Weblog #2816

Wednesday 2011-03-30 17:38
Author: Ingmarie Nilsson
Ska jag bryta ihop eller bita ihop?
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja för just nu är det en ännu värre röra än vad det brukar i min skalle.

På något mysko sätt mår jag både bra och dåligt just nu.
Bra för att det inte var värre och för att jag mot alla odds fortfarande kan.
Dåligt för att det var värre än befarat och för att det kan braka fullständigt när som helst.

Det är mina fötter det handlar om.

Du som varit med här ett tag vet att jag har haft hiskeliga bekymmer och smärtor.
För att göra en lång story kort så är det mestadels genetiska problem som gjort att jag bl.a har opererat en tå som gick ur led helt av sig själv och har haft Morton´s x flera.
Jag har artroser i bägge stortårna, hammartå och lite andra skvanker plus att jag lyckades slå en av mina tår i en flyttkartong förrförra vintern så den bröts vilket fortfarande förföljer och besvärar mig.

Utan Danne och mina Newton skor hade jag inte kunnat ta ett löpsteg.
Det är då ett (två) som är säkert!

Men hur som helst så har jag sedan i november väntat på att få komma till en fotortoped-specialist läkare i Uppsala och i dag var det dax.
På något vis hade jag hoppats på att han skulle säga något i stil med att det här löser vi med en operation av "knölen" (hallux valgus) och sen skulle allt bli bra.
End of story liksom.

Det var tills jag såg röntgenbilderna...


Fem av mina tår sitter "fel".
Tre är helt ur led.
Den där tån som jag redan opererat, och som jag led så mycket för, är helt kaputt och kommer aldrig mer att bli bra.

Läkaren tittade väldigt konstigt på mig när jag sa att jag springer "en hel del"...
Jag borde inte kunna alls.

Och kanske "kan" jag inte?
Smärta är ju relativt och jag kan ju inte säga att jag inte känner något alls, för det gör jag, men i jämförelse mot vad det har varit så är det max 2 på en skala 1-10.
När jag har Newton-skorna på vill säga.
Utan dem blir det 8.
Utan några skor alls 9-10.

Läkaren förklarade otroligt ingående och precist hur operationerna går till, fick t.o.m se en film, och vad som bör likväl som kan hända.
Det här blir inga "vanliga" operationer och det kan bli bättre såväl som sämre.
Normalt sett så skulle fötterna bli bättre av en operation men det här är inget "normalt" tillstånd.
Jag kanske kan klara av att kuta som jag gör i en månad, ett år eller fem år till men fötterna kan också pajja helt redan i morgon.
Linan är skör som den tunnaste sytråd.
Det går inte att "lova" något och läkaren kan inte ens jämföra med någon annan för han hade inte sett något liknande någonsin innan...

Suturerna (d.v.s stygnen) tas redan efter 8-10 dagar och efter ca. 6 veckor kan man börja jogga lätt igen.
Om det går bra vill säga...

Så nu sitter jag här med miljarder funderingar.

Ska jag/ska jag inte operera?
Ska jag chansa och operera så fort som möjligt eller ska jag vänta och i så fall hur länge? Till efter Stockholm?
Efter NY?
Vågar jag ens operera? Det kan ju bli värre. T.o.m så dåligt att jag aldrig mer kan kuta.
Ska jag strunta i det och hoppas det håller tills jag dör? (Vilket är lika osannolikt som att jag skulle kunna hoppa till månen på ett skutt.)
Eller ska jag kuta så länge det går och operera när de kraschat helt och hoppas det går att fixa ändå? (Vilket verkar lika osannolikt som att de håller.)
Frågan är liksom inte om de pajjar utan när.

Jag vet att detta är ett lyxproblem för många, många har det mycket värre, men det är lik väl ett problem för mig.
Även om jag inte borde känna mig deppig så gör jag det.
Var helt tom inombords när jag väl kom hem igen.
Cykelintervallerna rensade ut en del och kanske några dagars funderingar och diskuterande med kloka människor kan få bitarna på plats.

