Weblog #4111

Thursday 2014-07-10 21:06
Author: Ingmarie Nilsson
Kärlek!
Alltså helt ärligt.
Jag är så där dödligt förälskad i livet just nu att det nästan gör ont.

Jag skulle lätt kunna vänja mig vid detta sova-äta-träna-sola-äta-träna-gåiflipflop-jobbalagaom-liv.
L-ä-t-t.
Faktum är att jag redan vant mig.
Det går fort som attan nämligen.

Mitt löpsällskap för dagen var Kenneth.
En mycket kär gammal (löpar)vän med en lång meritlista och som jag kutat så många mil tillsammans med att jag faktiskt inte tror de är räkningsbara.
Och jag tror vi har avhandlat de flesta ämnen man kan avhandla under de där oräkneliga milen men ändå har vi fortfarande massor att prata om och det trots att vi inte ses särskilt ofta.
Visst är det coolt?




Så vid lunch kom älskade, fina Jona ända från Skåneland för att träffa lilla mig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här utan att det låter smörigt/tramsigt/ fjäskigt/löjligt men jag älskar verkligen Jona.
Hon är den mjukaste, finaste, kärleksfullaste och mest inspirerande människa jag känner.
Men förutom att hon är så där innerligt genomgod med ett hjärta av guld så är hon även en stentuff Ironman-kvinna x flera.


Jona är en människa som har en gedigen kunskap både av träning, livet, yoga och meditation och hon delar frikostigt med sig av allt hon kan.
Jag fick t.ex. ovärderliga tips på min simning i dag.
Simningen som legat i träda allt för länge och som jag lovat mig själv ta tag i denna sommar så nu jäklar! :-)



Det var faktiskt Jona som en gång i tiden introducerade mig till Kundaliniyogan och som gjort att jag valt den väg jag sen valde.
Ibland får jag nästan svindel när jag tänker på hur det kunde varit om jag inte "hittat" Jona och yogan.

För yoga och meditation har ju den lilla fina "bieffekten" att den öppnar upp och lyfter fram ens innersta så man lite enklare kan se vad det är man vill med sitt liv och vem man egentligen är där bakom alla lager av "förklädnader" som man plockar på sig genom åren.
Ja så är det för mig i alla fall.
Rent krasst kan man väl säga att jag blev mer jag när jag började yoga.
På gott och ont antar jag för allt jag "upptäckt" med mig själv är inte alltid varken särskilt smickrande eller förtjusande.
Men det är ändå jag.

För att slippa allt stoj och bus på Brottet for vi sen bort till ljuva Söderpiren.
Där är så ljuvligt att jag nästan inte vill avslöja stället. ;-)

Tillsammans fick vi några härliga timmar där vi hann prata om allt från träningsfilosofier, mat och resor till yoga, meditation och om livet stort som smått.

Det härligaste med att vara med Jona är nog att hon är så otroligt enkel och förstående.
Allt faller på plats när jag får prata med henne och bolla tankar och idéer.
Ibland är det ju liksom lätt hänt att man snöar in på något eller börjar tvivla men när jag är med Jona klarnar liksom skallen.
Nu har jag en ny meditation jag ska köra och det ska bli extremt spännande att se vad den bär med sig!




Några goa yogaövningar blev det förstås också.





Tack för i dag älskade liv!

No comments yet to "Kärlek!"

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?