Weblog #2517

Wednesday 2010-08-04 21:34
Author: Ingmarie Nilsson
Ensam med mina (knasiga) tankar
Tycker det är fascinerande hur mycket inställningen och förväntningen till saker och ting betyder.

Dagarna innan semester kan verkligen vara evighetslånga medan jag resten av året förundras över hur snabbt veckorna och månaderna går!
Själva semestern brukar dock gå i en rasande fart.

Om du tar en tugga av en kanelbulle eller en glass så förväntar du dig att den ska smaka på ett visst vis och gör den inte det är risken stor att du blir besviken.

De flesta av oss vill, och förväntar oss, att sommaren ska bestå av varma dagar då man kan bada, gå i shorts och sandaler och umgås med vänner under ljumna kvällar.
Skulle vi tvingas gå med mössa, vantar och långbrallor skulle vi tycka det varit en kass sommar.

Lite samma är det med träningen.
Är jag inställd på att springa 3 timmar så vill jag inte sluta efter 2.30 och det är nästan samma sak på andra hållet.

Ska jag springa 60 minuter så kan det vara svårt att plötsligt ändra det till 2 timmar. (Fast lite enklare tycker jag nog allt att det är.)

Men det stämmer ändå inte alltid det där tänket.

Trots att jag visste att mina två älsklingar (fyrbent och tvåbent) skulle åka norrut i dag, och att jag därmed skulle bli lämnad ensam hemma, så känns det extremt tomt!
Jag är van vid att både vara och klara mig själv (och jag gillar det) men jag vänjer mig inte att vara utan de där två.

Just nu har jag med väldigt svårt att fatta att det var min kropp som för bara några veckor sedan sprang upp och ner för Hammarbybacken, med extravikt, utan minsta problem.
Samma kropp som jag nästan fick kämpa för att göra trött.
Att kuta över en timme nu skulle vara som att bestiga Mount Everest genom att hoppa grodhopp upp.
Det har blivit en slags omvänd förväntning.
Jag har tänkt och trott att denna veckan ska vara lätt och behaglig men i stället är det bara trögt, tungt och fruktansvärt slitigt.

Från en annan tid. En tid då energin var vardagsmat
Från en annan tid. En tid då energin var vardagsmat


Energin borde ju spruta ur öronen på mig med tanke på hur pyttelite jag gör.
Antingen så har kroppen redan fastnat i latmaskens fälla eller så laddar den.

Jag hoppas förstås på det sistnämnda...

14 comments to "Ensam med mina (knasiga) tankar"

Wednesday 2010-08-04 22:06
Lennart
Har också märkt hur mycket den mentala biten betyder. Det är nog därför jag kan göra milen 1-2 min snabbare på tävling än på träning. Det är bara mentalt.

Det här är taget från en tidning (kommer inte ihåg vilken) men på slutet av millopp och 5 km lopp (Roslagsnatta) när jag är jättetrött brukar jag tänka "OK, jag är trött men det är bara psykist, det finns mer i kroppen". Det fungerar, det vill jag ialla fall tro och det är kanske det som är det viktiga. Jag tror att det fungerar och då fungerar det.

Det där med hur snabbt veckorna går känner jag också igen. Brukar säga att "veckorna bara består av måndagar och fredagar". Det är faktiskt så det känns vissa perioder.
Wednesday 2010-08-04 23:09
Lisa
Kan det vara nån form av "överträning" du drabbats av? Efter din period av tung träning?
OTS, Over training syndrome är lite av ett specialintresse:) Tycker att det e sjukt konstigt hur det kan bli, när man tränar och det går bättre och bättre, så plötsligt sparkar kroppen bakut, och det lir platt fall. (a la Per Elofsson)
Har du varit övertränad nån gång?

kram:)
Wednesday 2010-08-04 23:49
Ann
Klart att kroppen måste tokladda! Du ska ju kuta upp och ner för fjäll som ingenting snart. Så bara måste det vara.
Snart är du dig själv igen.
Kram och god natt!
Thursday 2010-08-05 00:04
Pernilla
Det låter som semster är välbehövlig! Ibland måste man tillåta sig att göra färre saker och ofta så känner man då att man är trött (när det inte rusar på i 190 som vanligt). Unna kroppen lite vila (i dina mått mätt).. Passa på att njuta av lite egen tid. Jag hade egentid förra vecka och behandlade mig som en sessa alla dagar :)
Thursday 2010-08-05 07:48
Katarina
Jag kan också få de där känslorna när jag trappar ner inför en tävling. Blir bara superseg och undrar hur sjutton jag ska kunna få kroppen att prestera maximalt på en tävling??!
Men ofta löser det sig på själva tävlingdagen när jag är full av adrenalin och förväntan. Egentligen funkar nedtrappning extremt dåligt för mig, dra jag ner för mycket får jag omvänd effekt. Ska jag tävla på marathondistansen (MTB) trappar jag faktiskt inte ner så mycket längre. Kör såklart inga långa hårda pass, men distans med fartökningar:)

Hur har det varit för dig innan? Du har ju trappat ner för massor av lopp! Eller kanske kan du inte jämföra nu och då?
Thursday 2010-08-05 08:17
Jenny
Kommer nog kännas lättare snart igen. Du vet ju att du har energin i kroppen. Jag upplever ofta att kroppen reagerar så där efter en tid av hård träning...några lugnare dagar och alternativ träning så är jag på gång igen!
Thursday 2010-08-05 09:04
Ingmarie
Lennart; Ja visst spelar det mentala in massor!Jag brukar med försöka tänka att det alltid finns lite till att ge men det är inte alltid det fungerar. I så fall vore livet enkelt. ;-)
Ibland tror jag verkligen något ska funka/bli bra men det blir inte så och ibland är det tvärtom. D.v.s jag tror inte det ska bli bra/funka men ändå blir det det.
Märkligt...

