Weblog #4254

Saturday 2014-11-29 20:00
Author: Ingmarie Nilsson
Go & glad på bästkusten
Det är mycket möjligt att jag hittat på dumheter i dag men då får jag stå mitt kast och grejen är att jag ångrar mig inte en sekund.
Och innerst inne tror jag inte ens att det är en dumhet för då hade jag (nog) inte gjort det.

Tanken och planen var att jag skulle gå/jogga till Tylösand och sen ta bussen tillbaks.
Det skulle bli drygt 10 km och lite som ett skojigt äventyr.

Men hur det nu var så när jag väl var i Tylösand så var det (förstås) ingen buss som skulle gå på bra länge så jag fortsatte lite till. Till Tylöbäck, över alla fina golfbanor, genom Eketångaskogen och ut på ”stora vägen” igen i hopp om att jag där skulle tajma en buss.

Men icke.

Så jag fortsatte men då var det bara asfalt så jag fick hålla mig till att gå för modig och äventyrlig är jag inte.
Grus, stig och gräs är vad min kropp vill ha och då får den det.
Jag hade bestämt att när/om det kommer en buss och jag är vid en hållplats så hoppar jag på men när den väl kom var det bara 2 stationer från min lilla stuga så då struntade jag faktiskt i det och gick resten också.

Det var allt en smula kallt om nosen för det blir det när temperaturen är nära nollan och vinden ligger på vid kusten. I synnerhet när man inte kan hålla igång värmen fullt ut. (Att gå är kallt för mig eftersom jag är en så usel gångare.)

  


 
I runda slängar blev det 16 km och jag joggade säkert 2/3. Och då menar jag verkligen jogga med J.
L-u-g-n-t.
Det tog över 2 timmar så då kan du ju själv räkna ut att det är inga racerfarter vi pratar om men se det struntar jag blankt i för det viktigaste är att jag dels höll i gång benen så länge och dels att det inte gör ont ett endaste dugg i högerbenet.
Och jag blev så där gött trött i benen av att de jobbat och hungrig ”på riktigt”.
Underbara känslor för jag har förstått att det är inte alls är så enkelt som det verkar varken med det ena eller det andra.


  
Att sen bli bjuden på glögg hemma hos mamma, Ulf och Silverkatten gjorde det hela liksom bara ännu bättre.


  
Och kolla så fint det var när jag cyklade genom stan till gymet!

 
Inget superjobbigt pass men det fyllde sin funktion. :-)


Och vet du vad?
När jag cyklade hem var det förvisso kolsvart men jag hade en rackarns go medvind.

Jag får nypa mig själv i armen för att fatta att jag inte drömmer för vet du, ibland skäms jag nästan för att jag har det så bra.
Särskilt när jag ser de tiggare som sitter och huttrar i kylan och ber om en slant.
Hur kan det bli så orättvist och tokigt i världen?

Var tacksam för det du har. Du vet aldrig hur länge du har det kvar..
Kram från glad & lycklig Ingmarie.

2 comments to "Go & glad på bästkusten"

Sunday 2014-11-30 14:50
Björn Suneson
Oj vad långt. Ett mycket positivt besked. Ingen värk?
Sunday 2014-11-30 22:10
Ingmarie
Björn Sunesson: Ingen som helst! :-D Men jag joggar så sakta att det nästan är som snabb gång. :-) Och jag vilar duktigt mellan de där gå/jogg passen. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?