Archive Dec 2014 (31 entries)
Wednesday 2014-12-31 17:44 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Slut på 2014 |
Jag vet inte hur det är med dig men jag tycker det är väldigt mycket enklare att älska sol, sand mellan tårna, flipflops och bara ben än det här:
Photo: Ingmarie Nilsson
Men det är bara att gilla läget.
Tidigt i morse landade vi i 08a land igen. Efter 22 timmars resa är man si så där smart i skallen, och kroppen ungefär lika rask som en vandrande pinnes, men bortsett från att Anders väska hamnat i Phoenix (!!!) så flöt det på riktigt smidigt.
Jag åt bagels in i det sista i ett tappert litet försök att bli ”trött” på dem. (Funkade si så där…)
Photo: Ingmarie Nilsson
Enda egentliga nackdelen med att resa som jag ser det är egentligen just själva resandet. Sitta still i ett flygplan är inte roligt någonstans. Inte vänta på flygplatser heller.
Denna resan har vi lärt oss allt om Sarasota och Charlottes flygplatser.
Jag skulle lätt kunna jobba som guide där nu.
SAS Loungen på Newark ”kan” vi redan och om man nu ändå måste vänta så är det absolut ett av de bäst ställena. T.o.m solen hittade in där och en kort stund trodde jag nästan vi var tillbaks i Florida.
Men det var verkligen en kort stund…
Photo: Ingmarie Nilsson
Lite god mat hittar man också i den där Loungen. Och ett av jordens slöaste Wifi.
Photo: Ingmarie Nilsson
Väl hemma gjorde vi som vi brukar.
Packade upp (fast denna gången var det ju bara jag som hade något att packa upp) och sen direkt i säng för att sova några timmar.
Det är ett he…e när klockan ringer igen men man måste verkligen masa sig upp för annars blir dygnsrytmen aldrig normal igen.
Sen handlar det bara om att försöka hålla sig vaken resten av dagen.
Och på något konstigt vis så gör man det.
Faktum är att jag inte riktigt kan förstå att jag faktiskt varit i Florida. Att jag så sent som i förrgår svettades floder i värmen och badade i havet.
Inom några timmar känns allt precis som vanligt igen (förutom den sega skallen och kroppen) och jag har både hunnit köpa nytt SL-kort, åka med SL, handla, laga/äta mat, köpa nytt årskort på badhuset, vattenlöpa och simma.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Kanske jag bara drömt allt? Kanske solbrännan egentligen bara är gammal lort och kanske luddet i skallen är riktigt ludd och inte alls ludd p.g.a sömnbrist?
Fast förklara då hur all smutstvätt består av enbart sommarkläder den som kan!
Här kommer det hur som helst att firas ett "Australiensk nyår". De "Down Under" fattar nämligen att man inte kan hålla sig vaken ända till midnatt. ;-)
Gott slut och Gott Nytt År alla!
|
[Comments (4)] |
Tuesday 2014-12-30 11:14 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Bye bye Florida! |
We both will miss you tons!
I´m so thankful for all you´ve given and that I´ve had this opportunity to come here.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Miljarders miljarder snäckor. Och jag har sparat några för att kunna sniffa på hemma. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
So long! See you soon again! |
[Comments (2)] |
Tuesday 2014-12-30 03:13 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Sweaty speed |
Min känsla sa att det var dax att testa ett löppass med lite ”fart” igen. Denna gången var jag, om jag får säga det själv alltså, dock lite smart och såg till att ha motvinden på ”bortvägen” och inte tvärtom som förra gången.
Om det gjorde någon större skillnad rent fartmässigt vet i sjuttsingen men känslan blev i alla fall en helt annan och den är superviktig i min värld. I synnerhet nu när jag ska försöka lära kroppen röra sig lite snabbare framåt igen. :-)
15 x 1 min. med 1 min. joggvila + löpskolning och hopp&skuttövningar.
Sen orkade jag nära på inte ta ett steg till.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Man vet både att det är varmt och att man jobbat på bra när svetten svider så mycket i ögonen att man nära på inte kan se.
Photo: Ingmarie Nilsson
Om du läser att vattentemperaturen är ovanligt hög i Gulfen så vet du därför varför. Det är jag som hettat upp den. ;-)
Vattenlöpning i det stora blå även i dag och vi fick minsann se både delfiner och en slags ”stingray” hoppa omkring där också!
Minsann inte bara jag som gillar, och blir glad av, havet och solen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
En sak jag jobbat lite extra flitigt med här är min rörlighet. En del är medfött (?) smidiga men jag tillhör inte den skaran utan måste jobba stenhårt för att inte stelna till och bli som ett järnspett.
Eller ännu värre som ett snett och vindpinat skört gammalt träd.
Det opererade benets nerver behöver dessutom ”läras upp” på nytt.
Yoga är fantastiskt för bl.a allt det där och en riktigt bra balans-, koordinations- och styrkeövning är t.ex ”Örnen”.
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
En annan viktig grej är förstås mat.
För det allra mesta har vi haft egen lunchlåda men i går lyxade vi till det lite och svängde inom Evergreen på väg till playan.
Allt är ekologiskt och det finns hur mycket vego som helst att välja mellan. Beslutsångesten flödade men valen blev två 10-poängare!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Nu i kväll har vi varit på Garden-party hos nyfunna vänner men av någon anledning så glömde jag fota.
I stället blir det en fin kvällsbild på poolen som jag hade helt för mig själv.
Det är lyx det!
Photo: Ingmarie Nilsson
Kram från lyckliga mig!
|
[Comments (4)] |
Monday 2014-12-29 02:27 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Skog, hav och en massa däremellan |
Oavsett om man saknar spring i benen, eller har så mycket att man inte vet var man ska göra av det, så är Myakka State Forest det perfekta stället att besöka.
Vi har ju varit där en gång innan men hann liksom inte bli klara så därför blev det ett besök till.
Tanken var att jag skulle kuta hela den södra slingan men ungefär halvvägs var det översvämning så jag fick kuta tillbaks och hitta nya rundor vilket inte gjorde någonting alls för det är inte ett dugg svårt.
Det enda ”svåra” där är att sluta kuta ö.h.t.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Mile efter mile med mjuka fina gräsvägar.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Såg både en sköldpadda och en Armadillo men den sistnämnda var för blyg för att vilja vara med på foto. ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Liksom fina perfekt packade grusvägar.
Parkerna ligger oftast en liten bit från havet men egentligen inte för avstånden är aldrig särskilt långa där vi är. För det enda som riktigt svalkar efter heta löppass är att hoppa i böljan.
Eller gå in i ett AC-rum men vem vill det frivilligt?
Inte vi!
Photo: Ingmarie Nilsson
Anders som guppar omkring där ute. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Mina fossingar är inte så här fina som Anders är!
Photo: Ingmarie Nilsson
Mina är ju mer kantiga och dana med tårna lite huller om buller men de ääääälskar att bada
Faktum är att havet är så ljuvligt att en del av mina vattenlöpningspass har jag faktiskt förlagt där. Den frihetskänsla det är att guppa omkring där ute med bara fåglarna (och troligtvis fiskarna även om jag inte ser dem) är snudd på oslagbar!
Allting får liksom ett annat perspektiv när man är i det där stora blå.
Photo: Anders Gustafson
Plötsligt är jag inte större än en liten flugskitsprick!
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Lite inomhus blir det dock ibland. Som när vi bygger lite extra bra (löpar)muskler på ett av gymen.
Massor av skojiga grejer att testa och leka med.
Jag är övertygad om att det där är viktiga grejer. Att stärka och använda alla sin muskler oavsett vad man pysslar med.
Eller snarare inte pysslar med för i dagens s.k. ”moderna” samhälle behöver kroppen inte göra många knop.
Use it or lose it är min filosofi.
