Weblog #3978

Thursday 2014-02-27 20:09
Author: Ingmarie Nilsson
Älska variationen
En av de saker jag verkligen uppskattar med löpningen är variationen.

Jag har helt ärligt aldrig riktigt förstått de som säger att löpning är tråkigt och enformigt för allvarligt talat, vilken annan idrott bjuder på så många olika varianter i ett och samma paket?

Långt, kort, hårt, lugnt, ute, inne, i sol, i regn, i snö, i blåst, backigt, platt, grus, asfalt, stigar, lera, öken, ensam, i grupp, i skogen och i stan.
Och det kan kännas kallt, varmt, blött, torrt, tråkigt, roligt, tungt, lätt, hemskt, ljust, mörkt, ensamt, gemensamt, vidrigt och alldeles, alldeles underbart.
(Och jag är säker på att du skulle kunna lägga till ytterligare några grejer.)

Det varierar faktiskt precis som livet själv.

Man vet aldrig riktigt hur det ska bli eller vara när man beger sig iväg och jag har funnit att även om jag har en plan så är det inte alltid det blir just så.

Vissa dagar är jag förstås mer fokuserad än andra på vad jag ska göra och ibland genomför jag det jag bestämt oavsett.
Men med jämna mellanrum så låter jag bara benen, sinnet, hjärtat och andningen bestämma helt hur löpturen, och kanske även dagen, ska bli.
Jag låter tankarna sväva fritt och bara är.
För mig är det bästa återhämtningen för både kropp och själ.

Efter gårdagens poolrun + löpintervaller, där de backtrötta benen märkligt nog var ruskigt pigga, så var det skönt att bara lulla runt i skogen i dag.
80 ostrukturerade och oplanerade minuter + ett Hot Mojo yogapass blev det innan klockan slagit kväll.

Jag har funnit att det bästa är oftast att bara följa med.
Som en del av ett ständigt flöde och som en del av själva livspulsen.
Inte kämpa eller sträva emot kroppen, tankarna och sinnet så förbenat mycket utan go with the flow.

Precis som med hela livet.

Jag inbillar mig att jag då har lättare att finna en slags balans och står lite stadigare när det blåser upp till storm eller en avgrund öppnar sig.
Det gör ju det förr eller senare i allas våra liv vare sig vi vill eller ej och oavsett vilka planer vi har eller tänkt oss att något ska vara och bli.
För livet händer.
Och varierar.
Hela tiden.
Oavsett.

5 comments to "Älska variationen"

Friday 2014-02-28 08:38
Staffan
Jag håller med dig men tänker så här: De som påstår att löpning är tråkigt tillhör undantagslöst människor som springer eller försöker springa sporadiskt men som aldrig lyckts göra det till en vana. De gör ett försök att komma igång, springer för snabbt för sin förmåga, tycker det är jobbigt, enformigt och tråkigt och slutar snart.

Det handlar om tålamod och att etablera en vana och att få kroppen att fatta att detta ska jag utföra några gånger varje vecka och det tar tid att komma dit!

Vi vana löpare som redan är frälsta, när vi springer en lugn runda så tänker vi knappt ens på att vi är ute och just springer utan vi låter tankarna snurra fritt medan vi rör oss framåt. Variationen är fantastisk, där håller jag helt med dig, men det är den mer erfarna löparens privilegium och innan man kommer dit måste lite nya vanor skapas och det görs bäst med ett regelbundet lugnt nötande som till en början är ganska monotont. Håller du med mig? Ha en skön helg! Kram
Friday 2014-02-28 11:12
Oliver
Underbar kärleksförklaring till löpningen som det är lätt att känna igen sig i. Själv började jag löpträna i en ålder då de flesta av mina jämnåriga lagt av och har väl ibland undrat över varför så många slutar att vara fysiskt aktiva när de nått sitt bäst-före-datum?

Jag tror att vi människor i grunden är ganska egoistiska och att vi styrs väldigt hårt av vårt belöningssystem. Det är nog lätt att lägga av och/eller avfärda löpning som tråkig så länge man inte ser någon vinst att inkassera. För egen del är vinsten känslan att må bra, men kanske också förhoppningen att få några bonusår innan kroppens oundvikliga förfall tar överhand.
Friday 2014-02-28 18:31
Rund är också en form!
Du har så rätt!
Tror det är lite som Staffan är inne på; många som börjar springa, springer för snabbt och/eller alltid samma runda vilket blir tråkigt. Men det MÅSTE ju inte vara det! :-)
Saturday 2014-03-01 08:38
Ingmarie
Staffan: Jag tror också så!Och håller med dig. :-) I dagens samhälle när allt ska gå fort, fort, fort är det nog svårt för många att liksom "härda ut" den första tiden.Men när man sen har lärt sig hur underbar den där känslan är efter ett pass (oavsett hur tråkigt/tung/jobbigt det varit) så vill man ju bara ha mer och mer. :-) Trevlig helg du också! KRAM

Oliver: Haha. Ja det kan man undra! Och när är "bäst före datum"? Många verkar tycka det är "normalt" att vara trött och snudd på utsliten när de är 40.
Och visst är vi i grund och botten lata! Annars hade nog vårt samhälle inte sett ut som det gör. :-) Det är helt enkelt synd om de som aldrig upplevt löpningens (eller träningens) belöning. :-)

Rund är också en form:Ja så tror jag också och nej det varken måste eller ska vara snabbt och hårt i början. :-)
Saturday 2014-03-01 08:39
Malin
Tror Staffan är inne på något. Stämmer i allafall på mig. Jag hatade att springa när jag var yngre just för att det var så kräkjobbigt. Det var inte förrän jag följde ett sånt där riktigt nybörjarprogram efter min knäoperation som jag blev "frälst" och insåg charmen med att bara låta fötterna rulla :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?