Weblog #3613

Friday 2013-03-08 05:18
Author: Ingmarie Nilsson
Den där återhämtningen
Jag tar det här med återhämtning efter tuffa pass på stort allvar för även om det tagit sin lilla tid så har jag insett att min kropp inte är varken odödlig eller osårbar.

Därmed inte sagt att jag inte gör misstag, för det gör jag, och gränsen mellan "för lite, lagom och för mycket" kan vara hårfin.
Ibland måste man ju våga spänna bågen lite extra liksom låta den få slappa till sig lite emellanåt.

Min filosofi, när det gäller min träning just nu, är att det ska vara hårt när det ska vara det, megalugnt när det ska vara det och så lite som det bara är möjligt i "mellanmjölkslandet".
Jag är inte längre "rädd" för att ändra om i min plan om kroppen inte svarar efter mitt obligatoriska "20 minuters-test".
(Det är den tid jag alltid testar om det känns segt före ett pass för att se om det bara är latmasken som pratar eller om det verkligen är något fel. Till 99% är det nämligen latmasken och den försvinner under de där 20 min.)

Det hela handlar ju egentligen bara om den där berömda balansen du vet.

Vid vissa tillfällen så vet jag precis vad jag tål och orkar medan jag vid andra är helt på fel bana och kör på för mycket.
(Har nämligen märkt att det är sällan jag gör för lite men däremot kanske helt fel.)

Nu för tiden upplever jag ändå att jag blivit mer lyhörd på signalerna som kroppen ger när det är dax att bromsa eller ändra på något.
Små, små saker som liksom inte stämmer med hur jag är när allt flyter.
Det kan t.ex. vara sug efter konstig mat, oro i magen, skumma tankar, irritation, sömnstörningar eller bara en diffus känsla i kroppen.

Att det är så ibland är inget jag hänger upp mig på men om det fortsätter i flera dagar börjar alla mina varningsklockor blinka och tjuta och jag lyssnar.

Faktiskt!

Men ännu är det inget som varken syns eller hörs så jag travar vidare.
Om än på något stela ben just i dag.
Gårdagen gick inte obemärkt förbi så även om jag hade kunnat köra på så tog jag det väldigt lugnt.

"Vila" och "lugnt" är ju dock högst individuellt.
Flera undersökningar visar t.ex. att ju mer man tränar ju större behov har man av en aktiv vila.

Min kropp är van vid att få röra på sig och får den inte det så "kloggar" den liksom igen.
Hela systemet verkar stanna upp och det kan ta flera dagar att få igång det igen.
Hur just din kropp funkar får du helt enkelt testa dig fram till och kanske variera med tiden.
Sen beror det förstås även på var i träningscykeln du befinner dig.

Hur som helst.

Min aktiva vila denna dag var 80 min. lufs på stigarna och 50 min. lufs i poolen.
Bikinitemperatur redan kl. 09.30 betyder p-e-r-f-e-k-t löparväder i min värld.



Dessemellan har jag bara ätit, lapat sol och (halvliggandes) jobbat.

Hur är det för dig?
Märker du när det är "för mycket" och i så fall på vilket vis?
Och hur gör du på dina "lugna" dagar?

7 comments to "Den där återhämtningen"

Friday 2013-03-08 08:38
Staffan
Jag har blivit allt bättre på att ta det lugnt på distanspassen, inte minst i vinter där det känts väldigt jobbigt att försöka ha någon som helst fartambition ute. Nu när barmarken snart är här så visar det sig om jag också fortfarande är bra på att springa hårt när det ska vara hårt, det har jag bara gjort på band nu länge :)

Jag tror också det är lätt att det går lite för fort på de lätta passen och att man därmed är sliten när det är dags att ta i. Igår försökte jag bromsa på distanspasset då det väntar backintervaller idag på lunchen.
Friday 2013-03-08 11:04
Anna (orka mera)
Det ser fantastiskt skönt ut där du är!!! Inte lika kul utanför mitt fönster....
Friday 2013-03-08 11:04
Rund är också en form!
Jag var inne på samma spår i dagens inlägg. Viktigt att ta det lugnt när det ska vara lugnt och ösa på när det ska gå fort.

Ser ut som du haft en skön dag. :-)
Kram M
Friday 2013-03-08 14:06
Jonna
Ibland har jag "unnat" mig att springa långt, fast jag kanske egentligen inte varit mogen, efter en skada t.ex. Men kanske känner man sin egen kropp bäst, det har gått bra hittills. Just nu springer jag de flesta pass lugnt, kan sakna att ta ut mig mer.
Friday 2013-03-08 17:10
Ingmarie
Staffan; Och att du har gjort "rätt" i vinter visar ju både din form och ditt flyt. :-)

Anna (orka mera); :-( Men du, det har vänt!

Rund är också en form; Vi tänker alltså samma! :-) KRAM

Jonna; Vet du, det där händer mig också. Men jag tror att bara det är fortsatt "lugnt" så är distansen inte så farlig. "Det är (oftast) farten som dödar".
Friday 2013-03-08 19:55
Malin
Bikiniväder låter så himla härligt! Även om solen har strålat flera dagar i rad här också, men blir ju inte riktigt bikini när kvicksilvret säger -14 på morgonen...

Lyssna på kroppen börjar jag också lära mig, men tror inte riktigt jag är där ännu. Det artar sig dock :-)
Friday 2013-03-08 21:40
Ingmarie
Malin; Det var rejäla skiftningar det där. (Vilket det är här i ökenlandet också) och du, vi lär så länge vi lever. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?