Weblog #3657

Tuesday 2013-04-16 23:12
Author: Ingmarie Nilsson
Ett kontrasternas dygn
Det var då, just när solen gick ner i går kväll och färgade himlen i ett obeskrivbart vackert, magiskt sken.
När stillheten låg som ett mjukt täcke över vatten och stad.


Just när jag tryggt slappandes i soffan tänkte på hur bra livet är, just då hände det som jag någonstans fasat för men ändå aldrig trodde skulle hända.
En bomb mitt bland alla löpare och publik i Boston,
Allt för många döda och ännu fler skadade för livet.

Lika ofattbart som oförklarligt.
Varför?

Tack och lov har alla de jag känner klarat sig.
Vad jag vet är Sara och Kenth på väg hem och jag längtar mig nästan fördärvad tills jag får träffa dem på torsdag igen.

Och det var just då när jag njöt av solens värmande sken vid Nissans vatten under eftermiddagen i dag.
När jag hörde måsarna, sörplade bubbelvatten och var fokuserad på min uppgift.
Just då kämpade en av mina vänner med ännu en dag i sorgens och ovisshetens tecken efter att för bara 10 veckor sedan fått veta att hans älskade drabbats av dödlig cancer.
44 år.
Mitt i livet med två små barn.
På bara någon minut hade hela deras liv och framtid blivit ett enda stort, svart ovisst frågetecken fullt av dödsångest.

Jag fick veta det först några timmar senare men jag förstår fortfarande inte.

Döden är skoningslös och drabbar oss alla förr eller senare men den är sällan rättvis.
Och ofta får vi inte ens svar på varför.

Lugn byts till kaos.
Glädje till sorg.
Ljus till mörker.
Vi vet aldrig när och vi kan sällan förbereda oss.

Men så finns det tack och lov en motvikt till det sorgliga och svarta.
Stunder av lycka och glädje som väger över och som gör livet till den härlighet det trots allt är.

Hela dagen har Halmstad badat i värme och ljus, strålande sol som gjort att det nästan har hörts hur växtligheten tagit fart.
Jag kände en så stor och stark lycka när jag gick genom Norre Katts park efter mitt förmiddagspass i badhuset att jag nästan började böla gladlip.
För ska jag vara ärlig så har jag tvivlat på om denna vinter någonsin skulle ta slut.






Och, om möjligt, ännu gladare blev jag över att få coacha en helt fantastisk löpargrupp på NW Halmstad.

Vilket gäng!

Det var så roligt och underbart att jag minsann var nära pussa dem allihop!


Men det går ju inte riktigt för sig.
Inte ens på ett så här kontrastrikt dygn.
Det var ju trots allt första dejten.

2 comments to "Ett kontrasternas dygn"

Wednesday 2013-04-17 19:19
Jonna
Ja glädje och sorg gå hand i hand, det känns som om man ständigt lever med skuggan av det hemska, när drabbas vi, det enda vi kan göra är att leva här och nu, lättare sagt än gjort...
Wednesday 2013-04-17 19:21
Ingmarie
Jonna; Det är verkligen inte lätt men man får göra så gott man kan. :-) Och bara det är mest glädje så är jag tacksam. :-) KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?