Weblog #3371

Saturday 2012-07-28 19:06
Author: Ingmarie Nilsson
En dag, och ett steg, i taget
Jag befinner mig fortfarande i någon slags ingenmansland.
Chockad, bedrövad, tom och ledsen.
Gårdagens händelse ligger som ett svart, tungt skynke över mig.
Ett skynke och ett ok som redan var tungt.
Trodde inte det kunde bli tyngre men det kunde det visst...

Jag tror jag läst och hört allt som skrivits om olyckan.
För att försöka förstå.

Men det går inte!
För det går inte att förstå det ofattbara.

Jag läser och hör om The King of cross och Pat´s fantastiska karriär men när jag ser bilden på Trish och Shannon från presskonferensen så förstår jag att det inte är en ond dröm utan en ännu ondare verklighet
Jag har kontakt med Trish och jag vet att hon och Shannon har stöd av sin familj.
Det gör hålet i mitt hjärta lite mindre.

Och jag vet att livet rullar vidare oavsett.
Att de döda inte blir mer levande för att jag ger upp.
Att sorgen inte blir mindre bara för att jag lägger mig på soffan och gråter.
Jag gör det också, gråter, men jag gör också som jag gjort så många gånger förr när livet varit tungt.

Springer.

För mig är det bästa terapin.
Vara ute, uppleva naturen, svettas och känna att min kropp både lever och känner.
Men helt utan krav på varken fart eller distans.

I dag hade jag dessutom väldigt fint sällskap och jag mår betydligt bättre nu mot före turen även om den började med störtskurar som heter duga!
Vattenpölarna var som oceaner utmed Prins Bertil stigen.
Men det var varmt och vinden både ljum och obetydlig.

Det slog mig också att det är i precis de där situationerna, när livet och vädret är småjäkligt, som Pat ofta visade sin styrka.
Jag vet också att han egentligen avskydde att träna.
Men han älskade att tävla och han älskade ännu mer att vinna.
Det var hans drivkraft.

Det här en gammal film men den visar en del av Pat´s tuffhet och inställning.
När jag visade den för honom, han visste inte att den fanns på nätet, så skrattade han så ögonen tårades och sa något i stil med "Oh, so young and stupid but I did look good".
Sen skrattade han ännu mer.
Det var Pat i ett nötskal det.
Humor, distans och en stor portion ödmjukhet.
Och det förde han vidare till Connor.

Så vad gjorde väl lite regn?
Strax över två timmar fick jag ihop + 40 min. vattenlöpning.

Jag är förresten helt säker på att det kommer att gå väldigt bra för Therese när hon snart ska köra en riktig Ironman.




Kom ihåg att livet är både skört och ändligt.

12 comments to "En dag, och ett steg, i taget"

Saturday 2012-07-28 19:30
Jona
Jag har tänkt på dig hela dagen genom Halland i dag Ingmarie, kloka varma kvinna, du har givit mig så mycket kraft - all kärlek till dig och din stora familj från när och fjärran.

Saturday 2012-07-28 20:56
Västgötskan
Allt som gör det lättare att hantera är bra. Kram idag igen!

Jag var också ute i regnet. Och som du säger, vad gör lite regn?
Sunday 2012-07-29 09:21
Ingmarie
Jona; Tack min vän! Tänk att jag fick vara med på din tur! :-) Stort! :-)

Västgötskan; Tack söta, snälla du!Och KRAM tillbaks.
Sunday 2012-07-29 10:18
UlrikaFlodin
Löpning är helande. Men det är omöjligt att springa ifrån sorgen. Den består. Men löpningen gör ändå att man får ett lugn i all värkande sorg och den blir till ett sorts behandlingnshem som gör att man orkar resa på sig igen. Jag tänker på dig. Kram
Sunday 2012-07-29 11:26
Benet
Jag sitter helt bestört över det som drabbar dig... Vet inte riktigt vad jag ska säga... Men att få springa och att få göra det med Therese är ju underbar terapi. Kan dock inte nog beklaga den sorg som du (återigen) drabbats av. Stora kramar!
Sunday 2012-07-29 13:31
Shaman
Jag kände inte dem men det gör ont i hjärtat bara att läsa. Skickar ännu flera kramar till dig.
Sunday 2012-07-29 15:27
bureborn
Varma, varma kramar till dig Ingmarie! Fast jag inte kände vare sig Pat eller Connor knyter det sig i halsen av gråt. Livet är verkligen skört, och sorgen kan drabba så plötsligt.
Sunday 2012-07-29 21:07
Ingmarie
Ulrika Flodin; nej man kan inte springa "ifrån något". Men man kan bli lugnare, få ro och finna ny mening... TACK! Och kram tillbaks

Benet; Det finns ju liksom inget att säga... Och visst är Therese finfin terapi! Helt gratis. ;-) KRAM

Shaman; Tack tack tack! Och kram tillbaks!

bureborn; Ja det är det verkligen. En millisekund och allt är annorlunda... KRAM
Sunday 2012-07-29 21:10
Jonna
Åh Ingmarie, stora kramar till dig... det är så gräsligt, det går inte att sätta ord på det. Det finns ingen rättvisa i vilka som rycks undan.

Visst kan löpning lindra och ge kraft, även om sorgen finns kvar där som en taggig boll i bröstet.
Sunday 2012-07-29 21:27
Ingmarie
Jonna; Sorgen går inte att "ta bort" men den går att lindra lite... Stora kramar tillbaks!
Tuesday 2012-07-31 11:31
Ann
Så sorgligt hemskt ofattbart. Man undrar vad det är för mening med allt egentligen. Stor styrkekram till dig!! Så fint du skrivit om dem också. Starkt. Kram igen!
Tuesday 2012-07-31 13:00
Ingmarie
Ann;Ja man undrar verkligen... Tack och stor kram tillbaks!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?