Archive Jan 2012 (37 entries)

Tuesday 2012-01-31 21:49
Author: Ingmarie Nilsson
Tandagnissel
När jag var liten så var min stora dröm att bli veterinär eftersom jag verkligen älskar djur.
Ganska snart insåg jag dock att jag aldrig skulle klara av det.
Mitt hjärta brister när jag ser ett djur lida och jag blir helt handlingsförlamad.

Det är bl.a därför jag inte vill, eller kan, äta dem.

Att ta hand om svårt sjuka människor är absolut inte enkelt men för mig är det ändå lättare på något konstigt vis.
Då går jag in i min yrkesroll, gör mitt jobb och för det allra mesta kan man både förklara och trösta vilket är i princip omöjligt med ett djur.

Eller så är det jag som inte har gåvan.

Men tack och lov finns det människor som har den och kan.
Som de här på Bagarmossens djursjukhus.

Photo: Ingmarie Nilsson

För att göra en lång historia kort (och nu ska jag komma till saken) så blev sötaste Elvira the cat dålig i fredags.
Hon ville inte äta, var super svullen på ena ansiktshalvan och drog sig hela tiden undan.

När jag kom hem efter kvällsjobbet var hon riktigt skruttig så jag ringde djursjukhuset för att få hjälp och en tid att komma in med henne.
Den trevliga kvinnan trodde ganska säkert att det var en tand som spökade och bad oss avvakta.
(Jag har telefonterrat dem hela helgen som värsta hönsmamman men de har tålmodigt svarat på mina frågor. Änglar!)

Det viktigaste var att Elvira åt så vi bjöd på allt gott vi kunde tänka ut men hon var extremt svårflirtad.
Och när madam inte vill ha mat, ja då är något väldigt fel!

På lördagen fick hon i sig några tuggor och på söndagen var det som om något spruckit i munnen för det rann ut en massa gegg, svullnaden gick ner och hon började åter igen tjata om mat. ;)

Men även om hon var bättre så ville vi förstås kolla upp det och i dag fick vi en tid hos veterinär Malin.
Duktig, trevlig och med ett enormt fint handlag.

Stackars Elvira behöver operera några av sina tänder för att inte få problem igen så den 15/2 ska hon dit så de tog därför blodprover för att kolla så hon är frisk nog för att sövas.
Inte jättepoppis kan jag berätta trots att hon fick ett fint rosa bandage.

Photo: Ingmarie Nilsson

Hoppas hon inte är putt på mig allt för länge…

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Men jag har mina knep för att få henne glad igen och förhoppningsvis har hon lika kort minne som jag.

Det "bra" med det hela är att veterinären tyckte Elvira var väldigt fin och välskött (vi blev allt lite malliga där) och att tandproblemen inte hade med vår skötsel att göra utan detta är något väldigt vanligt hos katter.
Särskilt lite äldre.

Och dagens träning?
Jodå.
Den gjordes så tidigt att jag inte mötte en endaste levande själ under hela min löptur i skogen.
I alla fall ingen som syntes.

Tyst, mörkt, stilla, öde och bitande kallt.

Just i dag passade det mig perfekt även om sängen var frestande skön att stanna kvar i.

Tiden i skogen var som en mental laddning innan dagens fartfyllda timmar satte i gång.
För mig är de där stunderna guld värda.
Ja t.o.m livsviktiga.
[Comments (12)]
Monday 2012-01-30 19:27
Author: Ingmarie Nilsson
Variation och viktig(a) dag(ar)
Jag är i mångt och mycket en vanemänniska med hyfsat fasta rutiner.
(Så mycket fast det nu kan bli med oregelbundna arbetstider...)
Min kropp och mitt sinne mår bäst av att få regelbundet med näringsrik mat, ordentligt med sömn, tid för tystnad, lugn, eftertanke och träning varje dag.
Inte alltid så enkelt men i mångt och mycket handlar det (som vanligt) om att prioritera.

När jag springer blir det väldigt sällan samma runda två dagar på raken.
Jag har den stora förmånen att bo bara ett par hundra meter från Nackareservatet och även om variationerna inte är oändliga så är det snudd på.
Än i dag, efter oräkneliga timmar både i löparskor och i cykelsadeln, så hittar jag nya rundor.
Dessutom finns det ju härliga badsjöar i den. :-)

Jag älskar verkligen skogen och skulle både skrumpna och dö i själ och hjärta om jag inte hade tillgång till den.

När jag tränar inomhus blir det nu för tiden nästan alltid på Forsgrenska badet eller, som i dag, på Eriksdalsbadet.
Eftersom allt jag behöver, gym, spinning, löpband, roddmaskiner, bassäng o.s.v, finns där så spar jag massor av tid och kan få till riktigt effektiva pass.

Men så ibland gör jag små avstickare.
För att inte bli helt insnöad och enkelspårig.

I stället för att styrketräna på Eriksdalsbadet, när jag ändå var där för ett vattenlöpningspass, så såg jag till att utnyttja en veckas gratis träning här.
Jag är en lättroad filur och hade det skojigt värre när jag for runt där bland bollar, hantlar, TRX och kettlebells.

Photo: Ingmarie Nilsson

Och det är klart.
Efter en supersmarrig lunch på fina Södermanna vegetariska så kan man ju inte bli annat än både pigg och glad!

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Stället var proppfullt och det gjorde mig glad för det betyder att många valde vego just i dag.

Du vet väl förresten att just måndagar är en köttfri dag?
Bl.a Nordic Light Hotel i Stockholm, Malmö Aviation, Linas Matkasse och ett flertal kommuner är med i detta för att på så vis minska klimatpåverkan, djur och människors lidande samt stärka ekonomin.
Men var inte ledsen om du missade det i dag.

Det går lika bra att äta vego vilken dag som helst och det kommer många måndagar till.

Och på tal om särskilda dagar.
Du kommer väl ihåg vad som händer på lördag
[Comments (12)]
Sunday 2012-01-29 20:19
Author: Ingmarie Nilsson
Men titta! Den finns kvar!
Solen!

Photo: Ingmarie Nilsson

Har allt varit lite orolig för jag minns faktiskt inte riktigt när den senast visade sig i denna lands- och världsdel.
Så då gäller det att passa på att njuta.

Jag gjorde det i form av ett backpass.
Körde min vanliga "kortbacke" där någon snäll människa sandat så jag slapp både slir och dubbar.

Photo: Anders Gustafson

Benen var inte superpigga men sinnet var glatt, energin på topp och det är på något vis det viktigaste.
Jag må vara stark och uthållig men någon vidare fart i benen har jag verkligen inte fast jag pinnade på så gott jag kunde.

Photo: Anders Gustafson

Varje runda upp och ner tog ganska exakt 200 sekunder (d.v.s 2.40 min.) och trots att det blev jobbigare och jobbigare ju längre jag höll på (och därmed blev tröttare) så höll jag snudd på exakt samma fart hela tiden.
Upp och ner. Upp och mer.
Bland söndagsflanörer, skidåkare och löpare.

Photo: Anders Gustafson

Photo: Anders Gustafson

Det fanns förstås en viss risk för att bli helt tokförklarad.
Passet tog ju sin lilla tid så när folk kom tillbaka från sina egna turer höll jag fortfarande på.
Upp och ner. Upp och ner.
Men kul var det!
Särskilt när jag fick glada hejarop av både älsklingen och självaste Anna Rahm med make.

Photo: Anders Gustafson

Hade tänkt 20 stycken men det blev 22.
Eller kanske var det 23...?
Det är så lätt att tappa räkningen.;)

Totalt blev det hur som helst 100 fina solskensminuter.

Photo: Ingmarie Nilsson

Plus lite hemmastyrka.
Inte alls lika roligt (eller jobbigt) som på gymet men det duger bra när man behöver spara "färdtid".
Färdtid som jag i stället använde för att lite senare ta mig till Perfection och ett 90 min. Bikramyoga pass.

Gudagott för min (back)löparkropp!
[Comments (11)]
Saturday 2012-01-28 20:31
Author: Ingmarie Nilsson
Vanligt är också bra
Vissa dagar finns det inte mycket att berätta om.
De liksom bara är och det är gott nog det också.