Hur man gör för att göra det är dock skit detsamma. Det viktiga är att man gör det.
Photo: Ingmarie Nilsson
Men när det gäller vad som är vackrast av allt så finns det nog inget som slår dessa magiska solnedgångar vid havet.
Vilket underverk det är!
Inte bara för att det är så ofattbart vackert utan även för att naturen bjuder på detta skådespel varje dag, året runt, trots att vi människoknytt ju faktiskt inte är särskilt snälla mot vår jord.
Det kallar jag storsint!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Känner en stor, stor tacksamhet över att ha fått uppleva detta ännu en gång.
Kram |
[Comments (2)] |
Sunday 2014-12-28 02:13 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Veckans tänkvärda |
Photo: Shock mansion website
|
[Comments] |
Saturday 2014-12-27 03:36 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Deer Prairie Park och gul flagga |
Om man vill kuta lite mer ”terräng” och obanat så ska man absolut bege sig till Deer Prairie Park. Vi testade södra delen i dag och även om jag inte är någon stor ”off-road fantast” så får jag lov att säga att det var väldans fint.
Helt gratis att besöka och vid info-skylten kan man ta en väldetaljerad karta så man vet var man befinner sig.
För det behövs. Totalt är där 75 miles med stigar som går huller om buller men det är ändå idiotsäkert, även för någon med noll lokalsinne, för det är otroligt välmarkerat överallt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Ibland var det riktigt fina stigar som man kunde trava fram på. Ibland var det rena djungeln.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det som är extra bra med att springa i sån där terräng är att man tvingas ta det lugnt vare sig man vill eller ej plus att man får jobba med olika slags steg mest hela tiden vilket jag tror är bra både för balansen och en massa olika (små)muskler.
För en sån som mig, som inte lyfter för högt på fötterna i onödan, är det en väldans bra utmaning.
Avslutade med mina löpskolnings- och hopp&skutt-övningar.
Det gäller ju att inte glömma bort att (p)rehaba även nu när det känns bra.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det sitter en STOR fågel där uppe som…
Photo: Ingmarie Nilsson
…Anders fotade jag vet inte hur många gånger. :-)
Svettiga och glada for vi till playan direkt och plums i vattnet.
Badvaktens flagga var gul denna dag och det kändes allt att vågorna inte var helt att lita på.
Vilken kraft havet har! Hamnar man fel i en våg så är man i princip körd. Men vi höll oss upprätta och flöt ovanpå. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Anders väntar på den rätta vågen. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Jobbade igenom kroppen ännu lite mer på gymet och nu känner jag verkligen att det börjar hända grejer!
Den börjar bli mer och mer lik sig själv igen!
Tjingeling! |
[Comments (3)] |
Friday 2014-12-26 02:29 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Only in the US! |
Att det är mycket blingbling och tingeltangel i detta land, särskilt nu under jul, är inte direkt någon nyhet och jag måste erkänna att jag tycker det är både fint och festligt!
Kanske är jag ovanligt lättroad men jag blir glad av det! Men det finns de som verkligen är förtjusta i allt det där på riktigt!
Så där mycket att de ägnar flera månader varje år för att piffa upp både sitt hus, sina bilar, uthus och den gigantiska trädgården.
Från mitten av december till början av januari så vallfärdar tusentals människor för att se Enander och hans familjs hus på Mission Valley Boulevard i Nokomis just därför.
Jag vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig när vi for dit.
Typ något lite småtokigt hus med en massa blinkande lampor kanske.
Hur som helst hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig det vi fick se och uppleva.
Enander började dekorera runt sitt hus med 200 lampor 1975.
År 1998 ”spårade han ur totalt” som han säger och 2005 var det 175 000 lampor.
Sen har det bara vuxit och vuxit.
Det tar två månader att sätta upp allt och ännu längre tid för att ta ner det.
Hela denna lampuppsättning tillsammans bildar en hel magisk sagovärld!
Det var tomtenissar som spelade basket och åkte skateboard, luftballonger som svävade, älvor som dansade, en tomtefar satt fast i skorstenen, en satt fast på dass och en annan åkte flygplan och hivade ner paket till slädarna.
Det var dinosaurier, delfiner, sjörövarskepp och julmusik.
Och snö!
Allt ”rörde” sig (ögat lurades av de snillrika konstellationerna) och jag kan mer än väl förstå att allt detta syns ända upp till de som satt i flygplanen högt upp i luften.
Milda makter vilken grej!
Anders, som varit skeptisk innan, gick nästan inte att få därifrån.
Det är omöjligt att fota men här får du en liten glimps och här är en artikel om du vill läsa mer. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Vi kom precis innan mörkret och tur var väl det för sen var det helt tjockt med bilar och folk i nästan en kilometer bort på vägen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Enander himself går omkring och bjuder på godis!
Photo: Ingmarie Nilsson
Hela huset och uppfarten är dekorerad liksom bilarna vid garaget och..
Photo: Ingmarie Nilsson
…in till ”trädgården” som är typ två fotbollsplaner.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Denna ”snön” kan t.o.m jag gilla. ;-)
Man får ju tycka vad man vill om amerikanerna men de är ena rackare på att hitta på grejer!
Tvärtemot alla andra dagar när allt är öppet alltid så är Juldagen stendöd i USA.
Inte ens WalMart har öppet.
Så vi tog en rejäl pausdag vi också. Förutom att kolla på julhuset. :-)
Läst, kollat himlen och sett till att poolen använts.
Ett vattenlöpningspass och två (!!!) simpass.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Där var det Anders som fick dra iväg mig från plurret för annars hade det nog inte blivit något julhustittande ö.h.t.
Så nu är vi liksom i balans. ;-)
God fortsättning alla! |
[Comments (6)] |
Thursday 2014-12-25 01:42 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Myakka River State Park & julafton à la Ingmarie |
Även om det är mycket blingbling i detta land så är det väldigt svårt att få någon riktig julkänsla när det är 26 plusgrader och det mest är en massa palmer här runt omkring. Men vill man se så finns det vansinnigt mycket julattiraljer överallt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Men det gör mig ingenting att julstämningen inte infunnit sig för jag är verkligen ingen stor juldiggare.
Tycker mest det är en massa hets, stress, mat- och köphysteri runtomkring hela helgen vare sig man vill eller ej.
Som ett stort (köp)jippo liksom.
Hur kunde det bli så där av en kristen högtid kan man ju faktiskt undra. Har svårt att tänka mig att det var detta som var meningen. Men jag kan förstås ha fel...
Därför känns det extra skönt att ha haft en sån julafton som vi har haft. :-)
Det har inte ens ingått en endaste pepparkaka men däremot väldigt mycket annat.
Förra året visste jag inte ens att Myakka River State Park fanns.
Nu har jag varit där två gånger!
(Det är alltså inte samma som Myakka Forest Park där vi var i måndags.)
Parken är en oas!
För ynka $6 kan man vara där från soluppgång till solnedgång och härja runt. Det finns massor att se och göra och förstås många mil med ljuvliga stigar att kuta på.
Photo: Ingmarie Nilsson
Lite noga får man dock vara med kläderna en dag som julafton. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag tog det försiktigt som sjuttsingen men det blev ännu ett ”rekord” denna sida operationen för mig.
90 minuter!
Wohoooo!
Svettigt, svettigt och jag är oändligt tacksam att jag hade med mig vatten. Det är lätt att börja tänka i gamla banor, att 90 min. inte är så långt, men i tropisk hetta är det långt om man inte har vätska med sig. Även för en värmeälskare som mig.
Photo: Ingmarie Nilsson
Även Anders sprang en bra tur! 70 min.:-)
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Innan vi for vidare till nästa mål i parken (jag sa ju att den är stor) så gick vi alla x antal trappsteg upp till utsiktstornet högt upp över trädtopparna.