Läkaren kunde inte ge mig något annat råd än att fundera på saken.
(Kan tyvärr inte sova på saken för jag ska jobba i natt.)

Han föreslog med att jag kanske helt enkelt skulle njuta så länge jag kunde, det är ju trots allt ganska ok just nu, och sen ta ett beslut när det gör allt för ont.
Fast då kanske jag å andra sidan aldrig mer kan springa ordentligt.

Det lite konstiga är att jag har ju faktiskt minst ont när jag springer. (!!)
Och att jag (nästan) alltid njuter av att springa är ju inte direkt någon hemlighet. :-)

35 comments to "Ska jag bryta ihop eller bita ihop?"

Wednesday 2011-03-30 19:17
Katarina
Det är väl inget lyxproblem, det handlar ju om ditt LIV!

Vilken soppa Ingmarie, och vilka svåra val. Det finns ju inte ETT svar som är "RÄTT". Det finns nog inte ett enda svar som är "rätt" egentligen??

Önskar jag kunde göra något för dig, men det kan jag inte. Inte mer än säga att jag TÄNKER på dig och HOPPAS att du kan finna något slags "svar" som känns bra och rätt.Och framförallt någorlunda tryggt.

Vad nu "trygghet" är i just denna situationen...

STORA STÖRSTA KRAMEN
Katarina

Wednesday 2011-03-30 19:31
Anna (orka mera)
Oj vilket jobbigt beslut! Hoppas att det mognar fram någon form av "bästa lösning" när du får tid att tänka igenom saken. Tänker på dig och dina stackars fötter och hoppas det löser sig till det allra allra bästa! KRAM!
Wednesday 2011-03-30 20:25
Jesperson
Håller med Katarina till fullo. Vet egentligen inte vad jag ska skriva för att skänka lite mening och tröst, mer än att jag tänker på dig.

Ta hand om dig så hörs vi via mail på söndag som vanligt. Tusen kramar J

Peace Love och Löparskor!
Wednesday 2011-03-30 20:37
Sara
Och så sitter jag och gnäller om min häl...
Jag håller också med Katarina - det är visst inget lyxproblem. Du ÄR löpning! Jag tänker på dig och hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra i hjärtat, vad den än blir. MASSOR av kramar
Wednesday 2011-03-30 20:44
anneliten
Fy fan! Vet inte vad annat jag kan skriva. Verkligen inget lyxproblem. Och verkligen inget lätt val. Läkaren måste väl ändå ha någon känsla för sannolikheten att det går åt det ena eller andra håller om du väljer operation? Kanske kan du leta reda på en annan expert för en second opinion? Men jag vet ju att du väntat länge redan...
Wednesday 2011-03-30 20:50
Staffan
Jag säger som de andra, det handlar ju om en sådan otrolig stor och viktig del av DITT LIV! Kanske har du utvecklat ett löpsteg som funkar för tårna jag tänkte på att du sprang ganska mycket på utsida på framfoten i Sätrahallen när vi sprang ihop senast.
Wednesday 2011-03-30 21:45
bureborn
Jättevarma bamsekramar!!! Och flera till. Jag hittar inga ord som räcker till.
Wednesday 2011-03-30 21:45
Andréa
Nej men usch, det där låter verkligen inte bra :( Hur har det kunnat bli så?? Och lyxproblem? Det skulle jag verkligen inte kalla det! (Men ja, allt är relativt och det är klart att det finns dom som har det värre, men det gör det ju alltid). Inga lätta beslut det där nej.. Men oavsett hopps jag att det leder till det bästa. Kram!
Wednesday 2011-03-30 21:47
Madeleine
Vännen, jag våndas med dig - otroligt svårt beslut. Vill du prata och bolla, hör av dig!
Stor kram
Wednesday 2011-03-30 21:55
Lennart
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner ungefär lika dant nu när jag läste ditt inlägg som när jag läste Daniels inlägg om "Vilja och Klara". Vissa saker saknar man ord för. Vad jag än skriver så känns det som att jag skriver fel.