I dag har varit en sådan dag.

Inget särskilt har hänt men ändå har den varit fulltecknad från morgon till kväll och försvunnit till historien fortare än jag hann tänka lördag.

Den har innehållit yoga, städning, löpträning, tvätt, lite jobb, matinköp, matlagning, plugg och ryggläge i soffan för att kolla en film.
Inget ovanligt utan bara helt vanliga saker i min lilla vardags-värld, men just därför också en alldeles, alldeles underbar dag.

Men för att ändå pigga upp detta inlägg bjuder jag på temalåten från filmen I Nationens intresse som vi såg i torsdags.

Filmen var överraskande bra och låten....

Ja hör själv!

[Comments]
Friday 2012-01-27 22:46
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Det omöjliga är inte ett faktum, det är en åsikt
/Från Olof Röhlanders sida Upphopp

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (6)]
Friday 2012-01-27 09:57
Author: Ingmarie Nilsson
Lite mer siffror
Diskussionerna har gått livliga om vad som egentligen är den "riktiga" Löpningens dag.

Första året var det mycket riktigt den 26/1 men eftersom det var jag som "uppfann" dagen tog jag mig friheten redan andra året att (helt odemokratiskt) ändra dagen till den första lördagen i februari just för att det ska vara så enkelt som möjligt både att komma i håg och att delta.

Så det är det som gäller.

I Halmstad firar man så här och här i 08;a land firar vi bl.a så här.

Någon mer som har något roligt på gång?
[Comments (4)]
Thursday 2012-01-26 22:12
Author: Ingmarie Nilsson
Annan siffra
Min förra ålderssiffra är för alltid borta och jag har fått en ny i dag.

Många verkar sörja att de blir ett år äldre, och visst är det lite tråkigt med gråa hår,år dagar som aldrig kommer tillbaks och en långsammare kropp, men jag väljer att se det på ett annat vis.

Jag väljer att se det som att jag fått leva ännu ett år.

Att jag har fått förmånen och lyckan att känna, se, höra och uppleva.
Att jag fått fler erfarenheter och insikter.
Helt enkelt att jag fått leva ännu ett år.
Det är trots allt ingen självklarhet varken att födas, leva eller åldras.
Och har jag tur har jag lika många år kvar som jag levat.
Måste ju hänga i om jag ska kuta i K90-klassen.

Därför tycker jag det är roligt att fylla år!

Inte för att jag gör något särskilt egentligen men dagen är liksom speciell just för mig.
Firat har jag gjort genom att göra saker jag verkligen gillar och mår bra av.
Yogat, sprungit, lekt med Elvira the cat, gymat, vattenlöpt, ätit god mat i lugn och ro, varit på bio tillsammans med älsklingen, öppnat paket och luktat på blommorna.

Photo: Ingmarie Nilsson

Hur firar du din födelsedag?
[Comments (23)]
Wednesday 2012-01-25 22:49
Author: Ingmarie Nilsson
Full rulle
Vissa dagar är det mer ös i än andra och jag får nog klassa denna som en sådan.

En timmes morgonyoga och meditation.

Frukost.

Lite skrivjobb och blandat pappersarbete.

Löpintervaller. 14x2 min. med 1 min. joggvila. Totalt 80 min. Jobbigt som sjutton men med härlig känsla.

In i duschen och sen tuben till stan för att träffa "svägerskan" Lina och universums absolut sötaste Iris.

Mitt hjärta smälte direkt.

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Och som vanligt serverade Organic Green fantastiskt god mat!

Photo: Ingmarie Nilsson

Fick sen en (som vanligt) superbra behandling av min fantastiske kroppshe(a)lare Danne innan jag for till Forsgrenska badet för ett vattenlöpningspass med denna coola böna.

Klämde in ett mega-superkort bastubesök i ett fåfängt försök till att tina upp blodet innan vi tog tub och buss till Radiohuset för att lyssna på Pasi Salonen´s föreläsning "Trött, fet och 40".
Inte för att jag är varken trött, fet eller 40 (jag minns dock den åldern) men jag rekommenderar verkligen föreläsningen!

Pasi
Photo: Ingmarie Nilsson
Pasi

Bönan Anneli och jag
Photo: Ingmarie Nilsson
Bönan Anneli och jag

Och nu, efter en något strulande SL-färd, så har jag landat hemma igen!

Nöjd, glad och full av tacksamhet!
[Comments (14)]
Wednesday 2012-01-25 10:26
Author: Ingmarie Nilsson
Löpningens dag
Så var det äntligen snart dax igen!
För Löpningens dag.
Som förvisso är varje dag men just denna dag ska den hyllas extra mycket.


Så lördagen den 4/2 kl 11 samlas vi som vill, och kan, vid Ensta krog som du hittar här för ett gemensamt löppass.

Du kan springa kort, långt, snabbt eller långsamt.
Valet är ditt!
Ju fler vi blir desto roligare är det!
Jag, Camilla och Marcus kommer att finnas där.

Förhoppningsvis är även bastun i gång så vi kan njuta av den efteråt och vill du lyxa riktigt mycket finns det möjlighet att käka lunch på Täby Park från kl 13.
(Ligger väldigt nära Ensta).

Föranmälan behövs bara om du vill ha lunch men det är superbra om du ändå berättar om du kommer och hur länge/långt du vill kuta.
Antingen här direkt på bloggen eller maila via kontaktlänken här.

Photo: Ingmarie Nilsson

Och du som inte kan, vill eller bor någon annanstans på vår jord, berätta gärna hur du firar denna härliga dag!

Varmt välkommen!
[Comments (10)]
Tuesday 2012-01-24 21:25
Author: Ingmarie Nilsson
Arga lappen
Någon sablande idiot har ännu en gång knipsat av alla vajrar och lås runt våra fina MTB-hojjar men av någon anledning har denna/denne knäppskalle bara snott älsklingens cykel.

Min lät de vara, trots att de "fritagit" den.
Inte vet jag men kanske min lilla lapp spelade roll?
(Klicka på bilden så ser du...)

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (13)]
Monday 2012-01-23 20:17
Author: Ingmarie Nilsson
Tänk att det finns så mycket nytt och så mycket kul bara runt hörnan där jag bor
Om jag fick välja så skulle jag allra helst vilja ha sol, värme, fågelkvitter och grönt gräs mest varje dag, för det är då jag mår som bäst, men jag får ju lov att erkänna att all denna snö som fallit ner i 08land är enormt mycket bättre än den livsfarliga isen som ligger på lur någonstans där under.

Så i dag skippade jag dubbarna och när jag väl slapp sliret och fick plogat underlag så hände det!

Jag kunde plötsligt springa igen.

Inget ont någonstans och helt utan att varken vagga fram som en anka eller vara långsam som en vandrande pinne.
Så minsann, det finns hopp även i min kropp!
(Och se där, Nilsson kan visst rimma!)

Eftersom jag varit ledig denna måndag blev det ett pass till förlagt på Eriksdalsbadet och vet du vad!
Jag har hittat en ny leksak och en ny lekhörna!
Leksaken är en cykel där man kan välja mellan en himla massa olika slags banor att trampa fram på.
Alperna, rundbana, Redwoodskog, landsväg-you name it.
Det häftiga är att man måste styra cykeln och den ändrar motstånd av sig själv utifrån hur terrängen är.
Skitcoolt och så verkligt att jag nästan blev åksjuk och jag kom på mig själv med att jag liksom "låg" ner i kurvorna.
Måste ha varit en syn och säkert roade jag någon...

Photo: Ingmarie Nilsson

Och hörnan, det är den här;

Photo: Ingmarie Nilsson

Jag tror banne mig de gjort den helt och hållet för min skull för där finns allt jag vill ha och behöver för mina styrkepass!

For runt som ett litet jehu så svetten rann och musklerna darrade.
Med andra precis som vanligt och plötsligt ligger jag där som en urvriden trasa!

