Weblog #3812

Saturday 2013-09-14 21:55
Author: Ingmarie Nilsson
Ett försök
I går kände jag mig allt utom hoppfull inför att kunna kuta inom en snar framtid.
Tvärtom kände jag att hoppet började svikta liksom kraften att försöka få det bra på rekordtid.

Så jag tog ett beslut.

Tog bort tejpen som fixerat min tå och bestämde mig för att släppa taget om smärtan.
Inte så att jag skulle ge upp, absolut inte, utan mer att låta den vara och acceptera att tån och foten bara inte vill kuta just nu.
Tänkte att det kanske var någon mening med det hela som jag bara inte begriper.

Sov djupt och länge och i morse kunde jag plötsligt gå barfota utan att det gjorde ont.
Men det har jag kunnat innan också så jag tänkte inte låta mig luras ännu en gång.

Men självklart tändes hoppet igen.
Glöden är ju långt ifrån släckt.

Kanske kunde jag trots allt prova springa lite som den ursprungliga planen var efter Mats-besöket?
Någon gång måste jag ju våga testa.
Hugger det så kunde jag stanna och gå helt enkelt.
Den där smärtan har ju kommit efter bara några minuter så jag skulle ju inte hinna allt för långt hemifrån.

Så jag sprang iväg.
Livrädd för smärtan för den är inte behaglig någonstans och har alltid kommit helt utan förvarning.
Försökte i ett tramsigt försök t.o.m att göra mig lättare för att minska belastningen genom att hålla andan.
Idiotiskt-jag vet!
Jag väger det jag väger oavsett och att springa och hålla andan går hur som helst inte särskilt bra.

Efter 3-4 minuter tyckte jag det liksom klämde lite i foten så jag stannade, knöt upp skon, masserade, knöt skon igen och fortsatte.
En gång till hände det men annars inget.
Lite ömhet och trötthet men absolut inget ont-ont.

I 50 minuter sprang jag.
Fattar du?
Femtiohelaminuter!

Jag var så glad att jag sprang och grät.

Att jag sen kände mig som en elefant är en helt annan sak.


Firade detta så som jag firar.

Med ett ljuvligt bad i sjön.



Lite senare blev det även 110 minuter lugn fin vattenlöpning med allra, allra finaste och bästa Karin.


Och denna film.


Snorbra om du frågar mig och hjärtat.
Satan i gatan vilka skådsar!
Tro mig, Matias Varela kommer bli Sveriges nästa Hollywoodstjärna.

Hur mina fötter mår i morgon har jag ingen aning om men jag vet att det var otroligt skoj så länge det varade i dag. :-)

Hej hopp & kram till dig som läser här.

9 comments to "Ett försök"

Saturday 2013-09-14 22:12
camilla
:)
Saturday 2013-09-14 22:53
Ingmarie
Camilla; KRAM
Sunday 2013-09-15 02:38
Lisa
Vad härligt att läsa!! 50min är verkligen länge... Personligen e jag lycklig med mina 25min som jag lyckades skrapa ihop i älsvjöskogens snår och buskar idag:) Hoppas tån är lika snäll imorrn!
Kram:)
Sunday 2013-09-15 09:57
Jonna
vad skönt, glad för din skull! hoppas det fortsätter kännas bra!
Sunday 2013-09-15 10:22
Rund är också en form!
Åh, vad glad jag blir för din skull, Ingmarie!!
Vad skönt, hoppas tån fortsätter skärpar sig. :-)

Kram M
Sunday 2013-09-15 13:25
Anneliten
MEN! Vad glad jag blir!
Sunday 2013-09-15 14:21
Ingmarie
Lisa; 25 min. är verkligen inte fy skam + att det betyder att ryggen är ok igen. :-)

Jonna; Tack! So far so good! :-)

Rund är också en form; Tack!jag hoppas också. :-)

Anneliten; Tack! Gladast är nog ändå jag. :-)
Sunday 2013-09-15 18:36
bureborn
Åh så underbart att läsa detta! (Fnissar lite åt din "hålla-andan-bantningskur" :-))
Sunday 2013-09-15 18:51
Ingmarie
bureborn; hihi. Visst är den bra? Bättre än de flesta i alla fall. ;-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?