Weblog #3741

Saturday 2013-07-06 20:30
Author: Ingmarie Nilsson
Den megaviktiga b-e-l-ö-n-i-n-g-e-n
Det är ingen hemlighet att det är miljarder gånger enklare och mer motiverande att göra något tufft och utmanande om man vet att man får någon slags belöning efteråt.

Spelar egentligen ingen roll vad det gäller.

Putsar du fönster får du rena fönster.
Använder du tandtråd och borstar tänderna slipper du (förhoppningsvis) laga några hål.
Ringer du det där jobbiga samtalet så slipper du ha det hängande över dig.
Diskar du så har du rent porslin att äta på.
O.s.v., o.s.v.

När det gäller träning är min främsta belöning känslan.
Oftast finns den under hela passet och alltid efteråt.

Den där känslan av att ha fått svettas, känna hjärtat slå, musklerna fungera och endorfinerna som rusar runt.

Jag tror att det är så för de flesta faktiskt men jag tror också att det krävs att man tar i lite för att det så att säga ska bli "full effekt".
En rask promenad är förvisso både skön och uppfriskande men den ger åtminstone inte mig alls lika stor tillfredsställelse som ett svettigt gympass eller ett löppass oavsett ansträngningsnivå.

Jag belönar alltid mig själv med bra och näringsrik (vego)mat.
Helt enkelt för att jag tycker jag är värd det.
Att se en hamburgare från någon snabbmatskedja eller en sötdrypande bakelse som belöning är för mig en gåta.
Det vore ett straff för min kropp.

Jodå, jag kan absolut äta både en kaka och ett stort lass glass (dock aldrig en kötthamburgare) men i så fall efter att jag belönat mig med näring.
Grejen är att då har det där värsta sötsuget oftast gått över och det är inte alls så gott som jag inbillade mig att det skulle vara.

Och ibland belönar jag mig lite extra.

Som i dag efter de tuffa och svettiga 15 x 2 min. intervallerna i skogen plus lite hopp&skutt i backe.
Benen var lite småsega men jag gjorde som jag tänkt och jag gjorde mitt bästa.
Det räcker bra tycker jag.

Efteråt cyklade jag direkt till Flaten, vattenlöpte tills kroppen fick nog, åt en medhavd übergod vegosallad och slappade i solen tills kroppen ville i plurret igen.
Slappade lite till, läste, lyssnade på radion, vattenlöpte lite till, solade och cyklade hem först när solen började gå ner.


 

  
Det kallar jag en fin belöning till mig själv.

2 comments to "Den megaviktiga b-e-l-ö-n-i-n-g-e-n"

Sunday 2013-07-07 16:38
anneliten
Helt klart ger promenader inte samma kick. Inte ens om man svettas som jag gjorde idag (mest för att det var varmt).
Sunday 2013-07-07 20:01
Ingmarie
anneliten; Ja du om någon vet ju...:-(

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?