Photo: Ingmarie Nilsson

Väl klar där så var det ju liksom bara hoppa i plurret för att både vattenlöpa och simma lite.
Varför liksom välja när man kan göra båda?

Photo: Ingmarie Nilsson

Någonstans mitt emellan allt detta roliga så hade jag en mycket trevlig och spännande lunch med den här mannen.
Jag fortsätter tro att drömmar kan bli sanna för de är bra mycket närmre att slå in nu. :-)

Vem säger att måndagar är tråkiga?
De är ju alldeles, alldeles u-n-d-e-r-b-a-r-a!
[Comments (13)]
Sunday 2012-01-22 22:44
Author: Ingmarie Nilsson
Ända in i kaklet
Jag övergav både löparpjuxen, broddarna och vintern och körde all träning inomhus i dag.

Mesigt?
Tja, kanske men det var i alla fall effektivt.

Ibland får man lov att blåsa liv i kroppen för det går ju liksom inte an att låta den vagga allt för länge.
Så det var det jag gjorde i dag.
Blåste liv i varenda cell och lät svetten flöda.

Började med 50 min. cykel inklusive 25 tuffa en-minutersintervaller.
Kan verka lite men kör du allt vad du kan på varenda en och bara vilar 30 sek. mellan varje så kan jag lova att det känns.
Fortsatte direkt med 20 min. 40-20 intervaller på roddmaskinen och avslutade kalaset med 30 min. "vattenlöpnings-snabbdistans."
Det är verkligen bra att ha allt det roliga på ett och samma ställe!

Forsgrenska-Min oas i det isiga 08;a landet
Photo: Ingmarie Nilsson
Forsgrenska-Min oas i det isiga 08;a landet

Får lov att erkänna att benen var lite darriga när jag tog mig till jobbet och nu efter många timmars traskande ska det bli obeskrivbart skönt att få vila dem en stund.

Well folks, that´s what I call a Sunday so over and out!
[Comments (4)]
Sunday 2012-01-22 10:14
Author: Ingmarie Nilsson
Min verkliga utmaning
RW har en utmaning som består av att man ska träna varje dag under januari.
Det är förstås en superbra grej men för mig är det där ingen utmaning.
Fatta mig nu rätt men eftersom jag har levt så, att träning ingår minst en gång/dag, i en herrans massa år så är det liksom ingen stor sak för mig.
Det är en del av min vardag och något jag inte reflekterar så mycket över förrän någon "påminner" mig.

För mig vore därför en verklig utmaning vara att "vila" och inte träna alls men eftersom jag inte finner någon anledning, och absolut inte har lust att ens testa, så har jag svårt att motivera mig till att ens försöka.
I alla fall just nu.
Så jag lever vidare som jag gör och mår bra av i detta nu.
Och bara för att jag tränar något varje dag betyder det ju inte att jag inte tar det lugnt mellan varven för det gör jag!

Jag har däremot en annan utmaning som jag jobbar med.
Att acceptera.
Jag är en envis rackare, vilket ibland kan vara bra, men den där envisheten har även gjort att jag mer än en gång stångat pannan blodig just för att jag inte har kunnat acceptera.

Så det där är min utmaning.
Inte bara i januari utan troligtvis resten av livet.

Acceptera att det inte går att göra allting alltid, acceptera att jag är som jag är och att det är bra nog, acceptera att kroppen inte alltid vill det jag vill, acceptera att kön till kassan går långsamt, acceptera att jag inte orkar och hinner allt, acceptera att kroppen inte är så snabb som förr eller klarar av allt, acceptera att jag inte behöver vara så himla "duktig" jämt och acceptera att livet varken är rättvist eller för evigt…

Det kanske kan verka enkelt men för mig är det ett hästjobb.

Löpningen och yogan har lärt mig tålamod men det är framförallt yogan som hjälpt mig att acceptera.
(Därmed inte sagt att jag alltid lever som jag lär...)

Detta är en anledning till varför jag springer i princip varje dag och gör jag inte det blir det någon annan slags träning.
Och det är bl.a. därför jag yogar minst en gång varje dag.
I bland länge, ibland bara en kort stund och ibland blir det någon annan slags yoga än min vanliga, som t.ex Bikram, men något blir det.

Egentligen spelar det inte så stor roll vad, eller hur, man gör för att må bra och bli "sitt bästa jag" så länge det fungerar och inte gör någon skada på dig själv eller någon annan.
Det viktiga tror jag är att försöka förändra det som går, och behövs, samt att acceptera sig själv för den man är.
Någon "quick-fix" tror jag dock inte det finns utan man får fortsätta att öva.
Varje dag.
Som en del av vardagen och därmed som en del av livet.

Photo:  Ingmarie Nilsson


Jag gjorde ett intervjujobb här om dagen som verkligen fick mig att tänka efter en extra gång om just det här med acceptans .
Faktum är att jag tror att jag förändrades för alltid.
Exakt vad den historien handlar om vill jag inte avslöja här och nu men du kommer att förstå om du läser RW nr 3.

Vi lever ofta våra liv som om vi hade all tid i världen. Som om det inte fanns ett slut och som om kroppen ska orka oavsett hur vi behandlar den.
Men det funkar ju inte riktigt så.
Förr eller senare kommer verkligheten i kapp oss och vi får lov att inse att vår tid på jorden är begränsad.

Gårdagen är borta och om morgondagen vet vi inget.
För mig handlar det om att ta till vara på dagen och det som är just nu.
Att acceptera och känna tacksamhet.
För livet, den största gåvan av alla, det är det som sker just här, just nu.

Photo: Ingmarie Nilsson

Vad är din utmaning?
[Comments (9)]
Saturday 2012-01-21 14:54
Author: Ingmarie Nilsson
Det är tungt nu
Inte i livet eller i huvudet men i benen.
De är så tunga och tröga att de knappt orkar hålla styrfart!

Ser du någon som springer galet långsamt och liksom vaggar fram så är det garanterat jag. Men vänta bara....
Photo: Ingmarie Nilsson
Ser du någon som springer galet långsamt och liksom vaggar fram så är det garanterat jag. Men vänta bara....

Vet i sjuttsingen varför men jag har mina små egenställda diagnoser.

Den största anledningen tror jag helt enkelt stavas dubbarna.
De är fantastiskt bra men att hastigt och lustigt (nåja) börja kuta i flera timmar med dem på hård is, som ligger på lika hård asfalt, har förstås sitt pris.

I slutet av dagens två-timmars tog jag av dem och det var då jag insåg hur hårda de är så egentligen är det väl inte ett dugg konstigt att kroppen protesterar.
Men vad gör man när världen här runtomkring förvandlats till ett islandskap?
Förvisso vackert men inte ett dugg springvänligt.

Under det vita vackra döljer sig förrädisk livsfarlig blankis
Photo:  Ingmarie Nilsson
Under det vita vackra döljer sig förrädisk livsfarlig blankis

Kuta vill jag ju och då helst ute.
Så det är som vanligt.
Bara att gilla läget och kämpa på.

För vi vet ju, det vänder!
Alltid.
[Comments (8)]
Friday 2012-01-20 21:57
Author: Ingmarie Nilsson
En (annorlunda) u-t-m-a-n-i-n-g
Jag har blivit utmanad!
Av Taina och självklart har jag tagit mig an den!

Så håll till godo.
Här är mina svar;

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN
Då bodde jag fortfarande i Halmstad, hade ganska nyligen skilt mig, jobbade på Halmstad lasarett, tränade (förstås), var i USA, köpte min första lägenhet, blev sambo med Elvira the cat och träffade min stora kärlek.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Bytte jobb, fann yogan, tränade på La Playitas och blev brun som en pepparkaka, kvalade till NY maran, fick hjärnkok på både SJ och SL och träffade en massa härliga bloggare.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Nötter i alla former
Glass (Det kanske inte räknas som snacks förresten men jag GILLAR det!)
Rollo
"Naturgodis"
Choklad

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Hm…
Ärligt talat så vet i sjuttsingen om jag kan hela texter till mer än de där barnsångerna du vet. "Blinka lilla stjärna, Mors lilla Olle och Ekorren" Och så förstås "Bär ner mig till sjön". :-)
Du gamla du fria kan jag faktiskt också.
Räknas mantrasånger? I så fall kan jag truddelutta en hel del. :-)


5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
Efter att jag slutat jubla och hoppa runt av lycka skulle jag;
Betala tillbaks de till synes aldrig sinande studielånen
Skänka till organisationer som arbetar för djurens väl
Ge pengar till nära och kära så de kan göra något roligt
Köpa ett "Green card" så jag kan åka till USA för att testa att leva där
Köpa hus både i Sverige, Santa Monica och i Albuquerque

(Verkar det mycket? Men det står ju faktiskt MÅNGmiljonär!)

