Weblog #3352

Wednesday 2012-07-11 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Nya tag är ibland ett måste
Tack alla ni underbara, fina, gulliga människor som kommenterat här, skickat SMS, mailat och ringt till mig.
Du ska veta att det värmer djupt, djupt in i både mitt hjärta och min själ.
Måtte jag kunna ge tillbaks någon gång då du behöver värme och extra mycket kraft.

Visst vet jag att alla ni som läser här är fantastiska men inte kunde jag väl ana att det fanns mycket omtanke.
Tack!

Sorgen ligger fortfarande som en svart dimma över mig men jag har kommit fram till hur jag ska göra.
Om det blir bra eller dåligt får tiden utvisa.
Att gråta är nödvändigt när man är ledsen men det går inte att fastna i den allt för länge.

Jag måste helt enkelt vidare.

Bearbeta, ta itu med och ta mig igenom det som tynger och som jag sörjer.
Så tänker i alla fall jag.
För även om allting annat verkar dött och i moll så vet jag innerst inne att det faktiskt inte är så.
Livet snurrar liksom på oavsett.

Som så många gånger förr är träningen en fantastisk ventil.
När jag springer så märker jag ju att fåglarna fortfarande kvittrar, människor fortfarande lever sina liv, växterna fortfarande frodas och att min kropp fortfarande både andas, pulserar och svettas.

Jag har också bestämt mig för att fortsätta testa att göra "tvärtom".
Sluta lufsa runt i bekvämlighetszonen, det kan jag ju göra tills jag ruttnar som den Duracellkanin jag är, och i stället satsa mer på "kort och hårt".

Jag har helt enkelt tänkt att strunta i att benet tjurar mellan varven och se vad som händer.
Det har ju hänt förr att jag s.a.s. har "sprungit mig igenom smärtor" och kanske blir det så även denna gång.
Diagnoserna är lika många som alla de jag varit och sökt hjälp hos och det finns liksom ingen varken struktur eller system i det onda.
(Väntar även på att få en röntgentid men det vet vi ju hur snigel-långsamt det går.)

Ena dagen har jag ont före jag springer men inte ont när jag springer.
Andra dagen inte ont före men ont under tiden.
En tredje dag gör det ont hela tiden och en fjärde inte alls.
Löpvila gör det varken bättre eller sämre.
Eller jo, det blir snarare sämre eftersom jag blir less.

Springa långsamt verkar ju inte heller hjälpa för att benet ska bli helt lyckligt igen så min tanke är helt enkelt att försöka öka på farten lite och se vad som händer.
Nu menar jag inte öka på som i "fort-fort" utan snarare i öka på som i "snabbareänlufs-fart".

Guru-Danne och Kiropraktor-Hans är de som hjälpt mig mest, och hjälper fortfarande, men ändå vill benet inte bli helt bra.
Har även ökat på min dagliga dos av Holistics kokosolja dels för att jag märkt att den gör gott för min kropp, dels för att jag vet att den är bra för min (och din) kropp och dels för att den är så förbenat god!


Så jag springer helt enkelt vidare.

Det funkade ju med lite forcerad fart både i söndags och måndags (i går var det fart i poolen) utan att benet blev sämre och framförallt var det galet kul!
Jag tror inte han vet om det men Kenneth inspirerade mig massor under de få dagar vi träffades.
Vissa människor har den gåvan utan att varken veta eller begripa det själva. :-)

I dag blev det 6x(1+2min) med 1 min. joggvila.
Följt av utfallssteg, grodhopp, vristhopp, funktionell såväl som TRX-styrka.





Sen var jag nöjd.

I alla fall för en stund…


Mat, vila, meditation och jobb så var jag redo igen.
För vattenlöpning i Getingebadets (g-r-a-t-i-s)bassäng.


Livet må ha sina svackor och djupa dalar men tack och lov finns det väldigt många toppar, ljussken, fina vänner och varma, goa kramar som överväger.

