Weblog #4203

Thursday 2014-10-09 17:45
Author: Ingmarie Nilsson
Mina hjälpredor
Kanske är det först när det som brukar vara en självklarhet inte längre är en självklarhet som man inser hur otroligt sårbar man är och hur enkelt det är att ta saker och ting för givet.

Jag har ju turen att ha en sambo som ställer upp i ur och skur men tänk alla de som inte har någon i sin närhet att be om hjälp.
Eller som inte har någon som ens bryr sig!
Så oerhört sorgligt och skrämmande.

Jag är överväldigad av alla de fina, peppande och roliga mail, sms, telefonsamtal, brev och facebook-kommentarer som jag hittills har fått.
Snudd på ofattbart faktiskt!
Aldrig hade jag väl kunnat tro att det fanns så många som tänker på lilla mig.
Så från djupet av mitt hjärta:
Tack!

Men hur det nu än är så vill jag ju klara mig själv så mycket det bara går och är möjligt.
Det kan låta banalt som sjuttsingen men i dag har jag klarat av att ta på mig alla kläder helt själv och är jätteglad för det!
(Dock klarar jag inte skorna ännu.)

Det hade aldrig funkat utan de smarta små hjälpmedel jag fick med mig hem från sjukan.
Tur det finns människor som tänkt till så vi klenisar inte blir helt beroende av andra.

Förutom kryckorna så är den ena grejen en strump-pådragare.
Man sätter strumpan på plastgrunkan, trär i foten och sen drar man plastgrunkan uppåt med hjälp av ett snöre medan socken sitter kvar.

  
Den andra är griptången.
Förutom att plocka upp grejer med den kan jag även dra upp brallorna och hålla saker på plats.

 
Den tredje grejen är sittdynan.
Jag får ännu inte sitta på själva op-såret men dynan gör att jag kommer upp en bit och när jag väl får sitta ”på riktigt” kommer det vara mjukare för rumpan.
Men det är inte särskilt bekvämt att sitta på bara ena skinkan så det blir inga långa (ät)sittningar.


 
Den fjärde grejen är förvisso inget ”hjälpmedel” i vanlig bemärkelse men för mitt sinne är dessa vackra rosor fantastiska!
Vem blir liksom inte glad av blommor?


Och vet du! Jag (och kryckorna) har varit ute på ”långpass".
I går gick jag ca. 200 m.
I dag säkert 600 m.
D.v.s 300% ökning!
Det du!
Fortsätter jag i denna takten är jag snart redo för en mara.
Men jag måste nog öva upp farten en smula.
Det tog mig nämligen 45 minuter att gå den där rundan.
Får skylla på att jag stannade och gjorde tåhävningar emellanåt. ;-)

  

No comments yet to "Mina hjälpredor"

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?