Weblog #3919

Monday 2013-12-30 18:10
Author: Ingmarie Nilsson
Om varför jag valde som jag gjorde
Nu ska jag berätta varför jag lite "hastigt och lustigt" valt att anmäla mig till den där halvmaran i ett annat land om mindre än en månad.

Det finns egentligen flera anledningar och även om beslutet verkar hastigt så är det inte det.
Jag behövde bara en massa tecken för att fatta och få ändan ur vagnen.

En liten anledning är helt enkelt att jag är sugen på att kuta en halvmara.

En annan liten anledning är att just Las Palmas lopp går på min födelsedag och trots att jag kutat och tävlat oräkneliga år, och trots att jag snart levt i 48, så har jag aldrig tävlat just på min födelsedag.
Det är helt enkelt dax.
Och att göra det i ett (förhoppningsvis) varmt land gör ju liksom inget.
Dessutom har loppets hemsida pluppat upp på min skärm på de mest märkliga sätt och det visade sig även att det "råkade" finnas ett ledigt rum på hotellet jag vill bo på trots att det var fullbokat.

Men ingen av de här sakerna var egentligen avgörande.
Det är större än så.

Minns du Maria?

Som jag träffade första gången då jag skrev en artikel om henne för Runners World vintern 2012.
Om hur hon kämpade mot en obotlig cancer där överlevnaden är 2-4 månader.
Hur hon i stället för att lägga sig ner och vänta på slutet bl.a började yoga och springa tuffare löppass.

Hon var nog en av de få som log hela vägen under det där kalla Stockholm Marathon förra året.
Det var på lördagen.
På måndagen var hon på sjukan och fick cellgift.
Ja du fattar vilken kämpe hon var!

När vi sågs första gången hade det gått nästan ett år sedan dödsdomen och ingen skulle ens ha kunnat gissa att hon bar på en dödsdom.
Och vi sågs ganska många gånger efter det.
Som den här, den här och den här gången.
Och vi hade emellanåt väldigt tät kontakt via mail och telefon.

Maria lärde mig massor om allt från livets hemligheter till ny cancerforskning.
Att leva med döden flämtande i nacken ger onekligen perspektiv på det mesta i tillvaron…

Men i oktober i år, bara någon dag efter sin 47:e födelsedag lämnade hon jordelivet.
Jag hade träffat henne bara någon månad tidigare så egentligen "visste" jag åt vilket håll det gick men det hjälper inte.
Döden gör ont oavsett.

Under många år hade Maria bott i just Las Palmas och hon hade nästan sen den första gången vi sågs sagt att hon ville vi skulle åka dit, kuta lopp och hon skulle även få möjlighet att visa mig runt i "sin" stad.
När vi sågs sista gången, trots att hon var så sjuk, så tittade hon mig djupt in i ögonen och sa:
-Ingmarie, när jag blir frisk, då åker vi väl? Nu till vintern. Du och jag.

Och jag sa ja trots att jag visste att det inte skulle bli så och jag kände mig verkligen som en stor hemsk lögnare.
Men vad skulle jag annars ha svarat?

Men så har då alla dessa små tecken kommit i min väg och jag lyssnar.
Kanske är det Maria som skickat dem för vad vet väl jag simpla människa om vad de döda kan och gör?

Kanske jag bara inbillar mig allt men jag ser det som att vi åker dit tillsammans fast på ett annat vis än vi tänkte oss.

Jag springer helt enkelt för att hedra Maria och för att hylla både löpningen och mitt eget liv.

För jag lever, liksom du, och jag ser det som min plikt att göra det så bra och ärligt som jag bara kan.

8 comments to "Om varför jag valde som jag gjorde"

Monday 2013-12-30 19:50
bureborn
Så fint! Blir alldeles varm i magen. Kan inte tänka mig en vackrare anledning att springa ett lopp.
Monday 2013-12-30 22:24
Björn Suneson
Omtänksamt skrivet. På köpet verkar du få en snabb bana.
Monday 2013-12-30 22:30
Aka
Starkt
Tuesday 2013-12-31 08:50
Ingmarie
bureborn: Varm i magen är bra!

Björn Suneson: Tack. Hur banan är struntar jag egentligen i. :-)

Aka: :-)
Tuesday 2013-12-31 12:25
Malin
Vad fint! Är säker på att Maria kommer finnas med dig där på flera sätt!
Tuesday 2013-12-31 13:46
Ingmarie
Malin: Jag också. :-)
Monday 2014-01-27 04:59
Fredrik
Stort! Man ska ha det bra , se till att man har det bra men vara ödmjuk för att man ges den möjligheten. Du är bra på det. Go girl!!
Monday 2014-01-27 10:38
Ingmarie
Fredrik: Exakt så bästa Fredrik!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?