Weblog #2554

Monday 2010-08-30 21:58
Author: Ingmarie Nilsson
Så simpelt kan det vara
Det må verka som om jag alltid är pigg, glad och med en bubblande energi men så är det förstås i-n-t-e.

Även jag har dippar och dagar då energin går på lågvarv.
Men det är klart.
De är inte så många, de där bottendagarna.

För det mesta är jag glad och pigg!
Får jag bara sova, äta och träna så grejar jag en hel del men saknas en av de där tre komponenterna så kan min värld rasa helt.
Jag behöver sova minst sju timmar varje natt, jag kräver näringsrik vegomat (gör den helst själv) och jag vill träna åtminstone en timme/dag.
Så funkar jag och nu för tiden accepterar jag det och skiter fullständigt i om någon annan tycker jag är helgalen.

Antar att det är både bra och dåligt.

Dåligt eftersom jag är så beroende av att det ska fungera och är snudd på löjligt oflexibel när det gäller just mat, sömn och att få träna. (I synnerhet de två första)

Bra eftersom då ser jag till att sköta de där sakerna så gott det går och de är ju faktiskt ganska enkla behov och vanor jag kräver för att må bra.

Tror det är viktigt att man accepterar sig själv som man är och fungerar, och att man påminner sig om att vi alla är olika.
Det som funkar för mig funkar inte nödvändigtvis för dig och vice versa.

Samtidigt kan jag även tycka att det är viktigt att just det enkla, basala och lite monotona ska finnas i vår högteknologiska värld där allting går i racerfart.

Nu för tiden är det som om ingenting får vara tråkigt utan det ska ske något hela tiden.
Många stackars ungar far fram och tillbaks mellan aktiviteter och hinner ju för sjuttsingen inte ens att fundera på vad de egentligen vill.

Vuxna är inget undantag.
Snarare tvärtom.

Är det rädsla som gör att vi inte vågar stanna upp?
Eller kanske lättja?

Det är enkelt att rulla på i samma gamla hjulspår oavsett vad det gäller.
Bekvämt, tryggt och säkert.
Du vet vad du har men inte vad du får.

Och tänk om vi kommer på att det liv vi lever inte alls är det liv vi egentligen vill leva.
Hur blir det då?

Att springa är för mig en slags meditation.
En stabil grund som får mig i balans oavsett vad som än händer i resten av livet.
Det är nog därför som jag tjurar vidare trots att det blivit en hel del motgångar och bakslag genom åren.
Eller om jag säger så här, jag har haft väldigt många chanser att lägga av om jag hade velat.
Brutna tår, kraschad knäskål, köttsår, sprucken armbåge, diskbråck, stressfrakturer, muskelskador på både längden och tvären, blåsor så infekterade att jag fått blodförgiftning, nervskador och en hel radda med annat som jag delvis förträngt.

Så varför väljer jag inte en annan idrott?
Varför fortsätter jag ändå och börjar om och om och om igen?

Svaret är hur enkelt som helst.

Jag älskar att springa och kärleken är alltid värt att kämpa för. :-)


22 comments to "Så simpelt kan det vara"

Tuesday 2010-08-31 04:54
Caroline Ö
Hoppas att Stefan kan hjälpa dig idag så att foten blir bra!! Sömn...önskar jag kunde få ihop 5 timmar per natt men min hjärna kan nog inte koppla av längre. Hoppas att du får en bra dag!!
Tuesday 2010-08-31 07:06
Katarina
Vilken fantastisk bild!

Ja, visst är det konstigt att man ska behöva försvara sig, varför man väljer att fortsätta med löpträning trots div motgångar.

