Weblog #3858

Wednesday 2013-10-30 21:17
Author: Ingmarie Nilsson
Vissa krig förloras oavsett hur väl man kämpar
Så förunderligt det ändå är att kroppen kan repa sig från både det ena och andra som den utsätts för.

Ena dagen orkar man (läs jag) knappt ens öppna ögonen än mindre gå längre än till toan.
Nästa dag är man (läs jag) ute och springer och tredje dagen orkar man (läs jag) både springa och vattenlöpa.

Men ibland hjälper det inte hur fantastisk kroppen än är, hur mycket man än vill, vad man än gör eller hur mycket man än kämpar.
Det finns krig mot kroppen som helt enkelt inte går att vinna.

Minns du Maria, som jag skrev en artikel om i RW 2012?
Det var där och då jag lärde känna denna fantastiska kvinna.

Vegoburgare på Södermanna vegetariska om någon undrar. ;-)
Vegoburgare på Södermanna vegetariska om någon undrar. ;-)

Maria var (troligtvis) den enda som skrattande sprang i mål den där iskalla dagen Stockholm Marathon var förra året.
Bara för att hon kunde.

Våren 2010 fick hon nämligen reda på att hon hade en obotlig form av cancer.
Överlevnaden är 2-4 månader.
Men hon vägrade ge upp för hon ville se sin son ta studenten samma sommar.

Det fick hon.

Men i helgen som gick, 3,5 år efter sin diagnos, var hennes kamp och ork slut.
Hon hann precis fylla 47 år.

Den korta tid jag fick känna Maria hann vi prata många och långa djupa samtal.
Om livet och döden och allt däremellan.
Och träna förstås.
Som denna oförglömliga dag.



En fantastisk vän är borta från mitt liv och det gör obeskrivbart ont djupt in i hjärtat.


Livet är inte rättvist och man vet aldrig hur det blir eller ens om det blir.
Allt jag vet är att det enda jag kan göra är att göra så gott jag kan av den tiden jag får.

Med kärlek,
Namaste.

5 comments to "Vissa krig förloras oavsett hur väl man kämpar"

Thursday 2013-10-31 06:56
Snorkkis
Jo, kommer ihåg artikeln som var så gripande och hoppfull. Då. Vilket fint sätt att hedra henne med detta inlägg!
Thursday 2013-10-31 08:01
Lisa
Oh fy. Jag vet inte vad jag ska säga, usch så sorgligt! Beklagar verkligen!
Som Snorkkis säger: Du har verkligen hedrat henne på ett fint sätt, och spridit ordet om hennes kamp.
Stor kram
Thursday 2013-10-31 09:08
Malin
Usch så sorgligt. Instämmer också med Snorkkis, fint att minnas på så sätt. Och tankeställare får man sig som alltid när sådant händer. Ta hand om dig!
Thursday 2013-10-31 14:46
Anna (orka mera)
Så tragiskt! Saknar ord. Träffade henne i Portugal, minns inte vilket år, och aldrig hade jag kunnat tro att hon var så sjuk. Hon sprudlade liksom.
Fint inlägg! Och en väckarklocka att verkligen ta vara på tiden vi har. Stor kram!
Thursday 2013-10-31 14:59
Ingmarie
Snorkkis; Tack! Egentligen skulle det behövas en bok...

Lisa; Tack!Och stor kram tillbaks!

Malin; Döden har onekligen den effekten att man stannar upp vare sig man vill eller ej...

Anna (orka mera); Vet du, det trodde inte jag heller. Jag fattade inte förrän i somras när jag träffade henne. Först då fattade jag "på riktigt"...KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?