6) FEM DÅLIGA VANOR
Dåliga vanor? Nähä! Jag har inga.
hehe
Men okej då.
Några små egenheter har jag väl...
Jag är otålig
Svårt att säga nej helt enkelt för att jag vill för mycket
Äter vid skrivbordet (vilket syns…)
Klarar inte av att sitta still i soffan och kolla på en hel film
Pedantisk och är dammsugarberoende

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Säger som Taina. ALLT ska jag väl inte avslöja??? :-O
Men jag gillar att;
Träna
Bada
Resa
Läsa
Umgås med nära och kära

Men fy sjuttsingen vad trist det där lät! Men jag är väl inte roligare än så helt enkelt...

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
Päls
Skinnbyxor
Genomskinliga vita leggings
Rutiga sockor
Stringtrosor (Jag skulle bli GALEN!)

9) FEM FAVORITLEKSAKER
iPhonen
MacBookAiren (Försvenskad ordböjning)
MTB;n
Löparskorna
Yogamattan

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Anneli
Camilla
Fisken
Lisa
Västgötskan


[Comments (6)]
Thursday 2012-01-19 21:20
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Livet består egentligen av en enda lång rad av ögonblick
Om vi inte är närvarande i dessa ögonblick så går vi miste om själva livet

/Susanna Ehdin

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (2)]
Thursday 2012-01-19 21:18
Author: Ingmarie Nilsson
Isigt värre
Man kan ju tycka att nu när det varit så lite snö i vinter så borde det väl finnas massor av pengar kvar till att sanda isgatorna?

Men antagligen är det olika pengakonton trots samma både årstid och syfte, d.v.s att minska halka och öka framkomligheten, för så där "smart" brukar det ju vara…
För det är banne mig inte lätt varken att gå eller kuta när det ser ut så här;

Photo: Ingmarie Nilsson

Dubbar är förstås ett alternativ men problemet är att det emellanåt plötsligt kan bli flera hundra meter med isfri barmark och då är det ett mindre helvete med dubbar.

Photo: Ingmarie Nilsson

Inte ens Skogskyrkogården var isfri trots att det brukar vara ett säkert kort.
Springa ville jag och efter att ha varit instängd flera dagar utan dagsljus så ville jag absolut vara ute.
Men det hjälper ju inte att gnälla, även om jag måste erkänna att det allt kan vara lite skönt ibland, så det var med andra ord bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

På något vis så fick jag ihop mina 40 min. i tröskelfart utan att stå på näsan + den vanliga upp- och nedjoggen.
Trött och nöjd blev jag också.
Och lagom benmosad för jag la till ett hyfsat bra styrkepass på gymet och lite vattenlöpning bara för att jag kunde.
Och ville.

Belöningen var bl.a en fantastisk lunch på ett av mina favvohak tillsammans med världens bästa Camilla (som du även hittar här) och lika bästa Helena.

Camilla, jag, Helena och all den goda maten
Photo: Privat
Camilla, jag, Helena och all den goda maten

Vi har smidit finfina planer inför Löpningens dag lördagen den 4/2 och håller du dig bara lite tåls någon dag eller två så ska du snart få veta hur du kan fira med oss här i 08;a land.
Eller kanske du redan har en egen plan?
[Comments (6)]
Wednesday 2012-01-18 22:32
Author: Ingmarie Nilsson
Med och mot
Om du är som jag så vill du nog helst att det mesta i livet ska flyta på.
Att det är så mycket medvind, medgång och medströms som möjligt.
För trots allt så är det ju bra mycket roligare när livet leker och allt är lätt än när det är svart och motsträvigt, eller hur?

Men kanske det ändå är både bra och "nyttigt" att emellanåt ha lite motgång?
Kanske det är bra att få kämpa och liksom "stå ut" ibland?
För hur det än är så tror jag att ett tillstånd inte kan finnas om det inte även finns en motsats.

Inget ljus utan mörker.
Ingen glädje utan sorg.
Ingen medgång utan motgång.
Ingen nedförsbacke utan en uppförsbacke.
Men jag vet förstås inte om det är så men tanken ger mig ro på något vis för vad skulle det annars vara för mening med motgångar och deppedagar?

Bassängen på Forsgrenska badet bjuder på både och.

Vid ena kortsidan är det nämligen någon slags utsprut så när man vattenlöper (eller simmar även om det inte märks lika mycket då) mot strömmen så får man jobba som en galärslav medan det går lätt som en plätt när man får strömmen i ryggen.
Med andra ord  perfekt för intervallkörning!

Fick till ett riktigt bra 90 minuters pass innan jobbet.
Hårdkörning i motströmmen och skön återhämtning i medströmmen.
Gott om plats var det också, i kontrast till de andra gångerna jag varit där i år, så jag njöt verkligen extra mycket!
Vilket jag kanske inte gjort om det alltid varit medströms och folktomt?

En motgång kan kanske ses som ett nederlag och något som är dåligt, men det kanske även kan ses som en utmaning och något bra?
Jag har inga vettiga förklaringar eller svar på detta, eller ens om det är värt att fundera på, men jag tycker tankebanorna är spännande och de manar mig till eftertanke.
Särskilt när det är motsträvigt på ett eller annat sätt.

Kanske allt egentligen handlar om vilken attityd vi har och hur vi väljer att förhålla oss till det som sker?

Photo:  Ingmarie Nilsson
[Comments (10)]
Tuesday 2012-01-17 20:35
Author: Ingmarie Nilsson
Ingen rädder här
Det är då för väl att jag inte är mörkrädd när löpturen ser ut så här;

Photo: Ingmarie Nilsson

Någon pannlampa äger jag nämligen inte och även om jag är en både klok (!!) och modern (!!) kvinna så är jag en aningens motsträvig när det gäller att ha allt för mycket (tekniska) (löp)prylar.

För en av de saker som tilltalar mig så mycket i löpningen, och yogan, är just enkelheten och att då bli bunden av en massa attiraljer känns helfel för mig.

Visst använder jag Garmin emellanåt men för det mesta har jag bara min gamla vanliga simpla "start&stopp-klocka".
Duger utmärkt!
Ibland piffar jag dock till det hela och ställer in pipet när att det ska köras intervaller.
Men i dag fick den vara tyst.
Klockan.
Lät benen rulla på i den fart som de hade lust med och som underlaget tillät.
Snart nog är det (förhoppningsvis) dax för nästa benmos.
Men det vet mina ben ännu ingenting om utan kommer att bli som en trevlig liten överraskning.

Och vem gillar inte överraskningar?
[Comments (7)]
Monday 2012-01-16 20:02
Author: Ingmarie Nilsson
Benmos
Jetlagen är en envis jäkel.
Somnar som en stock men kroppen vaknar redan vid 03 och det är lite för tidigt att gå upp…
I alla fall om man ska hålla sig vaken längre än till kl 17...
Fattar inte riktigt hur det har blivit så här för problemet brukar ju snarare vara tvärtom, d.v.s att det är svårt att somna och ännu svårare att gå upp i tid, när man reser österut.

Nåja, det vänder väl så småningom och tills dess får jag gå omkring i min sömnzombie-värld.

05.30 gav jag upp sömnförsöken och kravlade mig upp ur sängen över till yogamattan.
Totalt oinspirerad och galet trött för även om kroppen tror att den ska vara vaken så ska den inte det och skallen är absolut inte med på det hela.
Känns som om jag går omkring med bomull i hjärnan mest hela tiden men det är som sagt var bara att härda ut.

