Weblog #4036

Saturday 2014-04-26 20:26
Author: Ingmarie Nilsson
Lyssnar inåt
Det blev inget lopp för mig i dag.
Jag hade väl kunnat men hjärtat och magen sa blankt nej.
Och faktiskt förnuftet också.
För en halvmara är en halvmara oavsett och sätter jag en nummerlapp på magen så vill jag faktiskt kunna ta i.

Besöket hos Guru-Danne i går stärkte även mitt beslut.

För så här är det.

Jag har blivit diagnostiserad hypothyreos.
D.v.s. en underproduktion av sköldkörtelhormoner.
Mina värden har egentligen varit låga i väldigt många år men ingen läkare har liksom brytt sig.
Framförallt för att jag inte varit tillräckligt tjock. (En av symtomen är nämligen viktuppgång men inga regler utan undantag du vet.)

Men så under senvintern har jag mer och mer haft en känsla av att jag inte riktigt känner igen kroppen och när vi var i NY blev jag väldigt "dålig" även om jag inte berättade alla detaljerna här.

Jag fick vansinnig värk i varenda cell, lederna svullnade, det kändes som om jag hade 10 liter vatten i magen, jag flåsade som en lungsjuk 90-åring och var så trött att jag nästan somnade varje gång jag blinkade.
Ville oftast inte ens träna men gjorde det ändå bara för att jag på något vis trots allt mådde något bättre då.
I längden hade det inte funkat. Det förstår jag nu...

Trodde det berodde på stadens förorenade luft och indirekt var det kanske så för jag tror den blev den utlösande faktorn.
Så kom vi hem och jag for ju direkt ner till Halmstadlägret.
Jättekul på alla sätt och vis och det var ju inte så konstigt om jag var lite seg tänkte jag med tanke på både resa och jetlag.
Men sen var jag tokslut, hade ont precis överallt och hade riktigt svårt att andas.
Inte kunde jag sova heller trots att jag var hur trött som helst.
Hela kroppen var liksom upp&ner.
Jag har klarat av mina uppdrag men de har kostat på.
Fick tid hos läkaren på tisdagen, tog prover och han ringde direkt när svaren kommit. Mina thyroideaprover var körda i botten och han tyckte absolut jag skulle börja med Levaxin direkt.

Det kan verka urlöjligt men för mig var detta en chock.
Faktiskt nästan lite skämmigt.
Jag som typ aldrig är sjuk!
Som tycker jag "sköter" mig och lever "bra".
Men det är tydligen också just därför jag klarat mig såpass fint som jag gjort och inte rasat ännu mer.
Min "lägstanivå" är förhållandevis hög och i grunden är jag ju en både positiv och energisk person.

Inte heller vill jag ju äta medicin men inser att just nu är det livsnödvändigt.
Jag har läst på massor och fattar hur det blivit som det blivit.
Detta är ju långt ifrån något ovanligt och jag är på ingetvis unik.
En "intressant" grej är att av alla som drabbas är 80% kvinnor.
Man undrar ju allt lite varför.
Anlag och stress av olika slag är största orsakerna.

Jag har även börjat med lite extra olika näringsämnen och örter för att stärka bl.a. binjurarna som också får kämpa när detta händer.
Plus behandling och hjälp av Danne som sagt var.
Han är min lifesaver och jag kan inte tacka honom nog så många gånger för allt han han gjort för mig genom åren.

Jag verkar vara en av de som svarar fort på medicinen för det är redan stor skillnad.
Och jag kände att det blev en enorm förändring efter Danne-besöket i går.
Kroppen "kickar" igen, jag kan andas, jag sover hela natten och värken har försvunnit helt.

Så det var därför jag inte ville kuta lopp i dag.
Det vore taskigt och orättvist mot mig själv och varför ska jag vara det?

Men träna får jag!
Det är t.o.m bara bra!
Kroppen bromsar s.a.s sig själv men såklart ska jag lyssna på den.

I dag var jag pigg och för första gången sen Floridaresan var jag riktigt sugen på att gasa.

6 x 4 min. i kuperat terrängspår + 8 x 100 m. på den röda tartanen + 4 serier med utfall, grodhopp och enbenshopp + upp och nedjogg.
Tufft, för jag körde verkligen på, men jag tror banne mig trapporna upp till fjärde våningen var kämpigast.

 

Ja sen blev det förstås även det här:



Och lite senare även ett riktigt bra pass på 08:a lands finaste utegym.
Det ligger perfekt till och nu har jag även hittat fina stenar att använda.
Plus att jag tog med mig mitt eget TRX.
Avrundade det hela med lite härliga yogamoves.



Livet har sina krokar, toppar, dalar, mörkersidor och ljussidor.
För mig har detta varit jättetungt men det är som det är.
Jag har accepterat som jag skrev här för alternativet, att kriga mot det omöjliga, är så mycket sämre.
Och även om detta inte går att bota så går det ju att lösa!
I min närhet finns massor av människor med samma diagnos som mår både utmärkt och kutar som gaseller.
Jag undrar allt bra nyfiket hur mycket energi jag kommer få nu när hormonerna kommer i balans.
Kommer jag kunna sitta stilla överhuvudtaget? ;-)

Ge upp kommer jag hur som helst aldrig att göra för finns det liv finns det hopp och finns en önskan så finns även kraften att förverkliga den tänker jag.

