Weblog #2336

Sunday 2010-04-11 05:42
Author: Ingmarie Nilsson
En glad mes :-)
Jean som masserade mig i går berättade att hon haft i princip exakt samma skada som mig. Men i stället för att halka på is så hade hon halkat på en sten under ett lopp och det hade gjort så ont att hon varit tvungen att bryta.
(No wonder!)

Då ska man veta att Jean inte är någon mesig finlirs-löpare!
Hon är en mycket erfaren (ultra)löpare som gjort en hiskelig massa (tuffa) 50-110 miles lopp på både sea-level och high altitude.
På sten, genom lera, vatten och sand. I snö, regn och stekande hetta.

Hon skrattade gott när jag berättade att läkaren sagt att det skulle gå över på en vecka.
Oh no! It takes ages but if you treat it right you´ll be okey for running.

Treat it right verkar jag göra.
Åtminstone gör jag som jag har blivit rekommenderad och som Jean även gjorde med sitt lilla ilskna "svans-ligament".
Is, stretch och intra-ljud.
(Intraljud är som ultraljud men med något lägre frekvens. Du kan läsa mer här.)

"Okey" är det på så vis att det onda är hanterbart.
Det blir liksom varken bättre eller sämre när jag springer.
Det känns men det gör inte "ont-ont".


Med tanke på vad många av er andra har gjort i dag så är min lilla "prestation" inte så mycket att hänga i julgranen...
Daniel som "mot alla odds" persat stort på ½maran.
Alla som sprungit hela, eller delar av, TEC i dag.
Dunceor, Carina, Mia, Gax-Staffan, Jonas Buud (han slog dessutom rekord så det rök om det!), Andreas Falk m.fl. m.fl.
För att inte tala om Fredrika som både rapporterat och sprungit det där loppet, och världens bästa Camilla som jobbat som funktionär så att alla tappra fick service!

Har säkert glömt en hel drös med andra som gjort stordåd på ena eller andra sättet i dag men ni må förlåta mig i så fall...
Jag vet ju att ni är många som kämpar med både det ena och andra.
Stora och små krämpor, sorg, olika missförhållanden och orättvisor.

Trots att, eller kanske just därför, jag inte ens är i närheten av de ovan nämnda så är jag superglad och jättetacksam för vad min kropp har gett mig i dag.

En hel timmes löpning på mina älskade stigar. :-)

Jag försökte mig på ett hopp men det är inte så lätt när man ska ta med självutlösare...
Jag försökte mig på ett hopp men det är inte så lätt när man ska ta med självutlösare...

Stel och lite öm efteråt men med ispåsen på svansen och sen några (många) varv i poolen så känns det ganska ok igen!
Precis som Jean med sa.
It can last for a while but after 5-6 hours it´s okey again.

Så det är väl bara till att (försöka) härma de riktiga tuffingarna och kämpa på. :-)

5 comments to "En glad mes :-)"

Sunday 2010-04-11 07:53
Caroline
Jag blir glad när jag läser om din positiva inställning Ingmarie!!! Du får mig att le :-). Fina bilder också!!!!!
Sunday 2010-04-11 08:22
anneliten
Du ÄR en riktig tuffing. De flesta hade gett upp för länge sedan med det oflyt du haft med skador.
Sunday 2010-04-11 16:45
Ingmarie
Caroline; Vad roligt! Då blir jag med glad!

anneliten; Oflyt eller klanteri. Gränsen är hårfin...;-) Men visst skulle många har gett upp! Efter över 20 års löpning borde jag ju vara less på avbrotten.
Sunday 2010-04-11 21:07
Anna
Du är ju inte den som ger upp i alla fall. Måste kännas så skönt att kunna springa igen och bra att få prata med någon annan som haft samma skada. det ger en ju både hopp och pepp.
Monday 2010-04-12 04:21
Ingmarie
Anna; Nej om det är något jag inte gör så är det att ge upp när det gäller löpningen. Konstigt egentligen... Jean gav mig verkligen hopp! Hon är dessutom 10 år äldre än mig vilket bådar gott. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?