Weblog #312

Thursday 2008-07-03 22:51
Author: Ingmarie Nilsson
What a day!
Denna dag har helt klart varit en 10-poängare, trots att jag inte kunnat springa. Tåskrället tjurar fortfarande nämligen.

Började redan i morse då jag fick sällskap på poolpasset av "Bobo" (Bo-Göran). Han jobbar på badet och är en hängiven löpare.
Även han har en skadad .
Är det månne ett tåvirus i farten?
Supertrevligt och tiden gick blixtsnabbt.

Packade sen väskan med böcker och lunch och cyklade till Främby udde.
Äntligen!
För som jag har längtat!
Älskar verkligen det stället.
Så underbart ljuvligt, härligt och fantastiskt!
Ligga i gräset, solen som värmer, höra fåglarna och kluckandet från vattnet, se på båtarna som kör förbi, filosofera och läsa böcker.

Det hade räckt bra så egentligen.
Dagen var så gott som fulländad redan där.
Men den skulle bli ännu bättre.
Ofattbart bra!

Maria sa när vi träffades, lite i förbifarten så där, att hon gillar att cykla hon med. Bl.a. har hon tagit klassikern och därmed alltså cyklat hela varvet runt Vättern.
Men helst skulle det vara på en mountainbike.
Kanske ville jag med?

Ganska skeptisk (läs feg) men ändå en aningens aning nyfiken, sa jag att jag skulle fundera på saken.

Sen fattar jag inte riktigt vad som flög i mig.
Jag som så sent som för ett halvår sedan inte ens i min vildaste fantasi kunde drömma om att det skulle bli så här mycket cykling i mitt liv.

Och absolut inte ett endaste pedaltag på en MB.
Det var bara för galningar.

Men så kommer jag på mig själv med att plötsligt ha bestämt med Maria att vi skulle ut och köra en runda.

Bara så där!
Något har hänt i, och med, min skalle...
Och det är inte spriten. ;-)

Anna skulle också med så jag kunde ju inte gärna balla ur.
Tänkte att det i och för sig var bra att vi var tre för då var det två som kunde ta hand om mig när, inte om, jag kraschade.
(Snacka om negativt tänkande...)

Marias snälla man Stefan var modig nog att låna ut sin hoj till mig.
Så trampade vi i väg.
Tre brudar i lyxförpackningar!

Och milda Matilda vad det var kul!
Varför har ingen berättat det för mig?
Hur underbart det är?
Alla stories har ju handlat om vilda färder över stock och sten med uppskavda ben och armar som belöning.

Det här var något helt annat.
Att få vara i skogen, på grusvägar och stigar, förbi sjöar, backe upp och backe ner.

Nedför var jag lika mesig som alltid och bromsade för fullt.
Åtminstone i början.
Men ta mig sjutton att jag vågade släppa det krampaktiga taget efter hand.
Jisses vad det gick undan.

Jag är helt såld!
Så himla festligt och kul!
Vilken frihet!

Någon som har en MB till salu?
Tips?

Om det funkar så blir det Mörksuggejakten nästa.

Tjohooooo!

Tack Maria för att du "lurade" med mig. :-)

No comments yet to "What a day!"

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?