Weblog #3595

Thursday 2013-02-21 06:04
Author: Ingmarie Nilsson
Första dagen mot att bli "normal"
Fem timmars sömn tyckte kroppen fick räcka, eller vem/vad det nu var som bestämde att jag skulle vakna redan då, för pigg det var jag då inte.

Men jag har ju som sagt var varit med om det här oräkneliga gånger förr så det är bara att gilla läget och kämpa sig igenom de här första dagarna.
För det vänder, det gör det alltid.

Och det är klart att en 24-timmars resa, 8 timmars tidsskillnad plus höghöjd inte går obemärkt förbi.
Min erfarenhet är att jag behöver ta det lugnt i några dagar för att inte riskera att bli sjuk och/eller skadad. Det kan förstås hända ändå men jag behöver ju liksom inte utmana ödet i onödan.

Sen är det där med "lugnt" förstås en definitionsfråga för samtidigt kan jag (förstås) inte ligga i soffan och vänta på att allt ska bli som vanligt. Då kommer jag få vänta tills det är dax att åka hem igen och det verkar ju lite onödigt när jag nu väl är här.

Upp ur sängen, yoga, frukost och sen en timmes lugn löpning vid bergsfoten.
Lite lätt styrketräning på gymet och vattenlöpning 50 min. sen fick det räcka.
Absolut inget hårt men tillräckligt för att jag ska känna att jag gjort något "vettigt".
Och även om kroppen och knoppen mest känns som luddig bomull just nu så är jag obeskrivbart glad och lycklig över att vara här.


Men dagen hade ju fler timmar än de där jag tränade, särskilt när man är uppe 04.30, och hur trött jag än varit (är) så gick jag inte och la mig för då hade jag garanterat somnat omedelbums och jetlagen hade vunnit.

Så jag har varit än här och än där, babblat med än den ena och än den andra, lekt med hunden, handlat mat och haft flera långa samtal med Trish och Shannon.
Jag har bölat en del men skrattat ännu mer för hur det än är så segrar glädjen till slut och vi som är kvar här tror på att vi kommer ses igen på ett eller annat vis.

Djupt i mitt hjärta känner jag att beslutet att åka hit var helt rätt.
För oavsett sorgen så är Albuquerque samma plats som den varit sen första gången jag kom hit för nästan 20 år sedan.
Det är platsen där min själ och mitt hjärta känner total harmoni.
Jag är helt enkelt hemma.

7 comments to "Första dagen mot att bli "normal""

Thursday 2013-02-21 06:11
camilla
Jag visste det! Att du gjorde helt rätt i att åka.
Thursday 2013-02-21 06:24
Ingmarie
camilla; Ja du brukar ju ha det. Rätt. :-)Nästa gång jag velar, oavsett vad det gäller, ska jag rådfråga dig direkt så jag slippper vela.
Thursday 2013-02-21 22:55
anneliten
Jag tror det var helt rätt att åka efter det som hänt familjen. Både för din skull och deras.
Thursday 2013-02-21 23:00
Ulrika Flodin
Vädret ser bra ut på bilderna, här är det minus, minus, minus. Så njut av vistelsen:-)
Friday 2013-02-22 00:14
Ingmarie
anneliten; Tror jag också. :-)

Ulrika Flodin; I do!!!
Friday 2013-02-22 08:44
Malin
Löpning vid bergsfoten låter bara SÅ härligt! Låter som resan också är välgörande på andra sätt.
Friday 2013-02-22 19:28
Ingmarie
Malin; Det ÄR det. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?