23 m. upp i luften både blåser och svajar det rejält och man ser oändligt långt bort.
Photo: Ingmarie Nilsson
Etapp ett och dubbelselfie. ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
En rejäl hängbro!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Uppe och dubbelselfie nr. 2. De höga träden blev plötsligt pyttesmå. ;-)
Tanken var egentligen att vi skulle åka vidare för att käka på ett helt annat ställe men så visade det sig att mathaket i parken hade flera vegorätter!
Sånt ska gynnas tycker jag!
Det blev varsin veganburgare + sallad som satt som en smäck i magen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Parken är även känd för sitt oerhört rika djurliv men tvärtemot förra gången vi var här så var det klent med alligatorer. I alla fall synliga.
Jag var dock max 2 cm. från att sätta foten på en orm när jag kutade. Ingen aning vilken sort det var eller om den var farlig. Vill inte veta heller tror jag. :-O
Oavsett var det gudomligt skönt att bara hänga där i solen en stund och göra absolut i-n-g-e-n-t-i-n-g.
Photo: Ingmarie Nilsson
Jo, det ligger faktiskt några alligatorer där och solar.:-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Men även slöande har ett slut och hur trötta mina (klena) ben än var så ville de i vattnet.
Poolrun är guld för trötta (klena såväl som oklena) löparben nämligen.
”Vår” pool var dessutom helt tom så inte ens Anders kunde låta bli att hoppa i.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
I min värld har detta varit en perfekt julafton.
Photo: Ingmarie Nilsson
|
[Comments (2)] |
Wednesday 2014-12-24 01:48 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Fart & fläkt |
Nu har jag kutat runt både här och där och som så ofta så blir det att några rundor och ställen blir till favvisar.
Venetian Waterway park är helt klart en av dem. Man kan kuta på båda sidorna om ”the river” och även korsa vattnet och springa en riktigt lång runda om man så vill.
Eller så kör man out and back som både jag och Anders gjorde i dag.
Underlaget är egentligen betong men det går alldeles utmärkt att springa jämte på gräset och stigarna. Åtminstone 95% av alla de milen vägen är.
Photo: Ingmarie Nilsson
En bit av vägen norrut och…
Photo: Ingmarie Nilsson
..söderut
Det enda lite luriga är väl egentligen vinden för den är antingen med eller mot en.
Så om det var den goa medvinden, solen som stekte eller det faktum att det i dag är exakt 11 veckor sedan operationen låter jag vara osagt men just där och just då kände jag att det var dax för att testa lite ”fart”.
Jag skriver med ”” för särskilt fort gick det inte men det gick åtminstone fortare än vanligt.
Dessutom körde jag de där intervallerna på tillbakavägen och då var det inte medvind.
Men den svalkade åtminstone en smula för i dag har det varit hett.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det var inget märkvärdigt alls.
4 x 5 min. med 1 min. joggvila men jag blev helt galet trött!
Helt klart har jag en del att jobba med här…
Drägel i mungipan, svett i ögonen och trötta ben.
Kanske är jag konstig men jag tycker verkligen just den där speciella trötthetskänslan efter löpning är så himla härlig!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Plussade på med löpskolning, hopp & studs i 20 min + kort nedjogg.
Sen var jag kokt.
Och när jag är så kokt att det enda jag tänker på är vatten då är det varmt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Men havet är aldrig särskilt långt bort du vet och det svalkade lika gott som alltid.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Inte ens Anders tvekade i dag. ;-)
Photo: Anders Gustafson
Jag tvekar ju typ aldrig. :-)
Photo: Anders Gustafson
Den spännande boken jag läste har Anders tagit över så nu är han helt uppslukad.
Själv håller jag mig till lite mer lättläst lektyr ett tag. ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag tycker det är helt ofattbart att min kropp är så snäll som den är och att det går så bra med allting.
11 veckor är ju trots allt inte särskilt lång tid med tanke på vad den gått igenom.
Under kvällens gympass kunde jag göra ytterligare några nya grejer och köra de "gamla" övningarna lite tuffare. :-)
De senaste veckorna har jag även kört ett par yogaövningar som jag blivit rekommenderad av bästa Jona.
Det var ju även hon som gav mig smarta övningar precis efter operationen.
Min övertygelse är att allt hänger samman och då duger det inte att "bara" träna fysiken.
Så jag fortsätter att lita på min känsla för vad som är rätt för mitt ben och min kropp.
Så här långt har den ju lett mig väldigt bra får jag lov att säga.
Kram från tacksam Ingmarie.
|
[Comments (2)] |
Tuesday 2014-12-23 01:36 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Blöt dag |
Helst vill jag ju springa varendaste dag men jag är en duktig flicka och håller mig till min nuvarande plan att kuta två dagar och sen köra alternativt den tredje. Besökte än en gång LA Fitness men denna gången här i Venice.
Riktigt bra hak det där och en galet trevlig snubbe som basar där.
Crosstrainer + corestyrka för mig och gymet för Anders.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Planen var beachen men vindarna, förvisso bastuvarma, var ganska friska så det blev att vi hängde vid (och framförallt i) poolen i stället.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Och HA!
Där kom jag allt på den lille lurifaxen!
Anders har under alla våra år tillsammans sagt att han inte gillar att simma. I synnerhet inte i en bassäng.
Men vem tror du var i inte bara en utan två gånger och harvade fram och tillbaks som en raket?
Just det!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag nötte på ganska bra jag också.
Först poolrun och sen simning.
Det går ganska bra just nu.
I just denna bassängen händer det t.o.m att jag simmar om folk.
Fast när Anders satte av fick jag veva på rejält för att hänga på.
Å andra sidan pallade jag både fler längder och längre tid. Så lätt ska han inte få klå mig! ;-)
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Hur seriöst det än verkar med all denna träning så är ju allt ändå bara på skoj.
Så som jag tycker sport och idrott ska vara.
En rolig lek helt enkelt.
Därmed inte sagt att man kan ha både små och stora mål med sin lek. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Kram från hon med russinhud och som snart nog även får simhud mellan tårna. |
[Comments (2)] |
Monday 2014-12-22 02:11 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Myakka State Forest och pytte-ön |
Det enda löpar t-shirten duger något till här är att torka svetten ur ögonen med. Men jag klagar inte för min kropp, särskilt det opererade benet, älskar den här värmen.
Liksom jag älskar det här smågalna landet.
Fråga mig inte varför eller hur. Det bara är så.
Och egentligen så är väl inte USA galnare än något annat ställe när jag tänker efter. Här finns för- och nackdelar precis som på de flesta platser.
Dagens löpning blev i Myakka State Forest.
Vilket ställe!
I´m in love!
Mile efter mile efter mile med mjuka fina skogsvägar och stigar att kuta på.
Hann inte med ens 1/4 så det betyder att vi ”måste” åka dit igen.
Himla käckt och bra tycker jag!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Hittade en fin grusrunda som var som gjord för intervall-träning. One day!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Några mil söder om denna härlighet ligger en annan liten oas.
Gasparilla Island.
När man åkt över den lilla, lilla bron får man åka en lång raka för att komma längst ut på den lilla, lilla ön till den lilla, lilla Gasparilla State Park.
(Det enda som inte är litet på denna ö är husen...)
Och där längst ute finns en fyr så spännande och vacker att ingen normal människa kan gå oberörd därifrån, en strand så vacker att ögonen tåras och ett hav så virvlande och svalkande att man nästan inte vill gå upp från det.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Kanske ser den inte ut att innehålla så mycket men dess historia är riktigt spännande!
Photo: Ingmarie Nilsson
Please touch!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det blev en lång äventyrlig dag som jag avslutade med ett bra pass på gymet och poolrun i den vackra bassängen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Försöker komma ihåg om jag någonsin simmat/kört poolrun under dessa förhållanden men kan inte komma på en enda gång och jag fattar verkligen inte varför.
