Weblog #3932

Sunday 2014-01-12 18:00
Author: Ingmarie Nilsson
Söndagsunder
Undra om jag någonsin kommer sluta förundras av kroppens, och knoppens, mysterium.

Som i dag.

Jag var verkligen inte pigg när jag kravlade mig upp ur sängen.
Ett plötsligt infall av en extrem jobbtankeverksamhet kom över mig sent i går kväll vilket resulterade i att jag somnade långt efter att jag borde.
Vilket i sin tur resulterade i den sömniga morgonen.

Inte ens yogan hjälpte riktigt att få igång kroppen.
Och absolut inte städningen. ;-)

Men har jag bestämt så har jag och det ska väldigt mycket till för att jag ändrar på ett planerat träningspass.
I alla fall till att bli "mindre".
"Mer" är jag däremot löjligt flexibel med.
På gott & ont antar jag.

Hur som helst så travade jag iväg på lite småstela ben med första mål Kungsan där jag hade stämt träff med allra bästa Karin.
Motvind hela vägen, kallt så jag huttrade och dödens tråkigt.
Det var med bautastor vilja jag inte bara stannade, tog tuben hem och la mig i soffan.
Men jag kunde bara inte med att låta Karin stå där och vänta i onödan och sen tvingas kuta själv alt. åka hela vägen hem till sig igen.
Hur skulle det se ut om vännen/coachen vek sig så lätt?

Och så blev det som det brukar.
Utan att jag fattar hur så bara vänder allt.
Som om kroppen bestämmer sig för att "okej, vi kör i dag också."
Visst var det fortfarande segt och visst var det fortfarande kallt (så kallt att telefonkameran la av så några coola löpar-foton blev det inte) men det var inte längre dödens tråkigt.


Enda bilden innan kameran dog kölddöden
Enda bilden innan kameran dog kölddöden

Vi sprang en fin runda härs och tvärs ute på Djurgården och när vi skildes åt hade plötsligt min klocka tickat i två timmar.
Jag var hyfsat pigg och kutade hemåt i min ensamhet.
Tänkte att jag kunde ju hoppa på tuben vid Slussen.
Men så märkte jag att det var ju medvind.
Och kroppen ville springa mer.
Det lilla vattnet jag bar med hade frusit till is så allt jag fått i mig var max en deciliter men det funkade ändå.
160 minuter senare var jag tillbaka där jag började.
D.v.s hemma.

Ingen törst, ingen utmattning och nästan inte ens stela ben.
Vad hände liksom?

Men visst sjuttsingen satt det bra med kylskåpskallt kokosvatten och en god egenkomponerad vego-ugnsrätt!



En liten tupplur på det och jag fick en ny jobbenergi-kick.
Men denna gång i rätt tid.
I morgon väntar andra under. :-)

Hej hopp!

5 comments to "Söndagsunder"

Sunday 2014-01-12 20:04
Oliver
Tror nog att ditt söndagsunder heter endorfiner. Men det gör ju inte saken sämre.
Sunday 2014-01-12 20:20
anneliten
Åh vad jag saknar att springa med dig!
Monday 2014-01-13 07:28
Ingmarie
Oliver: Hihi. Tror jag också. :-)

anneliten: Och jag med dig!!!!!!!!!!
Monday 2014-01-13 08:08
Lisa
Snölöpning är tungt (kommentar till inlägget under) men sht vad lätt det blir att springa utan snö sen ;)

härligt med ett så långt pass igår!
Monday 2014-01-13 13:39
Anna (orka mera)
Underbara känsla när det bara vänder och allt känns mycket bättre än man trodde! Men efter ett sånt kallt pass hade nog inte kylskåpskallt kokosvatten varit mitt förstahandsval :) Frös själv ihjäl en smula idag och ville inte ens tänka tanken på kalla, blöta saker... :)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?