Weblog #4128

Sunday 2014-07-27 21:03
Author: Ingmarie Nilsson
Sorg & glädje går ofta hand i hand
I går var det två år sen den hemska olyckanPat och Connor så hastigt dog.
Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på det och jag har nog egentligen fortfarande inte riktigt fattat…
Sorgen och saknaden är både svår och tung.

Så kanske var det därför jag kände mig lite låg i går.
Den här typen av "årsdagar" har ju även den effekten att den påminner om hur skört livet är och hur otroligt fort det kan ta slut.

Och kanske spelar väderväxlingarna roll också för att jag känner mig lite "labil".
Solen steker i ena sekunden och i nästa åskar och regnar det så jag tror både fönsterrutor, tak och allt mitt hår ska rasa samman.
Snacka om naturkrafter!



Jag tror det är viktigt att "tillåta" sig att få känna sig så här låg och nere, liksom det är viktigt att få "tillåta" sig vara euforisk och överlycklig, emellanåt.
Men samtidigt vill jag inte fastna i de där mörka molnen allt för länge så jag har gjort så gott jag kunnat för att muntra upp mig själv.
Och jag har lyckas ganska bra trots allt.

Bl.a med en fin, fin löptur i går.
Det märks att det är en nerv i kläm för ibland känns det i princip inget alls och ibland gör det ont så in i bängen.
Faktiskt så ont att jag nästan vill gråta en skvätt... :-(
Kiropraktor-Hans kommer behöva jobba lite till med mig…



Vet inte hur många timmar jag tillbringat i Brottets bassäng de senaste dagarna men det är ganska många.
Både för vattenlöpning och simning.
Och alla dessa timmar har gjort att jag emellanåt har huttrat så jag hackat tänder trots att det varit 28 grader på land.
25 vattengrader kyler nämligen ner min klena kropp rejält.

Men skit detsamma.
I dag blev jag så glad och varm i hjärtat att jag hade kunnat huttra hur mycket som helst bara för just det tillfället och de orden.

Vid en av mina vändningar var jag "tvungen" att stanna för det kom en unge i vägen. (Jag brukar numera bara köra på och göra stoppet vid kanten så kort som möjligt. Nästa projekt, förutom att simma fortare, är att lära mig voltvändning.)
Det stod några andra simmare där och vilade och precis när jag skulle ge mig av igen säger den ena:
Vi står här och beundrar din otroligt fina simteknik. Det ser helt fantastiskt ut..

Först trodde jag de pratade med någon annan, eller att jag hört fel, men sen fattade jag.
De menade mig.
Herregud!
Jag började nästan lipa av glädje och visste inte hur jag skulle tacka.
Tänk så lite som ska behövas för att allt plötsligt känns skoj och plättlätt igen!


Som pricken över i, och grädden på moset, blev det en härlig ridtur på islandshäst ute på Hellagården tillsammans med Kenneth, Monica, Amanda, Micke, Ammi, Emma and her boyfriend. (Som jag redan lyckats glömma namnet på...)
Jag fick en pigg och sprallig dam med så mycket spring i benen att det var nästan så jag tappade andan av farten emellanåt.

Hon verkade helt enkelt resonera som mig.
Varför stå still när man kan springa eller studsa runt?



Roligast i dag var ändå att finaste Karin tagit ännu ett VSM-guld!
På 10 000m i Huddinge.
Jag är så otroligt glad för hennes skull och så otroligt tacksam både för att få coacha henne men framförallt att få vara hennes vän!

Tack för i dag.

2 comments to "Sorg & glädje går ofta hand i hand"

Tuesday 2014-07-29 09:47
Marie Andersson
Hej Ingmarie! Jag har följt din blogg ganska länge nu och ofta tänkt att jag ska skriva och säga hur mycket jag tycker om det du skriver. Du skriver om tänkvärda, innehållsrika och intressanta saker och samtidigt på ett roligt sätt, med en härlig glimt i ögat 😀👍 jag håller med dig om att det är väldigt konstigt det här med att förlora människor man står nära, att de försvinner och aldrig "kommer hem" igen. Min mamma förlorade kampen mot cancern för snart ett halvår sedan så jag känner mycket väl igen mig i de ord du skriver, men de finns i vårt minne och i våra hjärtan och där kommer de iaf alltid att stanna❤
Tuesday 2014-07-29 20:07
Ingmarie
Maria Andersson: Tack snälla för dina ord! De värmde långt in i hjärtat. TACK! Att förlora en nära är oerhört tufft och att förlora sin mor måste vara bland det allra svåraste.
Tack för att du delade med dig och den största styrkekramen någonsin från mig till dig

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?