Weblog #4337

Friday 2015-02-20 19:37
Author: Ingmarie Nilsson
Framåt, uppåt och vidare
Tro det eller ej men en gång i tiden tyckte jag 5 km. var sjukt långt att springa.
En halvmara fanns inte ens på min världskarta.
Fattade inte hur man kunde kuta så långt eller hur man ens kunde vilja göra det.

Men livet har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig för se som det blivit.
Hittills.
Jag vet helt ärligt inte hur många halv- och helmaror jag sprungit genom åren.

Jag tror de flesta begränsningarna till om vi lyckas eller ej sitter i huvudet.
Och att du innerst inne inte riktigt vill, eller vågar, om det inte blir som du föresatt dig.
För den där inte önskan och längtan tror jag måste finnas om man ska klara av ett mål oavsett vad det gäller.

Jag tror också att man behöver ta lagom stora steg för att komma fram.
Ungefär som att gå uppför lagom stora trappsteg där du hela tiden vågar dig upp till en ny avsats utan att få svindel.
Eller ”höja ribban efter hand” som det så fint brukar heta.

När det gällde yoga i värme startade jag förvisso direkt med 90-minuters pass men då hade jag å andra sidan yogat "vanligt" i en herrans massa år. Dessutom gillar jag ju som bekant värme.
42 grader var det visst i dag på 90 minuters-Hot Mojon.
Gött!

Det var inte längesedan jag klarade 25 m. crawl första gången och jag minns fortfarande mina första både 50 och 100-meters crawlningar utan att jag trodde jag skulle dö.
Eller åtminstone inte nära på drunkna.
Om någon i somras sagt till mig att jag skulle klara av att simma flera kilometer i sträck nu i vinter så hade jag gapflabbat.

Men jag gör faktiskt det.
2000 m. blev det i dag.
Helt enl. coach Mats roliga program.
För mig är det en viktig bit.
Att han tror jag klarar det gör att jag också tror det.


 
Efter måndagens långpass kändes det nästan lätt med "bara" 2 km.
Med betoning på nästan för det är fortfarande långt från plättlätt för mig och det tar sin lilla tid.
Men jag gör det med stor glädje!
För jag vill verkligen lära mig det här.
Det finns en inre längtan och så länge den finns kommer jag fortsätta kämpa!
Framåt, uppåt och vidare.


Kram från småskrynklig Ingmarie

3 comments to "Framåt, uppåt och vidare"

Saturday 2015-02-21 15:54
Shaman
Jag minns också den tiden när jag inte orkade mer än 5 km och glädjen när jag äntligen klarade det :)
2 km simning låter så otroligt svårt att klara. Starkt!
Saturday 2015-02-21 17:28
Anna (orka mera)
Så impad över din simning. Jag vill också kunna men har inte riktigt tålamodet att lära mig. Antar att inte viljan är tillräckligt stark för då hade man väl tagit sig i kragen??? Skulle vara så skönt att kunna simma som träningsform och bli trött. Mitt tantsim gör mig bara trött i nacken, så sakta som det går....

Fortsätt rapportera om dina simnings-framsteg så kanske jag lyckas få tummen ur en vacker dag :)
Saturday 2015-02-21 19:55
Ingmarie
Shaman: kan du kuta så där toklångt som du kan så kan du simma 2 km. jag lovar!

Anna (orka mera): Jag är övertygad att om du verkligen vill så tar du dig tiden. Men kanske du måste "tvinga" dig lite först? ge det en chans. Skapa ett sug. För det är ruskigt beroendeframkallande kan jag berätta! Kom till Halmstad i sommar och gå intensiv kurs med min klubb och "mina" simcoacher vet jag! Ja sen ska vi förstås kuta också. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?