Weblog #2952

Monday 2011-07-25 20:33
Author: Ingmarie Nilsson
Vilken är din största bedrift hittills i livet?
Det är lätt att först tänka i termer som framgång, rikedom och status men fundera gärna en stund på svaret till frågan.

Kanske är det egentligen något helt annat?

Min största bedrift hittills i livet är varken segrar, medaljer, pokaler eller rekord.
Inte heller är det de hundratals högskolepoäng jag lyckats gneta ihop, äventyrliga resor jag gjort (och överlevt) eller jobb jag lyckats få.
Det är inte ens mätbart.

Nej, min största bedrift är att jag lyckats ta mig ur ett både extremt självdestruktivt beteende och en djup depression som började någon gång i tonåren.
Det handlade inte om några "småstraff" mot mig själv eller någon "måndagsdepp" utan självdestruktiv på ett livsfarligt vis och en depression som var både bottenlös och kolsvart.

I dag kan jag se både orsak och samband men när jag var mitt upp i det fanns det period då jag egentligen bara såg en utväg.
Den värsta och sämsta.

Men någonstans inom mig fanns ändå en livsglädje som var större än dödslängtan.
En kamplust och en drivkraft som var starkare än det svarta.

Det har tagit mig många år, många tårar, många ångestattacker och många terapitimmar att komma ur det hela och hit där jag är nu.
Men det har också varit mycket skratt och glädje!
Det har varit obeskrivbart tufft och utan mina terapeuter, min läkare, mina vänner och familj så hade jag kanske aldrig klarat det.

Jag har aldrig tagit någon medicin även om vissa läkare hävdade att jag "var tvungen" och att det var "absolut nödvändigt" för att jag skulle bli "bra".
De som sa så gick jag aldrig tillbaks till för de lyssnade inte på mig och mina behov.

Det är bra att det finns läkemedel att ta till i vissa situationer, särskilt akuta, men många gånger tror jag de tas helt i onödan och skadar mer än det hjälper.
Jag litade på att naturen, min kropp och min själ skulle ordna det för så är min filosofi.
Att kroppen har en enorm egen läkningskraft bara den får rätt hjälp och tillräckligt med tid.

Naturen, löpningen, böckerna, tystnaden och skrivandet har funnits som en röd tråd genom hela denna tiden och är fortfarande.
För mig har det blivit mina livlinor.
Någon av dem finns alltid där när jag behöver dem.
För även om jag i dag mår så otroligt mycket bättre, jag är ju faktiskt i grunden en mycket positiv och glad människa, så finns den mörka sidan kvar och kan komma smygande när jag minst anar det.

I dag skrämmer den mig dock inte längre.
Jag vet att den finns där.
Den är en del av mig och även om jag inte gillar den så har jag slutat utföra det meningslösa kriget och i stället accepterat den.
Jag har lärt mig att leva mycket mer i nuet men precis som med så mycket annat så är det en färskvara och jag måste ständigt träna.
Jag måste ständigt vara uppmärksam på signalerna och ta dem på allvar.

Varje dag.

Så varför berättar jag detta?
Är det ens någon som bryr sig?

Kanske.

Jag vet att jag inte är den enda på planeten som känt/känner så här, tvärtom, men det är lätt att tro det när man är nere i träsket.
Tankarna och känslorna kan vara både skämmiga, hemska och totalt ologiska men likväl finns de.

Framförallt vill jag visa att det inte alltid är som man tror när man bara ser det yttre skalet av en människa.
Det finns alltid mer.
I grund och botten är vi trots allt väldigt lika.
Med samma slags känslor och samma behov av kärlek och bekräftelse.

Jag vill också visa att det för det allra mesta går att göra något åt sin situation.
Det kan vara svårt både att be om, och ta emot, hjälp men ibland är det verkligen livsnödvändigt.
Att lära sig mer om sig själv är ett tufft arbete som kräver både mod och kraft men det kan även ge mångfalt tillbaks.
Det är värt att prova för man har ändå inte mycket att förlora om livet är svart.

Livet valde mig och jag valde livet.
Tacksamheten är gränslös.

23 comments to "Vilken är din största bedrift hittills i livet?"

Monday 2011-07-25 20:56
camilla
Lite lustigt att du skriver om ett sådant ämne just ikväll. Jag satt nyss och såg "Sommarpratarna" från igår på svt Play. Och det slog mig att vi alla har våra tragedier i livet och att de aldrig går att jämföra. Det som är en bagatell för någon kan vara rena katastrofen för någon annan. Jag tror också att toleransen för svårigheter varierar över tid.

En av de bra sakerna med att bli äldre är att lära känna sig själv och acceptera de val man gjorde. Och inse att utan dem hade du inte varit den du är idag.
Monday 2011-07-25 21:14
Lennart
Hej Ingmarie!
Jag tyckte det här var fint skrivet och manade till eftertanke. Ska nu fundera lite på min största bedrift.