Och jag vet ju vad jag vill.
Leva livet fullt ut på mitt vis.


Det kommer bli bra det här!

Tack och kram för att du läst ända hit..

15 comments to "Lyssnar inåt"

Saturday 2014-04-26 21:30
Sara
Usch vad jobbigt, men tur att medicinen hjälper! Min syster fick nyligen samma diagnos och i hennes fall var det så att de ändrat gränsvärdena för när de börjar medicinera, vilket ju kommer leda till ännu fler diagnoser i framtiden!
Kram Sara
Saturday 2014-04-26 22:40
bureborn
Varma, varma styrkekramar!
Verkligen inga goda nyheter - alls - men som alltid beundrar jag din fantastiska inställning. Du kommer att bli oslagbar när hormonerna nått vettiga nivåer igen!
Saturday 2014-04-26 22:49
Löpning & livet
Men usch vad tråkigt :( Lider med dig. Men tur i oturen att det finns fungerande medicin. Hoppas den inte ger otrevliga biverkningar. Kram på dig!
Saturday 2014-04-26 22:57
Oliver
Måste vara tufft att få en sån här diagnos! Hoppas att behandlingen hjälper och du blir dig själv igen.
Sunday 2014-04-27 02:31
Daniel Nilsson
Hej kära syster!

Super bra skrivet! Varje motgång är bara ett steg närmare mer kunskap och visdom. Snart springer vi Göteborgsvarvet! Kram kram
Sunday 2014-04-27 09:11
Rund är också en form
Det är ju verkligen inget att skämmas över, men jag förstår känslan. Är också en person som aldrig går till vårdcentral och undviker värktabletter (även då jag borde ta tag i saker...) Varför tar det emot? :-(

Men bra att du vet varför kroppen har känts konstigt och att du har fått behandlling!

Kram M
Sunday 2014-04-27 09:45
Ingmarie
Sara: Åh, hon också. Hur var hennes symtom? Hoppas hon kryar på sig fort! Mina värden är även under de "nya" gränsvärdena. Ibland får jag en känsla av att läkarna gör lite som de själva tycker. Inte bara i detta fallet... KRAM

bureborn: Tack, tack! Och du, kolla din blogg för mina kommentarer fastnar inte hos dig!

Löpning & livet: TACK! Om man överdoserar blir det biverkningar. Annars inte. :-)

Oliver: Allt är ju relativt... Obehandlat kan man förvisso dö men behandlat så blir det ju (oftast) bra igen. :-)

Daniel Nilsson: Tack lillebror! Precis så! Leva i kaoset. :-) Vi ska rocka järnet i Göteborg! :-) KRAM

Rund är också en form: Ja det är på gott och ont det där antar jag... Men skulle man hela tiden känna efter och oroa sig skulle man ju nästan inte komma upp ur sängen. Alt. ha klippkort hos läkaren. ;-)
KRAM

Sunday 2014-04-27 11:06
Staffan
Oj, bra ändå att få ett besked om vad allt beror på även om jag förstår såklart att det är jobbigt, speciellt som du inte vill vara beroende av "mediciner" men i det här fallet är det ju ersättning av ett kroppseget ämne det handlar om! Du kommer fixa detta bra med din klokskap och inställning till livet i stort och smått! Kram!
Sunday 2014-04-27 12:28
Anna (orka mera)
Förstår verkligen känslan, man vill liksom inte behöva förlita sig på mediciner. Samtidigt är det som det är och då får man ju vara glad att det finns medicin som kan hjälpa en att må som vanligt och orka allt man vill! Skönt att medicinen verkar funka! Snart springer du lika fjäderlätt som vanligt igen!
Sunday 2014-04-27 19:22
Ingmarie
Staffan: Precis så tänker jag Staffan. Jag okynnesäter ju inte precis. ;-) Tack för pepp! KRAM

Anna (orka mera):Ja det är en del. Att jag inte vill vara beroende. men det är som sagt var som det är och bara att acceptera. Det kunde ju varit MYCKET värre! :-O
Monday 2014-04-28 14:31
Lisa
Men shit!
Ja det här pratade vi ju om en hel del förra sommaren.. Mkt har ju pekat på det! Hoppas att du är ok.

KRAM
Monday 2014-04-28 20:44
Ingmarie
Lisa: jag är absolut ok. :-) Känslan var rätt.... KRAM
Tuesday 2014-04-29 22:50
Carina
Oj vad trist Men bra att du fått medicin & att du skippade halvmaran. Lät som att du fick till ett grymt träningspass dock. Skönt att kroppen mår bra av träning iaf!
Tuesday 2014-04-29 23:56
Ingmarie
Carina: Det mesta löser sig till slut. :-) Men det kan vara svårt att tänka om ibland...
Sunday 2014-05-04 09:18
Malin
Oj, vad tråkigt! Men skönt att du fått hjälp och verkar känna dig så mycket bättre!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?