Weblog #153

Monday 2008-03-24 16:15
Author: Ingmarie Nilsson
Tomt, tid och mindfulness
Så har alla åkt hem igen. Anders föräldrar, Daniel och hans Daniel, och nu i morse mamma och Ulf. "Bara" jag, Anders och Elvira kvar.
Känns väldigt tomt. Det har varit helt underbart och fantastiskt att ha alla här.
T.om. vädret har visat sin bästa sida. Även om det varit bitande kallt, ner mot -10 grader, så har det varit sol och klarblå himmel varje dag.:-)


Kan ändå inte fatta hur hiskeligt fort helgen gått. Tycker inte det var länge sedan mamma skickade mail om tågtiderna och ännu mindre tid sen de kom hit.
Vad hände?
Man längtar och ser fram emot något. Plötsligt är det tid för det där man längtat efter och, swosh, så är det över.
Är det inte märkligt?

När jag längtar efter något som ska hända senare så brukar jag, när det där tillfället är, verkligen stanna upp och tänka; nu är det.
Känna efter liksom. Ta in känslan. Njuta.
På finare psykologispråk kan man kanske kalla det mindfulness.

Här följer ett citat av läkaren Ola Schenström, hämtat ur SvD 16/5.

"Vi lever i ett slags ”ADHD-samhälle” med hyperaktivitet och uppmärksamhetsbrist. För att klara av att leva i en så distraherande värld och inte bli stressade av all information vi översköljs med, måste vi träna upp vår förmåga att välja bort och emellanåt rikta hela vår uppmärksamhet mot en enda sak under en längre tid."

Artikeln handlar bl.a. om meditation, “mindfulness”, och vikten av att fokusera på en sak åt gången.

Man kan även säga att det är "medveten närvaro i nuet utan att värdera".
Inte så lätt som det kanske låter. Det krävs träning. Massor av träning.
Något som dagens superstressade människa, ironiskt nog, inte tycker sig hinna med.
Men mindfulness funkar faktiskt.
Man blir lugnare, mindre stressad, tankarna mindre splittrade och närvaron större.

Jag är långt i från "bra" på det här, (går tack och lov inte att tävla i mindfulness) men jag jobbar på det. Så fort jag känner hur skruvstädet dras åt och stressen håller på att äta upp mig så stannar jag upp.
Försöker ställa mig vid sidan av mig själv och bara betraktar. Är problemet verkligen ett "problem"? Är det verkligen något att stressa upp sig för?
Ibland funkar det. Ibland inte.

Mindfulness hjälper även, åtminstone mig, att känna efter och bevara det bra och trevliga som händer i stället för att jag direkt ska rusa iväg till nästa roliga sak.
Det finns ju så himla mycket skoj att göra!
Och helst på en gång. ;-)

No comments yet to "Tomt, tid och mindfulness"

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?