Weblog #3755

Saturday 2013-07-20 21:13
Author: Ingmarie Nilsson
Det blev inte alls som jag tänkt mig...
Min plan var nämligen att kuta lopp i dag.
Ett gammalt anrikt lopp i fina Mellbystrand.

Men ödet, någon där uppe, min lättja/snålhet eller kanske något annat oförklarligt gjorde att det inte blev så trots att jag försökte ganska flitigt.
Det är inte långt dit men tillräckligt långt för att det skulle ställa till "problem".

Tåg/buss funkade inte.
Cykla på en tantcykel de ca. 3-4 milen dit (och sen hem) kändes inte lockande, hyra bil var jag för snål för och ingen av de tiotal jag försökte locka med mig (och därmed skulle kunna tigga skjuts av) ville eller kunde.

Men men.
Vad är väl ett pyttelitet lopp en solig julidag år 2013?

Jag har roat mig bra ändå.

Körde egna intervaller så det sved i både ben och lungor.
15 x 2 min.(Gåvila 1 min.)
Plus spänst och styrka.

Kändes helt ok och jag tror jag höll ganska bra fart.
Men som sagt var, jag har ingen aning eftersom jag envisas med att använda min vanliga start-stopp klocka helt befriad från allt vad GPS och andra finesser heter.
Vem bryr sig liksom?

Sen cyklade jag absolut längsta vägen till den härliga stranden i Haverdal.
Ärligt talat tror jag det sammanlagt till slut ändå blev lika många mil på tantcykeln som om jag cyklat till loppet…


Men det är inte lönt att gräma sig för det blev så himla bra ändå!

Just den där stranden är min barndoms strand och jag ä-l-s-k-a-r den.
Gräset, havet, sanddynorna, husen, strandgräset, dofterna, ljuden och den oändliga himlen.

En gång i tiden var just Haverdal ökänt för all sin sand.
Bönderna svor för att marken var värdelös och ingen ville egentligen bo där.
Nu är det ett badparadis dit folk vallfärdar och där minsta lilla stuga kostar fantasisummor.
Tänk som det kan bli…

Ratad av en generation.
Älskad av nästa.


Hann precis äta min lunch, lyssna på ett "Sommar" och vända ryggen mot solen så kom först min kära lillebror Daniel och hans Per tätt följd av min andra lika kära lillebror Markus och lilla Iris.
Lycka!

Man skulle kunna tro att jag, Daniel och Markus inte är släkt om man ser till badsuget (de totalvägrar) men lilla Iris har mitt blod!
"Bada" var det första hon sa när hon kom.
Gott krut i den ungen. :-)

Och jag undrar om Per och jag inte också är släkt för han är ungefär lika badtokig som jag och inte ett dugg svårövertalad att få i vattnet.


Daniel, Per & jag.
Daniel, Per & jag.
Markus och Daniel, två av mina bröder. Det finns tre till. :-)
Markus och Daniel, två av mina bröder. Det finns tre till. :-)
Tänk när man hade så här små fina fossingar…
Tänk när man hade så här små fina fossingar…
  

 
Det hann bli ganska sent innan vi lekt färdigt och jag trampade tillbaks till min lilla stuga igen.


Och nu sitter jag här.
I en mjuk, skön stol, mätt och belåten på "solsidan" och njuter av solnedgången.

 
Det blev inte den dag jag tänkte och trodde när jag vaknade i morse.
Den blev bättre.

Livet är fullt av härliga överraskningar!

2 comments to "Det blev inte alls som jag tänkt mig..."

Sunday 2013-07-21 08:22
Suz
Blir alltid så glad av att läsa här inne!! ❤
Sunday 2013-07-21 08:54
Ingmarie
Suz; Tack! Vad bra! :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?