Weblog #3891

Monday 2013-12-02 20:23
Author: Ingmarie Nilsson
Att välja sin dag och sitt liv
Ibland funderar jag, och nästan t.o.m. oroar mig för, att jag kanske verkar för positiv och för pigg, glad, glättig och bekymmerslös.

Så är det naturligtvis inte även om jag faktiskt är mest glad och gillar de allra flesta dagarna i mitt liv.

Men jag har mina dagar jag också.
Jag åker inte fram på någon glidarmacka om det nu är någon som inbillar sig det.

Jag har dagar då livet går på sparlåga, himlen är extra grå och det mesta verkar gå emot mig.
Även jag brottas med taskigt självförtroende, stress över att inte räcka till, dålig självkänsla, oro, rädsla, sorg, ostädat hem, jobb som ska göras och jobb som som inte kommer (frilansandets baksida) och taskig ekonomi.
Och jag har dagar då jag känner mig fet som en hormonstinn julegris, är sur och vresig, tycker livet är en kamp och det mesta är skittrist.

Men, de dagarna är (tack och lov) ytterst få och till stor del beror det på ett beslut jag tog för många år sedan som jag verkligen försöker följa.

Det var under en period i mitt liv när jag verkligen, verkligen mådde dåligt.
När jag hade varit tvångssjukskriven en halv evighet p.g.a att jag gått rakt in i den beryktade (stress)väggen och var snubblande nära träfracken.
När dagarna handlade om att jag skulle orka ta mig till terapeuten, orka leva och inte helt fastna i det där djupa, svarta depphålet som verkade sluka mig helt.

Jag insåg sakta men säkert att jag, som har turen att bo i ett så bra land som Sverige och egentligen har det mesta en människa kan önska sig, faktiskt har ett val varje morgon.

Jag kan välja hur jag vill att dagen ska bli och jag kan välja hur jag vill vara.

Det funkar förstås inte alltid för självklart svämmar känslorna över ibland och jag kan verkligen bli skogstokig av ilska likväl som bedrövad av sorg, men för det allra mesta så gör det det.
Känslor ska inte förträngas men de bör inte få övertaget i mitt liv.
Då tappar jag lätt bort mig själv igen och tror att jag är de där känslorna.

För känslor, och tankar, är just bara känslor och tankar.
De kommer och går lite hur som helst och det är bara jag som kan välja om jag vill de ska få stanna kvar hos mig eller inte.
Det mesta som stressar oss och/eller får humöret ur balans är ju faktiskt struntsaker.

När jag vaknar bestämmer jag mig helt enkelt för hur jag vill vara och hur dagen ska bli.

Ibland är det plättlätt, ibland får jag kämpa för att få det som jag vill och önskar.
Ibland låter jag mig vara på dåligt humör och då är det också ett val.
För det ska gudarna veta att vissa dagar verkar det som om man sovit på fel sida hela natten.
De dagarna tackar jag yogan och meditationen lite extra för de kan hjälpa mig hamna på rätt sida igen.
Liksom träningen.
Jag överlever utan den men jag mår inte lika bra som med den.
Den är en del av mig liksom jag en del av den.
På gott och ont antar jag.
Men jag har valt det helt själv.

Att välja glädje en dag som denna när solen skinit och luften varit kristallklar var inte ett dugg svårt.
Trots dålig sömn och iskalla fingrar.


Jag har kutat 2-minutersintervaller (12 st.) så gruset skvätte och jag blev så trött att jag nästan trodde benen skulle svika mig.



Men se det gjorde de inte.
Orkade t.o.m köra ett riktigt bra gympass på seneftermiddagen.
Fyra varv med tio övningar/varv.
Sen fick det vara bra för i dag.
Då var jag trött, nöjd och inte ett dugg frusen.

Jag, och du, har fått gåvan att kunna välja.
Inte alltid det som sker men i princip alltid hur vi hanterar det som sker.
Och med det ingår även att jag tar ansvar för mitt eget liv.
"Någon" ska ta hand om det och den där "någon" är jag.
Det kan verka tufft sagt men det är så jag ser det.

Kanske är det som Abraham Lincoln lär ha sagt;
"Jag är övertygad om att de flesta människor är ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.".

9 comments to "Att välja sin dag och sitt liv"

Monday 2013-12-02 21:22
Julia
är väl skönt att kunna framstå som positiv och glas :) nu finns vinnaren till min tävling uppe på min blogg :) kramis!
Monday 2013-12-02 21:56
Andréa
Du är klok du <3
Monday 2013-12-02 22:51
anneliten
Vacker text. Jag tror på att känna känslorna fullt ut, men att inte fastan i dem. Jag tror också på att peta lite i dem och fråga sig varför man känner som man gör. Är det rimligt att känna så? Och går det att göra något för att komma ur den känslan (om den inte är bra vill säga). Lite analys och lite action helt enkelt. Själv mår jag som sämst av känslan maktlöshet.
Tuesday 2013-12-03 09:07
Ingmarie
Julia; Helt sant! Och grattis till vinnaren. :-)

Andréa; Klok vet jag inte men jag har försökt att lära mig av livet. :-)

anneliten; Tack! Exakt så tror och tänker jag också. Att ifrågasätta sina känslor och tankar för ofta är de inte helt sanna. :-)
Att inte kunna påverka är en enorm stress. Då får man kämpa med att "bara" släppa taget och "go with the flow"...
Tuesday 2013-12-03 10:38
Lisa
Jag sitter i många samtal och försöker övertyga patienter om att depression faktiskt ÄR en sjukdom. Som man i regel blir frisk från. Fast det kan ta tid... Och träning är ju faktiskt en av de möjliga medicinerna :)
Tuesday 2013-12-03 10:41
Lisa
...det jag menar är att det (när man är djupast nere) är väldigt svårt att "vända skeppet" själv. Kram
Tuesday 2013-12-03 18:38
Ingmarie
Lisa; Tro mig, jag vet. Jag kan berätta mer när vi ses...
Man kan inte ensam. Man måste ha hjälp. Men man måste ändå göra själva jobbet själv...
Wednesday 2013-12-04 19:57
Pernilla
Exakt! Det finns bara två måsten i livet, man måste välja och man måste dö (så småningom) =) Kramen!
Thursday 2013-12-05 09:24
Ingmarie
Pernilla; Typ så. :-) KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?