Weblog #3944

Friday 2014-01-24 21:52
Author: Ingmarie Nilsson
Lite mer Las Palmas
Det man inte har i huvudet får man ha i benen sägs det så det är väl därför mina ben fått jobba en del i dag. ;-)
Det blev nämligen inte alls som jag tänkt mig.
Det blev både sämre och bättre.

Några löpbilder blir det t.ex. inte för jag "lyckades" nämligen få med mig fel del av kamera-sladden.

Sorry folks.

Bilderna får läggas upp senare men några mobilfoton ska jag bjuda på.
Den sladden har jag i alla fall med mig. :-)
Och jag fick världens bästa anledning att använda den i kväll.
Vänta så ska du få höra.

När jag började med detta inlägg så var jag väl medveten om att jag verkade (ovanligt) gnällig och inte som mitt vanliga jag.
Det är liksom "något" här som inte riktigt stämt denna dag.
Har känt mig smått instängd bland bilar, avgaser, oljud och ogästvänliga människor.

Visst är det konstigt att det kan bli så?
Att vissa ställen känns som hemma direkt medan andra inte ens nuddar vid hjärtat.
Åtminstone inte till en början.

Hur som helst.
Den där känslan visade sig sig sen försvinna lika fort som den kom men först ska jag berätta det som varit och vad jag roat mig med denna dag samtidigt som jag smågnällt.

  • Undvika bli allt för sockerkickad av "frukosten". (Jag skriver "frukosten" för den är typ så långt från min egen simpla gröt som det bara är möjligt.) På frågan om det kanske i alla fall möjligtvis fanns naturell yoghurt blev svaret ett ilsket NO NO. (!!!!) Som om jag var oförskämd. Vis av gammal erfarenhet hade jag dock med mig egna flingor så jag fick till det ganska bra ändå. Och utsikten var dock helt ok.


  • Kuta i först kraftig motvind och sen lika kraftig medvind på stenhård betong/hala stenplattor. Försökte dessutom att inte andas för mycket för det känns som om man andas in ton med avgaser. Hade jag bott här hade jag garanterat inte varit löpare. Den här miljön är döden för en löparsjäl… Men det var åtminstone ingen snömodd och jag kunde springa i kortbrallor.
  • Känt havets saltvatten i ansiktet och fascinerat studerat de gigantiska vågorna. La Canteras är vackert och jag kan ana att det är full rulle där under högsäsong.
  • Styrketränat på hotellgymet. Här blev jag faktiskt lite impad för det fanns t.o.m TRX!
  • Bytt rum från ett "lågpris" till ett "finpris". D.v.s till ett mycket finare rum. Jättetrevligt förstås men i morgon måste jag byta tillbaks till "lågprisrummet" igen för av någon anledning har det blivit bokat så här konstigt när jag gjorde det via booking.com. Och trots att jag erbjöd mig att behålla det billiga rummet, och erbjuda den/de som skulle ha "billigrummet" mitt "fina rum" som jag har nu (det är verkligen fint) istället, så gick det a-b-s-o-l-u-t i-n-t-e för så är reglerna. Punkt.
  • Letat mat. Trodde att jag hittat ett vegohak via nätet men icke. Fanns ingenting sånt i de kvarteren. Jag gick och gick och gick och till slut var jag så desperat och sockerlåg att jag gick in på någon konstig "All you can eat buffe´". Ingen gourmet-hit men blodsockret gick åtminstone upp några hack och magen slutade kurra.
  • Hämtat ut nummerlappen och kollat på expot. En salig blandning mellan allt från smycken och sockar till resor och löparkläder. Jag vet inte varför, men jag får alltid en känsla av att sportgrejer i sydeuropa är som att gå in på en Esso-mack förr i tiden. Du vet så där "B" och 70-tal. Men jag blev bjuden på galet gott kaffe!
  • Traska ännu mer och kolla runt i det gigantiska köpcentrat El Corte Inglés. Som vanligt blev jag mest bara matt men jag hittade en borste så jag kan få något sånärs ordning på trollhåret. Glömde nämligen även kammen hemma…
  • Åka lokalbuss både hit och dit som värsta infödingen. Det går undan vill jag lova!

Nu sitter jag här i mitt tjusiga rum med smått ömmande ben och fötter.
Hur nöjd och glad som helst trots att det mest låter som om jag gnäller.

För vet du, plötsligt händer det och allt vänder.
Buttertankarna försvinner, solen skiner, munnen ler, hjärtat ler, hela kroppen ler och t.o.m surtanterna/gubbarna ser glada och tjusiga ut.

Och allt tack vare en man som jag aldrig ens träffat förut utan bara "pratat" några få gånger med via Facebook.
Det enda jag visste var väl i princip att han är en förbenat vass 70-årig löpare.

Åke Jonsson är en gentleman som vet hur man piggar upp utan att ens veta att han piggar upp.
Helt spontant och oförberett bjöd han dels hem mig till hans fina lilla vinterlya som han har här och dels bjöd han på en guidad åktur runt staden där han visat några av sina guldkorn.
Jag kan inte med ord beskriva hur glad, lycklig och tacksam jag är över detta.

Åke himself
Åke himself


Las Palmas by night. Ingen dålig vy från sin lya han har den där Åke.
Las Palmas by night. Ingen dålig vy från sin lya han har den där Åke.

Vilken man!
Och vilken livsstory han har!

Jag blev nästan smärtsamt påmind om hur extremt lyckligt lottad jag är och jag skäms nästan över att jag ens låter (gnäll)texten ovanför vara kvar.
Men jag gör det bara för att påminna mig själv om att inte gnälla över smågrejer och för att visa att jag inte alltid är kvitterglad.
Det tror jag förresten ingen är.
Och det vänder som sagt var snabbt.
Antingen så som i dag eller så ser jag till att fixa det själv för jag är ju egentligen ingen gnällspik.

Så tack!
Tack för att jag fått ännu en dag i livet och för att jag fått ännu en vän.

För så är det.
Vissa människor kliver rakt in i hjärtat.
Åke är absolut en av dem.

4 comments to "Lite mer Las Palmas"

Saturday 2014-01-25 07:17
Snorkkis
Det som är så fint med dig är att du verkar vara en så bra lyssnare. Som lyssnar på vad människor har att berätta. Det är en väldigt väldigt positiv egenskap, och det lyser igenom speciellt i dina artiklar tycker jag.

Lycka till med springet!
Saturday 2014-01-25 09:53
Aka
Härlig betraktelse!
Saturday 2014-01-25 10:07
anneliten
Håller med Snorkkis. Du släpper in folk. Och då kan man hitta guldkornsmänniskorna.
Saturday 2014-01-25 10:48
Ingmarie
Snorkkis: TACK! Ändå tycker jag att jag är väldans bra på att babbla också. ;-)

Aka: Tack! :-)

anneliten: Tack! Men jag verkar inte kunna det med alla. Typ fruksotsnubben och receptionisten. ;-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?