
Och vi körde.
200-ing på 200-ing med ca. 45 sek. vila.



Hur det var?

Helt fantastiskt, underbart och så himla roligt!
15 stycken körde jag innan jag avbröt.
(Fast jag hade velat fler...)

Kroppen kändes bra hela tiden och jag njöt verkligen.
Mina tider är inget att skryta om men det var åtminstone snabbare än vad det brukar. ;-)
Fattar inte att jag kunnat springa det där varvet lika många gånger innan men ändå 5-6 sekunder snabbare.
Det var tider det. ;-)

Klämde in lite lätt löpskolning med.
Och den obligatoriska "hopp- och skutt-aktiviteten".
("Hopp- och skutt" är alltså det sprintrarna och hopparna håller på med. Mellan all vila.)

D.v.s dega i höjdhoppamattan. :-)


Är otroligt glad och tacksam över mitt suveräna Janne-sällskap och en sak är säker.
Det här var inte sista gången denna vinter, för min båge har bara börjat spännas.

10 comments to "Jag har spänt bågen ett snäpp"

Sunday 2010-12-26 18:11
jona
tack för ett perfekt inlägg på annandagen när inga tidningar kommer, och nyhetstörsten är enorm.
Sunday 2010-12-26 18:39
Lennart
Vad roligt Ingmarie! Visst är det kul att kunna springa på och framörallt kunna springa inomhus så här på vintern och mäta tider någon gång ibland. Det ger lite variation och krydda....

Jag funderar faktiskt också att åka till Sätrahallen eller Bosön närmaste dagarna och genomföra 5*400 (OBS: ej max utan bara få känna på lite fart) + löpskolning som en sista förberedelse inför Nyårsloppet nu på fredag.

Vad roligt och se att du också tränade korta intervaller inomhus. Säg till nästa gång så följer jag med :-)
Sunday 2010-12-26 19:28
Carina
Låter som ett kul pass det där.

Tänkte på det där som du skriver med att inte ta ut sig max på träning, jag tycker det är supersvårt att veta OM jag tar ut mig max eller om jag bara är ovan vid ansträngningen och kanske har typ 20% kvar. Kanske att man lär sig det där med tiden, men nu tycker jag det känns som om jag tar ut mig max på ALLA kvalitetspass. Kanske inte helt optimalt, om jag nu gör det alltså...

Hur vet man det?
Sunday 2010-12-26 20:07
Kenn1
Tyvärr är vi alltför många som har gått över gränsen och tränat sönder både kropp o själ i överambition:-( Men det är väl ett mänskligt beteende att göra misstag innan myntet ramlar ner!? Därför är det extra viktigt att bli påmind de fysiska lagarna som du beskriver i superinläggen ovan:-) "Man kan tvinga kroppen till träning men inte till utveckling"
Sunday 2010-12-26 20:42
Roger
90% av max är säkert bra, men är inte problemet för många av oss att vi inte vet vilket vårt max är? Är max=tävlingsfart så tappar i vart fall jag säkert 10% bara på att inte få lite extra motivation av tävlingssituationen. Så då är mitt "träningsmax" bara 90% av tävlingsfart.

Alltså - är inte detta bara ett problem för den personlighetstyp som beskrivs i RT-artikeln? En del av oss andra skulle behöva försöka köra 110% på träning bara för att i praktiken lyckas nå de optimala 90%?
Sunday 2010-12-26 22:22
Ingmarie
jona; haha! Borde jag meddela TT?

Lennart; Håller helt med! Jag funderar på att köra på onsdag fm men det är kanske knepigt för dig? Annars söndag fm.

Carina; Det är just den där känslan. Att du du tar ut dig max på ALLA kvalitetspass. Det bränner i längden.Vi är alla ovana vid en viss (högre) ansträngning men det du kanske ska tänka på är att inte vara helt slut efter varje hårt pass. Snarare känna som om du kunde ha tagit i lite mer eller kutat lite längre. jag menar inte att du ska maska, trött ska du bli, men inte slut. Var den gränsen är kan bara du avgöra genom att testa dig fram. lycka till!

Kenn1;Tack! Din sammanfattning; "Man kan tvinga kroppen till träning men inte till utveckling" är precis så det är. Men jag undrar om mina mynt någonsin kommer att trilla ner helt. ;-)

Sunday 2010-12-26 22:23
Ingmarie
Roger; Det kan mycket väl vara så att det beror på vilken personlighetstyp du är. Precis som med allt så "beror det på". Artikeln berör ju främst de som tränar för hårt/för mycket och aldrig får resultaten de vill åt. Som jag skrev till Carina ovan så gäller det att lyssna på kroppen. Hitta sin egen nivå. Köra hårt men inte alltid max, och bli trött men inte så slut att det brakar. Svårt- ja!Men ganska spännande med! :-)
Monday 2010-12-27 11:31
Lisa
Oj, vad härligt. Det såg alldeles lugnt och skönt ut där i hallen:) Det är minsann inte så jag minns det, hehe, brukade vara tjockt med folk, jämt!
Monday 2010-12-27 11:56
LOPARJANNE
Tack för sällskapet under ett riktigt skönt pass! Kändes så mycket kvalitet... Och gav en extra kick!
Monday 2010-12-27 20:04
Ingmarie
Lisa; Åh, när brukar du vara där? När vi var klara började det dock fyllas på en del...

Löpar-Janne; tack själv! Och snart gör vi om det! :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?