Och hur det än är så gör morgonyogan alltid att jag både blir piggare och mår bättre.
Alltid.
Blev så pass piggare att när jag några timmar senare snörade på löpdojjorna så spratt det till rejält i kroppen.
Utan att jag fattade hur så bestämde jag mig för att det skulle bli backträning i dag och backträning blev det minsann.

Min "korta" backe tar ca. 1.20 (d.v.s. 80 sek) att ta sig uppför och sen håller jag ungefär samma tid ner för att få en slags "vila".
16 stycken blev det(inkl. slir) plus upp- och nedjogg förstås.

Photo: Ingmarie Nilsson

Stack sen direkt till Eriksdalsbadet, för ett ganska kort men intensivt vattenlöpningspass.
Det är ju lika bra att köra på när man ändå är igång, eller hur?

Krydda sen det hela med ett pass på Powerplaten och jag tror benen har fått sitt i dag.
Ja hela kroppen faktiskt för Powerplaten har ju den effekten. :-)

Själen fick sitt inte bara genom yogan och naturen.
Förutom att jag träffade finaste Anneli, som alltid gör mig varm i hjärtat, så har jag träffat bl.a den här fantastiska människan och hennes trevliga kollega Håkan.
(Som dessvärre är "blogglös".)
Går fortfarande omkring med ett fånigt leende på läpparna och en härlig känsla i magen.

Planer smids, mål börjar ta form och jag är megaladdad för de förändringens vindar som blåser i mitt liv just nu.
Trots lite darriga ben.



[Comments (8)]
Sunday 2012-01-15 20:13
Author: Ingmarie Nilsson
Yogakraft blir livskraft
I princip varje söndagseftermiddag när min yogalärarutbildningshelg är slut har jag en dejt med allra bästa Lisa på Forsgrenska badet för ett lugnt vattenlöpningspass.

Det är en perfekt avslutning på helgen.
Lisa är snäll och lyssnar på allt mitt babbel när jag berättar om en del av alla mina upplevelser och nya kunskaper.

För det är så de är de här yogahelgerna.
Fantastiska upplevelser med nya, härliga erfarenheter och lärdomar.
Jag älskar dem och de ger mig så mycket energi och inspiration att det känns som om jag både skulle kunna flyga och flytta berg!

Det enda jag fasar för är hur jag i all sin dar ska klara mig när allt detta roliga är slut!
Var ska jag då få kraft och mod ifrån?
Vem ska då ge mig ny visdom och nya insikter?
Hur ska jag klara mig utan dessa mina andliga vänner som jag har i gruppen?

Samtidigt känner jag full tillit till att det kommer att ordna sig när den dagen kommer och att det blir som det är menat och tänkt.
För det är det som är det fina med Kundaliniyogan.

Yogan är en holistisk teknik för fysiskt, mentalt, känslomässigt och andligt växande.
Yogan ger enkla och samtidigt mycket effektiva verktyg som kan användas i vardagen.


Yogan kan hjälpa dig att finna din alldeles egna kraftkälla och din egen unika gåva som livet gett dig, om du låter den få vara en del av ditt liv.
För vi har alla det där.
Kraft och visdom.
Vi måste bara kunna, och våga, släppa fram det.

Photo: Anders Gustafson

Yoga hjälper oss att släppa taget om det förflutna, känna tillit till framtiden och att leva i nuet.

Att springa är näst intill livsnödvändigt för mig och jag är evigt tacksam för varje dag jag kan och har möjlighet.
Även när det är som nu.
Kallt, mörkt och halt.

Då andas jag in djupa, energigivande andetag av den friska luften, känner kraften i mina muskler och plockar fram några fina minnen.
Svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (6)]
Saturday 2012-01-14 19:56
Author: Ingmarie Nilsson
Som den tant jag är...
...har jag sett till att införskaffa ett par rejäla (tant)dubbar på apoteket.

Ser att jag visst redan har lyckats springa bort en dubb…
Photo: Ingmarie Nilsson
Ser att jag visst redan har lyckats springa bort en dubb…

Har alltså inte ens masat mig in i en löparbutik för att gardera mig.
Tanter går nämligen inte till löparbutiker utan de går till just apoteket.;-)

Oavsett så är funktionen densamma även om tanter kanske egentligen inte har dem för att kuta med.
Men bara för att man är tant behöver man ju inte göra allt som en tant ska/bör göra.
Eller så kanske jag inte är en riktig tant trots allt?

Kroppen börjar kännas lite mer som vanligt och i stället för att känna mig som den där extrafeta julkorven har jag förvandlats till en kokt smal igen.
Och jag får nog lov att säga att jag är hellre det!

Kokt är jag inte p.g.a en massa träning utan av ännu en härligt intensiv Livsyogalärarutbildningshelg.
(Det där var ett långt ord minsann!)
En helg i Ayurvedans tecken.
Ayurveda är en flertusenårig indisk läkekonst som betyder "Läran om livet" och det är grundad i ett holistisk perspektiv från de vediska utgångspunkter och den är baserad på de fem elementen.
Det är en lära jag följt i många, många år och som jag funnit fungerar och hjälper mig att skapa förståelse och balans i livet.

Förresten.
I dag sov jag ända till 05.30.
Det tar sig!
Snart hoppas jag slippa fajtas mot John Blund mitt på dagen också...
[Comments (8)]
Friday 2012-01-13 19:56
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Ge varje dag chansen att bli den bästa i ditt liv
/Mark Twain

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (3)]
Friday 2012-01-13 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
She´s back!
Efter flera veckor på lyxpensionat (d.v.s. hos "svärföräldrarna") så är hon tillbaks hos oss igen.

Jordens absolut sötaste.
Elvira the cat.

Photo:  Ingmarie Nilsson
[Comments (4)]
Thursday 2012-01-12 21:20
Author: Ingmarie Nilsson
Annan värme och v-i-k-t-i-g påminnelse
Enda fördelen med att vara jetlagad och vakna kl 04 är att när klockan är 12 har man hunnit med en himla massa saker.
Yoga, äta frukost, städa, tvätta oräkneliga maskiner tvätt, bädda rent i sängarna, jobba lite, springa och äta lunch.
Att man sen är halvdöd resten av dagen är en helt annan sak...


Snöblandat regn, ishalka och bitande vind är f.ö inte riktigt det mottagande jag hade önskat mig.
Tur då att jag har vänner som Anneli som värmer upp och sprider ljus även de mörkaste och kallaste dagarna.
Som gör mig glad, energifylld och varm i magen.
Och extra varmt blir det förstås när det sker på Powerplaten.

Photo:  Ingmarie Nilsson
Efterföljande vattenlöpningspass var väl kanske inte riktigt lika varmt men det var väldans livat.
Det blir lätt så när det är en hel drös både vattenjympare och en massa nyårslöftessimmare (ja plus oss andra som är där mer eller mindre jämt) som ska samsas i samma bassäng.
Men det blir ganska säkert snart lugnt där igen.
Både i vattnet och på gymet.
Nyårslöften som innebär ett sundare liv och mer träning brukar (tyvärr) glömmas bort ganska snart.

Nog därför jag aldrig varken ger nyårslöften eller börjar leva allt för osunt.
Det är ju så himla jobbigt att börja om igen!

En bra nyttighet att ta till som inte är ett dugg jobbig är dock det här:

Ursäkta att den blev lite felvänd. Skyller på jetlagen...;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Ursäkta att den blev lite felvänd. Skyller på jetlagen...;-)

Holsitic Reds.
Kryllar av finfina nyttigheter och finns att köpa här.

Sen var det den v-i-k-t-i-g-a påminnelsen. :-)

Lördagen den 4/2 är det Löpningens dag igen.

Jag återkommer med tid och plats här i 08;a land och du har förstås full frihet att ordna din alldeles egna Löpningens dag.
Själv eller med andra.

