Weblog #4774

Thursday 2016-04-28 21:04
Author: Ingmarie Nilsson
Prestera lagom
Samhället i dag handlar i mångt och mycket om att prestera, göra karriär och ”vara” någon.
Inget fel i det så länge man känner att det är på en lagom nivå som man mår bra av. Att sträva framåt är ju faktiskt oftast av godo och det är troligtvis det som gjort att vi människoknytt är där vi är i dag och inte lever kvar i grottor.

Samtidigt så upplever jag det ofta som att människor vill prestera på alla plan. På jobbet, hemma, i sin social umgängeskrets och faktiskt t.o.m i ett förhållande och inför sina barn.
För mig börjar det blinka röda lampor direkt för jag tror att det där är ohållbart i längden. Alla behöver någon slags andrum och plats där vi slipper den där prestationshetsen och alla krav. En plats där vi bara är.

Presterande människor vill gärna prestera även på löpträningen och även om det också kan vara bra så är det är ju trots allt bara löpning. En fantastiskt rolig idrott (den bästa om du frågar mig) men den är verkligen inte på liv och död. De allra flesta av oss springer och tränar ju faktiskt för att det ska vara roligt och för att vi ska må bra av det. Eller hur?

Så när jag coachar försöker jag ofta ”avdramatisera” det hela en smula helt enkelt för att jag vill att så många som möjligt ska hitta, och behålla, glädjen i att kuta.
Det betyder inte att passen inte kan vara både tuffa och utmanande eller att man inte kan ha mål med sin träning. Vad jag menar är att utan glädjen så tror jag helt enkelt att glöden förr eller senare kommer att slockna och då har man ju på något vis förlorat en värdefull bit i livet.
En del behöver mer morot än andra. En del behöver mer broms än andra. För mig är det nog den största utmaningen som coach. Att "läsa av" deltagarna och varken driva för mycket eller för lite. Det är en konst och vill det sig väl kommer jag lära mig det riktigt bra till slut.

Jag har lekt löpare i över 30 år nu på i princip alla nivåer från nybörjare till elit. Jag har kämpat och slitit. Gråtit tårar och varit rusig av lycka. Jag har velat ge upp och jag har velat ha mer. Men ska jag vara helt ärlig så har jag nog aldrig uppskattat löpningen så mycket som de senaste åren. Det är som om jag äntligen fattat!
Fattat att löpningen är en gåva och inget man kan ta för givet.
Fattat att jag inte ”är” mina prestationer men det jag har gjort och gör ska jag bära med stolthet. Oavsett vad andra tycker.
Fattat att sann glädje är det som skapar livslust och (kanske) livslång kärlek. Spelar egentligen ingen roll vad du ägnar dig åt.
Jag tror helt enkelt att vi behöver skratta mer åt oss själva ibland och inte ta oss på så himla stort allvar.
Vad tror du?

Torsdagracet är väl kanske lite crazy men jag lovar att jag gör det med glädje från början till slut.
Även om mitt jobb är en aning mer oglamoröst när det regnar snöblandat och kvicksilvret håller sig mellan 4 och 7 som i dag. Dock plusgarder tack och lov. Och tack och lov för att alla vinterkläder inte var bortplockade. Min mössa värmde gott och alla deltagare har varit extra glada för att de utmanade sig dubbelt och tog sig ut i blasket.


Inne är det dock varmt och gott. Veckans citat på mina Indoor Running pass har varit:
”If you still look cute after your workout you haven´t worked hard enough”.
Tycker jag lyckats ganska bra med den!

 
Kram från Ingmarie.