Det måste vara för att det aldrig funnits tillfälle för det var hur härligt som helst och absolut inte sista gången.
Lev väl!
|
[Comments (5)] |
Sunday 2014-12-21 03:20 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Trummor och löparlycka |
Varje onsdag och lördag kväll, året runt, så är det Drumcircle på stranden i Venice. Hundratals människor samlas varje gång för att lyssna på alla olika trummor som det spelas på, dansa och umgås. Vem som helst får vara med och det är helt gratis!
Vi for dit i kväll tillsammans med några vänner och jag hade inte kunnat föreställa mig att det var som det var trots att jag sett en film om det innan.
Det var barn, änglar och tomtar som dansade med alla möjliga och omöjliga stilar och det spelades på massor av olika trummor och klockspel vars ägare var allt mellan 5 och 90+++ år.
Det finns inget som helst ”förkoreograferat” program utan det blir var det blir och det blev hur bra som helst.
Supercoolt och mysigt på en och samma gång.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Mycket strandhäng har det blivit förutom nu i kväll.
Svårt att låta bli när sanden, de ljumna vindarna, havet och solen drar.
Men mellan de där långa liggaisolen-pauserna så tränas det en del också.
I går poolrun + simning i några timmar.
I dag blev det en slags nytt ”rekord”.
13 km löpning utmed Venetian Waterway Park.
Enda pausen var när jag fotade.
Fick nämligen se både en Armadillo och flera sköldpaddor på min runda.
Det var coolt!
Photo: Ingmarie Nilsson
Älskar mina olika TomTomklockor! Detta är Cardion.Sen har jag en Multisport också. Båda tål vatten och tuffa tag. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
En Armadillo!
Photo: Ingmarie Nilsson
Och en av sköldpaddorna
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Härligt varmt och skönt och jag tror minsann min kroppstemperatur värmde upp det stora blå någon milligrad när jag hoppade i för lite vattenlöpning.
Jag är övertygad om att det svalkande vattnet är superbra för mina ben för hur det än är så är de ovana och behöver hjälp med att återhämta sig.
Dykarna som kom upp tittade dock lite mysko på mig och frågade om jag var ”warm enough”.
Det är ju trots allt inte mer än 16-17 grader i det där vattnet.
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Efter 20-30 min. är man inte så himla varm längre men solen värmer upp blodet snabbt som attan igen.
Med energigivande mat i magen så är kroppen snart redo för ännu ett dopp.
Eller kanske ännu mer en powernap.
Photo: Ingmarie Nilsson
Men det blev varken det ena eller det andra denna dag för jag uppslukades helt av den där boken jag hittat. En gammal Dean Koontz bok som är så spännande att jag nästan dör spännande-döden!
Måtte det bli beach-väder i morgon med så jag får möjlighet att läsa klart den. ;-)
Kram från Ingmarie. |
[Comments (2)] |
Saturday 2014-12-20 01:27 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Veckans tänkvärda |
You will always live happy if you live with heart.
/Läst på en Yogi-te påse
Photo: Ingmarie Nilsson
|
[Comments] |
Friday 2014-12-19 03:40 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Siesta Key och Fit2Run |
Vi for till Siesta Key ännu en gång trots att det är en bit bort från vårt hus helt enkelt för att det är så otroligt vackert där. Vad kåkarna i det där området kostar vågar jag inte ens fundera på.
Jag kan troligtvis inte ens räkna så långt.
Har de inte egen båtplats så är de åtminstone stora och pampiga som mindre slott.
Och det är inte bara vackert där.
Det är även perfekt att kuta på den där stranden. Hård, packad och så kritvit sand att den bländar även om man har solbrillor på.
Sanden i skorna får man på köpet men den är så finkornig att den inte ens känns.
En timme kutade jag i dag också.
Sen fick jag lägga band på mig och tya mig lite för det kan, ofattbart nog, bli för mycket även av det goda.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Från mitten till ena sidan och sen..
Photo: Ingmarie Nilsson
…till andra sidan.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Och som den värmeälskare jag är så föredrar jag den den här vita sanden miljarders miljarder gånger mer än vit snö.
Varm, mjuk och ljuvligt skön för fossingarna.
Att sen solen värmer även uppifrån gör bara det hela ännu bättre tycker jag.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Life is good som sagt var. :-)
Vi testade ett nytt gym där uppe i norr. LA Fitness.
Flådigt som fasen och själva inskrivningen tog nästan lika lång tid som att träna. ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Nästan vägg i vägg med det där gymet ligger Fit2Run.
Floridas absolut största löparshops-kedja.
Livsfarligt ställe för plånboken men livskul för löparen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Kronan må vara klen just nu men det blir ändå tokmycket billigare att shoppa här mot hemma.
3 (!) par Newtonskor, en tröja, 4 par sockar, ett par goggles, en TYR simrygga (måste ju ha en specialrygga till alla sim-attiraljer!) och lite annat småjox blev det.
Photo: Ingmarie Nilsson
Tjingeling från nöjd, glad, tacksam och sko-rik Ingmarie. |
[Comments (2)] |
Thursday 2014-12-18 02:30 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Jelks Preserve och naturens mirakel |
Om man kör vänster och sen höger från vårt hus kommer man till Center road. Följer man den sen till slutet, tar vänster på River road så kommer man inom någon minut till Jelks Preserve. En privatfinansierad fin liten park med massor av typisk Florida-natur och ett mycket rikt djurliv.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Över 8 miles av trails att härja runt på.
En smula mulet men varmt och skönt.
Kutade en timme utan några större problem och sen löpskolning och lite benövningar typ utfall på det. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Anders testade TomToms pulsklocka samtidigt som han jämförde med Garmin. De verkade mäta distansen snudd på exakt likt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Simsalabim och varenda moln som varit på himlen försvann lagom tills vi parkerat oss på playan.
Egentligen kom vi bara dit för att bada och luncha men det fanns inte en chans att vi ville därifrån.
Och varför skulle vi?
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
T.o.m. Anders plaskade runt. Mig får man hålla i koppel för att jag INTE ska i. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Vattnet var så ljuvligt att jag t.o.m körde ett vattenlöpningspass där bland vågorna.
Vilken grej!
Jag och fåglarna som guppade omkring där i denna gigantiska pool.
Vattnet är så klart att jag kunde se mina tår.
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Men vackrast alla kategorier var, och är, solnedgången.
Jag kommer nog aldrig sluta fascineras över detta mirakel.
Varje kväll, året runt i miljarder år.
Lika bedövande vackert varje gång.
Och med tanke på allt folk som samlats så verkar jag inte vara ensam om att tycka det.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det är när jag upplever saker som detta som jag verkligen, verkligen inser hur vackert både livet och vår jord är.
Så måtte det bli ytterligare många, många miljarder år av solnedgångar så att fler får uppleva det.
Kram & tack för i dag.
|
[Comments (2)] |
Wednesday 2014-12-17 01:49 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Havet |
Tidigt som attan (i alla fall tidigt i min värld) for jag till gymet för en dust med crosstrainern i dag. Inte mycket att varken orda om eller berätta där. Det är som det är och svettig blir jag hur jag än bär mig åt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Men kolla in denna ljuva syn som mötte mig när jag kom ut igen!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det är då för väl att jag har så bra disciplin för annars hade jag hoppat i med mina svettiga kläder bara för att få dra några längder.
Om man ska vara petig så var det väl inte disciplinen och de svettiga kläderna som höll mig tillbaks.
Det var snarare vetskapen om att jag skulle dit senare som gjorde att jag hejdade mig.
Då fick jag dessutom med mig hjärtat. Han skulle ”coacha” och fota men antingen var jag så sjuhelsikes bra att han liksom paralyserades av häpnad eller så var jag så otroligt kass att han paralyserades av förfäran för detta är vad det blev i fotoväg.