För det allra viktigaste är att vi firar den underbara löpningen på ett eller annat vis på dess alldeles egna dag.
[Comments (17)]
Wednesday 2012-01-11 18:52
Author: Ingmarie Nilsson
Tillbaka i verkligheten
Att resa i nästan ett dygn är ingen dans på rosor men nu är vi i alla fall hemma igen i ett och samma stycke och otroligt nog helt utan missöden även denna gång.

Om man bortser från att vi är helt hopknycklade av allt sittande, uppsvällda och trötta p.g.a jetlagen.

Men jag litar på att min snälla kropp än en gång kommer att bli som den brukar och ska vara och att den här gräsliga och avskyvärda känslan försvinner.
För det är ju just bara det.
En känsla.

Jag är både tacksam och förundrad över hur snäll den varit under hela vår resa trots rubbade rutiner.
Den är känslig för sådant, min kropp, för den vill ha rutin, ordning och reda för att fungera optimalt.

Jetlag + nio timmars tidsskillnad är verkligen inget den gillar.
Känner mig (åter igen) som en uppstoppad extrafet julkorv. Du vet en sån där som är så fet att skinnet håller på väg att spricka.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka överleva denna första vecka på svensk mark för jag vet ju att det går över.
Lite vattenlöpning och bastu gjorde åtminstone inte det hela sämre.

Förresten, visst är det märkligt hur snabbt man är tillbaks i "verkligheten" igen?
Packa upp, sova några timmar, handla för att fylla den tomma kylen och det känns nästan som om man inte varit borta.
Som om hela resan bara varit en magisk dröm.
(Vilket den i och för sig också varit...)
Tvättkorgen och helvissna växter skvallrar dock om annat.;-)

Men nu är det nog för i dag.
Over and out.
Take care och påminn gärna dig själv om hur lyckligt lottad du är som lever.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (12)]
Tuesday 2012-01-10 05:49
Author: Ingmarie Nilsson
The very last
I går for vi runt som galningar i Beverly Hills, Hollywood, Bel Air, på Mulholland drive coh LA:s hysterisk s-t-o-r-a- vägar.
I dag blev det en heldag på Manhattan Beach.

Måste vara varje surfare och volleybollspelares dröm.
Det är inte för intet den kallas The home of beachvolleyball.

Photo: Ingmarie Nilsson

Och naturligtvis funkar den alldeles fantastiskt bra att "bara vara" och att springa på!
(Du får ursäkta alla strandbilder men precis som älsklingen är fixerad vid solnedgångar och Golden gate-bron så är jag det vid stränder…Vi har alla våra små laster.)

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Fick ett riktigt fint sista löppass och en härlig dag.
Avrundade dagen med en timme på hotellets gym.
Riktigt bra faktiskt men jag undrar var alla andra kvinnor höll hus för det var jag och typ 10 män (inklusive älsklingen) som var där.

Men nu är det verkligen slut.
Allra sista dagen in the sunshinestate är över och vi är här.

Photo: Ingmarie Nilsson

Det är med sorg i hjärtat jag tar farväl av allt.
Att ha fått göra denna resan tillsammans med den jag älskar mest på hela jorden är egentligen smått ofattbart och jag är obeskrivbart både lycklig och tacksam över att ha kunnat och fått möjligheten.
Jag är medveten om att det är väldigt få förunnat.
Jag har inte känt hemlängtan en endaste sekund och som alltid så känner jag att det är i detta land som min kropp och själ mår som allra bäst.
Fråga mig inte varför, det är säkert flera saker, men "någonting" är det och det är inte enbart bagelsarna. ;-)

Men även om det känns trist att fara hem så har jag alla minnena väl bevarade i mitt hjärta för alltid.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (8)]
Monday 2012-01-09 05:42
Author: Ingmarie Nilsson
Allt som har en början har ett slut
Näst sista dagen här och den har utnyttjats m-a-x-i-m-a-l-t.

Efter mina vanlig morgonrutiner med yoga och frukost tog jag en sista lång, härlig löptur på playan.
100 ljuvliga minuter förbi Venice Beach (som just i dag kryllade av surfande, yogande, crosstrainande, mediterande, sovande, löpande, promenerande och bollspelande människor) bort till Marina Del Rey där höga grindar tvingade mig att vända.
Sprang tillbaks till Santa Monica där det blev en liten extra runda för att liksom suga ut det sista gottiga.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Så många surfare i havet att de inte ens gick att räkna men på bilden ser det visst nästan tomt ut i vattnet
Photo: Ingmarie Nilsson
Så många surfare i havet att de inte ens gick att räkna men på bilden ser det visst nästan tomt ut i vattnet
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Att kuta här har varit, och är, en rejäl boost för åtminstone mitt självförtroendet för jösses vad mycket "komplimanger" och uppmuntrande kommentarer jag fått de här veckorna!
Kanske de är väldigt närsynta, väldigt snälla, ville jag skulle ge dricks eller inte ens menade det de sa men oavsett så blir då i alla fall jag glad av att höra; you´re running fast, good job, nice stride och you look so fit.

Packa ihop och lasta går på ett tjillenix nu men jag undrar allt hur i all sin dar vi ska få hem allt!

Lunchen avnjöts på ett av de bästa vegohaken du kan tänka dig.
Veggie Grill där i princip allt är vegan!
Smarrigt värre och precis lagom mycket.
Måtte denna kedja komma till Europa och Sverige också!

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Vi har verkligen inte varit ute efter att "bocka av" olika sightseeingpunkter på vår resa utan snarare velat uppleva och mer låta ödet och lusten styra.
Kanske har vi "missat" något på vägen men vi har säkerligen också sett saker som är helt utanför turiststråken.
Kan ju berätta att frågan where´s the nearest runningtrail? inte är den frågan hotellreceptionisterna är vana vid att höra…

Men det har varit några grejer vi verkligen velat se och därför gjort extra stopp för att få uppleva IRL och i dag såg vi de sista på denna resan.
Körde mot LA via coola Mulholland Drive och såg alla de magiska utsiktspunkterna och naturligtvis den välkända Hollywood-skylten.

Bilderna gör inte verkligheten rättvis men håll till godo!
(Klicka gärna på dem så ser du dem större.)

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Den här är kul! Läs!
Photo: Ingmarie Nilsson
Den här är kul! Läs!
Photo: Anders Gustafson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Var sak har sin tid och nu är det bara en endaste ynka liten dag kvar innan vi måste fara hem.
Den ska jag njuta av till 100% från det att jag öppnar ögonen tills dess att de inte längre orkar blinka.
Precis som jag gjort varendaste dag här.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (9)]
Sunday 2012-01-08 18:00
Author: Ingmarie Nilsson
Veckans tänkvärda
Just because you´ve crossed the finish line it doesn´t mean that the road ends
/Okänd cykelcoach

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (2)]
Sunday 2012-01-08 04:59
Author: Ingmarie Nilsson
Park, pier och plaskblöt
Inte nog med att det finns mil av fin strand att springa på precis utanför hotellet, det finns även en stor park som är ett riktigt guldkorn!
Palisades park bjuder på en 5-6 km runda och är full av folk som springer, yogar, boxas, strosar, kör PT, mediterar, fotar och (tyvärr) även "bor".

Älsklingen kutade inte med men studerade skylten noga. ;-)
Photo:  Ingmarie Nilsson
Älsklingen kutade inte med men studerade skylten noga. ;-)

Jag hade tänkt ta det lugnt i dag men kroppen ville annat (den befarade träningsvärken från i går uteblev av någon anledning) och jag är inte den som säger nej till lite fart när benen vill!
Ett varv lite lugnt, ett och halvt varv i tröskelfart och sen ett halvt varv nedjogg.
Perfekt lördagslöpning.

Förutom de oändliga stränderna, vyerna och shoppingen här så är Santa Monica även känt för sin Pier.
Den invigdes redan 1909 då tusentals människor kom för att vara med på alla de festligheter som erbjöds.
1922 fick Pieren sin berömda Marry-go-round-karusell och redan ett par år efter började nöjesfältet som finns i dag att utformas.
Det har även spelats in berömda tv-shower och filmer här.

