Weblog #3848

Sunday 2013-10-20 19:06
Author: Ingmarie Nilsson
Kravlar mig uppåt
Tänk så ynklig man kan bli när inte allt funkar riktigt som det ska i kroppsmaskineriet.

Det var verkligen inte mycket krut i Nilsson i går trots att jag sammanlagt kutade max 40 minuter.
De var i och för sig jobbigare och mer mardrömslika än jag kan beskriva.
Som att kuta med både handbroms, fotbroms och tilltäppta luftrör på en och samma gång.
Och vara illamående, ha ont i tårna, och tro att magen ska sprängas.
Jag var som i ett töcken och nu så här i efterhand förstår jag knappt hur jag kunde ta mig runt över huvudtaget.
(Vilket jag i och för sig nästan inte gjorde heller...)
Hujeda mig!

Helt klart var något "fel" och "felet" satt i magen.
Låg som en urvriden disktrasa i soffan nästan hela resten av dagen med en mage som var allt utom lugn.

Men, men.
Det kom en ny dag och även om jag inte kände mig "som vanligt" i morse så fanns det en längtan efter en liten skogstur.
Den blev två timmar.
Och så lugn att jag fruktade att någon skulle förbi mig.
Men den var vacker, uppfriskande och helt klart energigivande.


Det blev t.o.m ett lätt pass på gymet.
Med betoning på lätt.
Lite mage, lite rygg, lite axlar och en himla massa rörlighet.
Kändes otroligt skönt för både kropp och själ.

Det är svårt det där med hur man ska göra när man liksom inte är "sjuk-sjuk" men inte helt ok heller.
Det är mycket möjligt att det bästa hade varit att skrota i soffan hela dagen men samtidigt så tror jag att denna lågintensiva dag gjort mig gott.
Inbillar mig nämligen att elaka magbacillusker inte gillar sådana.

Och tårna?
Tja.
De är typ som resten av mig.
Varken glad eller ledsen, bra eller dålig.
Kurerar dem åter igen med vitkålsomslag.
Jag tror de sitter hyfsat där de ska men att det svullnat upp runt lederna så nerverna blir irriterade.
Och det är sisådär mysigt kan jag berätta...

Nu hoppas jag hela lasset, d.v.s jag, ska tippa över helt och hållet åt rätt håll igen.
Det där när jag vet att allt är bra.

För det blir det.
Alltid.
Åtminstone hittills i mitt liv.

Och tills motsatsen är bevisad så är det dit jag fortsätter sträva och kravlar mig upp ur både lera och hål.
Till det som är och känns bra.
För alternativet, att ge upp, är så oändligt mycket sämre om du frågar mig.

6 comments to "Kravlar mig uppåt"

Sunday 2013-10-20 22:22
Rund är också en form!
Vilket lopp. Tufft gjort att fortsätta!
Skönt att det känns bättre igen. Jag betvivlar dock att någon skulle GÅ förbi en joggande Ingmarie. Ditt jogg-tempor är väl som mitt 5 km-tempo. ;-)
Däremot skulle de kunna gå förbi en astma(?)seg Malin... ;-))

Fortsätt krya på dig!
Kram
Monday 2013-10-21 08:01
Malin
Hu, en risig mage kan verkligen sätta en ur spel. Tur det verkar gå åt rätt håll och fortsätt krya på dig!
Monday 2013-10-21 08:36
Ingmarie
Rund är också en form; Haha. Nej du. Mitt joggtempo är långsammare än långsamt. Jag är JÄTTEbra på att ta det lugnt ska du veta. :-) Kram

Malin; Ja verkligen! Där ser man hur central roll den har. magen. :-)
Monday 2013-10-21 10:55
Anna (orka mera)
Dumma tår och dumma mage! Skönt att du kunde springa en lugn och uppfriskande runda i alla fall!
Monday 2013-10-21 14:13
Lisa
Usch din stackare!
Inte undra på att terräng DM inte gick så bra. Skönt att höra att du kryar på dig iaf:)
Kram
Monday 2013-10-21 20:09
Ingmarie
Anna (orka mera); Det kanske mer är jag som GJORT något dumt så det blev dumt. :-)

Lisa; Ja lite skönt att få en förklaring ändå. :-)

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?