(På originalbilden var dessutom halva bilden täckt av hans finger…)
Photo: Anders Gustafson
Däremot tog han en bild på sin egen fot med perfekt skärpa utan ”bildfinger”.
Photo: Anders Gustafson
Men jag ska direkt erkänna att jag blev impad när han simmade!
Fasen, mannen kan ju!
Nu ska jag "bara" få honom att träna lite oftare, och med mig, så jag dels får sällskap, dels får sparring och dels får privat coachning. :-)
Dagens strandhäng var nog den bästa hittills.
Vet inte hur många gånger jag badade i det vackra havet. Det är egentligen en smula för kallt att simma några längre stunder utan våtdräkt men är det lika fint nästa gång kommer jag nog inte kunna låta bli.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Det är något speciellt med havet.
Om du någonsin haft möjligheten till att gå längs ett stort hav, känna hur vågorna rytmiskt blöter ner dina fötter och höra ljudet från vågorna så vet du troligtvis vad jag menar.
Havet har en unik förmåga att både lugna och ge energi.
Oavsett vad människor än gör och vad som än händer runt omkring så fortsätter det med sin egna rytm på samma vis som det alltid gjort.
Förr tänkte jag aldrig så mycket på det. Tror inte ens jag brydde mig. Nu för tiden har jag ett nästan sjukligt behov att vara vid det stora blå.
Jag förundras över hur enkelt det sköljer bort mina spår i sanden. Som om jag aldrig varit där.
Kanske vi inte är mer än så vi människoknytt?
Fotspår i sanden som försvinner när vi vänder ryggen till.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Berg och stora skogar har lite samma effekt på mig. De finns också där oavsett.
Stabilt, tryggt, lugnt och alltid energigivande.
Som en kontrast och balansgivare till allt annat i livet som snurrar på i en rasande fart.
Photo: Anders Gustafson
Kram från det stora vackra havet.
|
[Comments (4)] |
Tuesday 2014-12-16 01:29 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Golfbanor, golfbanor, golfbanor och lite livsfilosofi på det |
Hela Florida är smockfullt av golfbanor och i synnerhet här i södra delen.
De brer ut sig överallt och det ena stället är pampigare och flådigare än det andra känns det som.
Jag är ganska säker på att det finns fler golfbanor än kyrkor här faktiskt och det säger en hel del för ett kyrktätare land än USA får man nog leta efter. ;-) Vi t.o.m bor på en golfresort.
Nästan på banan för den är utanför husknuten.
Men nej, jag tänker inte börja golfa.
Tyvärr får man ju inte kuta på de fina banorna men jag har ”kommit på” att det går på vissa ställen.
Golfbanorna är nämligen så utbredda att de går intill både trottoarer och cykelbanor så där passade jag på att nyttja det fina gräset.
Golfbanegräs är perfekt att kuta på. Borde finnas såna där banor där man byter ut ”golf-” till ”löpar-”
Eller i alla fall att det fanns tider på dagen då det var fritt fram att kuta runt utan att riskera få en boll i skallen alternativt bli bortkörd av någon ilsken människa i golfbil.
För ilskna blir de om man råkar befinna sig för långt in på det gröna gräset. Det fick jag ännu en erfarenhet av i dag. :-O
Nåja.
Springa fick jag, liksom jag fick till ett bra pass på gymet.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
I dag hade jag minsann lite sällskap i poolen på kvällspasset. Men bara en kort stund. Sen försvann alla ner i bubbelpoolen. :-)
Det var trevligt så länge det varade för det var roligt sällskap.
Jag blev t.o.m kallad "the young lady".
Gubbarna vet verkligen hur man ska charma!
Och kvällen var verkligen magiskt vacker. Så där så man nästan får ont i ögonen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Och mer då?
Tja, inte många knop men det kan vara bra på sitt lilla vis det med.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Allt behöver ju inte vara svett, puls och mjölksyra för att vara ”bra” för kroppen.
Även vila, eftertanke och reflektion behövs är min livsfilosofi.
Om jag inte får tid till att känna efter och fundera på vart jag är på väg så är det lätt hänt att jag helt kör över mig själv. Och i värsta fall även de runt omkring mig.
Helt enkelt för att jag tappar färdriktning och helt glömmer släppa på gasen innan det är för sent.
Nu för tiden har jag lärt mig att bromsa in i tid men det har jag lärt mig den riktigt hårda vägen.
Det gör förbenat ont att krocka och det tar tid att bli hel igen.
Och allt som gör ont syns inte på utsidan. Det har jag också lärt mig.
Själen har sin egen smärta.
Liksom hjärtat.
Knepet är att få balans på de två för det ena kan inte fungera fullt ut utan det andra tror jag.
Som natt och dag.
Som upp och ner och som glädje och sorg.
Live happy! |
[Comments] |
Monday 2014-12-15 02:08 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Shamrock och havet |
Hello hello from another sunny day in lovely Florida.
Det är nästan så jag inte riktigt fattar hur bra jag kan ha det. :-) I dag for vi till Shamrock Park.
En fin liten park där även Venetian Waterway Park startar. Den kallas ”trail” fastän den är gjord av asfalt/betong men det går tack och lov att kuta på gräset jämte för annars hade det inte blivit många löpsteg för min del.
Lite har jag kutat på asfalt men där går liksom gränsen. Betong är rena döden för benen. Opererade eller ej.
Hur som helst så är "trailen" ca. 23 miles totalt där den löper utmed "the man-made river".
(Låter bättre än att säga "konstgjorda".)
Pannkaksplatt men med en del kringelikrokar och väldigt vacker.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Smart grej tycker jag. ”Minibibliotek”. :-) De finns lite här och var.
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Goa rakor! ;-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
En dryg mil fick jag minsann ihop + en radda löpskolningsövningar och annat efter ett program som bästa Guru-Danne gett mig. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Efter varje övning gick jag tillbaks till starten. Som ”vila”. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Sen var det dax för ännu en beach.
Venice beach.
Det finns även en Venice beach i Californien som vi också varit på men nu är det alltså VB i Florida.
Gäller att hålla reda på var man befinner sig i denna stora värld. ;-)
Vågar nästan inte säg det med risk för att du snart inte tror mig längre, men den var om möjligt ännu finare än alla de andra.
Och vattnet…
O lalallaaaaa!
Så ljuvligt att jag nästan smällde av!
T.o.m hjärtat gillade det även om jag fick lirka en smula för att få i honom.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det är himmelskt skönt att ligga och slöa i solen men det är även himmelskt skönt att utöva yoga där!
Jag kör inget särskilt ”program” utan det blir efter känsla och behov.
Photo: Anders Gustafson
Så här kunde jag inte göra för en vecka sen men kolla! I dag så! När man kan sitta så här utan problem då har man kommit LÅNGT i sin rehab!
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Sist men inte minst denna dag.
Simträning!
Och ännu en gång hade jag bassängen helt för mig själv!
Det kallar jag ûberlyx!
Photo: Ingmarie Nilsson
Namaste. |
[Comments (7)] |
Sunday 2014-12-14 02:01 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Vattendag |
”Vårt” gym ligger bara någon kilometer från vårt hus och det som är extra bra med det är att precis jämte ligger även bassängen. Fattar fortfarande inte vilken tur jag har för den är inte bara fin som glittrande guld, den verkar för det mesta vara helt tom också!
Photo: Ingmarie Nilsson
Nästan så jag trodde det var något fel på den men efter att ha testat den flitigt i dag så kan jag säga till 100% att det är det inte.
Den är perfekt!
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Det var så härligt att jag gjorde om hela grejen på kvällen.
Lika härligt och precis lika tomt!
Photo: Ingmarie Nilsson
Har jag hittat Venice ”most hidden secret”?
