Weblog #4703

Thursday 2016-02-18 03:35
Author: Ingmarie Nilsson
Mycket snörvel
Trots att jag mår galet bra så var det längesedan jag lipade så här mycket och ofta som de senaste dagarna.
Men jag ser det som något bra för jag tänker som så att det är en gåva både att kunna och få gråta. Och att slippa göra det ensam..

I går var jag, Anders och Trish vid ännu en minnessten uppe i bergen här och även vid den ”riktiga” graven. Egentligen är nog Pat och Connor lite varstans för dels brann ju planet upp och dels har de spridit askan de fick både uppe vid berget och grävt ner vid graven. Men det känns fint att ha några "riktiga" platser att gå till.

Stenen har jag varit vid innan. Den ligger väldigt vackert på en av de platser f.f.a Connor älskade att vara.
Graven har Trish och Shannon ”designat” helt själva och en bättre plats kan man nog inte hitta. Lugnt, fridfullt och väldigt vackert.

Visst var det tungt men vi skrattade en massa också när vi berättade den ena historien efter den andra om de där två herrarnas hyss.
Som när Connor under en hike bara plötsligt försvann och de var nära ringa polisen för de inte hittade honom (han var max 5 bast då) när han plötsligt dök upp på andra sidan bergskullen och undrade varför de gastade så mycket.
Eller den gången polisen jagade mig och Pat för vi hade kissat bakom några buskar (dock inte samma) under en löptur. (Nej, de hann inte i kapp oss för på den tiden var jag riktigt rask i benen. Pat var alltid snabb.)

Stenen
Stenen
Graven
Graven
 
I dag åkte dessutom Anders tillbaks till 08:a land så jag är solo. Tungt!
Vi har verkligen haft en fantastisk resa tillsammans (den bästa om du frågar mig) och det är väldigt, väldigt tomt utan honom.
Men samtidigt vet jag att det är här jag vill vara nu och det är ju faktiskt inte livsfarligt att få längta lite.

Men jag har inte bara lipat.
Tvärtom!

Löpning i snorottan är inte min favorit i vanliga fall men att springa vid bergsfoten och uppleva solen gå upp kan få den mest morgontrötta att både le och få spring i benen märkte jag.



Jobbat har jag också gjort.
Och varit på gymet två gånger minsann.
Ett bra vattenlöpningspass och ett bra yogapass.



Så det går då verkligen ingen nöd på mig.
Och allvarligt talat, om jag inte hade trivts här borde jag nog skämmas…


Kram från Ingmarie.

2 comments to "Mycket snörvel"

Thursday 2016-02-18 07:42
bureborn
Det är också fint att tänka på att Connor och Pat lever i era hjärtan. Och kanske lite extra mycket när ni minns, gråter och skrattar tillsammans.
Friday 2016-02-19 02:35
Ingmarie
bureborn: Du har helt rätt! Det finns ju de som inte har någon alls som saknar och sörjer. Det är om möjligt ännu sorgligare!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?