Dock har allt inte flutit på helt smärtfritt och lyckligt.
Både Moder Natur och människor har försökt få bort den men Piren har hittills alltid vunnit.

Photo:  Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Superhäftigt att åka "The Pier Wheel" (D.v.s Pariserhjul)
Photo: Anders Gustafson
Superhäftigt att åka "The Pier Wheel" (D.v.s Pariserhjul)
Photo: Ingmarie Nilsson

Cool utsikt va?
Photo: Ingmarie Nilsson
Cool utsikt va?
Här satt Forrest Gump!
Photo: Ingmarie Nilsson
Här satt Forrest Gump!

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

The Carousel-"Merry-go-round"
Photo: Ingmarie Nilsson
The Carousel-"Merry-go-round"
Den här snubben "rock-ringade", snurrade runt en bok med ena handen OCH löste "kuben" med den andra på samma gång. Killar kan visst göra mer än en sak samtidigt. Bara de vill…;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Den här snubben "rock-ringade", snurrade runt en bok med ena handen OCH löste "kuben" med den andra på samma gång. Killar kan visst göra mer än en sak samtidigt. Bara de vill…;-)

Photo: Ingmarie Nilsson

Precis jämte piren, nere på playan, ligger det där festliga och kända Muscle Beach.
Det var där allt började.
The Birthplace of the Physical Fitness Boom of the Twentieth Century.

Photo: Ingmarie Nilsson

Det är ett nöje bara att stå och kolla på allt och alla vill jag lova!

Photo: Ingmarie Nilsson

Vädret har inte varit riktigt lika soligt och fint i dag men jag har varit duktig på att hålla mig varm ändå.
Förutom att jag svettades när jag kutade så såg jag till att svettas här;

Photo: Ingmarie Nilsson

Förstår att det har blivit framröstat som Number One in LA för (ursäkta svenskan) shit vilket ställe!!!
Hot8yoga har flera olika salar där de bjuder på över 100 klasser /vecka och det är allt från Bikram till "sculpt" och "barre".
Vilken dröm va??

I morgon ska vi dock lämna allt detta ljuvliga och dra oss lite mer söderut innan hemresan.
Fasar redan nu men var sak har sin tid och jag har redan en massa nya planer.

Ett av de bästa hotell jag (vi) någonsin bott på!
Photo: Ingmarie Nilsson
Ett av de bästa hotell jag (vi) någonsin bott på!
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (4)]
Saturday 2012-01-07 06:39
Author: Ingmarie Nilsson
Just when you think you´ve seen it all...
...something even better is coming just around the corner.

Vi åkte till Malibu Creek State park idag.
Utan att egentligen veta vad det var vi åkte till förutom att där (förhoppningsvis) skulle finnas löpbara trails.

Och det var det verkligen!
Minst sagt!

Malibu State Park är bara en av en många fler parker som finns i Santa Monica Mountains.

Nackareservatet där hemma må vara stort men i jämförelse med detta är det som en liten fis i rymden.
Det är obeskrivbart stort , lika obeskrivbart vackert och jag lovar, jag hade lätt kunnat springa där tills jag dog.
Men det gjorde jag inte även om det blev väldigt många timmars löpning.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo:  Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson


Känner du förresten igen detta?

Photo: Ingmarie Nilsson

Det var nämligen just här den där superbraiga tv-serien M-A-S-H spelades in!
Liksom en rad andra kända filmer.
Måste erkänna att det kändes förbenat häftigt!

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo:  Ingmarie Nilsson

Det går att välja om man vill ha det hyfsat platt eller galet kuperat.
Jag valde båda.
Känner jag inget i benen i morgon gör jag det aldrig.
Utsikten som mötte mig var dock värd varenda svettdroppe och (eventuell) träningsvärk i morgon.

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo:  Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson


Erfaren som jag är (!!!) hade jag sett till att vi hade mat med oss.
Finns nog inget godare än just maten efter ett långpass!

Photo: Anders Gustafson

För att verkligen bli riktigt trött i hela kroppen drog jag med älsklingen för ett kvällspass på gymet också.
Lika bra att smida medan järnet är varmt, eller hur?

Photo: Ingmarie Nilsson

Finner egentligen bara ett ord för att beskriva hur jag mår just nu.

Lycklig.

Photo: Anders Gustafson

Både..
Photo: Anders Gustafson
Både..
..jag..
Photo: Anders Gustafson
..jag..

..och..
Photo: Anders Gustafson
..och..

...älsklingen..
Photo: Ingmarie Nilsson
...älsklingen..

...trotsar vågorna!
Photo: Ingmarie Nilsson
...trotsar vågorna!

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo:  Ingmarie Nilsson

Vårt fina hotell
Photo: Ingmarie Nilsson
Vårt fina hotell

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (7)]
Friday 2012-01-06 08:02
Author: Ingmarie Nilsson
En framsida har alltid en baksida. Och vice versa
Trots att jag verkligen älskar det här halvknasiga landet så vet jag mer än väl att det finns väldigt många baksidor med USA.
Precis som det finns i alla länder, i alla kulturer och i alla miljöer.

En av de verkligen dåliga sakerna här är att det finns så många extremt fattiga och hemlösa.
Sedan finanskrisen började är så många som 1,6 miljoner barn hemlösa. Det betyder 2% eller 1 av 45 barn.
Ännu fler är de vuxna.

I princip vem som helst kan bli hemlös.
Förlora arbetet och därmed inte ha pengar till hyran och du är ganska körd.

Vart jag än har varit i detta land så har jag stött på dem och Californien är verkligen inte något undantag.
Kanske det milda och varma vädret är en anledning till att det är så många här?
Kanske man inte har "städat undan" lika bra som i t.ex. NY och därför "syns" de mer här?

Photo: Ingmarie Nilsson

Det gör otroligt ont i mig att se alla dessa människor som inte har ett hem, inte har en social tillhörighet, inte har några rättigheter och kanske heller inte någon som helst kärlek och meningsfullhet i sina liv.
Samtidigt gör det att jag känner en ännu större tacksamhet över mitt eget liv.

Om jag ändå ska försöka hitta något "bra" i det hela så är det den medkänsla det ofta skapar.
Många människor här har ett stort engagemang och deltagande till att stödja de som behöver.
För de hemlösa, gamla, sjuka, utsatta eller föräldralösa barn t.ex.
Man ordnar insamlingar och kampanjer och väldigt många arbetar ideellt på ett eller annat sätt för att hjälpa.
Många löpartävlingar görs till förmån för utsatta grupper vilket är något jag önskar svenska arrangörer kunde ta efter.

Min övertygelse är att så länge kärlek, mänsklighet och inlevelse finns så finns det också hopp.
Hopp om ett minskat lidande för allt levande.

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (4)]
Thursday 2012-01-05 07:16
Author: Ingmarie Nilsson
Det är något med sanden
Varje dag här är det lite som att vara med i en film.
Eller som i en dröm.
Du vet, overkligt men ändå väldigt verkligt.

Här är jag (och älsklingen), i Santa Monica under solen, på stranden och emellanåt i Stilla havet.

Photo: Ingmarie Nilsson

Bland locals såväl som turister som oss själva.
Bland vanliga dödliga och de riktiga Baywatch-lookalikerna.

Och nu vet jag var de tränar också.
Muskel- och fitness-nördarna.
På Muscle-beach förstås!
Galet ställe men förbenat kul!

Kunde inte…
Photo: Ingmarie Nilsson
Kunde inte…
…låta..
Photo: Ingmarie Nilsson
…låta..

…bli!! ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
…bli!! ;-)

Trodde nog aldrig att jag var en sån strandtoks-löpare som jag är för jag älskar det verkligen!
Hårt packad sand som emellanåt bjuder på tyngre djupsandspartier.
(Men de är inte många.)
Själva stranden här är minst 300 m. bred och över en halvmil lång utan stopp men genom att springa upp på cykelbanan en bit och sen ner igen kan man kuta både till Malibu och Venice om man vill.
(Och orkar…)

Mina ben blir fulla av spring där på stranden med den värmande solen på kroppen och med det enda ljudet som hörs är när vågorna bryts.
Det ljudet överröstar allt annat och jag blir både lugn och energifylld av det.