Jag önskar verkligen att det här ordnar sig och att det i slutändan blir bra.

Sköt om dig!
Wednesday 2011-03-30 21:56
Lisa
Nej men fy f*n vad trist! Usch vilket deppigt besked! Du som kör på så bra med din framfotalöpning... Frågan är ju vad som kommer att hända om du fortsätter att springa- kommer bara smärtan att öka eller kan något förvärras kraftigt så att operationen försvåras? Det är ju ett ursvårt beslut, jag förstår om du vill "få det over and done with" så fort som möjligt. Men samtidigt vill man ju inte riskera att göra problemen värre nu när du faktiskt inte "VASar" 9-10/10... Jag hoppas att du kommer till insikt på något sätt. Hur svårt det än är! KRAM
Wednesday 2011-03-30 22:19
Kenn1
Neeej!!! Vilken mardrömssituation att inte veta hur en ev.operation blir lyckad eller ej måste vara outhärdligt!? Din magkänsla måste avgöra detta,det går inte att ge råd men är övertygad om att du tar rätt beslut om din löparframtid som jag vet betyder nästan allt för dig.
Och vad roligt att du snickrat ihop en egen löparbok,ska givetvis köpa den och läsa den både framifrån och bakifrån med stort intresse.(behöver mkt inspiration efter ett 10veckors uppehåll med allehanda problem som jag inte ska dryfta på din blogg,men som du vet kan allt elände komma på en gång:-(
gigantiskt lycka till nu med fötterna!
Wednesday 2011-03-30 22:41
Erik
Vet knappt vad jag skriva, vet bara att jag lider med dig på fler än ett sätt men är trots det förvissad om att du tar ett bra beslut när det väl är dags. Ta hand om dig!
Wednesday 2011-03-30 22:46
Thomas
Usch, fick en stor klump i magen av att läsa detta.
Snacka om pest eller kolera..
Wednesday 2011-03-30 22:48
Jessica
Alla vägar leder till din blogg.
Hej Ingmarie!
Ja, alla vägar leder hit, jag läser en del bloggar och ofta hittar jag dina kommentarer där och på så vis har jag kommit att husera här och läsa dina rader varje dag.
Jag blir alldeles *jag vet inte vad* när jag läser dagens inlägg. Jag förstår, eller tror mig förstå, hur mycket löpningen betyder för dig och vilket jobbigt beslut du måste stå inför nu.
Jag har inga råd att ge mer än att jag sänder dig goda tankar och önskar SÅ att ett gott beslut växer fram inom dig.

Du rockar!
Kram från mig, som inspireras massor av de rader du skriver.
Thursday 2011-03-31 05:26
camilla
Detta är sannerligen en prövning för en löparälskare som du! Men du ÄR inte löpning, även om den betytt mycket i ditt liv. För mig är du i första hand den varma, omtänksamma själen och en sökare som ständigt hittar nya utmaningar. Dessutom kan det ju lika gärna bli BÄTTRE efter operationen. Fick du veta hur stor chansen är att det blir bra?
Thursday 2011-03-31 09:52
Staffan
forts...äsch klickade iväg min kommentar för hastigt, jag ville också få med att du är så klok att du säkert kom fram till vad som är rätt sak att göra för dig och naturligtvis håller jag alla tummar jag har för att det kommer att bli bra (eller bättre än nu) sedan!!!
Thursday 2011-03-31 10:13
Ann-Charlotte
Fytusan vilket elände!
Vad i hela fridens namn skall man göra?? Jag har då ingen aning om hur jag skulle göra. Usch....tänker på dig, vi kanske ses nån natt på jobbet, så kan jag trösta dig lite...En kram på riktigt skall du få....