Lisa; Njae. Knappast. I så fall är det snarare att resten av livet är "för mycket".
Jag har varit snudd på övertränad innan men det är en helt annan sak. KRAM

Ann; Hoppas du har rätt! :-)KRAM

Pernilla; Det är mitt i prick! Känner mig slutkörd av "allt annat". Framförallt av att passa klockan hela tiden...
KRAM
Thursday 2010-08-05 09:05
Ingmarie
Katarina; Det har varit blandat det där hur jag känt mig. Ingen logik eller röd tråd alls. Men jag är som du och kan inte dra ner för mycket för då blir det segare än segt. "Måste" hålla liv i kroppen och liksom tänka att jag tränar hårt fastän jag inte gör det.

Jenny; Så kan det vara. Inte lönt att stressa upp sig heller för det hjälper ju inte. Ska locka fram den där energin igen. :-)
Thursday 2010-08-05 09:56
Maria
Måste ju vara Laddning! Så många går ju runt och blir sjuka helt plötsligt när man ska ha semester. Blir precis likadan - förra veckan gick jag totalt i dvala och räknade dagarna till mina tio dagar semester. Fick tom en förkylning på kuppen. Men kroppen fick en omladdning och är på g igen. Så kroppen laddar säkert till tusen för att orka med alla äventyr :D Det låter ju som att du har en del sådana på gång :D
Thursday 2010-08-05 12:28
Petra
Jag tor att Maria, ovan, har en poang. Semestern ar den tiden da alla baciller "antligen" far angripa kroppen och bryta ned immunforsvaret. Nar man jobbar ar man sa himla mycket uppe i varv och irrar runt som en skallad ratta att kroppen helt enkelt inte har tid att bli sjuk eller kanna sig hangig. Nar man sedan gar ned i varv under semestern kan bacillerna antligen fa bryta ut. Jag blir OFTA sjuk (eller lite smahangig) just nagra dagar efter att jag gatt pa semester. Men nu ska vi val anda inte hoppas att det ar nagot sant utan kanske bara en dagsdipp! Det kan ju ocksa mycket val vara sa.
Thursday 2010-08-05 15:38
Ingmarie
Maria; Jo så är det nästan alltid. Jag får ofta en mental dipp och blir sjukt trött efter en hektisk period. "Sjuk" blir jag dock ytterst sällan. Kommer inte ens i håg när det var sist. Kroppen klarar sig men inte skallen... ;-)

Petra; Känner mig absolut inte "sjuk" utan tröttheten sitter i skallen och innerst inne vet jag ju varför...Om något är bra på mig så är det immunförsvaret! :-)
Thursday 2010-08-05 16:45
Kenn1
Oj då vad mycke du har bloggat på de 10 dagarna jag varit borta men det var inte direkt oväntat,flitig på alla plan:-) Vertex blir en perfekt start på din ultrakarriär,träningsvolymen har du med dig så i mål kommer du säkert på ett bra sätt,även om sista milen troligen blir jobbig!! Fördel oxå att inte springa under press utan låta tävlingen bli en erfarenhet att bygga vidare på. Såg oxå att du varit i Falkenberg och tävlat,smart där att inte blåsa ur kroppen helt utan ta det som ett bra pass!? Skulle själv givetvis valt den tävlingen istället för halvmaran i Motala som min semesterkropp inte klarade av på ett bra sätt(då kunde jag ju oxå fått skaka tass med dig!?))så nu är det bara o vänta ut värken i låren:-( Och för allt i världen,akta dig för sega ben så ingen totalvila de sista dagarna.. Jättestort lycka till på fjället!!
Thursday 2010-08-05 19:57
Ingmarie
Kenn1; Aaah! You just made my day, för vet du, du har precis gett mig en knuff i helt rätt riktning. TACK! Och vad skönt med någon som fattar att jag inte kan totalvila för det blir bara motsatt effekt och att Falkenberg var just bara en bra genomkörare utan minsta ansträngning.
Jag var på väg till Motala men där var det bara asfalt. F-berg är 30% grus. (vet inte om det spelar roll men dumt att spela ut alla kort på en gång)
Jag hoppas det blir andra tillfällen i stället att träffas. Prinsens minne kanske? Är i Halmstad fån den 21/8 och en vecka nämligen. Inte omöjligt att det blir en tripp upp till Götet för att träffa lillebror. :-)
Och du, välkommen tillbaks! :-)
Tuesday 2020-02-25 06:55

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?