För mig är löpning också många gånger som meditation. Ofta har jag löst problem när jag jag är färdig med dagens pass!
Tuesday 2010-08-31 08:45
Anna
Så mycket bra du har skrivit i ditt inlägg. Min kärlek till löpningen är orubblig. Vad som än har hänt så har jag förr eller senare hittat tillbaka. Jag skulle vilja lägga mer tid på min träning, mat och sömn men får inte helt ihop allt just nu. Det är något som jag har lite bekymmer för men inser också att det inte finns tid för allt. Var sak har sin tid. Jag drömmer om löpresor, dubbla pass och mer egentid och vet att jag tid nog kommer få det. En sak är dock stensäker, jag måste få den där träningstiden för mig själv annars fungerar jag helt enkelt inte.
Tuesday 2010-08-31 08:50
Petra
Precis sa kanner jag for lopningen ocksa - det ar en slags meditation som jag ar beroende av! Men det ar nog bara vi lopare som kan identifiera oss med den kanslan, de flesta tycker ju mest bara att det ar jobbigt att vara ute och springa.
Tuesday 2010-08-31 09:20
Erik
Kloka ord som fick min dag att börja riktigt bra. Tack för det!
Tuesday 2010-08-31 10:06
Ingmarie
Caroline Ö; FEM TIMMAR??? Käre tid! Vi behöver ett snack.... Stefan fixar-det är jag säker på. Lägg sen till Pp så blir det kalas!:-)

Katarina; Exakt så! Jag måste hela tiden försvara mig!När jag var "bra" så var det liksom ingen som ifrågasatte, men NU när jag "bara" är en dussinvara så är det inte ok att träna så pass mycket som jag gör. (Ändå är det lite mot innan) Är det den berömda svenska avundsjukan?

Anna; Tack! jag är glad att du hittar tillbaks! det är sann kärlek det! :-) Hur var det, skulle jag bo hos dig ett tag? Då kan jag fixa mat, städa, handla och greja så du hinner träna och vila. ;-)

Petra; Jo så är det men grejen är att jag tror att de flesta av oss ÄR löpare. Det är bara det att många är helt enkelt för bekväma för att börja och orkar inte "stå ut" när det är tungt. Då är det enklare att ge upp och skita i det.
Sorgligt...

Erik; Tack själv!:-)Och vad glad jag blir av att din dag började bra!

Tuesday 2010-08-31 11:06
Jona
Inspirerande och fint om kärleken :0) Hittade precis av en tillfällighet hit till din fina sida, kommer snart igen.

Kram från Skåne
Tuesday 2010-08-31 12:43
Ann
Klockrent beskrivet! Och att se till så att man mår bra är ju ens eget ansvar, även om det inkräktar lite grann på flexibilitetn så är det ju värt det. Att springa är livet! Och vi springer ju inte ifrån problem, utan för att förebygga eller bearbeta dem.
Förresten, visst kan man väl hämta ut nummerlappen åt en vän innan tjejmilen? Det måste väl inte nödvändigtvis vara personen som ska springa som hämtar ut grejerna innan, eller?
Kram på dej!
Tuesday 2010-08-31 14:27
lisa
Spot on! Jag är inte riktigt nöjd med en dag utan att ha tränat!

Löpning är ett beroende (eller träning rent generellt) och de som inte är "fast" vet inte vad de missar! Familj och vänner kan irritera sig när man vill ut o träna (speciellt i semestertider) men jag säger bara: Det finns värre beroenden! Bättre at få endorfinerna från träning istället för ex tobak, alkohol etc...
Tuesday 2010-08-31 15:04
Markus
Så är det, var och en måste göra det man själv mår bra av.
Snygg bild föressten ; )
Tuesday 2010-08-31 15:48
Taina
Vad bra skrivet! Visst har vi olika behöv, men jag tror ändå att mat, sömn och motion är grundbehov som vi alla behöver balansera på ett bra sätt. Jag brukar också tänka att mina 3 saker som måste fungera är Tid för mig själv-tid för familjen-tid för jobbet. När det gäller min egen tid så tränar jag gärna, eller umgås med mina vänner. Familjen FÅR ha tråkigt och det är roligare att ha tråkigt tillsammans, dvs man BEHÖVER inte åka iväg på alla möjliga nöjesparker, flashiga resor osv utan ibland ska man nog bara vara. Det brukar vår Minsting påpeka. Jobbet är ju viktigt också för jag trivs på mitt jobb och jag känner en viss tillfredsställelse varje gång jag nått mina mål.

Ha en skön tisdag!