Kanske t.o.m två?
För trots att Manasota beach är en av de vackraste jag varit på i mina dar så var det nästan folktomt där i dag.
Visst är det ”vinter” här men det blir ju nästan lite löjligt när man inte kan välja var man ska lägga handduken just för att det är så mycket plats att välja på trots att vädret är som den finaste svenska sommardagen och det är lördag.
Men jag är inte den som gnäller i onödan varken när det gäller det ena eller det andra och i synnerhet inte när det gäller en sån grej som att det är en massa plats på stranden.
Och kanske det är så enkelt att folk har fullt upp med alla julbestyr?
Vi hittade i alla fall en perfekt liten spot att campera på.
Stranden är inte enbart känd för sin skönhet utan även för att man kan hitta historic sharkteeth där.
Jag har hittills inte hittat en enda men däremot en himla massa vackra snäckor.
Och tydligen var vi en smula trötta för det var svårt att hålla ögonen öppna efter allt plaskande och tränande.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag tror dock att en stunds siesta i solen är den perfekta återhämtningen och laddningen.
I morgon är en ny dag vilket också innebär ännu ett steg mot mina mål.
Små såväl som stora.
Life is very good in Florida. |
[Comments (2)] |
Saturday 2014-12-13 02:36 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Oscar Scherer och ljuva stränder |
Vädret må ha varit en smula kyligt denna dag men vad gör väl det?
Det är fortfarande shortsväder och redan i morgon kommer det bli sol igen.
Och det är busenkelt att roa sig oavsett. Drygt 20 min. från vårt hus ligger Oscar Scherer parken.
Inom dess område finns 15 miles av trails, flera sjöar, ett naturcenter och fina picknick-områden.
Med andra ord ett paradis!
Florida är ju hyfsat (läs mycket) platt men i stället kan man springa i djup sand om man vill och sånt finns det gott om i denna park.
Men även slingriga skogsstigar på mjuk barr och släta grusvägar.
Det var så härligt att jag helt glömde bort mig när jag lufsade fram.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
En liten bit höll jag och Anders sällskap men sen blev det olika turer.
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Kanske blev det för långt för kroppen men jag tror faktiskt inte det för det både kändes och känns helt ok på så vis att jag inte har ont. Att det sen går snuskigt långsamt och är lite allmänt tungt får jag nog helt enkelt leva med ett tag till.
Planen är att jag ska utmana kroppen lite extra varje dag med nya grejer och ta det lugnt när jag känner att det är dax.
Nu är jag ju faktiskt läkt och den största faran är egentligen att resten av kroppen inte hänger med och jag får ont någon annanstans.
Det gäller med andra ord att jag sköter mina kort både smart och rätt.
Vid sjön fanns denna skylten:
Photo: Ingmarie Nilsson
Men vad fasen! Man måste leva lite risky ibland, eller hur? ;-)
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Nu var det inte så risky som det verkar för det är faktiskt en badsjö.
Men du vet hur det är i USA. Man ska ha både hängsle, livrem och fallskärm.
För hur det än är så är det alligatorland och de kan ju förirra sig både hit och dit.
Jag gav i alla fall människorna som gick förbi något att prata om för de var sooooo impressed. För dem är det ju liksom vinter här…
Som på de allra flesta kalas så blev det mat också.
Egengjord.
Ute i den härliga parken.
Photo: Ingmarie Nilsson
Vi drog sen vidare ut till havet.
Till vackra Siesta Key. Jag förstår både varför och att den blivit framröstad till USA:s vackraste…
Milda makter vilken strand!
Sanden är så vit att vi nästan blev bländade. Och ljuset denna dag var magiskt!
Ja se själv.:-)
Photo: Anders Gustafson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Photo: Anders Gustafson
Venice fishing pier som ligger mer söderut går inte heller av för hackor men det är en helt annan typ av strand och miljö.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Har även invigt ”vårt” gym och förutom att berätta att det är riktigt fint där så kan jag också berätta att passet gick väldans bra. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Somnar jag inte ovaggad denna kväll så gör jag det nog aldrig.
Tack & kram livet! |
[Comments (4)] |
Friday 2014-12-12 01:46 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Framme |
Det var inte ett dugg svårt att lämna Sverigelandet i tisdags morse.
I alla fall inte 08a land där det regnade spik på tvären.
Photo: Ingmarie Nilsson
Och särskilt inte när vi dessutom blev uppgraderade på långflyget (sen även på sista flyget utan att vi ens frågat) och vi äntligen fick se solen där ovan molnen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Men det var en galet lång resa hit till Sarasotas flygplats i Florida kan jag berätta.
Typ 22 timmar.
Träna en hel dag kan jag göra men sitta still så där länge tar knäcken på min kropp.
Hujeda mig!
Tveksamt om det någonsin varit skönare att få sträcka ut kroppen när vi väl var på hotellet.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Sov som en klubbad stock (om nu en stock kan bli klubbad men jag ogillar när man liknar det vid ett klubbat djur) och skuttade glatt upp för att testa det pyttelilla gymet innan frukost.
En frukost som faktiskt var ovanligt bra för att vara ”gratis" amerikansk hotellfrukost.
De hade t.o.m gröt!
Men självklart fanns även färgglada flingor, sockerstinna bullar och flotyrdroppande munkar.
Man undrar ju hur någon vill äta det ö.h.t, och till frukost i synnerhet, men jag lovar, det finns människor som klarar det utan några som helst problem. :-O
(Dock inte Anders även om han är med på bilden.)
Photo: Ingmarie Nilsson
Men hur bra det där haket ändå var så var det ju inte där vi skulle stanna.
Så bra var det inte.
Med hyrbilen tog vi oss några mil söderut till Venice och ”vårt” lilla hus.
Eller nej, nu underdriver jag en smula.
Tre sovrum, två badrum, tvättstuga, allrum och kök + garage och förråd är då inte särskilt litet i min värld.
Dessutom ingår simbassäng och superduperfint gym.
Lyx!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Anders Gustafson
Vi har redan rekat stora delar här omkring och det kan jag säga So far so good!.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Vet du, jag tror faktiskt inte det ska bli några som helst problem varken att trivas, må bra eller hitta på grejer här.
Tjo flöjt! |
[Comments (5)] |
Wednesday 2014-12-10 07:00 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Veckans tänkvärda |
We are born in one day. We die in one day. We can change in one day. And we can fall in love in one day. Anything can happen in just one day.
/Okänd
Photo: Ingmarie Nilsson
|
[Comments (2)] |
Tuesday 2014-12-09 20:17 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Poolhäng och ready to go! |
Jag, som nog i vanliga fall är en av de största poolrunfantasterna på vårt klot, har väntat och avvaktat i nio hela veckor innan jag både ville, vågade och kände för det igen. Men jag har litat på min inre känsla och i dag var det verkligen dax!
Racergrabbarna och mina (tränings)-buddies Roger och Fredda körde intervaller men jag var lite försiktigare med sådana äventyr.
Någon måtta på testandet får det ju allt lov att vara.
Efter 40 min. i lugn fart svirade jag istället om och simmade en bunt 50-metersintervaller.
Det är jobbigt det också!
Och jag tänker som så att hjärta och lungor fattar ändå inte riktigt vad det är som gör att de måste jobba extra.
Men en sak är säker, det var exakt rätt att ta på flytbältet just i dag för jösses vad härligt och skoj det var.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Det som är lite extra bra är att vi alla härjar på samma gym så med tubens (och benens) hjälp for vi från E-badet vidare för ett Hot Mojo-pass.
Min kopp älskar den där värmen.
På riktigt!
I dag kunde jag t.o.m sitta ner i en riktigt djup squat.
Tjohoo!
Det enda jag känner från gårdagens övningar är träningsvärk.
