Weblog #3773

Tuesday 2013-08-06 23:19
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa äventyr blir lite äventyrligare än de var tänkta från början...
Alltså, jag vet fasiken inte var jag ska börja.
Denna dagen har innehållit så mycket att jag känner mig både full och tom.

Att bo på Ystad Saltsjöbad är så lyxigt att det inte riktigt går att beskriva.
Jag somnade till vågornas brus och jag vaknade till vågornas brus.

Tassade ut på stranden för att yoga och redan där kände jag att dagen skulle bli speciell.
Det var en magisk stund och innan jag fattade det själv hade jag slängt av mig alla kläderna utom trosorna och hoppat i havet!
Och nej, det var inte kallt!
Men ljuvligt!


   
Hotellfrukosten var så där god som hotellfrukostar brukar vara men framförallt var det så otroligt vackert där vi satt.
Och avslappnat.
Har du möjlighet så rekommenderar jag verkligen detta ställe.
(Och kanske f.f.a råd för det är inte precis något lågprishotell och enda anledningen vi hade möjlighet var tack vare tur och min prutförmåga.)

    
 
Men där kunde vi ju inte stanna och häcka hur länge som helst.
Österlen är förvisso inte så stort, och avstånden små, men det finns oändligt mycket att se och göra.

Jag och hjärtat hade bestämt att ses längre österut.
Han tog bilen och all packning.
Jag tog bara mig själv för att kuta via Ales Stenar och sen skulle vi sammanstråla på Sandhammarens strand.
Det är ofta så det går till i vår lilla familj nämligen. ;-)

Så jag sprang.
Genom savannliknande landskap, grusvägsrakor jag inte såg slutet på, på grässtigar och böljande kullar.
Genom trolsk skog, på höga höjder och genom hagar där jag måste erkänna att hjärtat slog lite extra när jag skulle passera hundratals betande kossor.

Jag klättrade över stegar så många gånger att jag tappade räkningen men så låg de plötsligt där.
Ales stenar.
Som en liten hägring högt uppe på kullen.
Vilken grej!



  
Jag träffade hjärtat vid stenarna och kunde fylla på min flaska.
Turligt nog skulle det visa sig…

Jag kutade vidare.
Kroppen kändes ok förutom fötterna som gnisslade lite efter alla knöliga stigar.
Kom lite fel bland hagar och staket så istället för att klättra på stegar fick jag kräla i sanden under taggtråd.
Träffade på hjärtat en gång till och kollade på karta och gps för att bestämma var vi skulle ses.
Sandhammaren, ca. 28 km från starten, verkade fortfarande som ett lagom mål.

Sen blev något galet.

Jag sprang in i naturreservatet men efter en bra stund var jag tillbaks där jag började.
Och där någonstans tog också vattnet slut.
På gps;en såg jag var jag var (jodå ibland använder även jag den tekniken) och tyckte inte det var så värst långt kvar så det skulle nog gå bra.
Sprang vidare men stigen blev sämre och sämre så jag tog mig ner till stranden.
Vacker så jag blev bländad men extremt tungsprungen.

Jag sprang och sprang men ingenstans hittade jag "den röda kiosken" hjärtat sagt han var vid.
Så jag sprang ännu längre.
Gps;en visade hur jag rörde mig men ändå verkade jag inte komma närmre mitt mål.
Vid det här laget mådde jag illa och det började slå lock för öronen.
Ett klassisk tecken på vätskebrist hos mig.

Efter över tre timmars löpning (och då räknar jag inte in "klättraövertsgarkasanedförbranterkrypaundertaggtråd-tiden) kom jag till en hoper människor som jag frågade var i all sin dar jag var.
-Mälarhusen blev svaret.
Min första tanke var lita aldrig på en gps igen Nilsson!

För jag hade med andra ord kutat en bra bit förbi vår mötesplats men det fanns just då ingen som helst energi kvar hos mig för att kuta tillbaks.
En knapp liter vatten på så många timmar är för lite även för en värmetålare som mig en gassande dag som denna.
Jag var helt enkelt slut & finito där.

Vinglade upp till parkeringen och jag tror jag kan lova att jag aldrig har varit lyckligare än just då över att hitta en sån här;


Och jag tror heller inte någon vego-surdegsmacka någonsin smakat ljuvligare än den hjärtat fixat åt mig på Söderberg & Sara.
(Att havsbadet var ljuvligt behöver jag väl knappast skriva...?)

    

Liksom maten vi blev serverade på ett litet gästis i lilla Brösarp senare på kvällen.
En otippad pärla där kocken verkligen visste hur man gör vegomat!

 
Nu ligger vi båda raklånga i nya sängar.
Här.

 
En oas mitt ute i skogen.

Det enda som hörs är syrsorna och vindens brus men jag tror att jag kommer somna ovaggad även om det även brummat tusentals bilar utanför husknuten.

Men nu gör det tack och lov inte det.
Jag ska sova återhämtningssömn och drömma ljuva drömmar.

Och min sovrumsvy är minst lika fin som den som var i går.

8 comments to "Vissa äventyr blir lite äventyrligare än de var tänkta från början..."

Wednesday 2013-08-07 00:20
SnabbaFötter
Oj, det låter som en lång dag! Och varför blir det ofta så mycket längre och jobbigare när man inte vet vart man ska? Varför lyckas man så sällan med de där äventyren? I alla fall jag gör det! :)
Wednesday 2013-08-07 06:14
camilla
Åh, så härligt att läsa om Österlen, som jag älskar! Och jag vet också hur lätt det är att springa fel där, fastän det på pappret verkar så enkelt att hitta. Brösarp är en pärla!
Wednesday 2013-08-07 07:01
Anna (orka mera)
Ja de där äventyren :) Har en tendens att bli så för mig också! Tur att du fick tag i vatten tillslut! Låter som en fantastisk Österlen-resa! Kommer dit på lördag (kåseberga), är du kvar då?
Wednesday 2013-08-07 09:00
Ingmarie
Snabba fötter; haha. Ja det kan manju undra. Samtidigt är det ofta bra att inte veta innan...:-)

camilla; Jag förstår dig! Jag är störtförälskad!

Anna(orka mera); Nej då är vi i Halmstad på bröllop. :-)
Wednesday 2013-08-07 10:25
Shaman
Vilket äventyr! Tur att det slutade väl :)
Och vilka underbara bilder!
Wednesday 2013-08-07 16:31
Snorkkis
Österlen verkar verkligen otroligt vackert - och i synnerhet löpandes. Låter som ni lever livet på en pinne (med lite utsvävning i form av felspring)
Wednesday 2013-08-07 18:29
jona
vilka vackra dagar du har
Wednesday 2013-08-07 22:06
Ingmarie
Shaman; Ja det kunde verkligen slutat hur som helst...

Snorkkis; Hit ska ni åka!

jona; Är inte Skåne alltid vackert? :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?