Körde 8x3 min. intervaller.
Hard but comfortable.
Kändes hur bra som helst.
Totalt 70 min. + 40 min. cykel på kvällen.
Fint som sanden här!

Photo: Ingmarie Nilsson

Helt klart har vi haft, och har, otrolig tur med vädret.
Det är ju trots allt vinter här.
Men jag är minsann inte den som klagar på att det var nytt värmerekord för årstiden här.

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
[Comments (6)]
Wednesday 2012-01-04 06:35
Author: Ingmarie Nilsson
Ett annat Santa och så lite (olika) sol på det
Nu har vi förflyttat oss igen och är här.
Flådigt värre.
(Vänta så ska du få se mer i morgon!)
Utsikten från hotellet är ju inte helt fel om man säger så...

Photo: Ingmarie Nilsson

Vägen hit var väldigt varierande.
Förtjusande vackert blandat med värsta ruffelställena.
Tråkställena skippade jag att fota, för de var trots allt försvinnande få, men det vackra delar jag gladeligen med mig av!

Carpenteria beach. Löjligt vacker!
Photo: Ingmarie Nilsson
Carpenteria beach. Löjligt vacker!
Snyggaste killen på playan!
Photo: Ingmarie Nilsson
Snyggaste killen på playan!

Photo: Ingmarie Nilsson

Flådigaste av dem alla; Malibu Beach
Photo: Ingmarie Nilsson
Flådigaste av dem alla; Malibu Beach

Tänkte först heller inte visa några bilder från mitt megasvettiga pass på gymet i morse men så här var det;

Photo: Anders Gustafson

Cykelintervaller; 20x2 min. + 10x30-30 (70 min. totalt) + tuff styrka.

By the way.
För dig som inte får lika mycket sol som oss här i California, vilket i princip ingen på Sveriges breddgrader får, kom för all sin dar ihåg att ta din dagliga D-vitamin!
Livsviktigt!

Photo: Holistic.se

Finns att köpa t.ex. här.
Vill du veta mer om denna undergörare?
Kolla då in detta mycket intressanta föredrag.
[Comments (7)]
Tuesday 2012-01-03 03:51
Author: Ingmarie Nilsson
Vego goes high
Att vara vego i USA är en baggis.
Åtminstone för det mesta.
Det är väldigt sällan jag känner mig "krånglig" så som jag kan göra i Sverige.
Här är liksom alla krångliga och ska ha "special". ;-)

I Santa Barbara är det i alla fall inga som helst problem att hitta god, billig och ordentlig vegomat.
Bara runt vårt hotell finns flera bra hak.
Bl.a Adama.
En riktigt fin och tjusig restaurang där allt som serveras är vegan.
Fantastiskt!

Photo: Ingmarie Nilsson

Dessutom är det hyfsat billigt och, gott, ja det är ju vegomat i princip alltid. :-)

Att sen kunna njuta av det goda på stranden efter ett härligt löppass gör ju inte det hela direkt sämre.
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

För tränar gör vi.
Jag lite mer än älsklingen men han är snäll och låter mig hållas. :-)
Årets första pass blev ett njutfullt 70-minuters löppass utmed stranden.

Photo: IngmarieNilsson

Det andra blev ett något jobbigare, men alltjämt njutfullt, svettpass på gymet.
Och dessemellan lite naturlig svalkning av benen.

Photo:  Anders Gustafson

Photo: Anders Gustafson

Men det har ju redan gått två dagar på det nya året så jag har faktiskt hunnit med några pass till.

Dagens första, och därmed årets tredje, blev ett helt makalöst härligt pass i More Mesa Park som ligger ca. 10 km väster om Santa Barbara.
Jag trodde jag hade upplevt resans Runners high här men tydligen inte.
Trots att rundan började med en segebacke uppför så kände jag att "något" var på gång i benen och när jag kom in i parken så blev de ju inte direkt tröttare för Mamma Mia vilket ställe!
För att citera älsklingen så var jag som en leende Duracellkanin med spring i benen.

Photo: Anders Gustafson

Det är inte bars jag som roar mig. Den röda lilla pricken i fjärran är Anders :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Det är inte bars jag som roar mig. Den röda lilla pricken i fjärran är Anders :-)

Stigen gick bitvis precis vid kanten. Hisnande vackert!
Photo: Ingmarie Nilsson
Stigen gick bitvis precis vid kanten. Hisnande vackert!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Anders Gustafson

Pinnade på rätt bra och det hade varit mycket lätt att spänna bågen och köra vidare men jag tror jag avbröt i exakt rätt tid för kroppen är fortfarande glad och nöjd.
Belönade mig själv med ett litet lugnt poolpass.
Och en kort siesta i solen.

[Comments (7)]
Monday 2012-01-02 04:53
Author: Ingmarie Nilsson
Inga löften
Jag har inte gett ett enda nyårslöfte.
Det har jag inte gjort på många, många år.
Finner helt enkelt ingen mening med det.

2011 har varit ett väldigt bra år för mig.

Jag har varit frisk hela året, mina jobb har varit roliga, min kropp har varit snäll så jag har kunnat träna nästan som jag velat med några få undantag.
Mitt sinne och min själ har varit (någorlunda) lugna vilket jag mer eller mindre helt tackar Kundaliniyogan för.

Min familj mår bra och jag omges dagligen av väldigt mycket kärlek.
Nya vänner har kommit in i mitt liv och berikat det ännu mer.
Jag har fått resa till både när och fjärran flera gånger och dessutom har jag startat en utbildning till yogalärare som jag aldrig hade kunnat varken tro eller ana i början av året.

Alla de mål jag hade med 2011 har uppnåtts med undantag av NY-maran.
Visst svider det fortfarande men min övertygelse är att det var någon mening med det.
Och jag får ju en ny chans nästa år.

Även om jag inte ger några löften inför det nya året så har jag däremot nyårsönskningar.

Flera stycken faktiskt.

Önskningar som jag ska göra mitt bästa för att uppfylla så att de blir verklighet.
Eller kanske ska jag snarare kalla dem mål?

Det jag önskar mig av 2012 är (förstås) att jag får vara hel och frisk, att jag får leva så som jag vill i harmoni med mig själv och att mina nära och kära mår bra och lever det liv de vill och önskar.

Photo: Ingmarie Nilsson

Men jag har några önskningar till.

* Få arbeta mer med det jag gillar mest. Skriva och träna.

* Göra åtminstone en resa till USA. Landet jag av någon anledning känner mig mest hemma i…

* Avsluta yogalärarutbildningen och regelbundet lära ut det jag kan och lärt mig så att fler kan få möjlighet att finna harmoni , styrka och lugn.

*Jag vill vara hel och frisk så jag kan träna som jag önskar och kuta de lopp jag vill.

*Kunna leva så fridfullt och "ickevåldsamt" det bara är möjligt. Både mot mig själv och min omgivning. D.v.s jag ska göra mitt bästa för att ingen ska behöva lida för min skull. Varken djur, människor eller moder jord.

Vad önskar du dig av 2012?

Photo: Anders Gustafson
[Comments (9)]
Sunday 2012-01-01 05:32
Author: Ingmarie Nilsson
Årets sista
När nyår var i Sverige var det fortfarande bara eftermiddag här.
Lite märklig känsla...

Ännu märkligare har vädret varit.
Tjock, tjock dimma, strålande sol, kyla och värme i en salig blandning.

Vi hittade en av parkerna vi blivit tipsade om och det var verkligen ett höjdarställe!
Ett perfekt sista löppass 2011.

Tjock dimma men nedanför klipporna skymtar oceanen
Photo: Ingmarie Nilsson
Tjock dimma men nedanför klipporna skymtar oceanen
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson

Photo: Anders Gustafson

Photo: Ingmarie Nilsson

Jag har förresten bestämt att 2012 ska bli minst lika bra som 2011.
Vad tror du om det?

Önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR
[Comments (12)]