Weblog #3077

Tuesday 2011-11-08 19:50
Author: Ingmarie Nilsson
Kanske man inte ska förstå allting (?)
Min "skada" är nog en av de mest underliga av de underliga som jag någonsin varit med om.
Inte nog med att den kom som från ingenstans, den var tydligen extremt svårdiagnostiserad och svårbehandlad.

Läkarna har ju gissat på överansträngd muskel, rosfeber och inflammerad sena.
Enda åtgärderna de ordinerat är totalvila, penicillin i 10 dagar och NSAID i minst 2-3 veckor.
(Skulle tydligen behövas för inflammationen var som sagt var m-y-c-k-e-t kraftig.).

Jag ska villigt erkänna att jag inte har följt det där helt till punkt och pricka.

Penicillinet mot rosfebern avbröt jag efter 3 dagar på "seninflammationsdoktorn" inrådan eftersom han tyckte det var helt onödigt.
Vilket förstås stämmer eftersom diagnosen tydligen var totalt fel.

NSAID testade jag några dagar men då jag blev både yr i skallen, illamående och inte ett dugg smärtlindrad så struntade jag i dem också.
Vila från löpning har jag gjort, vilket inte varit några som helst problem för smärtan har gjort att jag inte ens funderat på att testa, men jag har varken vilat från att jobba eller träna annat som funkat hyfsat.

Jag har haft så ont att jag knappt kunnat förflytta fetebenet emellanåt och jag har och gråtit av smärta på de mest "olämpliga" platser när jag inte längre klarat av att "bita ihop" och härda ut.
Dessutom har benet sett ut som en överkokt uppsvälld korv på gränsen till att spricka så jag tror inte jag inbillat mig det hela...

D.v.s så var det tills jag var hos Danne i onsdags.

Han hade heller inget riktigt svar men han åtgärdade och det enbart med naturen och min egen kropps läkekraft.
Mirakel på mirakel har hänt med mitt ben utan att jag fattat ett dugg.

Tro?
Knappast.
Och om det nu är så är det ju faktiskt ännu mer fantastiskt!

Och hur kunde det bli så här över huvudtaget?
Slumpen?
Ödet?
Dumhet av mig?
Eller var det ändå ett desperat sätt från min kropp att säga ifrån och hindra mig från att göra något som skulle ge katastrofala följder för t.ex. mina fötter?

Ja inte vet jag, och kommer antagligen aldrig att få veta det heller, men visst är det hela allt lite mystiskt?

Och kanske jag satte någon slags världsrekordstid i tillfrisknande? ;-)

För i går knöt jag på Newton skorna igen.
Mycket nervös och allt lite orolig för hur det skulle bli.
Smärtan finns fortfarande allt för färskt i minnet och jag vill verkligen inte ha så där ont igen.


Det är allt lite konstigt hur snabbt löpar-autopiloten verkar lägga av men inom 10 min. kändes det nästan "som vanligt" igen.
Jag sprang och sprang utan att ens förnimma någon smärta och plötsligt hade det gått 45 min. (Ja jag vet att tiden slutar på ojämn siffra, helt mot mina "måsteslutapåjämnsiffra-princip", men det bjuder jag på en dag som den!)

Lägg till nästan 18 timmars jobb i sträck traskandes och ståendes på hårda betonggolv, vattenlöpning och ytterligare ett 45 min. löppass (så att totalsiffran slutade på "noll") på det utan smärta och jag anser mig i princip "hel" igen!

Nu håller jag tummarna för att jag inte drabbats av hybris och tagit mig vatten över huvudet...

15 comments to "Kanske man inte ska förstå allting (?)"

Tuesday 2011-11-08 20:54
Annie
Det hoppas och tror jag verkligen inte! Vi kanske rehabar i samma tempo :) så kan vi skutta i decembersnö sen! KRYA!
Tuesday 2011-11-08 21:30
Andrea
Häftigt! Jag håller alla mina två tummar!
Tuesday 2011-11-08 21:44
Jonna
Så underbart! Hopppas hoppas att du fortsätter få flyga fram i väldig fart!
Tuesday 2011-11-08 22:34
Lisa
Jag tror inte du har hybris! Om du inte har ont så är det klart du ska köra på:)
Tuesday 2011-11-08 22:34
Lisa
Ps: Jag blir nästan sugen på att testa Daniel ändå...
Tuesday 2011-11-08 22:48
M;ats S
Härligt!!
Tuesday 2011-11-08 22:52
Ingmarie
Annie;haha. Men snön skippar jag. Drar västerut. :-) Lev väl!

Andrea; Tack! :-)

Jonna; Hoppas jag också! I alla fall flyger. :-)

Lisa (x2); Danne menar du väl? :-)

Mats S; Mmmmm. :-)
Wednesday 2011-11-09 07:05
Jeppe
Oj har aldrig hört på maken till tillfrisknande, men vad skönt jag håller alla tummar och tår om det nu behövs =)

Peace Love och Löparskor!
Wednesday 2011-11-09 09:01
Ingmarie
Jeppe; :-)Det behövs alltid!!!
Wednesday 2011-11-09 09:11
Ulrika
Måste vara en skum känsla att plötsligt inte ha ont längre. Men, OJ så härligt! Hoppas verkligen att smärtan är borta. För alltid.
Wednesday 2011-11-09 09:18
Erik
Glad som tusan för din skull.
Wednesday 2011-11-09 19:22
Lorena
Men väldigt GLAD kan du unna dig att bli i alla fall! Det SKA du :)

Tänker på dig, massor! <3
Wednesday 2011-11-09 20:13
Ingmarie
Ulrika; Minst sagt skumt men absolut JÄTTEhärlgt! .-D

Erik; TACK!

Lorena: OM! JÄTTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kommer du ner i helgen eller blir det en senare gång? tack för dina tankar. Tänker massor på dig också. :-) KRAM
Thursday 2011-11-10 08:10
Lorena
Blir lite senare, jag hör av mig i god tid!
Thursday 2011-11-10 10:08
Ingmarie
Lorena; Låter bra! :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?