Weblog #3050

Monday 2011-10-17 23:28
Author: Ingmarie Nilsson
Att leva sitt liv
Visst var benen lite trötta i dag men 80 min. blev det åtminstone sprunget i Nackareservatets fina skog.

Men även om benen blir trötta av att kuta så tror jag banne mig de blir tröttare efter en dag på jobbet där de får stå, stå, stå och gå, gå, gå på hårda golv.

Å ena sidan kanske de inte blivit så trötta om jag inte kutat så pass mycket som jag gör, men å andra sidan kanske de varit ännu tröttare om jag inte sprungit!

Jag tror (förstås) på det sistnämnda.
För jag är inte tröttare än någon annan.
Tvärtom!
Och för att jag väljer tro att löpning är bra och för att jag vill springa. :)


Jag vill också tro att har du en inre önskan så finns även kraften till att förverkliga den.
Kanske blir det inte alltid som du tänkt från början men förr eller senare kommer denna önskan att leda dig dit du vill.
Om du verkligen vill.
Och önskan måste vara din.
Inte grannens, chefens, barnens eller den du lever tillsammans med.

Så fundera ett tag på frågan;
Vad vill du verkligen?
Gör du det?
Om inte-varför?

Ditt hjärta har svaren.
Våga följa det.
Det "perfekta" tillfället till att ta ett förändringens steg, om du behöver det för att leva som du vill, kommer aldrig för det finns helt enkelt inte.
Livet är fullt av "om bara" och "sen" och kommer så att förbli.

Väntar du på att "sen" och "om" ska försvinna är risken ganska stor att dina innersta önskningar och drömmar om hur du vill leva och göra med ditt liv förblir just önskningar och drömmar och följer med dig ner i graven.

Och nog vore det bra sorgligt?
Att leva ett liv som inte riktigt är ens eget?

16 comments to "Att leva sitt liv"

Monday 2011-10-17 23:37
Maria
Men va fint, det känns verkligen bra att läsa dina inlägg
Tuesday 2011-10-18 09:20
Lorena
Vet du vad? Just nu håller jag nog på att ta steget att börja leva mitt liv istället för alla andras! Har inte gjort det hittils för att jag är rädd för vad folk ska tycka om mig. Det är ju jätteviktigt (or not!) men det är lätt att inbilla sig det. Det är väldigt förlösande att göra det man känner för. :)

Löpning är inte så dumt som alla livrädda "experter" påstår, om den bedrivs på lustbaserad grund. Oftast piggar det verkligen upp trötta ben istället för tvärtom, vi är då INTE gjorda för stillastående i alla fall. Man vill ju helst kuta eller ligga. ;)

Nu ska jag rösta på dig.

En helt annan sak, en praktisk fråga. Har du ngt tips på boende för en fattig människa som ska utbilda sig under många av vårens helger i hufvudstaden? Hotell är inte att tänka på, vet inte riktigt vad som är mest praktiskt. Kommer ju vara på Academy mellan typ 8-18 så det behövs ju eg bara en säng. Tips från en insider?
Tuesday 2011-10-18 09:24
Ulrika
Håller med Maria!
Du gör det också lite obekvämt för mig: när jag läser ditt inlägg och sitter här och hm-ar igenkännande så får jag en spirande känsla av att jag vet att jag egentligen vill något annat men att jag skjuter upp det för att jag "ska bara" först. Men, det är endast delvis sant: mest är jag rädd för att ta ansvaret för mina val. För tänk om ekonomin inte går ihop eller om jag inte klarar det, då är ansvaret mitt. Då kan jag inte huka längre utan måste ta itu med allt. Skitläskigt. Jag skjuter lite till på mina beslut. Imorgon kanske, jag ska bara...
Tuesday 2011-10-18 10:46
Ingmarie
Maria; Tack! Vad glad jag blir! :-)

Lorena; Vi är många som tänker samma sak. "Vad ska alla andra tycka" och "tänk om jag blir ensam/fattig/borgjord" och bla bla bla.
Men kanske är det för att vi trots allt vill ingå i en grupp på något vis? Oftast tror jag dock att vi oroar oss helt i onödan. "Alla andra" har fullt upp med att tänka på sitt du vet och hur de ska "passa in". ;-)
Hur ofta behöver du bo i 08;a land? Och när?
tack för att du röstar på mig! :-)

Ulrika; Precis så tror jag det är! Om vi aktivt väljer måste vi också stå för konsekvenserna. Om vi väljer att inte välja så kan vi alltid "skylla på" familjen, ekonomin, chefen, hunden eller vad det nu är.
Och det ÄR svårt att våga. Men (oftast) inte farligt. :-)
Tveka inte för länge Ulrika! Vad är det allra värsta som kan hända om du gör det du önskar?
Tuesday 2011-10-18 12:12
Ulrika Flodin
Boken "gå dit hjärtat leder dig" av Susanna Tamaro får bli dagens boktips till ditt inlägg.
Dessutom känner jag igen mig i det där med att stååååå och gååååå hela dagens och hur outgrundligt trött jag kan bli av det. Men som tur är finns löpningen där som den bästa hostmedicinen även om jag har svårt att träna direkt, utan vila, efter jobbet. Men som sagt, jag hade nog varit tröttare utan löpningen.
Kram!
Tuesday 2011-10-18 12:32
Staffan
Så rätt så rätt men ack så svårt både när det gäller stora och små beslut. Visst är vi, jag också, alldeles för bekväma, vi vet vad vi har/gör och vågar inte testa att göra något annat som kanske skulle göra oss gladare och lyckligare men kanske fattigare...

