Weblog #4209

Wednesday 2014-10-15 16:40
Author: Ingmarie Nilsson
Nojjig och feg
Det är både en för- och nackdel att vara sjukvårdsutbildad.
Fördel för att jag har kunskap om kroppen och hur den funkar/inte funkar.
Nackdel för att jag vet vad som kan hända om inte allt funkar som det ska.
Ibland kan jag önska att jag inget visste om hur illa det kan bli men jag är och förblir för evigt miljöskadad av allt jag sett och upplevt genom åren...

Så igår kväll när operationssåret plötsligt började blöda så mycket att det nästa blödde igenom förbandet, plus att hela hamstring började göra rejält ont, så målade jag genast fan på väggen.
Inte blev det bättre av att distriktssköterskan ojade sig något alldeles förskräckligt när jag var där i morse.

Man ska helst inte röra förbandet, åtminstone inte de 3 första dagarna efter op. p.g.a högre infektionsrisk, men nu var det både geggigt, illaluktande och höll på att lossna så det var liksom inget att be för.
Dessutom har det ju gått nästan 8 dagar sen op.

Det var gammalt blod som runnit ut och det luktar aldrig hallon. Dessutom hade det gjort att steristripen (”sårplåster”) lossnat så distriktssköterskan fick sätta nya.
Fortfarande är där en stor glipa men det såg absolut inte infekterat ut.

Men jag vill känna mig lugn och inte tro en massa.
I min värld blir det liksom inte "bara" detta utan variga, infekterade, djupa sår som kräver både tut-tut bil och respirator.
(Jag sa ju att jag är miljöskadad...)
Eftersom jag aldrig varit med om detta innan så vill jag veta om det är ”normalt” så jag ringde helt enkelt läkaren.
Bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite är min filosofi.

Sven Jönhagen, ”min” läkare, är en guldklimp.
Så otroligt trevlig, snäll och omtänksam att jag nästan började lipa av lycka.
Han lugnade mig och tyckte det var jättebra att jag ringde. (Tydligen brukar de flesta ringa redan efter 2 dagar så jag var en ovanligt ”lugn” patient…)
Allt är normalt och det är även jättebra att jag går mycket. Och tränar lite på gymet.
Dock behöver jag ”våga” ta en smula större steg och se till att ha jämn belastning på båda benen hela tiden.
Och jag får gärna gå både baklänges och åt sidan. Helt enkelt för att aktivera så många muskler som möjligt.
Så nu har jag övergett ”myr-/jättesnävkjol-stegen” och övar på ”barn-/intesåsnävkjol-stegen”. :-)
Bl.a dansade jag bort till den smått berömda Japanska trädgården här i Bagis.
Just nu är den inte så sprakande vacker kanske men cool är den alltid!

  

Man ska förvisso inte ropa hej för tidigt men jag säger i alla fall ett litet försiktigt tjolahopp!

5 comments to "Nojjig och feg"

Wednesday 2014-10-15 23:09
anneliten
Tjolahopp!!!
Thursday 2014-10-16 08:06
Benet
Instämmer i tjolahopp-kören!!
Thursday 2014-10-16 11:12
Ingmarie
anneliten & Benet: Då är vi (minst) tre! :-D
Friday 2014-10-17 20:50
Lisa
Ojoj jag förstår att du är nojjig!! Jag hade varit minst lika orolig... Ibland är det jobbigt att ha sett saker och operationskomplikationer, vilket jag gissar att du gjort.

Stooor kram!!!
Saturday 2014-10-18 17:52
Ingmarie
Lisa: Jo en del... Tyvärr.... :-O Lika stooooor kram tillbaks.

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?