Kram
ACB
Thursday 2011-03-31 12:39
Magnus
Vow! När jag såg röntgenbilden tänkte jag bara "Shit". Att du överhuvudtaget kan står på de fossingarna är ju en bedrift i sig. Att sedan löpa på dem är ju än mer... Ja, jag vet inte vad jag ska säga jag heller. Som du skriver är smärta ett relativt begrepp, men det är ju också lätt att man flyttar referensramarna. Du är ju definitionen av förståndighet så jag litar helt och fullt på att du bestämmer dig för det DU tycker passar DITT liv bäst. Kan inte annat än att skicka en kram i vårsolen!
Thursday 2011-03-31 12:45
Fisken
Jag känner med dig. Det finns ju bara ett enda beslut att ta. Det ser ju ut som om de tagit en näve tår och KASTAT dit dom på foten på den där röntgenbilden.
Det kommer att bli operation. Vare sig du vill eller inte så är det det enda vettiga beslutet. Du måste ju iaf kunna gå i resten av ditt liv.
Det måste bli så.

Kram!
Thursday 2011-03-31 13:37
Emilia
Åhh vad tråkigt, förstår att det är ett jätte jobbigt beslut. Jag tänker på dig! Stor kram!
Thursday 2011-03-31 15:20
mia
Stackars dig,du verkar så trevlig
HOPPAS DU SNART BLI BÄTTRE!!
Thursday 2011-03-31 16:03
Taina
Fina Ingmarie, det är svårt att ge råd. Det enda rådet är att följa det du själv känner för. Visst är det tråkigt med den här typen av besked och jag lider med dig. Jag antar att vattenlöpningen inte påverkas av dina fotproblem på samma sätt. Tänk också positivt på alla fina löppass du har gjort genom åren. Och jag är övertygad om att du kommer att fixa det här med lika många ljuvliga löppass i framtiden också!!! Det är ju Ingmarie vi snackar om!

Kramar!!!
Thursday 2011-03-31 16:30
MarathonMia
Det är INGET lyxproblem för en löpare. Det handlar om DITT välmående. Jag är i och för sig glad att dina tår sitter på foten - det ser man ju tydligt på röntgenbilden - puh liksom.

Det är inte kul att behöva ta beslut i sånna lägen - ibland önskar man att det skulle finnas ett facit på saker - ungefär som "bara jag får reda på hur det blir sen, då efteråt" - men det är ju del av livet. Vi blir utsatta för än det ena, än det andra för att testa vår psykiska förmåga. Du är stark. Du är grym som du är- men du är också löpare. Vi ska inte alltid jämföra oss med svältande barn i Botswana - för det är inte vår "vardag".

Styrka och mod till dig. Kram
Thursday 2011-03-31 17:34
Ann
Åh nej vad hemskt! Och så orättvist!! Hoppas verkligen ni kan filura ut bästa lösningen och att det hela går vägen. Håller tummarna stenhårt.
Stor kram!
Thursday 2011-03-31 17:50
Johanna Almberg
Hej Ingmarie.Fy det var inga roliga röntgenplåtar du hade att erbjuda,är villig att hålla med ortopeden när jag fick se dina bilder-att du kan springa så mycket som du gör utan att ha mer ont?
Vad föreslog ortopeden?helt klart måste du ju göra någon form av justering,dina leder i falangarena ligger ju dislocerade!!(du är verkligen en JÄRNLADY).Vilket fall som helst så tycker jag att du skall VÄNTA tills EFTER NYM med operation.Du är ju på G nu,det vore synd att chansa.ortopedoperationer kräver ju lång rehab efteråt.kram Johanna i värmland(op-syrran).stackars dina små fötter...som gett/ger dig så mycket GLÄDJE.
Thursday 2011-03-31 19:43
Miss Agda
Åh Ingmarie, jag önskar att jag hade ett svar eller ens kunde säga något som fick dig att känna dig bättre. Jag har inga ord. Kan bara skicka dig styrka och mod och 1000x kram!
Thursday 2011-03-31 21:08
Daniel
Det var ju sjutton vad det ska gå troll i allting ju nu då!!! 2011 skulle vara året och det är det kanske fortfarande?

