Weblog #2984

Sunday 2011-08-21 19:54
Author: Ingmarie Nilsson
En heldag som heter duga
Ibland blir jag riktigt, riktigt rädd.
Så där så jag knappt kan andas och hjärtat nästan stannar.

Inte för att det är något hemskt som hänt, eller ens hållit på att hända, och absolut inte för att något är läskigt eller skrämmande som typ i en skräckfilm.

Nej, min rädsla handlar om vad som inte kunde ha hänt.
Om hur livet inte skulle ha varit om om inte hade funnits.

För om jag inte hade börjat blogga då hade jag med största sannolikhet inte träffat alla er underbara, fantastiska, roliga och spännande människor som jag gjort via bloggen eller fått uppleva alla dessa nya fantastiska platser och miljöer som ni tagit mig till.
Ni vet alla vem ni är och jag tackar er av hela mitt hjärta att jag fått chansen att lära känna er.

I dag har jag haft lyckan att få vara tillsammans med Anneli och Sara.
Två kvinnor som på olika sätt frikostigt inspirerar och ger massor av energi, kraft och mod till mig bara genom att vara de de är.

Det har varit en dag i träningens tecken och trots att jag kanske borde känna mig trött och nöjd så skulle jag lätt kunna köra en repris direkt.
Så mycket har den gett mig!

För att få ihop mina timmar började jag springa själv och plockade sen upp Anneli för att kuta ytterligare en sväng innan vi plockade upp Sara vid Björkhagen.
Jag tog dem med runt på några av mina favvorundor i Nackareservatet med en utsvävning runt Flaten.
Böljande stigar där du, om du stannar, enbart hör trädens sus och fåglarnas kvitter.

Jag, Sara och Anneli
Jag, Sara och Anneli

Lugnt och fint hela tiden och jag kände mig pigg från början till slut.
Dessutom kom det fina vädret som jag beställt. :-)

Fick ihop mina planerade tre timmar med en känsla av att jag hade velat kuta minst en till men någonstans måste ju även jag bromsa.

Sara och...
Sara och...

...Anneli. Sällskapet som fick timmarna att flyga fram!
...Anneli. Sällskapet som fick timmarna att flyga fram!

Anneli var tyvärr tvungen att åka hem ganska direkt men jag lyckades hålla kvar Sara både för lunch och ett vattenlöpningspass.
(Det gäller ju liksom att suga på godbiten så länge man har den kvar.)
Sista dagen som det ju tyvärr var fick vi även sällskap av bl.a alltid lika trevliga Martin.
(Faktum är att vi ett tag var fem vattenlöpande löpare som harvade runt! Lycka!)

Internet må vara en "asocial" grej men rätt använd kan den bli enormt social.
Tack för att ni alla ville göra denna dagen så fantastisk!
Jag kommer att leva på denna känslan länge, länge och i minnet kommer den att finnas kvar för alltid.


Nästa vecka ska jag sända så mycket kraft och energi jag någonsin kan till världens bästa Camilla.
Hennes äventyr har startat och jag kommer naturligtvis att hänga med hela vägen.
Gör det du också!

8 comments to "En heldag som heter duga"

Sunday 2011-08-21 21:11
anneliten
Ja tänk om inte... Om jag inte hade vetat hur en sutur som kryper ur ett gammalt ärr ser ut. Då hade jag aldrig träffat dig! Jag hade nog fortsatt att harva med opersonliga träningsprogram och aldrig varit i närheten av de löpupplevelser jag nu upplever. Jag hade troligen inte börjat blogga heller. Och då hade jag inte träffat Sara. Eller några av de andra härliga löparbloggarna.

Tack Ingmarie för suturen! Och allt som följde efter.
Sunday 2011-08-21 21:39
Sara
Ta, tänk! Mitt liv har blivit så enormt mycket rikare sedan jag började blogga - fullspäckat med möten och upplevelser. Tusen tack, underbara du, för idag! Nu kollar vi resa för ännu mera upplevelser :)
Sunday 2011-08-21 23:01
Ingmarie
anneliten; Och TACK för att du hellre tog en dejt med mig än "priset". :-)

Sara; Och tack DU! Kolla mailboxen. :-)
Monday 2011-08-22 07:30
jesperson
Härlig läsning!!

Peace Love och Löparskor!
Monday 2011-08-22 07:43
Johanna Almberg
Jag håller med er!visst är internet fantastiskt? om man som vi inte använder det ISTÄLLET för att röra på sig utan som ni skriver skapa kontakter med andra likasinnande.Som du tex Ingmarie,jag har ju vetat om dig i perferin sen du var aktiv elit(1995)men det är tack vare internet som jag kom i kontakt med dig och dina underbara blogginlägg!
Jasså du pallar inte att börja 6.45 men att springa 3 timmar det kan du...!!skämt.För några år sen led jag och min kropp väldans av att gå upp tidigt men nu på"ålderns höst"finner jag mer harmoni en tidig morgon drickandes kaffe på fat..!!ha en bra dag.


Monday 2011-08-22 10:06
Ingmarie
jesperson; Tack!

Johanna Almberg; Tack snälla du! Ja internet ska inte vara "istället för" utan "också". :-)
Precis som tv-tittandet borde...
Och visst är det konstigt hur man kan palla vissa saker men håller på att dö av andra? Förr klarade jag tidiga morgnar men nu...De är ett helvete!
Kanske är det kaffedrickande på fat jag behöver...? ;-)
KRAM på dig du morgonpigga!
Wednesday 2011-08-24 13:33
Fisken
Ahh! Så DET är Anneliten som glädjande nog hänger på min blogg ibland. Hon måste ju ha en steglängd som är rätt mycket kortare än din va? Hur funkar det? Hur mycket fördel har man av sin kroppslängd när man springer? (Allvarligt menad fråga)
Wednesday 2011-08-24 18:38
Ingmarie
Fisken; Ja DET är hon! :-) Sötaste annelin i världen!
Jag vet faktiskt inte riktigt hur steglängden påverkar. Det är ingen fördel att ta stora kliv, tvärtom, om benen är ju så att säga anpassade till kroppen. :-) de riktigt snabba är snarare små och korta . jag har alltid känt mig som en JÄTTE i jämförelse. Och hur det än är så finns inga genvägar. Inte ens i form av långa ben. ;-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?