Weblog #3058

Sunday 2011-10-23 18:12
Author: Ingmarie Nilsson
Skrot
Springa behöver jag inte ens fundera på, det är en omöjlighet just nu, och lika illa är det med att .

Men om jag inte kan springa långpass så kan jag åtminstone cykla långpass.
Det är långt ifrån samma sak men jag fick åtminstone vara ute.

Finaste Scotten
Finaste Scotten


Var det bra eller dåligt att göra det?
Inte vet jag.
Jag hade kanske mått bra av att helvila rent fyiskt men då hade jag deppat ner mig totalt för så där blir jag.
Jag kan absolut helvila men då vill jag den ska vara vald.
Inte påtvingad.
Dessutom har jag varken mer eller mindre ont nu efteråt.
I alla fall inte i foten/benet.
Ryggen och ändan protesterar desto mer...

Har pratat med min guru Danne och (som vanligt när det gäller mig) så är det här något högst ovanligt och konstigt.

Jag har inte haft några som helst indikationer på smärta innan, jag körde inte hårt tempo, jag var inte särskilt sliten, sprang inte i ovan miljö, hade inte nya skor och hade dessutom redan sprungit 2½ mil utan några som helst problem.

Så hur kunde det hända?
Teorierna är flera.
T.ex. att det kan vara ett litet ben i foten som kommit fel, att senan som flexar foten hastigt blivit överansträngd eller att det är en överaktiv triggerpunkt.
Det kan tydligen bli så här när man t.ex. springer hårt med spikskor men jag har ju inte ens tittat på några.

Kompartment eller stressfraktur stämmer inte riktigt men det finns väl ingen regel utan undantag och jag brukar ju vara bra på det.
Att vara "undantaget"...

Oavsett vad det är så har jag, helt efter regelboken, kylt de här första 24 timmarna.


Med hjälp av Dannes instruktioner har jag nu börjat massera för att få igång cirkulationen ordentligt men det är lättare sagt än gjort för det gör skitont!.
Danne har ingen ledig tid förrän på torsdag men redan i morgon bitti har jag lyckats få tid hos världens bästa naprapat!
Just nu fattar jag dock inte ens hur jag ska kunna ta mig dit och än mindre hur jag ska kunna traska runt på jobbet...

Och för att spä på eländet så förutom benet så har jag under dagen lyckats få en begynnande nackspärr och en ländryggssmärta som känns misstänkt likt det där diskbråcksonda jag hade i somras.

Varför liksom nöja sig med en smärta?
Och varför kommer detta nu?

Kanske har jag varit övermodig trots att jag verkligen följt både program och lyssnat på signaler från kroppen?
Kanske jag inte varit tillräckligt ödmjuk även om jag tror att jag varit det?
Jag har lätt för att börja klandra mig själv även om jag innerst inne vet att jag gjort så gott jag kunnat.
Lätt för att vara hård mot mig själv, tänka elaka tankar och tycka jag är värdelös när jag "misslyckas".
Är aldrig så mot andra, då känner jag enbart medlidande och empati, utan bara mot mig själv.
Som om jag vore ett undantag från alla regler och borde fatta bättre.

Men denna gången ska jag göra helt tvärtom!

Jag ska bara tänka snälla, kärleksfulla tankar om att jag gjort, och gör, mitt bästa och att jag inte är en sämre människa bara för att benet gör ont.
(Jodå, jag begriper hur dumt det sista låter men förnuft och känsla är två helt olika saker...)
Och som ett litet tecken stod det så här på dagens yogitepåse;

"Let love elevate yourself to excellence"
"Let love elevate yourself to excellence"

Det finns troligtvis en mening även med detta men just nu är det stört omöjligt för mig att se vad.
Får lov att återkomma med svaret när, och om, jag kommer på det.

22 comments to "Skrot"

Sunday 2011-10-23 18:51
anneliten
Men Ingmarie! Du kan ju inte klandra dig själv för ett ont som kommer så plötsligt och utan förvarning! Annat hade det varit om du tränat på trots ont - då hade du kunnat vara arg på dig själv, men så var det ju inte. Var snäll mot dig själv både kroppsligt och mentalt nu. Tänker på dig!
Sunday 2011-10-23 19:17
Kenn1
Har följt dig i många år nu och en så lång sammanhängande period utan skador har du inte varit i närheten av innan. Och så kommer det nu så nära New York:-( max otur men håller alla tummar och tår att Danne fixar detta snabbt så du är igång med löpningen snarast!
Sunday 2011-10-23 19:22
Lorena
Åh Ingmarie jag känner igen det du skriver så väl! Man beskyller sig själv för alla omöjilga saker i världen. Naturkatastrof? Mitt fel. En skada som kan drabba vem som helst med lite otur? Mitt fel.

Är NÅGONTING dåligt, så är man väldigt snabb att omvandla det i huvudet till att man SJÄLV är dålig.

Men saker reder ofast upp sig i den kosmiska balanse,n och agerar du smart och hänsynsfullt mot dig själv nu, så hinner stormen dra över innan NY!

Tror att triggerpunkt är rimligt. De kan förstöra hela kroppen ju! Foten är så känslig och man står och stampar runt på dem hela dagarna, tur att du har en kontakt som kan det där med triggerpunkter faktiskt, och hoppas att det är det och inte ngt värre!

Sunday 2011-10-23 19:23
Lorena
O så fortsättning...

Ge inte upp hoppet om ett strålande NY kära vän!

Och helvila kan man göra när det gör NYTTA för kropp/själ tycker jag, inte när man vill röra på sig och möjilgheten finns utan att förvärra ngt!

