Weblog #4763

Sunday 2016-04-17 19:31
Author: Ingmarie Nilsson
En liten klurighet att fundera på
Det är mycket jag inte begriper här i livet och det här är en grej.

Hur kan det komma sig att jag månad efter månad i USA har känt mig smidig och spänstig som en färsk gummisnodd utan en tillstymmelse till varken stelhet eller ömma fötter bara behöver några ynka dagar i 08a land innan kroppen blivit stel, kantig och fossingarna gnäller?

Inte så att det är någon ”fara” men kroppen markerar liksom. Den är inte lika tillfreds med tillvaron helt enkelt.

Jag springer och tränar inte mer än jag gjorde där. Snarare tvärtom. Är det det som är felet?

Är det något i den amerikanska maten/jorden som gör att kroppen mår bättre? Jag vet t.ex att de har mer selen i sin mark men jag tar extra här hemma så det borde inte vara det.

Är det alla bagels?

Att höghöjden får mig att må bra vet jag (även om jag inte kan förklara varför) men faktum är att jag mår bra även på sealevel i det landet.

Och nej, det har inte att göra med om jag jobbar eller ej för i så fall skulle det räcka med att åka till Borås och bo på hotell. ;-)
Dessutom har jag ju jobbat även over there.

Värmen hjälper, det vet jag ju, men det är inte alltid 20 plus ens i Californien.

Asfalten/stenplattorna och alla tvära start och stopp i coachjobbet här spelar säkert roll men jag tror inte det är hela förklaringen. Kanske det helt enkelt inte finns någon förklaring. Eller kanske det är så enkelt att jag mår extra bra i både kropp och själ så fort jag hamnar i det där toklandet? (Undantag Kansas...)

Nu låter det som att jag mår skit här men det gör jag verkligen inte.
Det är mer en fråga om grader på min må-bra-skala som allt som oftast är på topp-poäng nu för tiden.
Jag tycker mest det är är fascinerande att det kan bli så här och det vore väldans intressant att fatta varför.

Hur som helst så blev det ett bra långpass i dag.
Det började med dubbla jackor, vantar, blygrå himmel och regn och slutade med en jacka, inga vantar, några små molntussar på en blå himmel och sol.


 
Liksom yogan är löpningen en av de finaste gåvor jag fått här i livet och jag har lärt mig att den aldrig går att ta för given.
Men tvärtemot yogans trygga och stabila grund är löpningen mer skör och ostabil. Vill inte kroppen så går det liksom inte oavsett vad man gör.
Så även om det går långsamt och benen är trötta som i dag är jag tacksam som fasen för att jag kan och får.


Tackade och belönade mig själv med ett härligt yogapass i värmesalen. Det är mjumma för hela mig så just nu är jag i alla fall som en halvfärsk gummisnodd. :-)

Så berätta! Har du någon plats på jorden du känner att din kropp och själ mår extra bra av att vara?

Kram från Ingmarie.

2 comments to "En liten klurighet att fundera på"

Wednesday 2016-04-20 07:59
bureborn
Jag tror att du är inne på rätt spår. Du mår helt enkelt lite extra bra mentalt av att vara i USA. Så mycket att det känns i hela kroppen. Även om Sverige just ni visar sitt allra bästa jag så längtar din ben nog tillbaka västerut. :-)
Wednesday 2016-04-20 20:51
Ingmarie
bureborn: ja så är det! Plus att stressen i 08a land ÄR högre.

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?