Weblog #4786

Tuesday 2016-05-10 22:00
Author: Ingmarie Nilsson
Oj!!!
Här sitter jag.
Är så hög på endorfiner, glädje och upplevelser att jag nästan studsar i soffan!
Du vet så där så man liksom inte riktigt vet var man ska börja för att berätta allt utan att snubbla allt för mycket på orden.

Det har helt enkelt varit en superduper-dag.
Ska försöka förklara på vilket vis.

Dagens (enda faktiskt) coachpass gick som tjohejsan.
Med positiva deltagare, "Ingmarie-väder" (=+ 25 grader) tillsammans med proffsiga kollegan Göran så kan väl egentligen inget gå fel. ;-)
T.o.m mina ben var glada trots söndagens äventyr.


Så redan där var jag en smula endorfinrusig.
Men det var bara början.
Det var ett tag sen jag fick nya sulor hos ”sulmannen”. Jo jag kallar honom så för han är superbäst på att fixa perfekta sulor till mina känsliga fossingar. Men egentligen heter han Ulf och han finns på Anatomic.
Det är lätt att glömma att även sulor slits så nu har jag ett par nya fina att nöta ner!
Härligt!


 
En annan som är en rackare på att fixa både mina fossingar och resten av kroppen är ju Mats. Jag har inget ont någonstans men förebyggande kan ju liksom aldrig vara fel, eller hur? Dessutom blir man så himla glad bara av att träffa honom!


Men så till det absolut bästa i dag!
Som jag var ruskigt nervös för innan. Så nervös att jag nästan hoppade av.
Men jag fortsätter, bestämd som en envis åsna, att köra efter mitt mantra. face your fears Ingmarie.

Så jag tog hojen till Hammarbybacken där det väntade ett stort , för mig, helt okänt gäng i full färd med att dra på sig våtdräkter.
Alla såg ruskigt proffsiga ut och hade det inte varit för att coachen dyrt och heligt hade lovat att alla var snälla och hjälpsamma hade jag nog bara cyklat förbi och låtsats att jag var på väg någon annanstans.
Tack och lov att jag inte gjorde det utan vågade stanna!

Sickla swimrun ordnar gratis (!!!) swimrunträning varje tisdag kl. 18.
Upplägget är ganska simpelt. Man har en runda och kör så många gånger man hinner inom en viss tid.
Man hjälps åt och ingen lämnas ensam eller sist.
Stämningen är otroligt lättsam och alla är supertrevliga! Precis som jag blivit lovad.

 
Tre varv gjorde jag och det kändes riktigt bra!
Hade säkerligen kunnat göra ett par varv till men man ska sluta när det känns som bäst tänker jag.
Shit vad skoj det var!


Det här var min första ”riktiga” swimrunträning ever och jag begriper fortfarande inte riktigt hur jag vågade. Jag är ju en rookie på det här och jag kände absolut ingen av alla som var med.
Men jag lärde känna för det är så det funkar. Alla pratar med alla och alla är välkomna.

Är riktigt (osvenskt) stolt över mig själv. Jag klarade det och det här kommer jag göra många fler gånger.
För utan att jag fattade hur så blev jag erbjuden, och sa ja, till en plats på Stockholm swimrun full distans tillsammans med en (ännu) ganska okänd människa.
Jag som inte ens vill/kan planera så långt fram. Det är ju typ flera veckor dit!

Så hur tänkte jag här?
Undra vad jag egentligen gett mig in på. Borde jag vara nervös?

Kram från Ingmarie.

4 comments to "Oj!!!"

Wednesday 2016-05-11 08:40
Anna (orka mera)
Du är cool! Det kommer gå galant!!!
Wednesday 2016-05-11 10:13
Kenth
Haha, coola du! Du dominerar nog snart där också! :-)
Wednesday 2016-05-11 15:55
Lisa
Men VAD ROLIGT!! Och vad modig du är:)

Nu är hon biten!! Hehehe.
Om det inte var så himlans massa prylar kanske man hade hängt med!!
Wednesday 2016-05-11 20:53
Ingmarie
Anna (Orka mera): Galant vet i fasiken men gå ska det!

Kenth: Också? Jag är en simpel föredetting men det bra med detta är att jag garanterat bli bättre! :-)

Lisa: ja lite modig tycker jag allt att jag är. Och ännu modigare var jag i dag!! Du bara måste testa! Du kommer fastna direkt! jag lovar!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?