Du är så fin och klok, anklaga inte dig själv. Lätt att säga, känslan ger förnuftet en ordentlig match! Men då brukar jag försöka KOMBINERA dem, få dem att hålla sams, det är det bästa på lång sikt enligt mig. ;) Testa!
Sunday 2011-10-23 19:39
Lisa
Suck, som sagt: handikappsklubben! Försök tänka att du i alla fall KAN cykla. Jag har bara degat, hela dagen. Hemskt!

Ett möjligt samband mellan rygg o ben skulle ju rent teoretiskt vara att en nerv från ryggen som spökar ner i benet(?)... Men kanske rätt långsökt med tanke på den väldigt specifika punkt-smärtan.
Sunday 2011-10-23 20:10
Ingmarie
anneliten; Nej jag borde inte men gör det ändå... Värmer att du tänker på mig. :-)

Kenn1; Tänk att du finns kvar och peppar, stöttar och uppmuntrar när jag som mest behöver det! :-)Och visst är det så, att min kropp varit så otroligt snäll sedan förra vintern! (Jag tackar yogan...)Tack för att du håller tummar och tår. jag hålle rmina för att jag hoppas vi ses i november!

Sunday 2011-10-23 20:10
Ingmarie
Lorena; Söta fina. Det kommer att vända, jag vet det för det gör det alltid (har gjort hittills i alla fall) men det är pest när man är mitt upp i det "svarta".
trots (eller tack vare?) dina unga år är du klok som en gammal människa. Känsla och förnuft måste bli bästa vänner! .-)Jag jobbar på det och det är en miljard gånger bättre mot för bara några år sedan. men vissa lär sig långsamt... ;-)

Lisa; Ja fy fabian för att inte ens kunna ta sig ut!
(Nu skulle jag dock inte cykla många meter...)Jag tror ryggen är en biverkan av att jag gått konstigt och nackspärren började för flera veckor sedan men har varit lugn ett tag.
Suck... Vad ska vi göra med oss?
Sunday 2011-10-23 20:26
Snorkkis
Nej, dethär får inte vara sant. Hoppas hoppas att det är något som går att rätta till snabbt. Styrkekram!

Sunday 2011-10-23 21:43
Lennart
Jag får fortfarande ont i magen när jag läser det här....

Jag vägrar tro att det är så farligt. Det behöver inte alltid vara det värsta utan det kan också går över på ett par dagar.
Sunday 2011-10-23 23:03
Thomas
Men STACKARS dig!!
Sunday 2011-10-23 23:58
LOPARJANNE
NEJ!!! Hoppades på att jag råkat hamna på ett inlägg du skrivit för några år sen... Vi som ska tävla ihop på torsdag och NY som väntar på dig!

Hoppas att det går över lika snabbt som det kom. Tänker på dig och skickar alla positiva tankar jag har för att du snart är igång igen!
KRAM
Monday 2011-10-24 05:16
camilla
Jag skickar en KRAM och håller tummen!
Monday 2011-10-24 06:42
Karin
Ja, usch! Jag förstår dig så absolut, alla knäppa känslor och allt. Det är inte klokt ibland. Jag går med i handikappklubben. Känner mig själv som överkörd av en lastbil eller något. Men det är ju självförvållat i mitt fall. Du kunde verkligen INTE gjort något annorlunda. Du är så himla smart och klok och man kan inte göra något åt sådant här! Det är ren otur! Kram
Monday 2011-10-24 07:30
Ingmarie
Snorkkis; TACK!

Lennart;Tack för din medkänsla Lennart. Jag hoppas du har rätt!

Thomas; Eller hur? :-O

LöparJanne; Haha. Nej du har hamnat i nutiden. Får ta ett beslut i dag efter Danielbesök...

Camilla; Tack snälla!

Karin; Ditt var inte mer självförvållat än mitt. Jag valde ju trots allt att kuta... ;-) Men du, vi kommer igen!!! KRAM
Monday 2011-10-24 07:40
jeppe
Urk vad tråkigt är hos Hammarby på onsdag och är klar runt lunch om du behöver lite handpåläggning.
Monday 2011-10-24 09:28
Erik
Shit vad obra, är N.Y. i fara? Hoppas inte. Kram på dig!
Monday 2011-10-24 09:51
Ulrika
Jag sitter här och letar efter ord som ska göra dig smärtfri. Och det funkar ju inte. Men jag skickar alla goda tankar i din riktning och hoppas att det på något sätt kan hjälpa till.



Monday 2011-10-24 10:08
Maria
Håller tummarna för att det onda försvinner lika snabbt som det dök upp!!!
Monday 2011-10-24 14:03
Ann-Charlotte
Men då! Ja ibland tar det tid innan man fattar meningen, så det kanske dröjer med det. Men under tiden skall man vara snäll mot sig själv, och göra som du; tänka goda tankar, och snälla tankar.

Bli bra, fort!

Kram
ACB
Monday 2011-10-24 18:16
Ingmarie
jeppe; Tack snälla men jag jobbar då... :-(

Erik; Det hänger VÄLDIGT löst. :-(

Ulrika; Tack! Även om det inte lindrar foten/benet (vad jag vet) så värmer det mitt hjärta. :-)

Maria; Tack! Hoppas jag också. :-)

ACB;Jag ska!!!!
Tuesday 2011-10-25 12:47
Ann
NEJ!! Åh, tänker på dig, ber och håller tummarna!! Massa kramar!
Tuesday 2011-10-25 19:15
Ingmarie
Ann; Tack! och lika många kramar tillbaks!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?