Men sån värk gillar jag och dessutom är den i båda benen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Bästa Hot Yoga handduken alla kategorier! Köpt i USA någonstans för jag vet inte hur längesedan men finns nog att köpa på nätet.
Men sen var vi hungriga!
Framförallt grabbarna.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Resten av dagen har jag jobbat, kört ett pass på crosstrainern, tvättat, städat, fixat, donat och packat.
För i morgon drar vi västerut.
To the sun!
Photo: Ingmarie Nilsson
Bye bye for a while Sweden! |
[Comments] |
Monday 2014-12-08 18:25 |
Author: Ingmarie Nilsson |
MVG! |
Vilken morgon vi haft i 08a land!
När ljuset väl kommer bjuder världen verkligen på magi!
Photo: Ingmarie Nilsson
Och jag fortsätter min försiktiga färd framåt i löparspåren.
3 x 15 min i dag där ”vilan” bestod av hopp&skutt av alla möjliga och omöjliga varianter.
Liksom jag fortsätter framåt på gymet. I dag vågade jag mig t.o.m på djupa benböj med (försiktigt) upphopp!
Photo: Ingmarie Nilsson
Inte sponsrad men väldigt nöjd användare. :-)
Men så där modig var jag egentligen bara för att jag precis innan hade varit på återbesök hos läkaren som opererade mig.
Sven Jönhagen.
En trevligare, skickligare och mer serviceminded läkare får man leta efter!
Lugn, trygg, svarar på alla frågor, har ringt tillbaks direkt de (förvisso få) gånger jag sökt honom och han är otroligt trevlig!
(D.v.s tvärtemot den där "specialist-sjukgymnasten" som jag ju bojkottat just p.g.a att han är otrevligare än otrevlig...)
Om jag någonsin behöver opereras igen vet jag exakt vem jag ska vända mig till och jag rekommenderar Jönhagen av hela mitt hjärta!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Han var så nöjd med mina framsteg att jag fick MVG direkt.
Jodå minsann!
Och jag är faktiskt både stolt och glad!
Flit lönar sig!
Liksom tålamod och (lagom) försiktighet.
Och tydligen funkar min egen "rehab-intuition" ganska bra. :-)
Men samtidigt vet jag med bestämdhet att utan Guru-Danne och Specialist-Peter hade jag inte alls nått de här bra resultaten.
Ensam är inte stark.
Men det gäller att välja bra och rätt hjälp.
Min skada är på inget vis superunik och det kan drabba en vältränad likväl som en helt otränad.
Faktum är att det är mer vanligt att det händer en småfet otränad. ”Fördelen” med mig, och nu återger jag bara vad Jönhagen sagt, är att jag dels var lätt att operera för det var inte en massa onödigt fett i vägen och dels så sköter jag rehaben ordentligt eftersom jag har en drivkraft att bli bra igen. Att jag är van vid att träna hjälper säkerligen också till men oavsett så går det inte att ”vila sig from”. Man måste banne mig kämpa för att få resultat och det oavsett vad det gäller.
Min belöning, förutom träningen, var ett besök hos bästa Naprapat-Mats.
Inte för att jag har några egentliga skavanker utan helt enkelt för jag ville ge mig själv och min kropp den servicen.
Riktigt bra prehab helt enkelt.
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag tror nämligen att små belöningar till sig själv då och då är bra grejer.
Det peppar och ger motivation till att vilja fortsätta nå sina mål.
Man ska ju inte vara självtaskig utan snäll mot sig själv tycker jag!
Och kolla vad som kom på posten. Som en extrabonus till allt annat bra denna dag!
Ett stort paket med ûbertjusiga kläder från Craft.
Photo: Ingmarie Nilsson
Happy Monday! |
[Comments (4)] |
Sunday 2014-12-07 14:55 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Njurunda |
Tycker jag är ganska duktig på att sponsra SJ för nu sitter jag på tåget igen.
Söderut mot 08:a land.
Men denna gången är det ”bara” jag och tvåbenta hjärtat.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Elvira the cat är kvar hos ”svärföräldrarna" och även om jag vet att hon har det så bra så bra där är det lika förskräckligt jobbigt att lämna henne varje gång.
Men inte alla kissekatter har väl det så här gosigt med en alldeles egen säng att krypa under täcket i.
Photo: Ingmarie Nilsson
Att vara i Njurunda är lite som att vara på ett miniträningsläger. Det må vara litet men det finns faktiskt det mesta man kan önska sig.
Kalasfina löprundor (och såklart cykelvägar och skidspår när det är säsong), gym, simhallar och vad man nu kan behöva för att roa sig.
Lilla söta Njurundahallen har både simhall och fint gym och för en spottstyver kan man trötta ut sig rejält på båda om man vill.
Jag har varit på gymet 2 gånger och i bassängen 2 gånger.
I bassängens lekdel var det en massa folk i alla möjliga åldrar men i simdelen var jag i princip helt själv båda gångerna.
Det är tydligen inte bara i Halmstad sånt händer.
Tycker det går stadigt framåt med mitt crawlande och även om farten inte är hög så har jag åtminstone mer än en växel nu.
Man ska vara tacksam för varje litet framsteg.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Roliga leksaker! TomTom multisportklocka, dolme och paddlar. Vem sa att simning inte är en prylsport?
Är tveksam till om någon svettats så mycket i det där rummet förr men någon måste ju vara bäst. ;-)
Jag är i alla fall galet nöjd med att kunna dels cykla ö.h.t. och dels att jag blev så där härligt trött av både intervallerna och styrketräningen.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Egentligen hade jag tänkt att ha ”alternativdagen” i går och löpdagen i dag. Ja det är så jag kallar de dagar jag inte kutar för hur det än är så är ju löpningen min ”riktiga” träning. Är man löpare i själ och hjärta så är man liksom.
Men när jag tittade ut genom köksfönstret och såg detta i går morse så bara kunde jag inte låta bli att tänka om.
Det gäller att vara både flexibel och på hugget när vädergudarna är på glatt humör.
Photo: Ingmarie Nilsson
Och vilken runda det blev!
Kroppen var pigg, sinnet glatt och vädret perfekt.
T.o.m det där vita på marken var perfekt och när jag tycker det så är det väldigt bra.
Jag avancerade till 5 x 10 min. med gång före, under tiden och efter.
Snart ska jag sätta ihop alla joggavsnitt ännu mer men eftersom jag är en klok (läs mesigt försiktig) människa så tar jag det lilla lugna och analyserar hur kroppen reagerar innan jag drar vidare till nästa steg.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Tack Njurunda, Anna-Lisa & Åke för denna gången.
Ses snart igen! |
[Comments (3)] |
Saturday 2014-12-06 17:21 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Veckans tänkvärda |
There are no failures, only lessons to be learned.
/Oprah Winfrey
Photo: Ingmarie Nilsson
|
[Comments] |
Friday 2014-12-05 14:21 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Reser |
Jag sitter på tåget igen.
Norrut.
Utanför blir det vitare och vitare och jag är inte riktigt säker på att jag gillar det. Visst, det lyser onekligen upp, men det är ju ingen hemlighet att jag är en sol- och värmeälskare av stora mått och snart, snart kommer jag få mer av den varan.
Det är därför vi sitter på tåget norrut. Jag och mina två hjärtan.
För när jag och det tvåbenta hjärtat drar västerut om några dagar så får det fyrbenta hjärtat bo på pensionat hos ”svärföräldrarna”.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Hon kommer må som en liten prinsessa där, precis som vi alla gör när vi är på besök.
Sen bara måste jag berätta att jag denna dag har kutat 4 x 10 min. med lite gång före, mellan och efter.
Och det kändes bra!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Happy Friday folks! |
[Comments (4)] |
Thursday 2014-12-04 07:44 |
Author: Anders Gustafson |
International Cheetah Day |
Dags för ett inhopp på bloggen från mig igen. Idag är det International Cheetah Day och vill du göra en insats för geparden, så är idag ett bra tillfälle (precis som alla andra dagar).