Även i den lilla kan det vara nog så svårt ibland och innebära väldigt mycket kompromissande, vi hade den diskussionen hemma igår när familjen tyckte att det skulle gå åt väl mycket tid på helgerna i vår om jag vill springa både Stockholm Marathon (dags att bestämma sig snart...) och Kungsholmen Runt några veckor innan. Relationer innebär ju faktiskt också att man ger en liten del av sig själv till någon annan och kompromissar med vad man själv vill, vid vissa tillfällen.
Tuesday 2011-10-18 14:47
Ingmarie
Ulrika Flodin; Tack! Den boken ska jag kolla upp! Alla tips och infallsvinklar på hur man "ska göra" för att finna sin rätta väg är bra!
KRAM

Staffan; O ja! Visst är det så! Att ha familj är ju också ett val. :-) Liksom att inte ha en.
Jag tror att även om man inte får "allt" man vill ha så går det att kompromissa sig fram till en lösning som ändå innebär att det känns rätt. Eller vad tror du? Det viktigaste är att inte göra saker som går helt emot ens hjärtas röst eller leva ett liv man egentligen inte varken vill ha eller trivs med...
Tuesday 2011-10-18 15:59
Taina
Kloka ord som vanligt. Det är viktigt att tänka på vad man själv vill. Inte vad andra vill. Ibland kan jag ändå känna att det måste finnas en balans av vad jag vill och vad jag mäktar med. Skulle vilja så mycket mer. I alla fall när det gäller träning. För det vill jag VERKLIGEN. Men en liten skada sätter stopp just nu. Men sakta och säkert ska jag tillbaka igen. Bara för att jag VILL.

Kram på dig!
Tuesday 2011-10-18 19:08
Johanna Almberg
KLOKT Ingmarie KLOKT!Känner du att du ibland måste "försvara"dina val inför andra(speciellt ytliga bekantskaper?)Det kan ju vara lite provocerande för en del att du verkligen FÖRSÖKER må så bra som möjligt, att det för dig bla innebär nyttig vegomat,yoga,träna hårt.Jag tror även att del "insatta"(annat löpfolk)undrar när du skall trappa ner på träning och bli som de flesta damer i din ålder!!Förstå mig rätt.Det handlar som alltid om att man inte får skilja sig FÖR mycket åt mängden.Men som sagt alla får bli saliga på sin tro och hur go gubbe och "fina"ungar man än har-så står du dig själv närmst.Kram
Tuesday 2011-10-18 19:16
Ingmarie
Taina; Absolut! helst skulle jag inte vilja behöva sova. ;-) Det jag menar är att det är viktigt att göra det hjärtat brinner för och där lusten får utlopp. Allt för många jobbar och lever så som man "tror det förväntas" av en men som egentligen inte alls är vad de vi. Många vågar inte ens börja den där sykursen de drömmer om, eller flytta, utbilda sig, prova fallskärmshoppning eller vad det nu må vara.Sorgligt tycker jag. Kram tillbaks! Vi ses väl snart!? :-)

Tuesday 2011-10-18 19:17
Ingmarie
Johanna Almberg; Tack! O ja!!! Får OFTA svara på frågan om varför jag inte jobbar heltid, varför jag inte har barn eller på hur jag OOOORKAR träna så mycket. Tror, precis som du skriver, att jag kan vara provocerande bara genom att vara...
Nu för tiden ser jag dessa "påhoppande" människor mest som olyckliga personer. och det finns minst lika många som tycker det är härligt och lite "coolt".
Och ja, när det väl gäller, särskilt vid slutet av vårt liv, då har vi bara oss själva... KRAM härliga du! Må du leva det liv du önskar så mycket det bara är möjligt!
Wednesday 2011-10-19 05:52
camilla
Jag läste detta inlägg tidigt igår morse. Sedan hände det en massa saker under dagen som så att säga "knuffade mig i rätt riktning". Tillsammans med alla kloka och fina kommentarer ovan gör det att jag nu fattat ett av de viktigaste besluten på länge: jag lägger ner löpningen!

NEJ NEJ NEJ, jag skojade bara! Det är ett steg helt i motsatt rikting. Jag ska pröva mina vingar...
Wednesday 2011-10-19 09:04
Staffan
Jag håller med, visst går det i princip alltid att hitta lösningar. Det viktiga är att man om man är två eller flera i familjen är överens om de stora viktiga sakerna om hur man vill leva sina liv. Är man inte det blir det jobbigt och då kanske det inte är rätt. Förresten känner jag mig riktigt lat den här veckan och dåsar nog bara runt på lite lätta pass men jag mallar och kollar hur nästa vecka ser ut för dig. Kram Staffan
Wednesday 2011-10-19 09:19
Ingmarie
Camilla; YES!!! Go girl! Det kommer att bli hur bra som helst!!!!!!!!!!!!!!!
Åh vad spännande!

Staffan; Ja grunden är det viktigaste! Att man går åt samma håll och har samma värderingar. Det sorgliga är när människor inte ens vågar anmäla sig till den där keramik-kursen de drömmer om eller söka nytt jobb trots att de vantrivs.
Såsa du på! Vi får nog till något nästa vecka!

KRAM
Thursday 2011-10-20 12:29
MarathonMia
kloka Ingmarie,
Det är så dumt att leva ett liv som någon annan förväntar sig.

"Idag köper vi saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte tycker om"

Lev ditt liv.
Thursday 2011-10-20 15:10
Ingmarie
MarathonMia; Visst är det dumt! Och faktiskt lite fegt....

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?