9 comments to "Prestera lagom"

Friday 2016-04-29 07:48
bureborn
Nehej du Ingmarie. Passet kan inte ha varit tufft nog för du ser fortfarande hur fin ut som helst! :-)
Jag tror absolut på att vi behöver skratta mer åt oss själva - och med andra.
Friday 2016-04-29 09:21
Staffan
Mycket bra skrivet, jag känner att jag håller på att tappa "det", glädjen till löpningen, jag tycker inte jag tränat för hårt i år men den senaste månaden har det varit det ena kroppsliga bakslaget efter det andra samtidigt som jag gärna vill springa bra på Stockholm Maraton om sex veckor, som det känns nu vet jag inte ens om jag vill starta. Jag saknar självförtroendet i löpningen, det har blivit för mycket krav och prestation, för lite glädje. Det känns riktigt ledsamt tyvärr, samtidigt behöver jag variationen som den tuffare träningen ger, att bara springa lugn distans några gånger i veckan ledsnar jag rätt snart på men förmodligen behöver jag backa lite ambitionsmässigt.
Friday 2016-04-29 09:22
Staffan
Vad gäller det övriga i livet så tycker jag faktiskt att vi i familjen har en bra balans, jag och min fru prioriterar träning och välmående ganska högt, barnen har inte tokmånga aktiviteter och de stora är ganska självgående, vårt hem är ganska fint men egentligen för litet för familjen men vi bor kvar, orkar inte lägga tid och pengar på något finare och större som måste renoveras fast det är tokdyrt...
Friday 2016-04-29 11:29
Rund är också en form!
Jag tror du har såå rätt!
Att alla områden i livet ska vara perfekt, funkar inte i längden. Dessutom görs det inte för ens egen skull heller, utan många bryr sig vad grannen, mamma, vännerna tycker...

Inte konstigt att människor bränner ut sig. :-(
Friday 2016-04-29 12:55
Anna
Bra skrivet. Har upplevt det på nära håll i och med fredriks toksatsning på cykel förra året, som tog bort all glädje i träningen. Slav under ett träningsprogram och många missade tillfällen till sällskapsrundor, fikarundor och allt det där andra som förgyller träningen och sätter guldkant. Nu är han sig själv igen och vi kan träna mer upplevelsestyrt tillsammans. Så mycket roligare!
Friday 2016-04-29 19:21
Ingmarie
bureborn: Foto ljuger. ;-) Och just så. Åt oss själva men MED andra. Fint!

Staffan: Så himla trist! men helt tydligt så talar kroppen med dig. Förr eller senare så blir det för mycket. En del har förståndet att lyssna tidigt och backa. Andra, som jag, kör på tills det absolut inte går längre. :-O Vi kanske skulle ta och jogga runt tillsammans? Då kommer vi ha tid att prata om detta, om bästa löparminnet, om vädret, om ingenting och hela solsystemet! ;-) Jag är ganska säker på att du mår bra egentligen men att det någonstans ändå har blivit en stressgrej för mycket. För löpning ÄR en stressfaktor om man satsar hårt som du.
Acceptera, ha tålamod, våga backa och jag är övertygad om att du hittar glädjen igen. Men det gäller att våga släppa taget ett stund...


Friday 2016-04-29 19:21
Ingmarie

Rund är också en form: Precis! Vi gör så otroligt mycket för att ANDRA ska bli... tja vad? Impade? De ser antagligen inte våra ansträngningar ändå för de har fullt upp med att vara perfekta för andra. Jösses så tramsigt!

Anna: Jag minns det där. Men vad skönt att han/ni lyckade svända skutan i rätt tid! Livet är för kort för att man ska slava bort det under prestationsspöket!
Saturday 2016-04-30 15:57
Staffan
Ja, sedan löpbandspasset i torsdags har jag haft så ont så jag inte fått sova, fick besöka akuten i morse för att röntga för att utesluta men det enda som sågs var en inflammation i ITB-senan, som sagt, kroppen talar till mig på skarpen nu så jag får backa rätt rejält, ett tag i all fall.

Jag skulle mer än gärna jogga tillsammans med dig, jag springer ju ett par gånger i veckan på lunchen, t ex runt Brunnsviken om det går att passa med tider du är inne i stan på jobb t ex.
Saturday 2016-04-30 20:17
Ingmarie
Staffan: Men stackare!!! Det är hemskt när det blir så där!!! Om du ids jogga i min snigelfart så ska vi såklart jogga en sväng! Maila vilka dagar du kan!!!! :-D

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?