Photo: Suzi Eszterhas and Cheetah Conservation Fund (CCF)
Cheetah with cubs
Läs mer på Cheetah Conservation Fund (CCF) och på min sida.
Ha det himmelskt och ta hand om er.
Possunt nec posse videntur
|
[Comments] |
Wednesday 2014-12-03 19:22 |
Author: Ingmarie Nilsson |
En bra smitta! |
Så kom äntligen dagen då jag kunde lämna tillbaks alla de där hjälpmedlen jag fått låna.
Exakt 8 veckor efter jag kom hem från sjukan. Kryckor, strumppådragare, griptång och sittkudde.
Gissa om det kändes bra!?
Photo: Ingmarie Nilsson
För när man inte ens behöver sittkudden längre då har man kommit väldigt långt i sin rehab med tanke på att det är just i min rumpa de skurit.
Jag står förvisso en massa fortfarande men det är nog mer för att det blivit en (god) vana.
Hur som haver löparen kär så var ju detta något som absolut skulle firas.
Jag kortade av min gå/jogg-tur på så vis att det blev en kortare totalsträcka men i stället joggade jag längre perioder.
Utan problem!
Det är inte ”lätt” för jag känner mig som en klumpeduns, och det går så långsamt att det knappt är mätbar, men jag springer faktiskt!
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Var så barnsligt lycklig att det var det första jag sa till personalen på La gym.
Då fick jag den här och blev ännu gladare för det är en av mina favvofärger!
Photo: Ingmarie Nilsson
Att jag sen blir som en levande (töntig) reklampelare struntar jag i.
I stället tänker jag som så här att den gör mig glad och är jag glad så smittar det förhoppningsvis till någon annan som också blir glad som i sin tur smittar sin glädje så att någon annan blir glad som…
Ja du fattar va? :-)
Kram & tack för i dag! |
[Comments (3)] |
Tuesday 2014-12-02 19:36 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Kära återseende |
Det är säkert minst 3 månader sedan sist jag körde ett Hot Mojo-pass och frågar du mig så är det 3 månader för mycket. Tack och lov fick jag ju några Hot Yoga-pass i Halmstad annars hade abstinensen varit brutal vid det här laget.
Jag har ju liksom varken fått eller kunnat men i dag var jag åter inne i den goa värmesalen!
Photo: Ingmarie Nilsson
Jag kan förstås inte göra allt men det är ju faktiskt en del av yogan.
Att acceptera.
Och att inte varken jämföra eller tävla.
Jag klarar det där ganska bra om jag får säga det själv.
Är otroligt tacksam och glad över att jag kan göra det jag kan och att jag varje dag känner att det går framåt.
Ska man vara petig så är väl egentligen inte Hot Mojo någon ”riktig” yoga men jag tar med mig tänket och andningen oavsett.
Det är (tack och lov) inte 3 månader sedan sist jag var hos allra bästa Guru-Danne.
Förlåt min idoldyrkan men det finns banne mig ingen som honom!
På riktigt!
Han är bara så bäst!
Den där s.k. ”specialistsjukgymnasten” som inte är trevlig någonstans har jag skippat helt nu.
Han gör ingen människa varken glad eller peppad men det gör Danne.
Det slår aldrig fel men varje gång jag träffat honom är jag på något vis både oslagbar och odödlig.
Rent egoistiskt så borde jag såklart helt enkelt träffa honom ännu oftare.
Men då blir det ju synd om alla andra som vill ta del av hans kunskaper och energi...
Photo: Ingmarie Nilsson
I dag blev det en massa olika tester på gymet för att se hur benet reagerar och han behandlade sen på både det ena och andra viset.
Photo: Ingmarie Nilsson
Bl.a så här. Koppning är grymt bl.a för bindväv och blodcirkulation.
Photo: Ingmarie Nilsson
Men det gäller att man inte ska någonstans där man ska visa bara ben efteråt för de blir då inte snygga av det där suget!
Photo: . Ingmarie Nilsson
Och som avslutning lite färgglad kinesiotejp. Ett slags elastiskt tejp som bl.a ger extra stöd och stabilitet utan att det påverkar rörelsemönster eller blodcirkulation
Benet klarar fint av att jogga som jag gör så det verkar som om min egen inre känsla är helt rätt. Ska även få ett bra program med övningar som ska hjälpa mig ytterligare + ett ”upptrappnigsprogram” så jag inte helt rusar iväg.
Det blir ju lätt så där med ystra hästar. Att de bara vill trava, galoppera och bralla runt hej vilt.
Åtta veckor i dag sen operationen by the way.
Tiden går fort både när man har kul och väntar på (ännu) bättre tider.
Hej hopp och galopp!
|
[Comments (2)] |
Monday 2014-12-01 16:46 |
Author: Ingmarie Nilsson |
Hej då Halmstad |
För länge sedan, iallafall så längesedan att jag inte minns när det var, så bestämde jag mig för att varje morgon vakna glad och förväntansfull.
Det funkar förvånansvärt bra faktiskt! Men i dag var det ändå med blandade känslor jag klev upp.
Lycklig för att få vakna till ännu en dag och för att det var gå/jogg-dag men ledsen för det var sista dagen på bäst-västkusten för denna gången.
Nu har jag lämnat min fina stuga, familjen och vännerna för denna gången.
För varje gång blir det liksom svårare och svårare att lämna allt men det finns ju förhoppningsvis kvar.
Och det har varit fina dagar, även de här sista.
Gå/joggade i snålblåsten i förmiddags och gjorde mitt bästa för att hålla igen.
Men när jag hamnade på en stig i skogen så försvann liksom tiden och utan att jag fattade det så hade jag joggat utan avbrott i 7 hela minuter.
Det är det längsta i ett sträck denna sidan operationen!
Photo: Ingmarie Nilsson
Vem kan deppa med en sådan här start på dagen?
Photo: Ingmarie Nilsson
Eller en sådan här stig?
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Och vem vill inte bo i en så här fin stuga?
Photo: Ingmarie Nilsson
Spretiga trädet. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
I går var det ju som bekant första advent och jag tycker det är så himla skoj att staden liksom tar det ”på allvar”.
Det är full rulle i centrum och så vackert att man nästan får ögonvärk.
Photo: Ingmarie Nilsson
Fick en mysig eftermiddag tillsammans med min moster och mamma då det bjöds på godaste adventskaffet, lussebullar och spännande släkthistorieberättelser!
Kom även på att det var ett bra val att besöka simhallen när det var som mest busy bland tomtar, tombola, julgranar och marknader i staden för kolla här!
Tomt!
Det händer nog bara i Halmstad. :-)
Photo: Ingmarie Nilsson
Liksom det var smart att besöka gymet på förmiddagen i går. Massor av plats!
(F.ö. det enda gymet i stan som öppnar innan kl 12! )
Såg till att vara lite extra färgglad. Det var ju trots allt första advent.
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Photo: Ingmarie Nilsson
Så nu sitter jag på tåget igen.
Hann perfekt med ett möte på Göteborg central innan jag rullade vidare mot 08a land.
Undra just om det egentligen finns ett bättre sätt att färdas på än med tåget?
Tyst avdelning och en kopp kaffe. Sen vill man ju nästan inte stiga av.
Photo: Ingmarie Nilsson
Bye bye fina Halmstad.
Ses snart igen!
Och tack kära kusin och kusinman för att jag får hänga hos er och låna bästa stugan!
Photo: Ingmarie Nilsson
Även om det känns sorgligt att lämna bästkusten så väljer jag att vara tacksam för att jag fått vara där ännu en gång.
Och att jag kan komma tillbaks för om jag får bestämma så blir det snart igen. |
[Comments (4)] |
|