Weblog #4698

Sunday 2016-02-14 04:37
Author: Ingmarie Nilsson
Sedona
Vi lämnade India och Kalifornien i går och färdades många, många mil på vägar så platta, raka och övergivna att man undrar vad som hänt.

I vanliga fall är ju liksom USA inte precis bilfritt.
Här kan man verkligen snacka om desert och hålor. Vi funderar fortfarande på vad (och hur) folk gör som bor så där långt bort från precis allting. Där det inte finns en tillstymmelse till varken skugga eller bad.
Hur hamnar man ens där? Nog för att jag är en värme- och solälskare men jag tackade min lyckostjärna flera gånger för att jag inte var född någonstans i ingenstans.
Samtidigt fascinerar det mig för på något vis är det ändå vackert i sin enkla fulhet. Hur det än är så är det en del av vår Moder jord.

 
 

När vi kommit en bit in i Arizona ändrades landskapet helt. Böljande kullar, berg, mängder av kaktusar, mycket grönare och samhällena såg mer ”välmående” ut.

Och plötsligt var de där!

Sedonas röda berg. Så vackert att man får ont i magen och hur mycket jag än försöker kan jag aldrig förmedla denna storhet varken i bild eller med ord.


  
Vi har varit här en gång för sex år sedan men då bodde vi betydligt simplare än nu. Just denna helgen är det både Alla Hjärtans dagen + Presidents Day så allt var i princip uppbokat men jag hade flax och fick tag på ett riktigt bra boende.
Dyrt men så väl värt det!
Kolla bara in vyn från fönstret!


Ett par hundra meter från vår dörr börjar några av de triljoner (nåja) trails som denna stad erbjuder.
Det finns alla möjliga och omöjliga varianter och det svåraste är att välja. Det är inte heller helt enkelt att veta svårighetsgraden.
Det där med ”easy, moderate, strenuous” är definitioner som beror på vem du frågar har jag lärt mig.
Dagens runda bjöd på alla om du frågar mig. (Malin du hade älskat detta!)
Ibland flög jag fram på fina torra stigar för att sedan klättra uppför stora stenpartier alt krypa nerför.
Tre timmar totalt men bara två timmar effektiv löpning. (Jag stänger nämligen klockan så fort jag går/står stilla…)
Backarna och höghöjden (ca 1300-1500 m.ö.h) ger förstås en del mjölksyra men mest var det bara alldeles, alldeles underbart.
(Jag kommer förresten ta upp det här med höghöjdsträning senare för det kommer bli en del sånt framöver.)


 
 
 



På hotellet finns även en perfekt pool för lite avkylande vattenlöpning. Som jag längtat!


Jag tror bestämt att i mitt nästa liv ska jag se till att födas här. ;-)

Kram från Ingmarie.

2 comments to "Sedona"

Sunday 2016-02-14 17:09
Anna (orka mera)
Å Sedona! Älskar det stället. Fast jag kan inte låta bli att tänka på skallerormar.... Ska ni vidare till Grand Canyon sen? Börjar ångar att jag inte gömde mig i din löparsko....
Monday 2016-02-15 03:39
Ingmarie
Anna (orka mera): Ja var belv du av? Letat och letat.. Inget GC denna gången tyvärr. Man kan ju inte få allt och jag har ju trots allt varit där två gånger. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?