Weblog #4402

Sunday 2015-04-26 19:24
Author: Ingmarie Nilsson
Ibland gör jag tokiga grejer (som visar sig vara väldigt otokiga)
Emellanåt är jag verkligen så lättövertalad och lättlurad att det nästan är skrämmande. Ett litet mail från coola Erik med en fråga om jag kanske ville vara med på ett (annorlunda) lopp och jag säger ja utan att ens fundera.

Salomon City Trail innebär att man springer på alla möjliga och omöjliga ställen inne i stan. (08a-land i detta fallet.)
Det enda man kan vara säker på är att det är inget vanligt asfaltsnötande på platt bana.
Här handlar det om trappor, kullerstenar, grusvägar, upp, ner, stenhällar och backar i en salig blandning. Alla som kutat innan ”varnade” mig för att banan är sjuuuukt jobbig och ska man kuta 14 km (= två varv) så får man slita ont.

Men vad sjuttsingen!
Kuta skulle jag ju oavsett och varför inte då testa något helt nytt?
Ja så tänkte jag...
Så därför stod jag där bland 100-tals andra i solskenet på Kungsan denna dag och väntade på startskottet.
Fortfarande lyckligt ovetande. :-)


Min uppladdning kanske inte var den allra bästa egentligen.
Många mil denna vecka plus intervaller i fredags och i går inte mindre än tre (!) pass.
Först 70 min. löpning följt av 70 min. vattenlöpning med bästa Lisa.
Vi hade inte setts sen… ja vi minns faktiskt inte när så det var ju liksom snudd på ”tvunget” att passa på när vi äntligen kunde synka våra liv.

 

Plus 50 min. Hot Mojo-yoga.

 
Jag hade med andra ord inga varken höga förväntningar eller krav på prestation.

Mycket skoj folk i starten. Som t.ex Fredda, Viktor och Joakim . Goa grabbar!
Mycket skoj folk i starten. Som t.ex Fredda, Viktor och Joakim . Goa grabbar!

 
Plötsligt var vi i väg. Redan efter några 100 meter var det att bita tag i första backen vid Slottet. Sen rullade det på. Upp och ner, trappor, kullerstenar och jag vet inte allt. Två varv.
Väntade på att det där tokjobbiga skulle börja men det kom liksom aldrig.
Fatta mig rätt. Visst var det jobbigt men inte jobbigt.
Jag tyckte faktiskt det var skojigt exakt hela vägen.
Kanske helt enkelt för att jag inte toksprang utan tog det hyfsat lugnt. Så pass att jag hann både fota och babbla och njuta av utsikten.

 
 

Hade som mål att vara under 90 min. Klockan stannade på 72!
Tror jag blev åtta totalt och det är jag verkligen nöjd med!

Och här är vi efter. Fredda, jag, Viktor och Joakim. Ännu gladare! :-) Endorfiner är härligt!
Och här är vi efter. Fredda, jag, Viktor och Joakim. Ännu gladare! :-) Endorfiner är härligt!
 

Sen var det bara att ta sig hem fort som attan, byta kläder och iväg till en PT-kund.
Hej å hå!
Och just det ja.
Är man i Kungsan får/kan man ju inte låta bli att även fota de fina körsbärsträden.


Tjingeling!

3 comments to "Ibland gör jag tokiga grejer (som visar sig vara väldigt otokiga)"

Sunday 2015-04-26 20:57
anneliten
Vad många lopp det finns nuförtiden... Härlig läsning.
Sunday 2015-04-26 21:58
Rund är också en form!
Roligt att testa något nytt! Ibland är det bra att vara lättlurad. :-)

Kram M
Sunday 2015-04-26 23:00
Ingmarie
anneliten: Typ ett i varje hörn. ;-) Och TACK!

Rund är också en form: Ja eller hur? jag har ju liksom gjort det mesta "vanliga". :-) KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?