MVH
Monday 2011-07-25 21:43
Mamma
Älskar dig
Monday 2011-07-25 22:19
Annie
Hej! Tror våra vägar korsats på ngt lopp någongång. Kul att hitta din blogg. Tänkvärt inlägg. Min största bedrift är nog att följa mitt hjärta vilket det senaste året varit helt galet jobbigt men rätt. Och att lotsa min dotter genom livet som ensamstående mamma som vägrar se det som hinder för att bli en bra löpare :)
Monday 2011-07-25 22:44
Lisa
Tänkvärt inlägg! Får en att fundera över vad som egentligen är en bedrift... Och vilka bedrifter det egentligen är som är viktigast. Skönt också att höra om någon som tagit sig ur en " svacka" utan läkemedel. Träning är verkligen något som läkare borde använda mer i kampen mot depressioner och trötthets-syndrom!

På tal om träning- wetwest imorrn eller onsdag? :)
Tuesday 2011-07-26 07:40
Johanna
Tack för detta mycket tänkvärda inlägg. Som du skriver är du inte ensam. Kram Johanna
Tuesday 2011-07-26 09:31
Erik
Vissa människor skriver ytligt och opersonligt. Sen finns det människor som du Ingmarie, och milde himmel vad jag är glad för att våra vägar har korsats. Stor kram!
Tuesday 2011-07-26 10:22
Ingmarie
Camilla; Ja så är det. Vi bär alla våra små svarta bagage men en del verkar ha lindat i dem lite "bättre" i en snyggare ryggsäck. ;-)

Lennart; Tack!

Mamma; Och jag älskar dig!

Annie; Tack för att du delade med dig! Och vad roligt att du hittat till mig så jag kan följa dig. :-)

Lisa; tack Lisa! Ja fler borde våga "blanda" konventionellt och alternativt. det ena behöver ju inte utesluta det andra... WW? Gärna. Messar!

Johanna; Stor kram tillbaks!

Erik; Åh tack snälla Erik. Detsamma! Skulle ringt i helgen men tiden försvann...
Tuesday 2011-07-26 11:23
Erik
Det finns många andra helger att ringa på!
Tuesday 2011-07-26 11:44
Lina
Väldigt bra skrivet Ing-marie...och modigt och starkt att du delar med dig!
Tuesday 2011-07-26 11:56
Ingmarie
Erik; Vad bra! :-)

Lina; Tack!
Tuesday 2011-07-26 13:55
Carina
Vilket inlägg Ingmarie!! Du imponerar med din rättframhet och din förmåga att dela med dig av allt i ditt liv! Jag sitter och funderar på vad min bedrift här i livet är och har lite svårt att komma på det... Jag har gått igenom många svåra stunder och rest mig och gått vidare, kanske det är min bedrift... Fast det är ju ingen bedrift egentligen, det var mer ett måste.

Tack för att du får mig att fundera!! Kram
Tuesday 2011-07-26 14:25
Susanne
Satt kvar en lång stund vid köksbordet och tänkte efter att ha läst ditt inlägg. Sen läste jag det en gång till och tänkte ännu mer. Det är fantastiskt av dig att du delar med dig så mycket Ingmarie.
Jag bara undrar, när kommer nästa bok :-)

kram Susanne
Tuesday 2011-07-26 16:09
Ingmarie
Carina; Bedrift och "måste" är snubblande nära varandra...Och visst är det en bedrift om något att ha fallit och sen rest sig igen! det ÄR det som är en bedrift. Att kämpa trots motgångar.
och tack för dina snälla ord...:-)

Susanne; Tack sötaste Susanne. Nästa bok... Jag vet bara inte var jag ska börja. :-)
Tuesday 2011-07-26 16:26
Fanny
Det behövs verkligen inlägg som dessa!!
Tuesday 2011-07-26 16:32
Ingmarie
ANNIE; Om du ser detta; Jag kan inte kommentare på din sida. Krävs "webadress" för att jag ska kunna. :-)

Fanny; I så fall är jag glad över att ha bidragit med ett. KRAM
Tuesday 2011-07-26 18:47
Ulrika Flodin
Finner knappt ord. Men du har vunnit ett imponerande race.
Tuesday 2011-07-26 20:45
Anna (orka mera)
Tack för att du delar med dig! Fint och tänkvärt!
Tuesday 2011-07-26 22:45
Ingmarie
Ulrika Flodin; :-) Så kan man ju faktiskt se det! Största racet ever! :-)

Anna (orka mera); Tack själv för att du tog dig tid att läsa och skriva
Wednesday 2011-07-27 18:43
Mats S.
En lisa för själen att läsa det du skrivit. Tack!
En annan sak var att ett av mina barn "snodde" med sig din bok om löpträning som jag inte läst klart (om man nu kan göra det:)?!)och jag blev både glad o snopen!
Wednesday 2011-07-27 19:03
Ingmarie
Mats S; TACK själv! Och LITE kul är det att dina barn snor din bok. :-)
Thursday 2011-07-28 09:00
HeleneH
Min största bedrift är att jag insett att jag börjar besitta en hel del visdom, att jag faktiskt har blivit klok med åren. Den insikten ledde till att jag numera kan bemöta frågor (från mina barn, föräldrar, arbetskamrater mfl) med lugn och ödmjukhet. Istället för (som i ungdomen) med irritation (fräsigt "varför frågar du mig" (jag vet ju ingenting!). Det känns fantastiskt att kunna stå stadigt och finnas där för dem man älskar!
Thursday 2011-07-28 09:34
Ingmarie
HeleneH; Underbart! En del människor kommer aldrig så långt. tack för att du delade med dig. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?