Weblog #107

Tuesday 2008-02-26 01:55
Author: Ingmarie Nilsson
Livsvägar
Blev mer eller mindre utkastad från Panera i går för de stängde redan kl. 20.

Kom dit vid 18.30 direkt efter att jag varit på gymet så egentligen borde jag väl ha hunnit surfa klart. När det gäller den biten är jag dock inte så snabb.
Surfaddicted som jag är.;-)

Men ibland blir det inte precis som man tänkt sig.
Satt nedsjunken i en av sofforna och kände mig hur nöjd som helst med laptopen i knät, kaffe (decaf så jag inte skulle bli helt koffeinskruvad) och två smarriga bagels på bordet jämte mig och skrev för glatta livet.

Känns himla internationellt och flashigt att sitta så där.
Lilla jag!
Här!
I Amerikat!

Nåja.
Jämte mig, i den andra mjuka fåtöljen, sitter en kvinna i 50-årsåldern. Kort mörkt hår, pigga glada ögon med ett ständigt leende på läpparna.
Hon frågade mig om öppettiderna där (jag visste inte då att de stängde redan kl 20) och det blev inledningen till ett väldigt intressant samtal.
Om livet. Våra drömmar.Om att våga släppa taget.
Arlyne, som hon heter, hade gjort många ändringar i sitt liv och kämpat för att finna ro och livsglädje.
En säker men småtrist yrkeskarriär,tre barn, skild, startat olika företag, flyttat runt, gått i konkurs, varit på ruinens botten och börjat om igen och igen.
(En mycket kort sammanfattning av en lång och spännande berättelse.)
Jag berättade lite om min krokiga livsväg. Om hur jag, efter flera års funderingar, tagit steget och sagt upp mig för att kunna prova en annan yrkesväg. (Som jag förresten fortfarande inte riktigt vet var den går)
Det vi fastnade vid var just det där med att stanna upp och (våga) känna efter om jag lever det liv jag vill leva.
Arlynes personliga konkurs som bl.a. innebar att hon fick sälja allt hon ägde, inkl. sitt hus, blev starten på något nytt.
Hon har inte ett enda kreditkort utan betalar allt kontant och hon sparar in på allt hon kan. Surfa gratis på Panera är en grej.:-)

Samtidigt kom hon på att hon inte ens saknade alla de där grejerna. Hon hyr en lägenhet och jobbar med det hon vill och känner passion för och det är ochså då det blivit bra.
Men vägen till där hon är nu har många gånger varit fyllda av tvivel.
Det enklaste hade varit att gå tillbaks till det gamla. Till det hon kunde och visste vad det innebar.Samtidigt var det en omöjlighet för det var ju inte det hon ville eller så hon ville ha sitt liv.
Ungefär som jag ofta känner nu.
Visst kan jag tänka mig att jobba som sjuksköterska då och då, men jag vill inte bara göra det.
Tanken på att vara instängd i landstingets fyrkantiga värld gör mig kräkfärdig.

Min vän C hade även en bra fundering där.
Ibland, eller kanske är det ofta,så är det svårt att veta om det är dax att bryta upp eller om det bara är att "stå ut" så kommer det att vända.
Jag har, som så ofta, inget svar men om en känsla, önskan eller tanke ofta återkommer så bör man väl ta den på allvar?
Eller när man verkligen känner att man inte mår bra av det man gör? När livet inte längre känns meningsfullt eller roligt.
Visst är vissa dagar väldigt mycket gråare än andra och bör väl så vara för att det ska bli någon slags balans, men det får inte bli så att de flesta dagar känns grå eller svarta.

Gör det viktiga i ditt liv nu!
Innan det är för sent.


No comments yet to "Livsvägar"

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?