Kramar
Tuesday 2010-08-31 20:06
Lennart
Tror du är inne på rätt spår. Du är den som vet bäst vad som är bra för dig.

Läste någonstans, var, säg det? men jag tror det var någon som arbetade på långvården och därav hade kontakt med äldre människor. Hon berättade att om det var något som någon hade ångrat här i livet var det att de "inte hade levt sitt liv som de själva ville utan de hade levt sitt egna liv som andra förväntade att de skulle leva".

Vi är olika och skall därför leva våra liv lite olika,
Tuesday 2010-08-31 20:47
bureborn
Önskar jag hade lika bra koll som du på livets prioriteringar. Själv kör jag enbart på känsla, funkar rätt ok för det mesta, men ibland blir jag rädd för att det kanske innebär att jag nån gång i 80-årsåldern vaknar och inser att jag egentligen skulle ha gjort nåt helt annat med livet.
Tuesday 2010-08-31 21:35
anneliten
Det är väl jättebra att du vet vad du mår bra av! Och ser till ett du får det för det mesta.
Tuesday 2010-08-31 21:44
Ingmarie
Jona; Tack och välkommen hit! :-)

Ann; Ja vi har ett ansvar över våra liv men många (de flesta) tycker det är enklare att skylla på annat och andra när det inte blir som man tänkt. Bara att säga det till någon kan få känslorna att svalla!
Springa från problemen går inte. jag brukar säga att jag springer rakt in i dem.
Sv; Visst kan du hämta ut nr. lapp åt en kompis. ha bara hennes startbevis med. kanske ses vi?

lisa; Exakt! Jag brukar vända ordet "beroende" till livsstil. Om någon klagar så brukar jag helt enkelt fråga om de inte unnar mig den egen tiden.





Tuesday 2010-08-31 21:44
Ingmarie
Markus; Visst är den skitsnygg! :-D En helt mästerligt bra fotograf. :-D

Taina; Vilket bra svar! Det är ju faktiskt inget FARLIGT att ha lite tråkigt. Det är då kreativiteten har chans att flöda. :-)

Lennart; Åh vilken härlig mening; "
Vi är olika och skall därför leva våra liv lite olika". den snor jag! jag har ju jobbat i en himla massa år inom vården och hört just det där hur många gånger som helst. det behöver inte vara från en gammal utan även från en ung sjuk och/eller någon som ska dö...

bureborn; jag tror du lever det liv du vill. Om du inte gjort det så tror jag du hade vetat. men om det är så, ja det kommer du inte att veta på några år. ;-)
Tuesday 2010-08-31 21:45
Ingmarie
anneliten; Visst är det! Hur många gör det? Egentligen menar jag...
Tuesday 2010-08-31 22:32
Johan
Med tanke på skadorna...Om det stämmer att det som inte dödar dig gör dig starkare, vilket jag tror, så måste du vara jättestark nu;) Löpning är meditation och zen för mig också. Förstår inte vad jag gjorde förut...
Tuesday 2010-08-31 23:30
Ingmarie
Johan; I skallen är jag stålstark! I kroppen med. Åtminstone för det mesta...Och om man bortser från fötterna...
Jag fattar inte heller vad, eller hur, jag gjorde innan löpningen. (Men jag vet HUR och det var inte särskilt sunt...)
Ännu mindre fattar jag vad andra människor, d.v.s de som inte springer, gör. ;-)
Wednesday 2010-09-01 20:43
Maria
Bland det viktigaste i livet är väl att veta vad som betyder något - vad det än är. Känns som att det är ett steg på vägen till att veta vem man själv är! Fantastiskt att du vet vad just du vill! Tack för ännu ett klokt inlägg, som får än själv att tänka lite granna :)
Wednesday 2010-09-01 21:21
Ingmarie
Maria; TACK! Du ska veta att det har tagit tid att komma till den insikten. jag är ju inte purung längre (i alla fall inte i kroppen). Sen får man komma ihåg att man ändras med. Det som funkar i dag funkar inte nödvändigtvis om en månad.
Tuesday 2020-02-25 06:02

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?