11 comments to "Nya tag är ibland ett måste"

Wednesday 2012-07-11 21:26
Lisa
Skont att hora att du tar dig vidare, och njuter av livets vardagliga saker (som traning!) Personligen deppar jag over att inte ha kunnat trana, och det gor ju inte saker battre! KRAM!
Wednesday 2012-07-11 21:56
Västgötskan
Visst är det så att man måste få sörja. Men du verkar ha en bra inställning. En liten stund, sen måste man vidare mot vad man nu bestämmer sig att gå vidare emot.

Massor av styrkekramar till dig!

Wednesday 2012-07-11 22:39
Kenn1
Vad roligt att läsa, att du inte slutar med dina sunda vanor när livet är riktigt jobbigt och att jag kunde,utan att ha en aaning om det;-) inspirera dig!! (som du väl vet är det extra viktigt för mig att få läsa sånt nu)
blev själv rejält taggad av veckan i Halmstad och saknar alla otroligt fina ställen att springa på där! för att inte tala om guide Nilsson som visade vägen:-)
KRAM på dig!
Wednesday 2012-07-11 22:51
Ingmarie
Lisa; Sjuk är skit. Måtte du bli frisk fort! Och jag har två val ge upp eller kämpa vidare... :-)

Västgötskan;Ja så är det . Men alternativet, att dega ner sig, är ÄNNU värre. Tack för styrkekramar. De värmer! :-)

Kenn1; Jag vill att du ska veta vännen. :-)Följ hjärtat & magkänslan så VET jag att det blir bra. Halmstad finns kvar. Jag också. Redo att guida (och pladdra) när som helst. ;-) KRAM
Thursday 2012-07-12 07:50
Jonna
Åh, mera kramar! Du är ju helt fantastisk som ändock kan se att det finns en väg, och den går bara åt ett håll, framåt! Sen kan ju den vägen göra ont och vara krokig, men på något vidunderligt sätt så blir det bra, till slut.
Thursday 2012-07-12 08:14
Carina
Vad skönt att du tar jobbigheter på ett så bra vis! Jag vet att det krävs något extra för att ha den inställningen, inget som är för givet! Kämpa på!
Thursday 2012-07-12 08:24
anneliten
Du har bestämt dig för vad du ska göra. Och om inte det leder dit du vill så har du i alla fall gjort vad du har kunnat. Ta det försiktigt bara. kram!
Thursday 2012-07-12 08:33
Johanna Almberg
Underbart att läsa, att trots att ditt hjärta gråter så fortsättar du som vanligt med dina rutiner. Fördelen för dig är att du inte verkar beroende av någon annan. Du är din egen lyckas smed.Usch jag vill inte låta cynsik och bitter för jag älskar livet precis som du men visst var det enklare förr?när det antingen var svart eller vitt,inte som nu när det mest handlar om grått!!kärlek kommer och går,men vänskap består.Finns det några nära relationer som är komplikationsfria?svar nej.Kämpa på ned sorgens demoner,de kommer INTE kunna knäcka dig,inte med din vishet,mod och självkännedom.STYRKEKRAMAR
Thursday 2012-07-12 08:45
Ingmarie
Jonna; Ja livets väg kan då verkligen vara krokig. Och som en berg- och dalbana. Men det är väl så det är. Livet... :-)
Massor av kramar tillbaks och stort tack!

Carina; Så sant. Man kan aldrig ta något eller någon för givet. Inte ens sitt eget kött och blod... Men livet rullar som sagt var på oavsett. :-)

anneliten; Ja det är så jag tänker. Att jag ska göra det jag kan. Kärleken ÄR värd att kämpa för! KRAM

Johanna Almberg; Egentligen är det det enda val jag har. Alternativet, att "ge upp", är så ofantligt mycket sämre.Jag önskar jag kunde skriva under på det där med vänskap men tyvärr är det ju inte helt sant. "I nöden prövas vännen" heter det ju och tyvärr kan man få sina kallduschar då. Men å andra sidan kan nya vänner dyka upp!Jag kämpar på. Jag har ju trots allt massor av kärlek runt omkring mig. :-) KRAM
Thursday 2012-07-12 16:13
Shaman
Mycket kloka ord, som vanligt :) Kram!
Thursday 2012-07-12 19:44
Ingmarie
Shaman; Tack fina du! KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?