Du visste nog redan att dina fötter inte var som dom skulle så det är nog ingen nyhet, har själv sett dom och har aldrig sett något liknande ;) Kanske var det värre än du befarade men jag hade kutat på så länge det håller och sedan gjort op när det inte går längre. Kroppen fixar ibland mer än man tror och det går ju bra med dina Newtons än! :) Kanske minska lite på mängden men annars kör så det ryker tycker jag, måste kännas bättre för huvudet också. Lätt för mig att säga kanske?? ;) Jag håller som alltid tummarna för dig och tycker du är grym på alla sätt och vis!
Kram och pepp!
Thursday 2011-03-31 21:21
Carina
Nej men det är inte sant!! Åhh vad ont det gör i mig när jag läser det här. Det är verkligen inte något lyxproblem, vi lever i vår egen vardag och kan inte bara jämföra oss med de som har det sämre.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du finner just din väg ut ur det här.

Massor med kramar!!
Thursday 2011-03-31 21:31
Caroline Ö
Oj!!! Fy vad jobbigt. Stackare! Hoppas att du kommer på hur du vill göra. Kramkram!!
Thursday 2011-03-31 21:35
LOPARJANNE
Det där var ett jobbigt besked... Känner igen det där med att få välja operation eller inte? Då vill man hellre att läkarna säger att man måste! Hur man än skulle vilja säga till dig vad som är bäst så går ju inte det... Hoppas att valet blir rätt och att du kommer att kunna springa många år till.

Tänker på dig!
Stora KRAMAR!!!
Thursday 2011-03-31 21:46
Ingmarie
Till er alla snälla, söta, omtänksamma;
TACK!
Jag är djupt rörd av era fina, snälla, kloka, roliga, tänkvärda och peppande ord!
Vill svara på de frågor som kommit upp;
Katarina; nej det finns ju inget "rätt" eftersom ingen vet.... Jag får lita på min magkänsla och andra kloka människors råd...
anneliten; Jag ska göra det. Men jag tror denna läkaren
är den 5:e i ordningen... Han vet inte mer än att det kan bli bra och det kan bli dåligt. Åtminstone var han ärlig...
Thursday 2011-03-31 21:47
Ingmarie

Andréa; ja du... Generna är främsta boven. har tack o lov aldrig klämt in fötterna i trånga skor för då hade jag inte kunnat kuta ens med Newton...
Lisa; Se svaret till anneliten. :-)
Camilla; Det är väl större chans att det blir bra men som sagt var, han vet inte...En operation är alltid en risk och kan ställa till med nya, ännu värre, besvär...
Johanna; Ja det är som ett jädrans plockepinn! Men grejen är att man vet inte hur de andra tårna reagerar om halluxen rättas till och luxationerna går inte att rätta till om man inte kapar en bit av leden vilket i sin tur kan göra att tårna blir helt obrukbara. Dessutom kan som sagt var en sån operation göra att det blir nya problem. Å andra sidan kan det bli ännu värre om jag inte gör något... På något vis tror jag ändå mina fötter har vant sig och på något vis skaffat en balans...
Daniel; 2011 ÄR året! Vi är bara i början... :-)
Saturday 2011-04-02 18:15
Maria
Fy sören. Vad tungt det måste kännas.

Men man behöver ju inte alltid tänka: andra har det mycket värre. För det förändrar ju inte ens egen situation - hur man själv mår. Går ju inte att styra över sina känslor - och ibland är det kanske bara bra att släppa fram dem. Och känna att man faktiskt är sorgsen, ledsen eller liknande.
Hoppas verkligen verkligen att det kommer lösa sig på bästa sätt!
Sunday 2011-04-03 00:00
Ingmarie
Maria; Ja så är det nog. Känslor kan man inte alltid styra och ska nog inte alltid heller. De är ju en del av oss....

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?