Weblog #2050

Tuesday 2009-12-08 22:43
Author: Ingmarie Nilsson
Back to basic
Det är så trögt så trögt så t-r-ö-g-t att springa och det går så s-a-k-t-a att det knappt kan kallas styrfart och så långsamt att klockorna stannar.

De senaste månadernas lätt studsande ben har bytts mot... ja det vet i sjutton!

"Något" har blivit galet i maskineriet och det handlar inte bara om att ryggen tjurar.

Var därför hos en "ny" (i bemärkelsen ny för mig) i går som heter Aron Larsson.
Han är bl.a kinesiolog något jag har haft stor hjälp och nytta av under åren.
Han justerar även rent strukturella problem, masserar och utövar
kraniosakralterapi.

Att jag var sne som en vindpinad fjällbjörk behövde inte ens den största skeptiker tvivla på för det var helt omöjligt för mig att stå på ett ben utan att hålla i mig för då skulle jag trilla som en fälld stock rakt ner på golvet.

Mitt kli runt ögonen (som jag trodde var mascaran) min plötsligt dåliga sömn, svullnad lite här och där på kroppen, min lika plötsligt skumma stelhet m.m. m.m. beror enligt Aron
(och den alternativa kinesiska medicinen) på en stor obalans i binjurar och njurar.
Samma teori menar att det i sin tur är relaterat till stress och oro.

Se där!

Mitt i prick, hammaren på spiken och en femetta på en och samma gång!
Min skalle går på högvarv just nu och det är klart att kroppen reagerar till slut!
(Vilket jag inte hade berättat innan han sa det)

Som Aron fick jobba!!
Justerade, drog, klämde, tryckte, kollade, justerade igen och ett tag såg jag ut som en nåldyna av alla akupunkturnålarna.

I natt sov jag i alla fall. Kliet runt ögonen är nästan borta men det är lika trögt att kuta.
Jag är inte "trött" utan det är mer att det bara finns en växel. (Eller två om man är snäll och räknar gång som en.)
Kan mycket väl vara en reaktion på behandlingen med.
Antar att det bara är att "vänta och se" (eller snarare känna)

Trist, trist.
Faktiskt t.o.m skit-tråkigt!

Så nu är det bara att ta det lugnt.
Jag får gärna springa men det får bli så fort (eller kanske jag ska säga sakta) som kroppen vill.
Jag har i alla fall inte "ont-ont" och min tröja måste vara bland de snyggaste någonsin!
Eller åtminstone på denna gatan i denna stan. ;-)


Det "positiva" i det hela är att jag behöver inte ens fundera på vilken fart jag ska hålla, eller vilken typ av pass jag ska springa, för det är samma växel (ettan) som gäller från början till slut.

Känner mig ändå tacksam över att jag kan lufsa runt där ute i skogen, få frisk luft, känna regnet på huden och svetten på kroppen.
"Back to basic" med lugn träning tills kroppen vill igen helt enkelt.

För jag vet att rätt som det är vänder det för inget är för evigt.

Inte ens en trög, långsam kropp och stressad skalle. :-)

6 comments to "Back to basic"

Wednesday 2009-12-09 00:17
Daniel
Kroppen är ju fantastisk på att säga ifrån och lyssnar man bara på signalerna så går det bra. Tycker du verkar ha full koll och vet vad det handlar om. Vad jag kan läsa här på bloggen så verkar du ju ha "fullt upp" så det är bra att du lyssnar.
Ge det lite tid så är du snart på banan igen :)
Wednesday 2009-12-09 07:38
Ann-Charlotte
Det gäller att lyssna på kroppen när den säger ifrån.....
Men hur lätt är det??? Man frågar bara kroppen; vad är det med dig?? Och den svara ännu tydligare; Ta det lite lugnt! Men jag tror att man kanske inte alltid talar samma språk som kroppen...
Det har blivit en ny gräns mellan kroppen och knoppen...liksom...

ACB
Wednesday 2009-12-09 19:32
Oliver Sture
Tempot kan inte vara högt för jämnan. Lugnt lufsande låter läkande.
Wednesday 2009-12-09 21:11
Caroline
Vad bra att Aron kkunde hjälpa dig! Hoppas att dina ben och din kropp piggnar till snart!
Wednesday 2009-12-09 21:13
Ingmarie
Daniel; Ja visst är den fantastiskt! Vår kropp. Och numera både kan och VÅGAR jag lyssna. helst vill man ju att det ska kännas lätt och bra hela tiden. ;-)

ACB;Haha! Ja kanske blir det längre och längre mellan kropp och knopp med åren? Fast jag tycker jag är lite bättre på att bromsa. För det mesta...;-)

Oliver Sture; Så sant så sant. Båda sakerna. Livet är som en mara. (Och vice versa) Det går upp och ner. Ibland känner man sig odödlig och ibland tvärtom väldigt dödlig. ;-)"Bara" att ta det lite lugnt så vänder det.
Förr eller senare.
Friday 2009-12-11 22:03
H
Nu känner jag mig som en riktig hypokondriker...jag har ju också varit sån sista tiden ;). Att det var stress hade jag visserligen räknat ut så jag har segat lite på bloggen o prioriterat mig själv för en gångs skull. Tror jag vaknar till på onsdag efter provet om det går bra. Hoppas du är bättre snart. Tror faktiskt att det kan vara nyttigt för dig att bli tvingad att ta det lite lugnt för du har ju så många bollar i luften nu, t.o.m fler än vanligt ;).

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?